Johann Friedrich Julius Schmidt, född 26 oktober 1825 i Eutin, Tyskland, död 7 februari 1884 i Aten, Grekland, var en tysk astronom och geofysiker. Han var chef för Nationalobservatoriet i Aten i Grekland från 1858 till 1884. Julius Schmidt var outtröttlig i sitt arbete, och William Henry Pickering ansåg att han kanske ägnade mer av sitt liv än någon annan man åt studiet av månen. Under sin livstid skapade han några av de mest kompletta månkartorna från 1800-talet.

Enligt hans egen analys kartlade han inte mindre än 32 856 kratrar, varav Mädler kartlade 7 735 och Lohrmann 7 177. Schmidt kartlade också 348 månkratrar. På sex år gjorde han nästan 57 000 mikrometerinställningar för att göra 3 050 höjdmätningar av terrängen.

Biografi Schmidt var son till Carl Friedrich Schmidt, en glasmästare, och Maria Elisabeth Quirling. Han gick i skolan på ett gymnasium i Hamburg, där han imponerade med sin formsinne och sina ritfärdigheter och visade ett starkt intresse för vetenskap.Siegmund Günther (1890). "Julius Schmidt". Allgemeine Deutsche Biographie (in German). Vol. 31. Leipzig: Duncker & Humblot. pp. 768–770.

Den 14-årige Schmidt hade varit intresserad av botanik och zoologi och kunde inte besluta sig för att byta karriär förrän han upptäckte vilket skådespel månen gav när den betraktades genom ett teleskop. Den önskan uppfylldes när hans far tillverkade ett "litet, mycket bra" teleskop åt honom som Schmidt använde för att titta på månen. Lutad mot en lyktstolpe kände han igen Tychos strålar och gjorde omedelbart sitt första försök att rita krater- och strålsystemet. Detta teleskop kunde bara förstora 10 gånger, men objektivet var slipat enligt "Dollonds princip", vilket innebar att det var akromatiskt.

Våren 1841 lade Hellwag, en regeringsfullmäktigeledamot med stor erfarenhet av astronomi, märke till hans ansträngningar. Hellwag bad Hofrath Voss, son till rektorn vid Eutin-skolan, att anförtro Schmidt ett Dollond-teleskop med 1 200 mm brännvidd, vilket Schmidt fann mycket skarpt och en förstoringsgrad på ungefär 15–20 gånger. Han såg Jupiters band, Saturnus ringar och en halvmåneformad Venus för första gången med det.

I juli 1841 besökte Hamburgs gymnasium Altona-observatoriet, där Schmidt för första gången tittade genom ett större teleskop och blev bekant med den välkända månkartan som gjorts av Wilhelm Beer och Johann Heinrich Mädler. Dr. Petersen visade honom kratrarna Gassendi och Bullialdus. Rümker lärde honom grunderna i astronomisk observation och lät honom använda olika teleskop från 1842 till 1845. År 1843 gjorde han sitt första bidrag till Astronomische Nachrichten , om solen och variabla stjärnor, och många fler skulle följa.

Benzenbergs assistent År 1845 fick han en tjänst som assistent vid Johann Friedrich Benzenbergs privata observatorium i Bilk nära Düsseldorf, där han fick i uppdrag att undersöka objekt som syns med blotta ögat, såsom meteorer, och söka efter möjliga objekt närmare solen än Merkurius. Teleskopet som ställdes till hans förfogande var dock ett teleskop med låg effekt. Han begränsade sig därför till att rita delar av månlandskapet istället för hela månbilden, med hjälp av metoden att rita samma område under olika ljusförhållanden eller solvinklar, samma som Schröter använde. Ritningen av hela faser upphörde från och med denna tidpunkt.

