Þórbergur Þórðarson, född 12 mars 1889, död 12 november 1974, var en isländsk författare och esperantist.
Þórbergur föddes och växte upp på gården Hali på sydöstra Island, som i början av 1900-talet var en glesbebyggd och isolerad del av landet. På kvällarna på Hali läste man högt ur Islänningasagorna och annan litteratur, så han hade god kunskap om litteratur redan som ung. År 1913 började han studera litteratur och filosofi vid Islands universitet men tog ingen examen.
När han var omkring 30 år fick Þórbergur upp ögonen för yoga. Några år senare upptäckte han esperanto och blev en ivrig anhängare. Han skrev flera böcker om och på esperanto.
Bibliografi 1915 - Hálfir skósólar 1917 - Spaks manns spjarir 1922 - Hvítir hrafnar (nyåtgåva av "Hálfir skósólar" och "Spaks manns spjarir") 1924 - Bréf til Láru 1935 - Rauða hættan 1938 - Íslenzkur aðall 1940–1941 - Ofvitinn 1945–1950 - Ævisaga Árna Þórarinssonar prófasts (memoarer av Árni Þórarinson) 1954–1955 - Sálmurinn um blómið 1960 - Ritgerðir 1924-1959 (uppsatser) 1975 - Í Suðursveit
Källhänvisningar
Kategori:Isländskspråkiga författare Kategori:Isländska författare Kategori:Män Kategori:Födda 1889 Kategori:Avlidna 1974