Ishockey i Sverige har spelats sedan början av 1920-talet. Det fanns i början av 2000-talet 726 idrottsföreningar med ishockey på programmet i Sverige, och 2 829 lag. Det fanns 62 003 licensierade spelare och domare. Sverige har även 354 ishallar och 136 isbanor.
Svenska ishockeyförbundet bildades den 17 november 1922 och var medlem i Sveriges riksidrottsförbund sedan starten och i Internationella ishockeyförbundet IIHF sedan 1920. De två första åren som IIHF-medlem ansvarade Svenska Fotbollförbundet för svensk ishockey, och representerade Sverige i IIHF.
Historia I de nordiska länderna, där vattendragen blir till is på vintrarna, har det sedan länge varit naturligt att utöva diverse aktiviteter och sporter på isen. Planen ansågs vara en perfekt blank och plan yta att utföra diverse bollsporter på vilket också har lett till etablerandet av många olika is-baserade sporter i just de nordiska regionerna. Därav ökade populariteten för is-baserade sporter i just de nordiska regionerna och gav upphov till idrotter som bandy och ishockey att utvecklas. Ishockeyn ursprung anses dock vara omtvistat, rötterna har kopplats ihop med en mängd europeiska förindustriella sporter. Allt från det irländska Hurley till den holländska kolven. En av ishockeyns kanske tidigaste form var när olika fornnordiska byar mötte varandra i en slags bollsport på isen. Detta kallades för knattleikr och istället för den nuvarande pucken hade man en sten, och klubborna kunde vara av olika form och slag. Denna tidiga version av ishockey drog åt sig stora folkmassor för den tiden och många anser att den blev det underlag för vad som skulle kommas att kallas för ishockey men först och främst bandy.
Ishockey får fotfäste allt mer Ishockeyns framväxt i Sverige växte i takt med bandyns minskade relevans i samhället. Ishockey, som hade mindre planer, gjorde det lättare att bygga nya planer. Det nya konstgjorda ljuset möjliggjorde framväxten av nya hockeyplaner då det gick att spela trots att det blivit mörkt ute. Detta var vitalt för de nordiska länderna då mörkret tar upp stor del av dagen under vinterhalvåret. Industrialiseringen som tog fart i Sverige i början på 1900-talet sägs ha gynnat ishockeyns framväxt då ishockeyn med dess intensiva spel och små planer var attraktivt för det nya kommersiella nöjeslivet som utvecklades i Sverige, mycket inspirerat från USA. Kanada som var ishockeyns moder, influerade och hjälpte till att växa ishockeyns position i det svenska samhället. I och med fotfästet ishockeyn fick internationellt sett, i länder så som England, USA, Kanada, Belgien, Tyskland och Frankrike, ökade också det den inhemska processen om att etablera ishockeyn som sport. År 1912 fick Sverige en plats i det internationella ishockeyförbundet och man brukar ange det datumet som den officiella födelsen av ishockey som sport i Sverige.
Olympiska spelen i Antwerpen 1920 År 1920 hölls de första Olympiska spelen för ishockey i Antwerpen. I och med att bandy då var den mer spelade sporten i Sverige, samt att ishockey inte var någon etablerad sport, var de Olympiska spelen i Antwerpen inte relevanta för Sverige att delta i. Detta förändrades då den amerikanske filmregissören och före detta ishockeyspelaren Raoul Le Mat kom till Sverige på sensommaren 1919. Le Mat började gå på ett flertal bandymatcher i Sverige och fick uppfattning att ishockey hade potential att slå igenom även i Sverige. Han imponerades av svenskarnas skridskoåkning. Han föreslog att Sverige skulle anmäla ett lag till de Olympiska spelen i Antwerpen då han ansåg att Sverige hade goda chanser i turneringen. Han väckte ett intresse hos många spelare men även hos Sveriges Olympiska Kommitté. Isaac Westergren var också en drivande faktor i frågan om att spela OS i Antwerpen då han hjälpte till med att finansiera kostnaderna för Sveriges deltagande. Han bidrog med en betydlig summa på 100 000, vilket i dagens penningvärde är cirka 4-5 miljoner kronor, från egen ficka. Laget kom att bestå av huvudsakligen bandyspelare, men trots detta placerade sig Sverige på fjärde plats vilket ansågs som en stor framgång för laget, men också för själva ishockeyn i Sverige. Bland spelarna märktes Hans Georgii, Nils Molander och David Säfwenberg som alla var mycket uppskattade ishockeyspelare.
