Östtimor eller Timor-Leste, formellt Demokratiska republiken Östtimor, är en önation i Sydostasien. Landet utgörs av den östra delen av ön Timor, exklaven Oe-Cusse Ambeno på den nordvästra delen av ön och de närliggande öarna Atauro och Jaco. Landet har landgräns mot Indonesien, och söder om landet, på andra sidan Timorsjön, ligger Australien.

Östtimor koloniserades av Portugal på 1500-talet och var känt som Portugisiska Timor till och med 28 november 1975, när Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor (Fretilin) utropade landet självständigt. Nio dagar senare invaderade Indonesien och ockuperade landet, som då utropades till Indonesiens 27:e provins. Detta ledde till en våldsam konflikt som sträckte sig över flera decennier. 1999 hölls en omröstning om självständighet med stöd av Förenta nationerna, och landet blev slutligen självständigt 20 maj 2002.

Etymologi Namnet Timor kommer från ordet timur, som betyder ”öster” på malajiska. Timor-Leste är det portugisiska namnet för Östtimor.

Historia

Efter att ha lytt under kolonialmakten Portugal sedan 1600-talet förklarade sig Östtimor självständigt den 28 november 1975.

Endast nio dagar senare, den 7 december 1975, invaderade Indonesien Östtimor och utropade det till landets tjugosjunde provins.History of East Timor – Indonesia invades På engelska. Läst 1 maj 2015

USA:s president Gerald Ford besökte Indonesien tillsammans med Henry Kissinger alldeles före invasionen och gav sitt godkännande för invasionen. Den amerikanska regeringen, som deklarerat Suharto som "en man i vår smak", valde dessutom att stödja den indonesiske diktatorn till den grad att den senare tillsatta sanningskommissionen drog slutsatsen att det militära utrustningsstödet varit avgörande för Indonesiens framgång. Mellan 1975 och 1999 höll Indonesien Östtimor i ett järngrepp med hjälp av övergrepp, lönnmord och politiska fängslanden. Över 200 000 människor dödades av regeringens soldater.

Den 12 november 1991 öppnade indonesiska styrkor eld mot tusentals obeväpnade civila vid kyrkogården Santa Cruz i Dili och minst 270 människor dödades. Massakern fångades på film av journalisten Max Stahl. Händelsen, som blivit känd som massakern vid Santa Cruz, har setts som en vändpunkt för kampen mot Indonesiens ockupation.

Självständighetskampen kunde dock aldrig helt slås ner. Den leddes av gerillarörelsen Falintil. Efter internationella påtryckningar, tvingades Indonesien att hålla en folkomröstning i slutet av augusti 1999 om Östtimor skulle bli självständigt eller inte. 98,6 % av de röstberättigade deltog och 78,5 % av dem röstade för självständighet.

Efter valet genomförde den pro-indonesiska milisen (med stöd av den regelrätta indonesiska armén) ett antal räder där ett stort, men okänt, antal människor dödades, våldtogs och misshandlades. Huvudstaden Dili och stora delar av landet förstördes innan en Australien-ledd fredsstyrka tog över oktober 1999, följt några månader senare av en administration utsedd av FN.Skakigt Östtimor går till val Svenska Dagbladet, 15 mars 2012

Till slut, efter direkta påtryckningar från regeringen Clinton, tvingades Indonesien att acceptera valresultatet och ge Östtimor självständighet den 20 maj 2002. Östtimor tilläts bli medlem i FN den 27 september 2002.

Östtimoriansk politik domineras av två läger: företrädare för det gamla självständighetspartiet Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor (Fretilin), samt politiker i kretsen kring den forna gerillaledaren, presidenten och premiärministern Xanana Gusmão och partiet Nationella kongressen för återuppbyggnad av Östtimor (CNRT). Sedan sommaren 2020 regeras landet av en Fretilinledd fyrpartiregering under premiärminister Taur Matan Ruak.

Geografi Topografi och hydrografi Östtimor ligger på östra delen av ön Timor, tillhör Malackaarkipelagen och är den största och östligaste bland Små Sundaöarna. Norr om ön ligger Ombaisundet och Wetarsundet, och syd om ön ligger Timorhavet som skiljer ön från Australien. Väst om landet ligger på samma ö den indonesiska provinsen Nusa Tenggara Timur. Den högsta punkten i Östtimor är Mount Ramelau, som når en höjd om 2 986 meter över havet.

