Rödvingetrast (Turdus iliacus) är en fågel inom familjen trastar. Den är vida spridd i norra Europa och norra Asien.

Utseende och läte Rödvingetrast är en rätt liten trast med en kroppslängd på 19–23 cm. I formen är den kortstjärtad och kompakt med förhållandevis stort huvud. Könen är lika, med brun rygg och streckad vit undersida. De tydligaste kännetecknet är bröstets röda sidor, de undre roströda vingtäckarna och det vita ögonbrynsstrecket. Underarten T. i. coburni (se nedan) är överlag mörkare tecknad och något större än nominatformen.

thumb|right|Den ljusare nominatformen. thumb|right|Den mörkare underarten coburni, fotograferad på Island.

Sången är varierad och kort och består av en kort fallande skala av flöjtande toner som avslutas med ett lågmält gnissel. Ibland kan den dock sjunga baklänges så skalan blir stigande istället. Varningslätet är ett smattrande "tret-tret-tret-tret..." I flykten hörs ett karakteristiskt utdraget och strävt, nästan sugande "styyyf".

Utbredning och systematik Rödvingetrasten häckar främst i barrskog och björkskog på tundra i norra Europa och Asien, men förekommer även regelbundet som häckfågel i de flesta typer av skogsmiljöer. I fjällen häckar arten allmänt i fjällbjörkskogen, där den ofta är karaktärsart. Den är till största delen flyttfågel och mestparten av världspopulationen flyttar söderut på vintern. Den häckar mycket sällan i Storbritannien och Irland, men övervintrar ofta där. Flyttfåglar och övervintrande fåglar bildar ofta stora flockar, ofta tillsammans med björktrastar.

Underarter Rödvingetrasten delas oftast upp i två underarter med följande utbredning:Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11 vanlig rödvingetrastSverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Turdus iliacus iliacus – merparten av världspopulationen tillhör nominatformen. Turdus iliacus coburni (Sharpe, 1901) – häckar på Island och Färöarna och övervintrar från västra Skottland och Irland och söderut till norra Spanien.

thumb|right|Utbredningskarta för rödvingetrasten där grönt betecknar häckningsområde, blått övervintringsområde och turkost förekomst året runt.

Rödvingetrasten har tillfälligt påträffats ett antal gånger utmed Nordamerikas östkust, men även vid några tillfällen i delstaten Washington i nordvästra USA och i Alaska.Clement, P., & Hathway, R. (2000). Thrushes Helm Identification Guides, London .

Släktskap Genetiska studier från 2020 visar att rödvingetrasten troligen är, trots avvikande utseende, systerart till koltrasten (T. merula).Batista, R., U. Olsson, T. Andermann, A. Aleixo, C.C. Ribas, and A. Antonelli (2020), Phylogenomics and biogeography of the world's thrushes (Aves, Turdus): new evidence for a more parsimonious evolutionary history, Proc. Royal Soc. B 287, 20192400.

Förekomst i Sverige Tidigare hade rödvingetrasten en mer nordlig utbredning i Sverige (mest i Norrland och på Gotland), men vid 1800-talets mitt etablerade den sig söderut i landet. Under 1900-talets början gick artens sydgräns genom Värmland, centrala Dalarna och Hälsingland. I delar av södra Sverige saknas den dock idag. Den är den minsta fågeln i familjen trastar som häckar i Sverige.

Ekologi thumb|Vintertid uppträder rödvingetrasten ofta i blandflockar med andra trastar. Här syns en rödvingetrast (t.h.) och en björktrast (t.v.) som äter rönnbär.

Biotop Rödvingetrast häckar främst i barrskog och björkskog på tundra, och i fjällbjörkskog, men förekommer som häckfågel i de flesta skogsmiljöer.

Föda Rödvingetrasten är en allätare och äter framför allt maskar, sniglar, blötdjur och insekter i alla utvecklingsstadier. Om hösten äter den även bär av olika slag, men dessa utgör en mindre del av dess födointag än hos många andra trastar som häckar i norra palearktis.

Häckning Boet brukar ligga lågt och byggs av honan, gärna i stamklykan på en knotig fjällbjörk, intill stammen på en låg och tät unggran eller på en stubbe. Som bomaterial används fina kvistar, gräs, mossa och liknande växtdelar, som "bakas" ihop med lera eller jord i botten. Insidan av själva boskålen brukar fodras med finare grässtrån. De sex till sju äggen är tätt brunfläckade på grågrön botten. I Mellansverige läggs äggen i maj, men andrakullar under juli förekommer ofta. Hanen och honan turas om att ruva i cirka nio till elva dagar och lika länge stannar ungarna i boet. De matas av båda föräldrarna i ytterligare nio till elva dagar.

thumb|right|Bo med ägg och ungar på Island.

Rödvingetrasten och människan Status och hot Rödvingetrasten har ett mycket stort utbredningsområde och är talrik, med en population som uppskattas till mellan 40 och 70 miljoner vuxna individer. Beståndet har fluktuerat historiskt, med en tydlig minskning mellan 2008 och 2014, vilket föranledde IUCN att kategorisera arten som nära hotad. Därefter har beståndet i Europa noterats öka, med 12 %, varför IUCN sedan 2025 åter listar den som livskraftig.

I Sverige listas den sedan 2020 som nära hotad på svenska Artdatabankens rödlista. Studier visar att den minskat, de senaste 15 åren med 25 %.Artfakta om rödvingetrast, ArtDatabanken. 2018 uppskattades beståndet till 797 000 par.Sveriges fåglar 2021. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i jordbrukslandskapet? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2022-04-02

Namn Namnet kom i bruk 1824 och är en systematisering av det äldre namnet rödvinge som användes sedan 1780. ”Rödvinge-” syftar på artens roströda flanker. Linné blandade ihop taltrasten och rödvingetrasten, med resultatet att stor förvirring råder i 1700-talets skrifter kring både det vetenskapliga namnet och det svenska trivialnamnet för dessa båda arter. Därför har samtliga namn som används för taltrasten även används för rödvingetrasten, till exempel klådra, klera, sångtrast, drossel och talltrast.

Arten bar tidigare det vetenskapliga artnamnet musicus, men detta anses inte längre giltigt.ICZN ed. (1959) Opinion 551. Suppression under the plenary powers of the specific name musicus Linnaeus, 1758, as published in the combination Turdus musicus, and validation under the same powers of a neotype for Turdus iliacus Linnaeus, 1758, the Eurasian Redwing. Opinions and Declarations rendered by the International Commission on Zoological Nomenclature 20: 199–210.

Referenser

Noter

Källor

Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar Sveriges Radio: P2-fågeln - Rödvingetrast

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Trastar