Rökstenen, med signum Ög 136, är en av Sveriges mest kända runstenar. Dess inskrift anses med sina 760 tecken vara världens längsta runinskrift.Janson & Lundberg (1987). Stenen är belägen vid Röks kyrka i Röks socken i Ödeshögs kommun och Lysings härad i Östergötland. Rökstenen sägs ibland vara startpunkten för den svenska litteraturens historia som det äldsta bevarade litterära verket.

Stenen är ett block av ljusgrå finkornig granit, cirka 382 cm hög (varav 125 cm under marken), 138 cm bred samt mellan 19 och 43 cm tjock. Stenblocket har förmodligen hämtats i närheten.Wessén (1958), s. 13Petersson (1991), Sid 54: Vid Eje, 1,8 kilometer sydost om Röks kyrka finns granit som visar släktskap med rökstenen och som också har lägre specifik vikt än vanlig granit. Någon teknisk undersökning av ett samband har dock inte gjorts.

Historia miniatyr|left|Hadorphs träsnitt av Rökstenen inmurad i Röks kyrkas tiondebod på 1670-talet. miniatyr|Riksantikvarie Hans Hildebrand begrundar rökstenen 1890.

Rökstenen restes sannolikt under första halvan av 800-talet. För detta talar det ålderdomliga språket som utgör en tidig form av fornnordiska, vilken skiljer sig från språket på 1000-talets runstenar. Ett avsnitt har tolkats som att Tjodrik (allmänt förmodat vara Theoderik den store) dött för nio mansåldrar sedan vilket också placerar runstenen i början av 800-talet. Runristaren har använt en futhark bestående av endast 16 tecken, vilket förmodligen gjort texten svår att förstå även för samtida läsare.

Man vet inte var stenen ursprungligen var placerad, men troligen stod den nära sin nuvarande plats. I början av 1600-talet upptäckte riksantikvarien Johannes Bureus att stenen var inmurad med framsidan utåt i stenmuren till en bod för förvaring av tionde som byggts intill Röks kyrka från 1100-talet. Bureus ritade av och publicerade en teckning av stenen i sin Monumenta Sveo-Gothica hactenus exsculpta, utgiven 1624. Under 1670-talet var fornforskaren och sekreteraren i Antikvitetsverket Johan Hadorph på platsen och återgav stenen på ett träsnitt. Detta träsnitt publicerades 1750 i Johan Göranssons runologiska verk Bautil. I Carl Fredric Broocmans beskrivning över Östergötland från 1760-talet står det: "Af gamla Minnes-märken är uti Kyrkobods-muren en Runsten insatt, som är aldeles obegripelig och oläslig."

När den gamla kyrkan och tiondeboden revs år 1843 upptäcktes att stenen hade runor på alla sidor. Prosten Hedmark ritade av de tidigare okända sidorna och lät därefter mura in stenen i vapenhuset i den nya kyrkan. På uppmaning av Vitterhetsakademien togs stenen 1862 åter ut ur väggen och restes vid den västra kyrkogårdsmuren. 1933 flyttades den till sin nuvarande plats utanför kyrkogården och försågs med ett skyddande tak.Gustavsson (1992), s. 3–4 Det är troligt att stenen tidigare hade en rakare position än den nuvarande. Placeras de vertikala ristningarna lodrätt så kommer de nedre raderna att hamna horisontellt.Petersson (1991).

På baksidans högra kant finns en skada som troligen uppkommit i samband med att stenen togs ur kyrkoboden 1843. Även på vänstra smalsidan finns det en skada som av vittringen att döma uppkom långt innan kyrkan byggdes.Wessén (1958), s. 14

Stenens namn Namnet "Rökstenen" är något av en tautologi. Stenen heter så eftersom den hittades i orten Rök, men orten har möjligen fått sitt namn efter stenen. Det är möjligt att stenen på 800-talet restes i vad som var bygdens medelpunkt och att kyrkan 300 år senare byggdes på samma plats.Wessén (1958), s. 12 Det fornnordiska ordet raukr som blev till røk på fornsvenska betyder ungefär "stapel" eller "toppigt föremål", jämför gutniskans rauk med samma ursprung. En alternativ förklaring är att namnet Rök har koppling till vatten, dimma.Petersson (1991), Sid 53: Före sänkningen av Tåkern på 1800-talet hade ån norr om Röks kyrka ett högre vattenstånd. Vissa tider på året svämmade ängsmarkerna över och gav upphov till dimma. Många orter som ligger vid vatten har namn som innehåller "rök", det vill säga dimma. En förklaring till namnet Rök, som orten troligen hetat även innan stenen restes, skulle i så fall ha en koppling till ån. Andra exempel finns i Östergötland: Rökstad (Västra Husby), Rökinge vid Vreta kloster och Ryket, inte långt från Rök.

