Vattenklöver, (Menyanthes trifoliata) är en växt som växer i vatten. Det är den enda arten i släktet vattenklövrar (Menyanthes), som tillhör familjen vattenklöverväxter.

Beskrivning Vattenklövern blommar redan i slutet av maj eller början av juni med korta, upprätta klasar av egendomliga vackra blommor. Kronflikarna är invändigt snövita och tätt fransade av mjuka, vita hår. Befruktningsdelarna uppvisar den dimorfism (dubbelformighet), som kallas heterostyli (stiftolikhet), d.v.s. att hos vissa individer är ståndarna längre än pistillen, hos andra tvärtom. (En annan art med denna egenskap är gullviva, Primula veris.) En blomma är alltså "longistyl" eller "långstiftig" medan en annan är "brevistyl", med kort stift och långa ståndare. Man har hos vissa växter med liknande byggnad iakttagit att en befruktning mellan de ståndarknappar och märken som når motsvarande höjd är fördelaktig för fröproduktionen. Man har vid undersökning i mycket stark förstoring kunnat se skillnader i utseendet mellan pollen från lång ståndare och pollen från kort ståndare. Detta antyder en genetisk skillnad, som då är fördelaktig för den biologiska mångfalden.

Biotop Vattenklöver kan bli dominerande i skogskärr och grunda åar och sjöar, med ganska stora bestånd. Den växer på strandbrädden av det öppna vattnet, ofta som ett brett bälte med bara denna växt mellan den fasta, torra marken och vattenkanten. Den sträcker sina vågräta, tjocka, fasta och sega stjälkar ut från stranden, dels i bottnen, dels flytande. På detta sätt kan vattendrag till slut fyllas och bli grunda av stjälkarnas täta flätverk. På landsidan blir beståndet däremot hämmat. På uppfyllda fuktställen och i småkärr som inte längre har öppet vatten påträffas endast små exemplar.

Habitat Vattenklöver är utbredd över hela Norden och nästan hela Europa samt Asiens och Nordamerikas nordligare delar.

I södra Norge når den upp till 1 150 m ö h; i Lule lappmark upp till 740 m ö h.

Utbredningskartor Norden Norra halvklotet

Medicinsk användning Menyanthes var tidigare en viktig medicinalväxt genom sina beska och magstärkande egenskaper. Bladen, Folium Menyanthis skulle helst insamlas under blomningstiden och torkas i skugga.

Nutida användning av vattenklöver är som stimulans av matsmältningen. Den ordineras även vid aptitlöshet, sura uppstötningar, förstoppning och väderspänningar. Använd växtdel är bladen. Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.

Bygdemål Namn Trakt Referens Förklaring Bläcken Johan Wilhelm Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org Boskapsmissne Getklöving Dalsland Getkål Klöving Korsblicka Närke Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 367 , Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 Korsbäcker Kråkfot Munkål Mäss Saltbläkker Småland Plural bläcken Torskblad Vattenväppling Bockablad Dalsland, Halland, Skåne, Västergötland Med bockablad avses Getrams (Convallaria polygonatum) i Blekinge, ochLiljekonvalj (Convallaria majalis) i Närke och Södermanland Bockblatupper Västra Dalarna Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 45 , Gleerups, Lund 1862 -- 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 Avser getramsblommor (Convallaria polygonatum) Missne Västerbotten, Norrbotten Avser vattenklöver (Menyanthes trifoliata) och kallan (Calla plaustris). Missne använt för vattenklöver ingår också i ortnamnet Missenträsk.

Källor

Externa länkar Den virtuella floran

thumb|left|225px|Menyanthes trifoliata

Kategori:Vattenklöverväxter Kategori:Va Växtindex