Landskapet domineras av en bergskedja med flera inaktiva vulkaner. Från bergen rinner många floder ned mot kusten. Under den indonesiska ockupationen minskade den ursprungliga skogen vilket har lett till jorderosion och landet är mycket känsligt för översvämningar.”Östtimors geografi”. Läst 17 december 2017.

Klimat Landet åtnjuter ett tropiskt klimat, och det är normalt sett varmt och fuktigt, det förekommer dock regniga och torra perioder.

Naturskydd miniatyr|Nationalparken Nino Konis Santana.

I den östligaste delen av Östtimor ligger nationalparken Nino Konis Santana med sjön Ira Lalara. Parken är ett viktigt fågelskyddsområde. Kusten runt parken är omgiven av korallrev och är en del av världens rikaste biologiska mångfald.”Timor-Leste’s National Park”. Läst 17 december 2017.

Styre och politik

miniatyr|240px|Östtimor

Författning och styre Östtimor är en republik med presidenten som högsta ledare. Presidenten väljs i allmänna val och presidenten utser därefter statsministern ur det parti som fått flest röster. De största partierna är Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor, FRETILIN och Nationella rådet för återuppbyggnad av Timor, CNRT.”Östtimor”. globalis.se Läst 17 december 2017.

Administrativ indelning

miniatyr|Östtimors administrativa indelning.

Östtimor är indelad i 14 distrikt som är grupperade i 5 regioner. Dessa distrikt är vidare indelade i 66 smådistrikt, som i sin tur är indelade i 452 mindre administrativa enheter, sucos.Direcção Nacional de Estatística, Östtimor

Region 1 Distrikt: Baucau, Lautem, Viqueque Region 2 Distrikt: Ainaro, Manatuto, Manufahi Region 3 Distrikt: Aileu, Atauro, Dili, Ermera Region 4 Distrikt: Bobonaro, Covalima, Liquiçá Region 5 Särskild administrativ region: Oe-Cusse Ambeno

Oe-Cusse Ambeno ligger på den västra delen av ön Timor, som en exklav i den indonesiska provinsen Nusa Tenggara Timur. Av landets 452 sucos räknas 38 vara av tätortskaraktär, vilka är grupperade i 15 centralorter.

Politik miniatyr|left|stående=0.8|Presidentvalskampanj 2007.

Landets förste president blev Xanana Gusmão. Gusmão ställde inte upp för en andra period i presidentvalet 2007 utan kom istället att byta ämbete med premiärministern José Ramos-Horta. Ramos-Horta skottskadades i ett attentat 11 februari 2008 då han angreps i presidentresidenset och träffades av skott i magen.

Den sittande presidenten Jose Ramos-Horta förlorade i presidentvalet 2012. I andra valomgången i april 2012 segrade Taur Matan Ruak mot den f.d. talmannen, Fretilinledaren Francisco Guterres ”Lu Olo”.

Ekonomi och infrastruktur Östtimor är ett utvecklingsland och kännetecknas av djup fattigdom och ojämn inkomstfördelning. Jordbruket har inte utvecklats och baseras fortfarande till stor del på självhushållning. Men det senaste decenniet har förutsättningar för en god utveckling skapats efter åratal av interna stridigheter.”The world bank in Timor-Leste”. Läst 5 december 2016. Östtimor är helt beroende av bistånd. Förenta nationerna, Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken har hjälp till att återuppbygga ekonomin. 70 procent av befolkningen lever på att odla mat för egen konsumtion.”Ekonomi och handel”. Läst 5 december 2016.

Östtimor är ett land med mycket pengar men med många fattiga invånare. Samtidigt som olje- och naturgasutvinning ger goda inkomster till staten lever ungefär var tredje invånare i fattigdom. En viktig inkomstkälla förutom olja och gas är kaffeexport.

Näringsliv Jord- och skogsbruk, fiske Enligt 2004 års folkräkning arbetar 78 procent inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

Kaffe är en viktig exportgröda och odlas på berget Rameleaus sluttningar. 67 000 hushåll är engagerade i dessa odlingar. En stor del av produktionen köps upp av Starbucks.”Granpa of all Coffee”. Läst 7 december 2016.

