För andra betydelser av turban, se turban (olika betydelser). thumb|En sikh med turbanen dastar, i Agra år 2012.
Turban (från persiskans دولبند, dulband; via medelfranskans turbant) är en huvudbonad bestående av virat tyg. Turbanen finns i många varianter och bärs som en vardaglig huvudbonad av människor från många olika kulturer. Turbanen kan bäras av religiösa, politiska, sociala eller modemässiga skäl, och inte sällan finns det en kombination av orsaker.
Samhällen där turbanen är extra vanlig förekommer på Arabiska halvön, i Mellanöstern, Nordafrika, på Afrikas horn, Indiska subkontinenten, i Centralasien och Sydostasien.
För vissa grupper är turbanen en viktig religiös artefakt, som hos shiamuslimer och bland sikher. Som religiöst plagg är det ofta ett utpräglat manligt plagg men det finns undantag, som exempelvis vissa sikhiska kvinnor som också bär turban.
Turbanen kan även vara en icke-religiös symbol som hos sufistiska lärda, men även en politisk och social symbol, och inom många kungahus och hos aristokratin i många regioner har det varit brukligt med turban, oavsett religiös bakgrund. Turbanen har även varit ett modeplagg i perioder i västvärlden sedan 1600-talet och även en populär huvudbonad hos vissa kvinnor som genomgått cancerbehandling.
Historia thumb|Skulptur av zoroastrisk präst som bär turban i baktrisk stil, från staden Takhti-Sangin, i dagens Tadzjikistan, 3:e århundradet f.Kr. Turbanens ursprung är okänd. Inom flera antika civilisationer, som i Indien och Mesopotamien, och i de sumeriska och babyloniska rikena förekom bevisligen turbaner.Ethnic Dress in the United States: A Cultural Encyclopedia, sid: 293, Annette Lynch, Mitchell D. Strauss, Rowman & LittlefieldIndia: The Ancient Past: A History of the Indian Subcontinent from C. 7000 BCE to CE 1200, page 58, Burjor Avari, Routledge En typ av turban, en så kallad phakeolis, användes av både soldater och civila inom det bysantinska riket på 400–600 e.Kr., Statyer från Palmyra visar romerska kvinnor som bär turban.Rothe, Ursula: Ethnicity in Harlow, Mary A Cultural History of Dress and Fashion in Antiquity. London [u. a.], Bloomsbury Academic, 2017, S. 133 Rothe, Ursula: Etnicitet i Harlow, Mary En kulturhistoria för klänning och mode i antiken . London [& a], Bloomsbury Academic, 2017, s. 133 Inom zoroastrianismen var det påbud att bära huvudbonad, varför det var vanligt med turban bland dem.Ervad (Dr.) Hoshang J. Bhadha: Effect of Wearing Cap on Zarathustri Urvaan. Online aufrufbar
Den islamiska profeten, Muhammed, som tros ha levat 570–632 e.Kr., anses ha burit en vit turban. Shiamuslimska präster bär därför vit turban om de inte är ättlingar till Muhammed eller Sayyid, då de istället bär en svart turban. Många muslimer väljer att bära en grön turban, eftersom det symboliserar paradiset, speciellt inom sufismen. I delar av Nordafrika, där blått är en vanlig färg, kan nyansen på turbanen vara ett tecken på vilken klan man tillhör.Hughes, Thomas Patrick. A Dictionary of Islam: Being a Cyclopedia of the Doctrines, Rites, Ceremonies and Customs Together with the Technical and Theological Terms of the Muhammadan Religion. WH Allen & Company, 1895.
Turbanen i olika regioner thumb|Den somaliske sultanen Mohamoud Ali Shire av sultanatet Warsangali, 1905. Samtida turbaner förekommer i många former, storlekar och färger. Bärare lindar dem oftast på nytt, av långa remsor med tyg, för varje gång de ska bäras. Vissa komplicerade och genomarbetade turbaner kan också vara permanenta och är då sydda på en stomme. Turbaner kan vara mycket stora eller ganska blygsamma beroende på region, kultur och religion.
