de la Motte är en urgammal fransk adelsätt som naturaliserades och introducerades på Sveriges Riddarhus år 1642 under nummer 280,Bäckmark, Magnus. Riddarhusets vapensköldar, Band I: Medeltid och vasatid. Stockholm: Riddarhusdirektionen, 2019. och immatrikulerades på Finlands riddarhus år 1818 under nummer 23.
Ätten tillhör en större grupp av månghövdade, urgamla franska adelssläkter med namnet de la Motte, vilka är representerade inom adeln i flera europeiska länder. Flera av dessa är fortlevande och registrerade i den franska Association d’entraide de la Noblesse Française (ANF), vilket är Frankrikes motsvarighet till Riddarhuset.
En av dessa fortlevande adelsätter är den högadliga, grevliga och markgrevliga släkten de la Motte de la Motte-Rouge (representerad i Association d’entraide de la noblesse française sedan den 26 maj 1951), vars medlemmar även är verksamma och folkbokförda i Sverige under namnet de la Motte. Bland släktens mest framträdande historiska gestalter intar markiserna av Montmuran en särställning: Joseph-Marie-Anne de la Motte och hans arvinge Pierre-Jean-Martial de la Motte, vilka under den senare delen av 1700-talet och början av 1800-talet bar titeln markis (markgreve) av Montmuran. Därutöver återfinns även generalen Joseph Édouard de la Motte-Rouge, liksom Charles-Jean de la Motte, greve de la Motte, och dennes son Joseph-Emmanuel de la Motte-Rouge (1797–1870).
Den svenska ätten härstammar från den franska adelsmannen Samson de la Motte som var i svensk tjänst som major under belägringen av Wollmar slott 1601. Samson de la Motte erhöll förläningen av Lahis säteri i Sääksmäki socken 1600, vilket var ett av Hogenskild Bielkes förbrutna gods till staten.Ramsay, Jully. Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. Helsingfors förlagsaktiebolaget Söderström & C:o, 1909-1916. Han befordrades till ryttmästare 1603 och erhöll 1613 herrgårdarna Lahis och Kandola i Sääksmäki, samt befordrades till generalmajor. Han dog omkring 1620.
Samsons son Carl de la Motte var ryttmästare vid Viborgs läns kavalleriregemente 1643. Han blev naturaliserad svensk adelsman 1642 och fick å ättens vägnar bli introducerad på svenska Riddarhuset samma år under nummer 280. Han blev major 1647. Carl de la Motte fick en son som förde ätten vidare på svärdssidan, Carl de la Motte. Denna senare Carl (son av Carl de la Motte) bevistade riksdagen 1660. Han var kaptenlöjtnant vid Åbo läns kavalleriregemente 1675 och ryttmästare vid överste von Budbergs karelska kavalleriregemente. Carl de la Motte var gift med Catharina Munck af Fulkila, dotter till presidenten i Åbo hovrätt Johan Munck nr 130 och Elisabeth Bure nr 126.Elgenstierna, Gustaf. Den introducerade svenska adelns ättartavlor II. af Chapman–Fägerstråle, Stockholm. P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1926.
Större delen av ätten var verksam inom militären samt bosatt i Finland. När Finland skildes från Sverige, immatrikulerades ätten 1818 på Finlands riddarhus på nummer 23. Ätten kom därför att bli utgången i Sverige. I Finland utgick ätten på svärdssidan år 1886 och 1936 (efter) på spinnsidan.
Ordet motte kommer från franskan, vars innebörd är "jordhög", vilket syftar på ordet motteborg som fungerar som en försvarsanläggning på konstgjord kulle. miniatyr|Ättens adelsvapen illustrerad i Sveriges ridderskaps och adels vapenbok från 1890 av Carl Arvid Klingspor.Klingspor, Carl Arvid. Sveriges ridderskaps och adels vapenbok. 1:a uppl. (Lundequistska bokhandeln, 1890). miniatyr|de la Motte – ättartavla
de la Motte i Frankrike
I Frankrike finns flera adelsätter med namnet de la Motte, varav flera är fortlevande och upptagna i l’Association d’entraide de la Noblesse Française (ANF).L’Association d’entraide de la Noblesse Française (ANF), “Table des familles”, sida för franska adelsfamiljer som finns representerade – ANF:s officiella webbplats, https://anf.asso.fr/ Flera av ätterna har dokumenterad högadlig status och är belägna i olika delar av landet – särskilt i Normandie, Bretagne, Picardie, Île-de-France och Nivernais – och har under seklerna haft framträdande roller inom militären, hovet och kyrkan. Dessa släkter är inte nödvändigtvis besläktade, även om de bär samma namn.La Chesnaye-Desbois, Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 515–530.
Exempel på högaristokrater med namnet de la Motte
Philippe de la Motte Houdancour/Mothe-Houdancourt (1605–1657), hertig av Cardona, marskalk av Frankrike, general över kungens arméer i Spanien och vicekung av Katalonien. Han tillhörde grenen de la Mothe-Houdancourt, som även uppvisar flera guvernörer, generaler och hovfunktionärer.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 516.
