Frank Bridge, född 26 februari 1879 i Brighton, East Sussex, död 10 januari 1941 i Eastbourne, East Sussex, var en brittisk kompositör och altviolinist.
Bridge studerade vid Royal College of Music i London 1899–1903 med bland andra Charles Villiers Stanford som lärare. Han spelade viola i English String Quartet och andra stråkkvartetter. Dessutom var han dirigent, ibland som ersättare för Henry Wood. Men så småningom kom han att helt ägna sig åt komponerande. Han hade många privatelever, den mest berömda var Benjamin Britten, som senare hyllade honom med Variations on a Theme of Frank Bridge (1937).
Musik Bland Bridge verk märks orkesterstycket The Sea (1911), Oration (1930) för cello och orkester och operan The Christmas Rose (urpremiär 1932), men han är idag kanske mest uppskattad för sin kammarmusik. Hans tidiga verk är skrivna i en senromantisk stil, men senare stycken som till exempel tredje (1926) och fjärde (1937) stråkkvartetterna är harmoniskt avancerade och visar på influenser av Andra Wienskolan. Hans verk uppvisar också påverkan av Maurice Ravel och framför allt Aleksandr Skrjabin.
Ett av hans mest kända verk är ett stycke för violin som heter Moto perpetuo (skrivet 1900, reviderat 1911). Andra verk som ofta framförs är Adagio i E-dur för orgel, Rosemary för piano och den mästerliga cellosonaten i d-moll (1913–1917).
Verkförteckning Lista över verk av Frank Bridge ordnad enligt Hindmarsh katalognummer (H.).