Fjällgås (Anser erythropus) är en liten grå gås som häckar i nordligaste Fennoskandien och Sibirien, och vars population har minskat drastiskt under 1900-talet.

Utseende och läte

Fjällgåsen påminner om den närbesläktade bläsgåsen (A. albifrons), men är mindre, mörkare (främst huvudet), har kortare hals och näbb och brant panna samt en tydlig gul ring runt ögonen. Den är en liten gås som mäter 53 till 66 centimeter, det vill säga i storleken som en gräsand. Den har ett vingspann på 120–135 cm och en genomsnittlig vikt på 1 400 till 2 200 gram. Det tydligaste kännetecknet är dock den gula orbitalringen runt ögat, som dock kan vara svår att se på håll. Fjällgåsen är relativt svårbestämd, speciellt sträckande fåglar, eftersom Anser-gäss har stora individuella skillnader vad gäller storlek. Den har precis som bläsgåsen en vit fläck (så kallad bläs) i pannan och kraftiga svarta streck över buken.

Dess vanligaste lockläte är ett två- eller trestavigt, stötvis nasalt trumpetande. Dess läte påminner om spetsbergsgåsen men brukar oftast vara lägre i tonhöjd.

Utbredning Fjällgåsen finns idag fragmentariskt som häckfågel i ett område från Skandinaviens norra fjälltrakter till östra Sibirien.Hakon Kampe-Persson (2008) Historical occurrence of the Lesser White-fronted Goose Anser erythropus in the Atlantic flyway, Ornis Svecica, vol.18, nr.2, sid:69-21 Den är en flyttfågel vars övervintringsområden än idag inte är klarlagda och då arten minskat så kraftigt kommer många av dess tidigare övervintringsområden kanske aldrig att avslöjas. Ursprungligen flyttade merparten av den fennoskandiska populationen utmed en centraleuropeisk flyttkorridor via Finland, Baltikum och Ungern. En mindre del flyttade också via en atlantisk flyttkorridor via Danmark. Vissa övervintrade i Storbritannien, medan andra förmodligen övervintrade i Nederländerna, Belgien och Spanien. Den sibiriska populationen övervintrar i Centralasien från Kazakstan i väst via Uzbekistan, Turkmenistan, norra Indien och Kina till Nord- och Sydkorea, Japan och Taiwan i öst.

Förekomst i Sverige thumb|Parkfågel. Den ursprungliga svenska häckningspopulationen av fjällgås är utdöd sedan 1990-talet och beståndet som finns idag är sannolikt en blandning av utplanterade och ursprungliga fjällgäss, och dess avkomma. Så sent som i slutet av 1930-talet var dock fjällgås vanligare än grågås i Västerbottens kustland.Per Hansson (2005) Kan fjällgåsen Anser erythropus någonsin komma tillbaks till Västerbotten?, Fåglar i Västerbotten, vol.30, nr.3

Ekologi Fjällgåsens häckningsbiotop sträcker sig från björkzonen och upp ovan trädgränsen till ungefär 700 meters höjd.Tage Wahlberg (1993) Kunskapen om fåglar, sid:49, Rabén & Sjögren, Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom Normalt häckar den första gången vid tre års ålder.Roland Staav & Thord Fransson (2000) Nordens fåglar, sid:56-57, tredje upplagan, Bokförlaget Prisma, Fjällgåsen häckar ofta i mindre grupper och föredrar områden där gräset är lågt, i områden med vatten, från myrmark, mindre gölar och bäckar till större sjösystem. Boet placeras ofta i lä i buskvegetation på en upphöjning av vitmossa eller dylikt och består av en uppskrapad grop som fodrats med ett tjockt lager grått dun. Under perioden maj till juni lägger fjällgåsen en kull med vanligtvis fyra till sex ägg, vilka ruvas av honan. Äggen kläcks efter 25 till 28 dygn, och ungarna tas sedan om hand av båda föräldrarna tills de är flygga efter 35 till 40 dygn. Paret är monogamt och familjen håller samman till följande vår. Födan består huvudsaklig av gräs och örter.

Status och hot Idag finns den största koncentrationen av häckande fjällgås i Ryssland men denna har minskat drastiskt. Världspopulationen uppskattas till 28 000–33 000 individer. Populationen är liten, delvis fragmentariserad och minskande och är därför upptagen på IUCN:s rödlista över hotade arter och är där kategoriserad som sårbar (VU).

