Karl Erik "Bullen" Berglund, född 30 juni 1887 i Stockholm, död 27 april 1963 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör och matskribent. Han var även verksam som revyartist och kuplettsångare.

Biografi Berglund föddes på Lidingö, där familjen hade sommarnöje, som son till handlanden Carl Victor Berglund och hans hustru Klara Erika, född Hausmetzger. Modern var av fransk-polsk härkomst. Han växte upp på Östermalm och gick sina första skolår i Franska skolan. 1897 bytte han till Norra Latin, där han studerade till dess han fyllde 16.

Hösten 1903 skickades han till sina morföräldrar i Paris för att lära sig bättre franska och förhoppningsvis få plats på någon bra firma. Väl i Paris fick Berglund jobb på den svenska firman Hörlin & Hoffsten, kommissionärer för damartiklar. Han fick dessutom smak för det franska köket, något som kom att påverka honom senare i livet.

I januari 1905 lämnade han Paris för att fortsätta sina studier till affärsman vid Strahlendorffs handelsinstitut i Berlin. På hösten samma år åkte han till London för att lära sig engelska. 1906 gjorde han sin militärtjänstgöring på A1, där han var exerciskamrat med Eugen Nilsson. Efter militärtjänstgöringen fick Berglund arbete hos Jönköpings juridiska byrå, som hade kontor i hörnet Hamngatan/Malmskillnadsgatan.

Skådespelare Berglund trivdes inte i kontorsmiljön utan började fundera på att söka sig till teatern. Han hade sett Lycko-Pers resa på Östermalmsteatern och lärde sig rollen utantill innan han gick upp till teaterchefen Albert Ranft och bad om att få provspela. Han scendebuterade 1907 som Lycko-Per och knöts till Albert Ranfts teatrar Östermalmsteatern och Södra teatern i Stockholm.

1910–1912 turnerade han i landsorten, och var därefter 1912–1913 anställd vid Folkets hus teater i Stockholm. År 1913 engagerades han av Axel Engdahl för att verka vid Folkteatern i Göteborg, där han kom att uppträda som revy- och kuplettsångare fram till 1920. Han återvände därefter till Stockholm och var 1922–1923 och 1927–29 anställd vid Blancheteatern, 1923–1925 vid Vasateatern, 1925–27 vid Blanche- och komediteatrarna, och var från 1929 anställd vid Oscarsteatern.

Bland hans roller, förutom hans mest kända lustspelsroller, märks Lycko-Per i Lycko-Pers resa, d'Artagnan i De tre musketörerna, Lindqvist i Påsk, och förste dödgrävaren i Hamlet. Han filmdebuterade 1911, och kom med tiden att medverka i drygt hundra filmer. Från 1958 tillhörde han TV-teaterns första fasta ensemble. Han anställdes på 1930-talet av AB Svensk Filmindustri som regissör av kortfilmer. Bland de filmer han regisserade där kan nämnas Västerhavets män, som han regisserade tillsammans med Prins Wilhelm och Drottning Astrid vigd till griftero, för vilken han dekorerades med Vasaorden och belgiska Kronorden.

Matskribent

Efter en misslyckad teaterturné sommaren 1919 tappade han intresset för teater och när han fick erbjudande om att i SARA-bolagets regi utbilda sig till kock i Frankrike tackade han ja. Utbildningen började hösten 1920 och han praktiserade på Le Chapon Fin i Bordeaux innan han kom till Claridge Hôtel i Paris. Efter perioden i Frankrike praktiserade han på Grand Hôtel, Stockholm innan utbildningen var avklarad 1922. Nu skulle Berglund placeras som källarmästare på någon av bolagets restauranger, men innan någon blev tillgänglig blev han samma höst erbjuden rollen som Marx i Mexikoguld som skulle sättas upp på Blancheteatern och återigen bytte han karriär.

En period var han även i England för att förkovra sig i kokkonsten. Under sin tid i England lär han även ha refererat till engelsk kokkonst som pure guess work. Bland andra kända Bullen-citat kan nämnas ” … delikatessaffärerna i Paris utgör enligt mitt förmenande en minst lika stor sevärdhet som någonsin de stora modehusen …”.

"Bullen" var namnet på den roll som Berglund spelade i Guldgrävare på Djurgårdsteatern sommaren 1927. Vid denna period fick han erbjudande av Stockholms Dagblad att skriva matkåserier. Hans hustru Elsa var den som föreslog att han skulle använda rollfigurens namn som signatur och att kolumnen skulle heta "Prat om mat". Kåserierna blev så populära att Berglund 1927 blev erbjuden att göra en liknande serie i radio. Bland övriga tidningar som Berglund medverkat i kan nämnas Svenska Dagbladet, Bonniers veckotidning, Husmodern, Vecko-Journalen, Femina och Icakuriren.

Han gav även ut flera böcker om mat. Hans bok "Prat om mat” utkom 1928, "Mera prat om mat" ett år senare, och därefter "Bullens kokbok" från början av 1930-talet.

Konserven Bullens pilsnerkorv är uppkallad efter honom.

Övrigt

Berglund var aktiv katolik sedan barnsben, flitig ministrant som ung, och i vuxen ålder känd för att ofta komma med stora fång röda rosor till Mariastatyn.Berndt Bodin: "Skådespelaren Bullen Berglunds första offentliga framträdande var som korgosse", s 11f, Arv och Minne, nr 12 år 2000. Han är gravsatt på Katolska kyrkogården i Stockholm.Sök på gravar-se

Han var barndomsvän med Gösta Ekman. De bodde i samma hus på 1890-talet

Familj Han var gift 1908–1910 med Eleonora Viktoria "Tora" Jansson (1887–1965) och från 1912 med skådespelaren Elsa Berglund (1885–1967), som även medverkade i flera av hans kokböcker.

Utmärkelser 50px Riddare av Vasaorden 50px Riddare av Kronorden |50px Riddare av Akademiska palmen

Film och TV Filmografi (urval)

(TV-teater)

TV-produktioner (urval) 1959 – Romeo och Julia i Östberlin

1960 – Oväder 1960 – Slå nollan till polisen 1960 – I Arlanda by 1961 – Vildanden 1961 – Eurydike 1961 – En handelsresandes död 1961 – Utan fast bostad 1962 – Dödens arlekin 1962 – Kvartetten som sprängdes (TV-teater)

Regi

1934 – Dopp i gryta 1935 – Fastlagsriset 1935 – Västerhavets män

1936 – Eva tittar i fönster 1938 – Knut löser knuten 1938 – Bönderna kommer 1942 – Skånska klenoder 1943 – Österlen

Teater Roller (ej komplett)