När portugiserna lämnade Östtimor 1975 var landet till 100 % täckt av skog. Men därefter har avskogningen gått skrämmande fort. Indonesien avverkade teak, sekvoja, sandelträ, och mahogny och 1999 återstod bara 1 % av skogsmark. Den utbredda användningen av ved för matlagning har också bidragit till avskogning. Från år 2000 har FN:s utvecklingsprogram startat flera program för återplantering.”East Timor – Forestry”. Läst 4 december 2016.

Energi och råvaror Norge har bidragit till att bygga upp elnätet på Östtimor och byggt ett vattenkraftverk i bergen söder om Baucau.”Utbygging av elektrisitetsnettet i Öst-Timor”. Läst 6 december 2017. Wärtsilä i Finland har levererat sju oljekraftverk till Dili.”Wärtsilä awarded operations and maintenance power plant located in Timor-Leste”. Läst 5 december 2016. Fortfarande använder hälften av alla hushåll dieselgeneratorer för att producera hushållsel. För matlagning använder 90 procent ved.

Östtimor har stora tillgångar av olja och naturgas och det finns indikationer om flera mineraler.”Timor-Leste Natural Resources”. Läst 4 december 2016.

miniatyr|Omstridd gräns i Timorsjön.

Men Australien gör anspråk på en stor del av oljetillgångarna i havet eftersom den maritima gränsen är omtvistad.”East Timor scraps oil and gas treaty with Australia”. Läst 6 december 2016. Australien hävdade att havsgränsen skulle dras mitt emellan Indonesien och Australien och hade stöd av USA som förordade att Portugisiska Timor skulle ingå i Indonesien. Ett avtal tecknades 1972 mellan Australien och Indonesien. I juni 1974 upptäcker ett oljebolag en oljekälla vid Greater Sunrise söder om medianlinjen. 2016 vänder sig premiärminister Rui Araújo till FN och begär fastställande av Östtimors exklusiva ekonomiska zon. De stora oljefälten Greater Sunrise och Bayu-Undan hamnade i Östtimors zon.

Infrastruktur Vatten Vattenförsörjningen är ett problem. Endast 66 procent av hushållen har tillgång till rena dricksvattenkällor.

Transporter Den enda internationella flygplatsen ligger i Dili, och det finns flygfält i Baucau och Oe-Cusse Ambeno, som används för inrikesflyg. Dilis flygplats kan inte ta emot större flygplan.

Befolkning Demografi

Större städer Huvudstaden är Dili, och den näst största staden är Baucau.

Minoriteter De flesta östtimorianerna tillhör en av ett drygt tiotal folkgrupper: atoni, belu, tetum, galoli, nambi, tokode, fatalucu, makasae, madiki, idate, mambai, bunak eller kemak. De fyra största av dessa grupper är atoni, belu, tetum och mambai. De flesta av dessa grupper är austronesisktalande folk, men här finns även papuanska folk. Atoni, som främst bor i de centrala bergstrakterna, sägs ha rötter från aboriginer som invandrat från Australien.

Under den indonesiska ockupationen (1975–1999) invandrade en mängd indoneser, vilka till slut kom att utgöra en femtedel av befolkningen. Denna invandring skapade spänningar mellan muslimska nykomlingar (från Indonesien) och infödda östtimorianer (mestadels kristna). Bland annat ökade konkurrensen om den värdefulla odlingsmarken. Våldsvågen 1999 ledde till att de flesta av dessa invandrare flydde från Östtimor.

Cirka 2 procent av befolkningen är del av den kinesiska minoriteten, som etablerades när Portugal koloniserat området på 1500-talet. De kom att bosätta sig i städerna och försörja sig inom handeln, som mellanhänder mellan bönder och portugiser. De flesta kineser bor än idag i städerna.

Språk Mellan 15 och 40 olika språk/dialekter talas i Östtimor, där de flesta är austronesiska språk och en mindre andel papuanska. Det största lokala språket är tetum, och det har i en förenklad form utvecklats till ett lingua franca i landet; detta språk talas av cirka 90 procent av invånarna.