Forsärla (Motacilla cinerea) är en fågel i familjen ärlor som förekommer i tempererade delar av Europa och Asien samt i Nordafrika. Som namnet avslöjar häckar den vanligen vid rinnande vattendrag. Kännetecknande i alla dräkter är den exceptionellt långa stjärten. I Sverige etablerade den sig som häckfågel på 1900-talet och har expanderat kraftigt de senaste decennierna. Det globala beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende och läte stående|thumb|left|Hane av underarten canariensis som är endemisk för Kanarieöarna. Den är slank och 17–20 cm lång. Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktig. Den häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen, och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten. Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt. Stjärten är svart med gul undersida och har vita ytterfjädrar. Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig.
Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller "tsetsetse".
Utbredning och systematik Forsärlan häckar i stora delar av de tempererade regionerna i Europa och Asien, och i delar av norra Afrika. Den är stannfågel i de mildare delarna av utbredningsområdet, exempelvis Västeuropa, men de nordliga och merparten av de östliga bestånden är flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, Afrika, Arabiska halvön, Indien, Sydostasien och Nya Guinea.Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London, s:329-240
Underarter Forsärlan delades tidigare upp i sex till sju underarter, med tre underarter spridda över Eurasien och med tre endemer som häckar på olika öar. Sentida genetiska studier har visat att denna uppdelning inte stämmer och idag delas den oftast bara upp i tre underarter:Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11 Motacilla cinerea patriciae – stannfågel i Azorerna Motacilla cinerea schmitzi – stannfågel på Madeira Motacilla cinerea cinerea inkl. M. c. caspica, canariensis, melanope och robusta – häckar i Eurasien, från Kanarieöarna, Europa och Nordafrika (Atlasbergen) österut till Sibirien och Japan; övervintrar söderut till norra och östra Afrika, Sydasien och Sydostasien
Förekomst i Sverige Som häckfågel har den etablerat sig i Sverige under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i de västra delarna av landet. Numera finns i hela Götaland och Svealand, utmed Norrlandskusten till Ångermanland samt längs fjällkedjan till Torne Lappmark. Den är dock sparsam från östra Småland till Stockholmstrakten och saknas helt på Öland och Gotland. Det svenska beståndet flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och de återvänder i mars–april.Artfakta om forsärla, ArtDatabanken.
Ekologi thumb|left|En juvenil forsärla.
Forsärlan håller till i snabbt strömmande vattendrag, men på vintern flyttar den till långsammare låglandsvatten. Den livnär sig på insekter som den finner vid vattnen - flugor, små skalbaggar, trollsländelarver, men också små kräftdjur och små blötdjur. Fågeln vadar också genom vattnet och pickar i det i jakt på föda. Den tar också flygande insekter.
Honan bygger ett bo av mossa och gräs som bekläs med hår. Boet placeras bland stenar eller klippor och inte sällan i dammbyggnader i närheten av vatten. Ibland används gamla bon från strömstarar eller speciella fågelholkar. Honan lägger en till två gånger per häckningssäsong tre till sex gråbruna fläckiga ägg, som hon eller båda föräldrarna ruvar i tolv till 14 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, tills de efter cirka tolv dagar blir flygfärdiga.
Forsärlan och människan Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 11 och 24 miljoner vuxna individer.
Status i Sverige Forsärlan har ökat mycket kraftigt i antal, de senaste tio åren med 50–150 % och sedan 30 år tillbaka med hela 300–500 %. Beståndet anses vara livskraftigt. 2018 uppskattades det svenska beståndet till 11 000 par.Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i jordbrukslandskapet? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2022-04-02
Namn Fågeln har på svenska också kallats gråärla.Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening Det vetenskapliga artnamnet cinerea betyder just "grå", eller bokstavligen "askfärgad".James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.
I kulturen Forsärlan är Bjuvs kommunfågel.
Referenser Delar av artikel bygger på översättningar av tyskspråkiga wikipedias artikel Gebirgsstelz och engelskspråkiga wikipedias artikel Grey_Wagtail lästa den 15 augusti 2005 Noter
Källor Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom Peter Goodfellow Fåglar i Sverige och Nordeuropa (2019) #WiB
Externa länkar Dansk ornitologisk forening
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i etiopiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Ärlor