Norrbottens regemente (I 19) är ett pansarförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1841–1994 och återigen från 2000. Förbandsledningen är förlagd i Bodens garnison i Boden.Braunstein (2003), s. 85-88Kjellander (2003), s. 290-291Holmberg (1993), s. 14Braunstein (2003), s. 217
Historia Bildandet Norrbottens regemente bildades 1841 genom att dela Västerbottens fältjägarregemente i två delar. Men redan 31 år tidigare hade den nordligaste delen av Västerbottens län brutits loss och bildade 1810 Norrbottens län. Regementet ser dock sitt ursprung från 1624, då Norrlands storregemente delades upp i tre mindre enheter, Västerbottens regemente, Hälsinge regemente, samt ett tredje som överfördes till marinen. Västerbottens regemente blev det nordligaste regementet och där Västerbottens län innefattade på den tiden hela Bottniska vikens kustområden inklusive delar av nuvarande Finland.
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 19 Västerbottens regemente.von Konow (1987), s. 19 Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hustrupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.Björkenstam (1994), s. 10-11 År 1829 ändrades regementets namn till Västerbottens fältjägarregemente.
Vid delningen av Närke-Värmlands regemente 1812 och av Västerbottens fältjägarregemente 1841 föll det sig naturligt att de därvid nybildade förbanden, Närkes regemente och Norrbottens fältjägarkår, rang- och nummerplacerades i omedelbar anslutning till sina ursprungsregementen. Men de två kårer som uppstod vid delningen av Västerbottens fältjägarregemente, Norrbottens fältjägarkår och Västerbottens fältjägarkår, fick samma nummer, men särskildes genom romerska respektive arabiska siffror: № 19 för Norrbottens fältjägarkår och № XIX för Västerbottens fältjägarkår. Med 1892 års härordning blev 1893 ett nummer i den högre serien ledigt, då № 21 Närkes regemente sammanslogs med № 3 Livregementets grenadjärkår. Därmed övertog № 20 Kalmar regemente numreringen från Närkes regemente och Västerbottens regemente övertog numreringen från Kalmar regemente. På den vägen fick Västerbottens regemente № 20 och kunde därmed behålla sin plats i omedelbar anslutning till № 19 Norrbottens regemente.von Konow (1987), s. 21-22
År 1810 delades Västerbottens län i två delar, där den nordligaste delen kom att bilda Norrbottens län. År 1841, det vill säga 31 år senare, delades Västerbottens fältjägarregemente i två enheter, där Norrbottens fältjägarkår blev egen enhet som senare benämndes Norrbottens regemente. Livbataljonen vid Västerbottens fältjägarregemente kom att bilda Norrbottens fältjägarkår. Norrbottens fältjägarkår var roterad inom Norrbottens län, där de nya rotarna var anslagna till de gamlas understöd, med en styrka av 483 nummer. Dess verkliga manskapsstyrka uppgick dock, med volontärer, till 345 man, enär utom vanliga ständiga vakanser 99 nummer hölls vakanta för Norrbottens hästjägarskvadrons fond. Den 31 december 1892 utökades kåren till att omfatta regementsstorlek, och antog därmed namnet Norrbottens regemente. Varvid dess styrka genom tillägg av (värvade) volontärer ökades till 700 man (317 indelta, 383 värvade) och det fick sin egen volontärskola vid Notviken (nära Luleå). Genom försvarsreformen 1901 likställdes regementet med övriga regementen.
Regementets ordningsnummer I samband med 1914 års härordning, justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Norrbottens regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 19. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente, där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet enligt 1914 års härordning hade beteckningen I 111. När fältregementena på dubblerades i början av andra världskriget, erhöll dubbleringsregementet det ordinarie regementets nummer plus 30. Det vill säga fältregementena numrerades som till exempel Kronobergs regementets fältregementen, I 11 och I 41, samt det fredstida regementet som I 11 depå, för att särskilja det från krigsförbanden.Björck (1996), s. 301 Norrbottens regemente kom dock endast att organisera ett fältregemente.
1925 års försvarsbeslut Regementet klarade sig från avvecklingen genom försvarsbeslutet 1925. Men regementet reducerades med en infanteribataljon. Regementet kom därför från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner och en skidlöparbataljon. Skidlöparbataljonen kom den 7 februari 1943 att bilda Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna. Denna avskildes från regementet den 1 juli 1945 och bildade Arméns jägarskola.