Texten miniatyr|310px|Läsordning enligt Riksantikvarieämbetets information

Alla stenens sidor, även den del som vetter uppåt, är nästan helt täckta med runor, totalt cirka 760 tecken. Runorna är i regel av kortkvisttypen. Ristningen är jämnt och fint huggen och är uppenbarligen utförd av en yrkesman. Arbetet verkar vara noggrant planerat för att ristningen helt ska utnyttja det utrymme som stenen erbjuder. Under arbetets gång har säkert stenblocket legat på marken och texten har varit ritad eller målad på stenen innan själva ristandet. Språket och stavningen ger intryck av en ristare som har stor vana av att använda skriftspråk. Delar av texten har dessvärre gått förlorade.

Skiljetecken förekommer endast efter större avdelningar av inskriften, ej mellan ord. Samma runa ristas aldrig två gånger i följd, inte ens då den skulle stå både i slutet av ett ord och början av nästa ord, dock med undantag av rad 19.Brate (1917), s. 231–232

Rökstenen berättar en säregen och dunkel historia om flera kungar och återger troligen delar av en nordisk mytologi som sedan dess gått förlorad. Sannolikt är skriften avsiktligt dunkel, kanske för att briljera eller visa hur insatt i myter och berättelser ristaren varit. I texten används poetiska ord och vändningar, valrauf ("krigsbyte"), meðr Hraiðgutum ("hos reidgoterna"), hestr Gunnar ("Gunns häst" eller Sigyns häst) och an urði fjaru ("blev utan liv").

Det finns en rad tolkningar av texten och orsaken till skillnader är flera. Större delen av texten är ristad med den yngre runraden som endast hade 16 tecken, däribland två tecken för "a" (vanligt "a" och nasalt "a") och två för "r" (vanligt "r" och palatalt "r"). Samma tecken måste därför användas för flera ljud, "t" kan stå både för "t" och "d", "b" kan betyda både "b" och "p". Orden i varje mening skiljs inte åt genom mellanrum utan skrivs istället ihop och därför kan man inte avgöra ifall det uttryck som återkommer flera gånger i texten, "sakumukmini", ska förstås som sagum ungmenni þat ("jag säger för de unga") eller sagum mogminni þat ("jag säger det folkminnet").Wessén (1958), s. 36

Runraderna 23-28 anses i den etablerade tolkningen vara chiffer, eller lönnskrift. En förklaring till hur den etablerade tolkningen utläses finns hos Riksantikvariets skrift Rökstenens gåta.

Teoderik-strofen (rad 9-11) Raderna 9-11 brukar kallas för Teoderik-strofen. Avsnittet är skriven på versmåttet fornyrdislag.

miniatyr|En uppläsning av Teoderik-strofen. Teoderik-strofen translittererad från runor till det latinska alfabetet: raiþ þiaurikʀ · hin þurmuþi stiliʀ flutna · strąntu hraiþmaraʀ sitiʀ nu karuʀ · ą kuta sinum skialti ub fatlaþʀ · skati marika

24-typiga futharken (rad 21-22) Två av raderna på Rökstenen har runor som skiljer sig ifrån de andra runorna genom att tillhöra den 24-typiga futharken. Anledningen till att ristaren här använt 24-typiga futharken kan ha varit för att förvirra läsaren.

Förskjutningschiffer A (rad 23) Rad 23 tros vara ett förskjutningschiffer. Där står airfbfrbnhnfinbantfąnhnu vilket inte betyder något. Om man ersätter varje tecken av det närmast följande blir det istället sakumukminiuaimsiburiniþ.

Förskjutningschiffer B (rad 24b) Efter ordskillnadstecknet på rad 24 återfinns också ett vad man tror andra förskjutningschiffer, där rhfþ rhis blir knuã knat ("Han kunde krossa").

Isrunachiffer (rad 25) I slutet av rad 25 finns ett chiffer där ᛟ-runan utläses som ätt och kortkvistarna som runan i den ätten. Sedan avslutas raden med en dubbelstav med en kvist i varje ände. Då följer 2/2, 2/3, 1/1, vilket resulterar i nit.