Charles de la Mothe-Houdancourt (1643–1728), markis, generallöjtnant, guvernör och Grand d’Espagne, son till marskalk Philippe de la Mothe Houdancourt.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 516–517.
Toussaint-Guillaume Picquet de la Motte (1720–1791), greve och amiral i den franska flottan. Han var en av de mest framstående sjömilitärerna under Ludvig XV:s och Ludvig XVI:s regeringstid.
Roger de la Motte, vikomt av Neufchâtel. Han nämns i rättegångshandlingar vid Échiquier de Normandie på 1400-talet som "Vicomte de Neufchâtel" och Seigneur de Sainte-Geneviève.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 529.
René de la Motte, baron av Saint-Séverin. Han namnges i ett dokument från 7 september 1566 som baron och Seigneur de la Motte-Fouqué, och tillhörde en gren av ätten som senare återfinns i Normandie och Bretagne.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 530.
Betydelsefulla adelsmän och militära befattningshavare
Henri-Charles de la Motte, överste över kungliga artilleriet och ingenjörstrupperna (Corps Royal d’Artillerie et du Génie) år 1755, riddare av Sankt Ludvigsorden. Han var även Seigneur de la Motte och tillhörde grenen de la Motte-Guistel.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 527.
Charles de la Motte-Guistel, riddare och herre till Ville, Villers-la-Fosse och Cuissy. Han tjänstgjorde som major vid kavalleriregementet de Cœuvres, utnämndes den 19 mars 1644 till adjutant (aide-de-camp) vid kungens arméer och befordrades den 6 februari 1652 till kapten i kavalleriet. År 1651 gifte han sig med Madeleine de Crécy, änka efter Josias de Gorgias. Deras son Charles stupade som musketör nära Maastricht 1673 och begravdes i Visé, nära Liège.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 526.
Claude de la Motte († 1595), hovman i drottning Katarina av Medicis tjänst, kapten och guvernör för slottet Monceaux i Brie.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 525–526.
Hector de la Motte, exempt vid kungens livgarde och maréchal des logis général för Île-de-France. Han var verksam som adlig officer under 1600-talet.
Tidiga riddare och militära insatser
C. & T. de la Motte, två adelsmän som deltog i det legendariska försvaret av Mont-Saint-Michel mot engelsmännen år 1423, under Hundraårskriget. De var enligt Dictionnaire de la noblesse två av de 119 dokumenterade franska gentilshommes som ingick i denna heroiska försvarsinsats.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 529.
En annan källa, Jacques-François Boudent-Godelinière, återger en fullständig lista med 120 namn.Jacques-François Boudent-Godelinière, Notice historique sur le Mont Saint-Michel et le Mont Tombelène, 2ᵉ éd., Avranches: E. Tostain, 1841. Följande personer med namnet de la Motte återfinns där:
49. Le Sr G. de la Motte 50. Le Sr T. de la Motte 66. Le Sr T. de la Motte 119. Le Sr R. de la Motte-Vigor
Andra adelsmän nämnda under 1300- och 1400-talen:
Thibaut de la Motte, riddare (chevalier bachelier) noterad i en militär uppställning i Orléans år 1383.Ibid.
Nicolas de la Motte, identifierad i militära listor från 1420.Ibid.
Jean de la Motte, upptagen i en mönstringsrulla från 1421 sammanställd för greve av Aumale.Ibid.
Framstående medlemmar ur övriga släktgrenar
Daniel de la Mothe, abbot och senare biskop av Mende, kunglig hovpredikant och rådgivare till drottning Henriette-Marie av Frankrike.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 515–516.
Henri de la Mothe, ärkebiskop av Auch, biskop av Rennes, hovpredikant hos drottning Anna av Österrike och riddare av Helgeandsorden (Ordre du Saint-Esprit).Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 516.
François-Auguste le Clerc de la Motte, kapten och riddare av Sankt Ludvigsorden, tillhör grenen le Clerc de la Motte, som härstammar från Nivernais.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 522.
Adlig status och härkomst
Flera av de la Motte-släkterna som behandlas i verket Dictionnaire de la noblesse tillhör det som benämns noblesse ancienne – uradel med dokumenterad adlig status före 1500-talet. Bland dessa återfinns särskilt grenen de la Motte-Fouqué, som senare erhöll titeln baron av Saint-Séverin, samt le Clerc de la Motte från Nivernais och de la Mothe-Houdancourt, där flera medlemmar innehaft höga ämbeten under 1500- och 1600-talen.Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, pt. 2, s. 516, 522, 530.
Källor
La Chesnaye-Desbois, Dictionnaire de la noblesse, vol. 10, deuxième partie (Paris, 1775).
Kategori:Svenska adelsätter Kategori:Finländska adelsätter Kategori:Bureätten Kategori:Franska adelsätter