Afghanistan thumb|Afghanistanska turbaner. Turban är en del av den nationella afghanistanska klädedräkten, och används mer utbrett här än i övriga delen av den muslimska världen i en mängd stilar och färger. I sydvästra Afghanistan är turbanen stor och lindas löst medan den i området kring Kabul tenderar att vara mindre och hårdare lindad. Inom det traditionella afghanska samhället förekommer ett besläktat tygstycke, kallat patu som tjänar flera olika praktiska syften, till exempel som sjal mot kylan, för att sitta på, binda ett djur eller att bära vatten i. Olika etniska grupper i Afghanistan bär huvudbonader med olika mönster, tyg, ränder, längder och färgning. Många undviker vanligtvis att bära färggranna turbaner utan föredrar nedtonade färger som vit, grå, mörkblå och svart.
Afrikas horn På Afrikas horn bärs turban ofta av muslimska präster, men även av etiopiska kristet ortodoxa präster. Att linda huvudet har en mycket lång tradition inom regionen, och turban brukades ofta av sultaner, vesirer och hos andra framträdande personer inom den somaliska aristokratin. Exempel är somaliska sultaner som Mohamoud Ali Shire av det warsangaliska sultanatet, Osman Mahamuud av det majeerteenska sultanatet och Yusuf Ali Kenadid och Ali Yusuf Kenadid Hobyosultanatet. Framträdande historiska muslimska ledare från regionen som är kända för att ha burit turban omfattar bland annat shejk Abadir Umar Ar-Rida.
Arabiska halvön I de flesta länder på den Arabiska halvön är det vanligt att bära en enfärgad eller schackrutig huvudduk som kallas keffiyeh, ghutrah, shumagh eller chefiyah, som ofta kallas för palestinasjal på svenska. Denna huvudduk kallas sällan för turban, men i regionen förekommer det även mer typiska turbanliknande huvudbonader som Emamah, som förekommer i Oman, Sudan och vissa andra delar av halvön.
En variant av Emamah är den färgade turbanen, Ghabanah, som är vanlig i området kring Hijaz, och speciellt kring Mekka, Medina och Jidda. Ghabanah är den traditionella huvudbonaden för handelsmän och för över- och medelklass, med undantag av lärda religiösa kännare som framförallt burit en vit turban. De finns många olika typer av Ghabanah, exempelvis den gula Halabi, som förekommer i Aleppo, och som särskiljer sig genom att tygremsorna har inskriptioner och lindas runt en stomme, som kan utgöras av en taqiyah, en fez eller en kalpak.
Färggranna turbaner i regionen kallas för Masar och ingår i den nationella dräkten i Oman, och är också vanlig i vissa delar av södra Jemen och Hadramawt. Den vita ghutrah eller shumagh lindas ofta på samma sätt som Hamdaniyah, och är en vanlig turbanform i Förenade arabemiraten.
Armenien Många av Armeniens traditioner och kultur har sitt ursprung i Mellanöstern. Även om det inte är vanligt under mer vardagliga sammanhang så förekommer det att män, ofta med skägg, bär turban ceremoniellt som en nationell identitetssymbol under olika typer av firanden och festligheter. Dock var det vanligare med turban som ett vardagligt plagg innan landet blev kristnat.
Babuyanöarna På vissa av Babuyanöarna i Filippinerna bär mannen som bestämmer i hemmet en vit turban medan de yngre männen bär röd turban efter sin trettonårsdag. Hövdingarna bär gul turban. Turbanen har inte längre religiös betydelse och historiskt går bruket tillbaka till slutet av Tondoeran, cirka 900–1589. De flesta babuyaner flydde Filippinerna 1589 när Spanien påbörjade sin invasion. Turbanen var förr tillverkad av en typ av barktyg men är idag tillverkad av bomull eller siden som importeras från Filippinska fastlandet. Tyget viras runt huvudet och är invikt framtill.
Bangladesh I Bangladesh kallas turbanen för pagri eller fagri (bengali: পাগড়ি). Pagrin bärs av muslimska ledare och präster. Den vanligaste färgen är vit, och vanligtvis är det bara sufer som bär gröna turbaner. Ute på landsbygden bär även äldre män turban som symbol för ära och respekt.