Åren 1846 – 1858 Ett år senare, efter Benzenbergs död, började han arbeta vid Bonnobservatoriet under Friedrich Wilhelm Argelander. Här mätte Schmidt de visuella magnituderna och positionerna för Hora V i Berlins vetenskapsakademi, ett stjärnkart- och katalogprojekt. Han kunde inte fortsätta observera månen på grund av sitt jobb, men han erhöll ändå många värdefulla teckningar, och när han inte gjorde det bevarades det som sågs skriftligen. Han lämnade Bonn i maj 1853 på grund av dålig hälsa. Han fick en hedersdoktorsexamen från Bonn 1868. Från 1853 till 1858 var han chef för Baron von Unkrechtsbergs privata observatorium i Olmütz (idag Olomouc, Tjeckien), där han bara gjorde ett fåtal ritningar, men företog mikrometriska mätningar av dess berg för att ytterligare öka kunskapen om månen.

Arbete vid Atens observatorium Schmidt var från 1858 direktor för observatoriet i Aten. Observatoriets förfallna skick förhindrade dock observationer. Det var inte förrän i november 1859 som det kommit i ett användbart skick, efter ett år av reparationer som Schmidt begärt, även om restaureringen inte var helt slutförd förrän 1861. Schmidt var en mångsidig astronomisk observatör och kunde sedan göra viktiga iakttagelser över bland annat kometerna, variabla stjärnor och zodiakalljuset.

År 1862 upptäckte han kometen C/1862 N1 (Schmidt), som fick sitt namn efter honom.

Den 19 januari 1865, medan han inspekterade Kapkatalognebulosorna med en 1,8 meters refraktor, upptäckte han fem galaxer: NGC 1381, NGC 1382, NGC 1386, NGC 1389 och NGC 1428, som alla ingår i Fornaxhopen. Deras upptäckt publicerades tio år senare, 1876, med verket Über einige im Cape-Catalog fehlende Nebel.

År 1866 framförde han det uppseendeväckande påståendet att Linnékratern hade förändrat sitt utseende avsevärt, vilket inledde en kontrovers som fortsatte i många decennier. Från en så noggrann livslång observatör hade påståendet en viss tyngd, men anses dock allmänt vara obevisat. Schmidt kan ha varit partisk genom sina vulkanobservationer som ägde rum under samma år.

Schmidts mest berömda verk är en genom preussiska regeringens försorg utgiven stor atlas över månytan, Charte der Gebirge des Mondes nach eigenen Beobachtungen 1840–74 (1878). Han avslutade även och utgav Wilhelm Gotthelf Lohrmanns Mondcharte in 25 Sectionen (1877).

Arbeten +Books authored by Julius SchmidtDateTitleTitle in English1852Beobachtungen über SternschnuppenShooting Star Observations1856Höhen-Bestimmungen am VesuvAltitude Determinations at Vesuvius1856Die Eruption des VesuvThe Eruption of Vesuvius1856Das ZodiakallichtThe Zodiacal Light1856Der MondThe Moon1857Beobachtungen der SonnenfleckenSunspot Observations1858Leistungen der Bourdon'schen MetallbarometerPerformance of Bourdon's Metal Barometers1866Rillen auf dem MondeRilles on the Moon1869Physikalische Geographie von GriechenlandPhysical Geography of Greece1874VulkanstudienVolcano Studies1875Studien über ErdbehenStudies on Earthquakes1878Charte der Gebirge des MondesChart of the Mountains of the Moon

Utmärkelser och erkännanden Schmidt tilldelade Valzpriset 1878.

Kratern Schmidt på månen är gemensamt uppkallad efter honom och två andra personer med samma efternamn. Schmidtkratern på Mars är uppkallad efter honom och Otto Schmidt.

Referenser

Noter

Externa länkar

The years of Julius Schmidt in the Athens Observatory from the National Observatory of Athens

Kategori:Tyska astronomer Kategori:Mottagare av Valzpriset Kategori:Astronomer under 1800-talet Kategori:Tyska forskare under 1800-talet Kategori:Personer från Eutin Kategori:Födda 1825 Kategori:Avlidna 1884 Kategori:Män Kategori:Ugglan