Etablerandet miniatyr|Ishockeyspel på Stensjön i Mölndal. Troligtvis under 1930-tal. Efter framgångarna i Antwerpen etablerades ishockeyn alltmer i Sverige.
I den första ishockeymatchen på svensk mark vann det svenska laget IFK Uppsala mot det tyska laget Berliner SC med 4-1 inför 2 022 åskådare på Stockholms Stadion den 30 januari 1921. Matcher började anordnas i Sverige och ett tiotal föreningar skapades. År 1921 anordnade Sverige Europamästerskapet, där de vann över Tjeckoslovakien, i den enda matchen som spelades, med 7-4. Sverige hade alltså på ungefär ett år gått från att vara nybörjare på sporten till att vara europamästare. Samma år instiftades det svenska mästerskapet där Raoul Le Mat blev tilldelad en vandrande pokal. Stockholm var den region som tog upp ishockeyspelet allra först.
Svenska Ishockeyförbundet bildades år 1922 och dess primära uppgift var det administrativa. 1922 valdes Isaac Westergren in som den allra första ordförande för förbundet. Klass I (ishockey) (även kallad Stockholmsserien) skapades, och var den högsta ligan för svensk ishockey. Matcherna spelades på Stockholms stadion och var väldigt centrerade kring Stockholm. Under 1920-talet dominerades svensk ishockey av IK Göta Ishockey som under perioden 1922–1930 vann 7 av 9 möjliga SM-titlar. Vintern 1927/1928 utvidgade sig ishockeyn ännu mer. En ny division skapades som skulle vara den högsta, Elitserien. Parallellt med detta började ishockey spelas allt mer även på landsbygden. Ett flertal uppvisningsmatcher anordnades mellan lokala ishockeylag och etablerade bandylag. I februari 1927 kom det kanadensiska laget Victoria HC på besök och utklassade svenska lag, bland annat Södertälje SK och Sveriges landslag.
Motgångar och svårigheter Ishockeyn har haft en del svårigheter relaterat med dess framväxt. Bandyns dominans som präglade Sverige under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal försvårade för ishockeyn att få genomslagskraft. I och med de tydliga likheterna sporterna emellan riktades mindre uppmärksamhet gentemot ishockey än vad de potentiellt kunde fått i bandyns frånvarande. Ishockeyns planer var också dyra att bygga och krävde konstgjort ljus och specifika dimensioner vilket var nytt vid den tiden och skepticismen kombinerat med kostnaden fördröjde utvecklingen. År 1931 öppnades ett ispalats, idag mer känt som ishall, optimerat just för ishockeyn. I och med att ishockeymatcherna började ta fart vid denna tidpunkt var dessa ishallar nödvändiga. Dock var dimensionerna för små, 50x27,5 m, för att användas för internationella sammanhang. Åskådarplatserna var även få för att få den genomslagskraft ishockeyn hoppades på. Vädret har också var också ett problem för ishockeyns framväxt i Sverige i början av 1900-talet då ishockeyn behövde spelas på blank och fin is medan töväder motverkade detta och försvårade för sportens utförande.
Herrar Tidigare var sporten främst koncentrerad till Stockholmsområdet, men sedan slutet av 1940-talet har sporten spridits över hela Sverige. 1949 arrangerade Sverige för första gången världsmästerskapet. 1956 gick ishockey om bandy som den svenska vinterns publiksport. 1957 blev Gävle GIK första svenska mästarlag som inte kom från Stockholmsområdet. Seriesystemet var tidigare uppdelat i Division I Norra och Division I Södra, sammanlagt 16 lag i ett system som mycket påminde om den svenska bandyns seriesystem fram till 2007. Eftersom de bättre lagen brukade utklassa de sämre lagen började man diskutera införandet av ett nytt system, och Elitserien i ishockey startade säsongen 1975/1976. Inledningsvis ingick tio lag, men säsongen 1987/1988 utökades Elitserien till tolv lag.