Europa och USA thumb|Flicka med pärlörhänge från ca 1665, av Johannes Vermeer. I Europa har både män och kvinnor burit turban sedan 1500-talet men det har aldrig varit speciellt vanligt. Den brittiska poeten Alexander Pope avbildades ibland i turban, men det förekommer även hos andra framstående europeiska män i illustrationer från samma tid. Det var vanligt att högreståndsmän hade rakat eller mycket kortklippt hår eftersom detta var en förutsättning för att kunna bära de stora peruker som var moderiktiga i Europa mellan 1650 och 1750. Vid mer vardagliga tillfällen, när de inte bar peruk, var det därför vanligt att skyla håret, varför det bland annat förekom turbaner.
Handeln med Indien skapade ett intresse för turbanen i Europa. Omkring 1665 målade den nederländska konstnären Johannes Vermeer Flicka med pärlörhänge som också bär en turban. I slutet av 1600-talet bar den franska drottningen Marie Antoinette turban vilket gjorde det till ett modeplagg i Europa. Även efter hennes död fortsatte turbanen att vara moderiktig i delar av Europa in på 1700-talet.https://bellatory.com/fashion-accessories/Wearing-Turbans-as-a-Fashion-Accessory
Fiji
Hövdingar och präster inom urbefolkningen på Fiji bar en barkturban som kallas i-sala. Merparten av volymen på i-salan bestod av det stora håret under tyget.
Grekland I Grekland, speciellt på ön Kreta, bär männen traditionellt en turban som kallas sariki. Huvudbonadens namn har fått sitt namn från det turkiska ordet sarık som just betyder "turban". Idag kallas den oftare kritiko mandili (kretensisk sjal). Idag är det ovanligt att den förekommer hos den yngre generationen, utan bärs framförallt av äldre män i avlägsna bergsbyar.
Indien thumb|left|Indisk man med en pagri. thumb|Pagri från Mithilalok. I Indien kallas turbanen för pagri (punjabi: ਪਗੜੀ), vilken bärs av män och viras för hand varje gång den ska användas. Den förekommer i många varianter beroende på region och religion, med varierande form, storlek och färg. Exempel är den kungliga Mysoreturbanen som kallas Mysore Peta, pheta (marathi: फेटा) vilket är den traditionella turbanen som bärs i Maharashtra, Puneri Pagadi som traditionellt bärs i Pune och sikhernas Dastar. Pagrin är en ärofylld och respektingivande symbol över hela Indien. Det är brukligt att erbjuda viktiga gäster en turban.
Färgen på turbanen beror på tillfälle och omständighet, till exempel saffransfärgad, som associeras med tapperhet eller martyrskap, vit som förknippas med fred och bärs av de äldste, och rosa som förknippas med våren och bärs under denna årstid eller vid vigselceremonier.
Marinblå turban bärs ofta av sikher som tillhör nihangMayled, Jon (2002) Sikhism, Heinemann s:23, . och förknippas med krig och krigstjänstgöring, medan svart förknippas med motstånd, orange med offer eller martyrskap och vitt med vishet, hög ålder, död eller fred.
Indonesien thumb|Porträtt av en äldre kvinna på ön Lombok i Indonesien, som visar att det även förekommer muslimska kvinnor som bär turban. På Java kallas den traditionella turbanliknande huvudbonaden för iket, som betyder "knyta" och beskriver hur tyget sätts fast på huvudet. Iket påminner om den västerländska snusnäsduken och knyts av en kvadratisk eller rektangulär bit batikfärgat tyg som först viks diagonalt till en triangel. Det finns olika sätt att vika och knyta tyget på huvudet, och därmed olika former av iket, vilket i allmänhet visar bärarens sociala status och ursprung. Varifrån traditionen med iket kommer ifrån är oklart, men många källor menar att det kan vara influerat av den turban som Gujarati-köpmän bar när de kom till Indonesien för mer än 500 år sedan.
På östra Java knyts huvudbonaden fortfarande på traditionellt sätt och där kallas den udeng. På andra delar av Java har iket av praktiska skäl utvecklats till en fixerad huvudbonad, som kallas blangkon på centrala Java och bendo på västra Java. Batiktyget stärks, fästs på papp och sys. På samma sätt som iket, så visar blangkon och bendo bärarens ursprung och status.
Kurdistan