Det var kring 1940- och 50-talet som den västpalearktiska populationen av fjällgås kollapsade, och den fennoskandiska populationen minskade från drygt 10 000 individer i början av 1900-talet till dagens cirka 20 par. Största orsaken till världspopulationens kraftiga minskning beror förmodligen på förändringar och nya hot utmed flyttvägarna och på övervintringslokalerna. Bland annat har jakten av fjällgåsen spelat en stor roll i detta, även efter att arten fått skyddsstatus, eftersom ett stort antal skjuts på grund av svårigheten att särskilja dem ifrån den vanligare bläsgåsen. Exempelvis sköts på mitten av 1960-talet i genomsnitt 25 flyttande fjällgäss om året i Danmark.

Den största rapporterade koncentrationen av fjällgås, under de senaste 15 åren, var en rastande flock på 13 700 fåglar som observerades i Dongtingsjön i Kina i februari 1997.World Birdwatch, Juni 1997 Tyvärr har Dongtingsjön, som är Kinas näst största sötvattensjö, under de senare tio åren förorenats kraftigt vilket minskat fiske- och fågelbestånden.

I Fennoskandia har fjällgåsen försvunnit som häckfågel i Finland men det finns en liten restpopulation kvar i nordligaste Norge och i Sverige.

Status i Sverige thumb|Simmande fjällgås (parkfågel).

Fram till första hälften av 1900-talet var fjällgåsen lokalt relativt talrik i de svenska fjälltrakterna. Under mitten av seklet minskade beståndet drastiskt. Idag finns huvuddelen av den svenska populationen inom ett begränsat område i Arjeplogsfjällen. Sedan 2020 pågår även utsättningar i Gällivare fjällvärld för att främja artens spridning. Den svenska populationen har varit föremål för aktiva bevarandeåtgärder sedan 1981. Tack vare ihärdiga förstärkningsutsättningar har beståndet kunnat bevaras och sedan mitten av 2010-talet har antalet individer ökat. Som en följd av denna positiva trend ändrades artens status i rödlistan 2020 från akut hotad (CR) till starkt hotad (EN). Antalet reproduktiva individer skattas till cirka 70, i ett totalintervall på 52–88, men en betydande andel av de könsmogna fåglarna avstår från att häcka vissa år. Som exempel konstaterades 13 lyckade häckningar under 2024. Arten förekommer i två huvudsakliga lokalområden och förekomstarean (AOO) uppskattas till 140 km².

Projekt Fjällgås Det svenska Projekt Fjällgås initierades i slutet av 1970-talet av Lambart von Essen med Svenska Jägareförbundet som huvudman. Projektets främsta fokus var att etablera en säkrare flyttväg för arten, då jakt utmed de traditionella rutterna över östra Europa och Mellanöstern utgjorde det största hotet mot de svenska fjällgässen. För att uppnå detta startades ett avelsprogram baserat på gäss i fångenskap och ett fåtal vilda individer.

För etologisk prägling användes vilda vitkindade gäss som fosterföräldrar. Tanken var att dessa skulle lära fjällgåsungarna att övervintra i Holland. Ungarna och fosterföräldrarna flögs till svenska Lappland, varifrån de på hösten flyttade tillsammans till övervintringsplatserna. Trots att utsättningarna med denna metod avslutades 1999, fanns år 2011 en etablerad population på ett tiotal par i Arjeplogs fjällvärld.

Projektet drabbades av bakslag 1999 när genetiska analyser visade spår av bläsgås i avelspopulationen. Utsättningarna stoppades omedelbart och en debatt utbröt om huruvida den svenska stammen skulle avlivas eller bevaras. I det nationella åtgärdsprogrammet från 2011 slogs fast att en avlivning vore en oproportionerlig åtgärd. Istället nystartades projektet med en ny avelspopulation baserad på vilda fjällgäss från den ryska tundran.Sedan 2010 sker nya utsättningar i samarbete med Nordens Ark. Man har nu frångått metoden med fosterföräldrar och försöker istället få de utsläppta gässen att ansluta sig till befintliga vilda flockar. Fram till och med 2020 har över 600 fjällgäss satts ut inom ramen för det förnyade projektet.

En rapport 2020 visades att inga främmande gener från andra gåsarter finns i den svenska fjällgåspopulationen, men att den har en högre grad av inavel jämfört med de ryska och norska populationerna.<ref>Åtgärdsprogram för bevarande av Fjällgås</ref>

Namn Fjällgåsen har också kallats för dvärggås, exempelvis i Nordisk familjebok från 1883 där den också bar det vetenskapliga namnet A. minutus''.Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan, Duplikator - Folkvandringen vol 6, sid:371-372

Noter

Externa länkar

Läten på xeno-canto.org www.projektfjallgas.se - Projekt Fjällgås

Kategori:Gäss Kategori:Fåglar i palearktiska regionen