Stenhumla (Bombus lapidarius) är en insekt i överfamiljen bin och släktet humlor.
Utbredning Humlan förekommer i större delen av Europa, och finns från norra polcirkeln genom Centraleuropa, där den är mycket vanlig, till Marocko i Nordafrika. I väst–östlig riktning finns den från Brittiska öarna och norra Iberiska halvön till europeiska Ryssland och Turkiet.
Arten finns i hela Sverige med undantag för ren skog eller fjällnära terräng.
Den är även vanlig i Finland från sydkusten och Åland norrut. Koncentrationen är i södra och mellersta delarna av landet, men fynd har gjorts ända upp till Lappland.
Beskrivning Stenhumlan är en medelstor humla; drottningen blir 18 till 22 millimeter lång, arbetaren 10 till 14 millimeter och hanen 12 till 15 millimeter. Humlan är svart med klarröd bakkroppsspets. Hanen har dessutom en smal gul halskrage och gul nos. Drottningen är betydligt större än både arbetarna och hanarna, och kan skiljas från andra, liknande arter genom att pollensamlingshåren är helt svarta utan någon rödaktig ton. Arten har en tjock men inte särskilt lång päls.
Ekologi Boet inrättas ofta i övergivna fågelbon, sorkbon, under stenar, i husgrunder eller mera sällan i isoleringsmaterial i väggar. Stenhumlan bildar stora samhällen med 100 till 400 individer..
Arten förekommer i många olika biotoper som skogsbryn, ängar, hagar, strandnära områden, bland växtlighet vid vägkanter, trädgårdar, villabebyggelse och i städer. Stenhumlan är en förhållandevis korttungad art. Den kan flyga relativt långt för att skaffa näring, upp till 1,5 km.
Drottningar flyger till familjerna ärtväxter som klöversläktet och vickrar, korsblommiga växter som kålsläktet samt korgblommiga växter som maskrosor och tistlar, medan arbetarna flyger till ärtväxter som klöversläktet och käringtänder samt korgblommiga växter som tistlar, piggtistlar och klintar. Hanarna besöker ärtväxter som klöversläktet, och käringtänder, samt korgblommiga växter som tistlar, piggtistlar, klintar och käringtänder.
Arten sparar inte bara honung utan även pollen i boet. Drottningarna är viktiga pollinerare av fruktträd.
De övervintrade drottningarna kommer fram i mars, arbetarna från april, medan könsdjuren (ungdrottningar och hanar) flyger mellan juli och tidigt i oktober.
Hanarna är så kallade patrullerare, som flyger på 1 till 2 meters höjd längs en bestämd bana, upptill 100 m lång, där de avsätter feromoner på höga objekt som vass och rapsplantor för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar. Flera hanar kan ofta flyga efter varandra längs samma bana.
Snylthumla Arten parasiteras av stensnylthumlan, som tar över boet för att föda upp sin egen avkomma.
Bevarandestatus Arten är klassificerad som livskraftig både globalt, i Sverige och Finland.
Bildgalleri
Referenser
Kategori:Insekter i palearktiska regionen Kategori:Humlor