SHL (Svenska Hockeyligan) Från säsongen 1975/1976 och fram till säsongen 2013/2014 var "Elitserien" namnet på Sveriges högsta landsomfattande division i ishockey för herrar. Det var också namnet på högsta serien säsongerna 1927/28–1934/35. Inför säsongen 2013/2014 bytte ligan namn till nuvarande SHL (Svenska Hockeyligan). Från starten säsongen 1975/76 spelades Elitserien med tio lag som möttes fyra gånger, 36 omgångar, varefter de fyra främsta spelade slutspel om SM och de två sista flyttades ner till den dåvarande närmast lägre serien Division I. Efter två år ändrades till nedflyttning bara för tionde och sista laget och spel i Kvalserien mot topplagen underifrån för nionde laget.
Säsongen 1987/1988 utökades Elitserien till tolv lag, där de två sista lagen flyttades ner vid juluppehållet till Allsvenskan, som då var namnet på en serie där de åtta bästa division I-lagen vid samma tid spelade under våren för att kvala fram de bästa som skulle få gå upp. Samtidigt ökades också antal lag till slutspel till åtta.
Säsongen 1996/1997 slutade man med nedflyttning till Allsvenskan efter jul och Elitserien blev en rak serie över hela säsongen för alla tolv lagen. Fyra möten med alla lag innebär 44 omgångar, men man lade alltid till några matcher till. De flesta säsonger delades lagen in i tre regionala pooler med fyra lag i varje, så att sex möten tillkom, ett hemma- och ett bortamöte med lagen i samma pool. Undantaget var säsongen 1997/1998 då alla lag helt enkelt fick var sitt derby till hemma och borta mot en speciell derbymotståndare. Derbyparen var AIK/Djurgårdens IF, Brynäs IF/Leksands IF, Färjestads BK/Västra Frölunda HC, Luleå HF/MoDo HK, Södertälje SK/Västerås IK och HV 71/Malmö.
Till säsongen 2006/2007 bytte man detta mot lika många möten med alla lag för alla, dock med lite problematik kring hemma/borta eftersom alla möter alla lag fem gånger, 55 omgångar. Inför denna säsong var det för första gången på ett antal år två nya lag samtidigt. Malmö IF som åkte ur året innan gjorde comeback tillsammans med Skellefteå som senast åkte ur Elitserien 1990. Åkte ur säsongen 2005/2006 gjorde Leksands IF och Södertälje SK.
Före 1975 hade högsta divisionen sedan säsongen 1948/49 hetat Division I norra/södra och refererades i regel också till som Allsvenskan. Från 1954/55 var det åtta lag i norr- respektive södergruppen, dessförinnan sex lag var. Sista säsongen 1974/75 var en övergångssäsong där alla sexton allsvenska lag spelade i en enda serie, där de fyra främsta spelade SM-slutspel, lag nio och tio fick spela varsin kvalserie mot seriesegrare från division två, och de sex sista lagen flyttade ner till nya division I.
Från 1935/36 hade högsta serien hetat Svenska Serien, från 1944/45 uppdelat i de två grupperna som redan då hade namnen division I norra och södra, men samlingsnamnet Svenska Serien var kvar till 1947/48. 1927/28-34/35 hade högsta serien hetat Elitserien och från seriespelets start 1922/23 och fram till 1926/27 hette den Klass I.
Hockeyallsvenskan Näst högsta divisionen heter sedan säsongen 2005/06 Hockeyallsvenskan och innehåller numera 14 lag. Andradivisionen i hockey har under tidernas lopp hetat Klass II (1922/23-26/27), Klass I (1927/28-40/41), Division II (1941/42-74/75) och Division I (1975–1999). 1999/2000 infördes namnet Allsvenskan för andradivisionen, då i två tolvlagsgrupper, norra och södra, där de fyra främsta i båda grupperna möttes under andra halvan av säsongen i en serie med det lite överdrivna namnet Superallsvenskan. Sedan 1982/83 hade de främsta lagen i dåvarande division 1 spelat motsvarande serie efter jul, som då helt enkelt hette Allsvenskan. 2005/06 minskades antalet allsvenska lag ner till en enda serie med 16 lag, HockeyAllsvenskan, och 2009/10 minskades det till 14 lag.
Övriga seniorserier Hockeyettan: Uppdelad i 4 serier: Norra, Östra, Västra och Södra. Hockeytvåan: Uppdelad i 11 regionserier. Hockeytrean: Uppdelad i 13 regionserier. Hockeyfyran: Uppdelad i 6 regionserier.