Pungmes (Remiz pendulinus) är en liten fågel i familjen pungmesar som förekommer fläckvist i Europa och Asien. Den bygger mycket karakteristiskt pungformade bon som hängs i lövträd nära vatten. Det globala beståndet är livskraftigt, medan den i Sverige är upptagen på Artdatabankens röda lista över hotade arter, där sedan 2020 kategoriserad som akut hotad.
Utbredning och systematik Pungmesen häckar i stora delar av Eurasien, endast sporadiskt i västra Europa medan den är talrikare i Öst- och Sydeuropa. Österut förekommer den i ett bälte som nästan sträcker sig så långt österut som västligaste Mongoliet. Den är flyttfågel men vissa milda vintrar stannar individer kvar så långt norrut som södra Sverige. Höstflyttningen sker annars från juli till november, och den återvänder till häckningsplatserna från slutet av april till början av maj.
Släktskap Pungmesens systematik är komplicerad och omdiskuterad. Tidigare fördes alla taxa inom Remiz till den enda arten R. pendulinus, men idag behandlas de vanligen som fyra arter: pungmes (R. pendulinus), svarthuvad pungmes (R. macronyx), vitkronad pungmes (R. coronatus) och kinesisk pungmes (R. consobrinus). Pungmes i begränsad mening delas in i fyra underarter med följande häckningsområden:Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11 europeisk pungmesSverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Remiz pendulinus pendulinus – Europa till Uralbergen, Kaukasus och i västra Turkiet. Remiz pendulinus menzbieri – södra och östra Turkiet till Armenien och nordvästra Iran Remiz pendulinus caspius – nordvästra Kazakstan till Kaspiska havet Remiz pendulinus jaxarticus – östra Ural till västra Sibirien och norra Kazakstan
Sedan 2019 behandlar dock bland andra IUCN återigen svarthuvad pungmes som en del av pungmesen efter genetiska studier.Barani‐Beiranvand, H., Aliabadian, M., Irestedt, M., Qu, Y., Darvish, J., Székely, T., Van Dijk, R.E. and Ericson, P.G. 2017. Phylogeny of penduline tits inferred from mitochondrial and microsatellite genotyping. Journal of avian biology 48(7): 932-940.
Förekomst i Sverige Pungmesen observerades i Sverige första gången 1965 vid Krankesjön i SkåneBirdLife Sverige, Svenska förstafynd kronologiskt, birdlife.se, läst 2022-09-10 och häckade från 1971 i landskapet. Dess antal och utbredning ökade starkt under 1980-talet, men minskade igen under 1990-talet. Idag förekommer den mycket lokalt i Götaland och Svealand, vidare norrut till en linje från södra Värmland via Närke och Västmanland till Uppland.https://www.artportalen.se/ViewSighting/SharedSearch?storedSearchId=10556&identifier=A3E85638 Bon har även påträffats i Gästrikland 2006, Norrbotten 2004.
Utseende och läte thumb|Pungmes av nominatformen. thumb|Underarten caspius, med kastanjebrunt huvud. Pungmesen är en mycket liten fågel som mäter 10–11,5 centimeter med en karaktäristiskt konformig och spetsig näbb. Nominatformen har i sitt utbredningsområde ett mycket typiskt utseende med sitt gråa huvud, breda svarta ansiktsmask. Könen är lika men hanen har generellt större och svartare mask och en skarpare gräns mellan den bruna manteln och gråa nacken. Honan är mindre kontrastrik med diffusare färger. Ungfåglar under sensommar och tidig höst saknar iögonfallande teckning, med gulbrun ovansida och gråvit undersida.
Underarten caspius, som förekommer kring Kaspiska havet har kastanjebrunt huvud, nacke och mantel, vit strupe och ljus undersida med sandfärgade sidor och bröst, och vit buk. Den östligaste underarten jaxarticus är mycket ljusare än nominatformen, med ljust grått huvud, svart bred ansiktsmask med en liten kastanjebrun band i pannan, kanelfärgad mantel och vit undersida med ett stråk av glesa rödbruna prickar på bröstet. Denna underarten påminner mycket om vitkronad pungmes, med delvis överlappande utbredningsområde, men den senare saknar alltid det kastanjebruna i pannan.
Locklätet är ett utdraget, mycket tunt och högfrekvent ziiiyh med något fallande tonhöjd mot slutet. Sången är tystlåten, påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.
Ekologi thumb|Sjungande hane vid påbörjat bobygge. Boet färdigställs bara om hanen lyckas locka till sig en hona. Habitat och föda Pungmesen lever i anslutning av stillastående eller svagt rinnande vatten vid vegetationsrika stränder eller sumpmarker med träd och buskage. Den föredrar björk, vide sälg, pil och al och behöver också tillgång till gammal rörvass. Den lever av insekter, spindlar och frön som den plockar i kolvar av kaveldun, vassvippor med mera.
Häckning thumb|stående|left|Pungmesbo Pungmesen häckar ofta i mindre kolonier. Dess bo är pungformat, ungefär 17 centimeter högt och 11 centimeter brett och helt slutet sånär som på en liten tunnelformad öppning. Hanen påbörjar bobyggandet och försöker locka till sig en hona. Paret bygger sedan tillsammans färdigt det komplicerade boet av gräs, fröhår och växtfibrer. Boet hänger på en kvist längst ut i ett träd eller en buske, gärna över vattnet. Ofta överges boet och plundras på bomaterial för att användas vid ett nytt bobygge. Honan lägger tre till åtta ägg, som är enfärgat vita och glanslösa, och som ruvas i 12–14 dagar. Både honan och hanen kan ruva äggen och ta hand om ungarna, men bara en av föräldrarna gör det åt gången. Den andra som inte ruvar flyttar till ett nytt revir för att finna en ny partner. Detta kan upprepas flera gånger under samma häckningssäsong. Parbildningsförhållandena är mycket komplexa. Ungarna är flygga efter 22–24 dagar, men kan återvända till boet upp till tre veckor efteråt för att övernatta. Ofta lägger de två kullar per häckningssäsong.
Pungmesen och människan Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka 219 000–443 000 par. Notera dock att IUCN sedan 2019 inkluderar svarthuvad pungmes i bedömningen.
Status i Sverige Pungmesen minskar kraftigt i antal i Sverige, de senaste tio åren med cirka 30%. Populationen är nu nere på endast 40 häckande individer. Den uppfördes som starkt hotad på Artdatabankens rödlista 2010, men uppgraderades till den högre hotgraden akut hotad 2020.Artdatabankens rödlista 2020 PDF
I kulturen Pungmesen är Lunds kommunfågel.
Galleri
Referenser
Noter
Källor ArtDatabankens faktablad
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Pungmesar