Kvistrunechiffer (rad 26a) På rad 26 finns 11 stycken långa stavar med kvistar åt både höger och vänster. För varje stav tolkas de kvistarna som pekar åt vänster som ätt och de kvistar som pekar till höger som runans plats i den ätten. Då utläses chiffret som sakumukmini.

Längst ned på raden finns ett antal talchiffer. De första kvistarna i varje sekvens tolkas som runans ätt, sedan följer ett antal kvistar fast spegelvänt - dessa ger runans plats i den givna ätten. Det tolkas då som þur = Tor.

Tillsammans ger raden resultatet sakum ukmini þur.

Korschiffer (rad 27-28) På Rökstenens ena sida, kallad baksidan, finns tre kors, och på toppytan finns ytterligare tre kors. Korsen är snedställda.

Den rådande tolkningen har gjorts genom att för varje kors dela in stavarna i de övre och undre. Den första staven berättar om ätten och den andra om runan i den ätten. Efter att man först löst den övre runan så vrider man korset och fortsätter på samma sätt lösa underdelen (som nu är överst). Sedan, när korschiffret är löst lägger man till de runor som är ristade ovanför. Detta leder till tolkningen sibi uia uari ul ni ruþr.

Textens tolkning

Etablerad tolkning miniatyr|Rökstenen, östra sidan. miniatyr|Inläst tolkning av Rökstenens text på fornnordiska. Segmentet raiþiaurikʀ hin þurmuþi har i tidigare tolkningar lästs som rēð Þiōðrīkʀ hinn þurmōði med betydelsen 'då rådde Tjodrik den dristige'. Tjodrik har antagits vara den gotiske kungen Theoderik den store. År 801 lät Karl den store flytta en stor ryttarstaty av Theoderik från Ravenna till Aachen,Gun Widmark: Varför Varin ristade, ur Forskning & Framsteg nr.5/1998.|http://www.fof.se/tidning/1998/5/varfor-varin-ristade en ryttarstaty där Theoderik har skölden över vänster axel och en lans i den högra. Den norske språkforskaren Sophus Bugges teori var att dikten anspelade på denna staty, som nordmännen skulle ha lärt känna när de plundrade Aachen på 880-talet. I Bo Ralphs utvärdering av Rökstenens text från 2007 tolkas istället segmentet som raiþ iau rikʀ hin þurmuþi, rēð iau rinkʀ hinn þurmōði med betydelsen 'red på hästen den hugstore kämpen', eller, 'den hugstore kämpen red på hästen'.

Uttrycket "Gunns häst" kan vara en kenning för varg. Gun var en av valkyriorna som valde ut de krigare som skulle dö på slagfältet. Den häst som stridens valkyria rider på är en varg. Denna varg får sin föda på slagfältet.

Tolkningen av "Själland" på rad 15 är osäker och kan även översättas som "sjölunden" eller "lunden vid Sya", en plats 30 km från Rök. Namnet "Ingvaldsättlingarna" på rad 21 kan ha något samband med Ingvaldstorp, en by strax söder om Rök.

På rad 26 omnämns guden Tor genom ett komplicerat chiffer. Det finns många berättelser där Tor dödar en jätte. På rad 27 används ett chiffer för texten "sibi uia uari". Det kan tolkas som "Sibbe, viets väktare" och kan ha ett samband med platsen Sibberyd. En alternativ tolkning är att "Sibbe från Vi" skulle kunna ha ett samband med grannsocknen Väversunda.Gustavsson (1992), s. 24–25

Fastän mycket i texten är svårbegripligt är dess komposition någorlunda klar. Den består av tre huvuddelar, var och en innehållande två frågor eller gåtor och ett mer eller mindre poetiskt (men lika gåtfullt) "svar" på frågorna. Som Lars Lönnroth och efter honom Joseph Harris har klarlagt,Lars Lönnroth (1977). The Riddles of the Rök-Stone: A Structural Approach, omtryckt i The Academy of Odin: Selected Papers on Old Norse Literature, The University Press of Southern Denmark, Odense 2011. påminner denna form om ett slags litterärt gåtspel som i Snorres Edda kallas greppaminni.

Nedan följer den tolkning av texten som finns angiven på Riksantikvarieämbetets informationsskylt bredvid Rökstenen.