1949 års försvarsutredning År 1951 föreslog regeringen för riksdagen en begränsning av arméns fredsorganisation, vilken bland annat innebar att Arméns jägarskola skulle omlokaliseras. Bakom förslaget låg 1949 års försvarsutredning, vilken föreslog att jägarskolan skulle omlokaliseras till Bodens garnison, för att där bli en del av Norrbottens regemente. Chefen för armén bistod förslaget och menade samtidigt att utbildningsförhållandena var bättre i Boden jämfört med Kiruna. Det på grund arméchefen ansåg det önskvärt att bedriva jägarutbildningen i östra Norrbotten, då Kiruna saknade den typiska norrländska skogsterrängen. Vidare menade arméchefen att jägarskolans förläggning byggde på det strategiska läget under andra världskriget, då det fanns ett krav och behov av utbildning i fjällterräng. Arméchefen menade även att Kirunaetablissementet inte motsvarade den önskade ökade värnpliktskontingenten för utbildning av fri jägarverksamhet. Arméchefen föreslog att jägarskolan skulle förläggas i det etablissement som blev ledigt i Boden, i samband med att Norrbottens artillerikår (A 5) sammanslogs med Bodens artilleriregemente (A 8). Vidare föreslogs jägarskolan att anta namnet Norrbottens regementes jägarbataljon. Någon tidpunkt för en omlokalisering föreslogs inte i propositionen, utan istället skulle en tidpunkt för en omlokalisering bestämmas vid ett senare tillfälle, det när det fanns förutsättningar för en omlokalisering. Något vidare definitivt förslag gällande en omlokalisering av jägarskolan kom aldrig utan skolan kom 1975 istället att omorganiseras till Lapplands jägarregemente.
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Norrbottens regemente till enbart Norrbottens regemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementena tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att de övriga arméförbanden inom ett försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). I Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. I Norrbotten gjordes avsteget inom Bodens försvarsområde (Fo 63), förutom försvarsområdesförbandet Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) gavs även Norrbottens regemente (I 19) mobiliseringsansvar. Norrbottens regemente blev ett utbildningsförband, men av operativa skäl tilldelades mobiliseringsansvar. Vidare tilldelades regementet det verkställande förvaltningsansvaret för Norrlands signalbataljon (S 3), samt att Norrbottens pansarbataljon uppgick i regementet som en utbildningsbataljon. Den 1 juli 1975 trädde regementet in i den nya organisationen som ett utbildningsregemente. Med den nya organisation antog regementet namnet Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (I 19/P 5).
1988 års försvarsutredning Genom försvarsutredning 88 stod det klart att fyra brigadproducerande regementen skulle avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader, en minskning med 11 brigader. I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. I regeringens samlade bedömning skulle fem Norrlandsbrigader (eller motsvarande) behållas på grund av operativa skäl. Därmed undantogs Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22), Dalregementet (I 13/Fo 53), Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (I 19/P 5), Västerbottens regemente (I 20/Fo 61) och Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) ur den utredning gällande vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas. Utredningen medförde dock att Luleå luftvärnsregemente (Lv 7) skulle samlokaliseras med Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon i Boden.
Regementet läggs ner... Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen rationaliseringar av utbildningen av infanteribrigaderna, genom bland annat att samlokalisera förband inom samma stad eller län. Genom samma försvarsbeslut föreslog regeringen att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen, och därför skulle grundorganisationen i största möjliga utsträckning krigsorganiseras och kaderbemannas. Med denna förändring kom Norrbottensbrigaden att avskiljas från regementet för att den 1 juli 1994 bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N).
Då majoriteten av de brigadproducerande regementena hade en försvarsområdesstab knuten till sig, kvarstod de regementena med en organisation bestående bland annat med försvarsområdesstaben, garnisonssamordning, skjutfält samt depåverksamhet. Medan ansvaret av krigsförband tillfördes brigaderna. Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon hade inte denna organisation, då försvarsområdesstaben var knuten till Bodens artilleriregemente. Därmed kom regementet uppgå i brigaden den 1 juli 1994 och brigaden antog namnet Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19).
... och återetableras