Mohammed Amin al-Husseini eller Haj Mohammed Effendi Amin el-Husseini (, även al-Husayni, Hajj och Al-Hajj), född mellan 1895 och 1897 i Jerusalem, död 4 juli 1974 i Beirut,"Husseini" är den franska translittereringen som föredrogs av familjen själv, från den tid då franskan var det dominerande västerländska språket som undervisas i Osmanska riket, , s. 19. var en palestinsk nationalist, muslimsk religiös ledare, militär och SS-general.För en kortfattad översikt, se
Amin al-Husseini var medlem av en av Jerusalems mest ansedda familjer och innehade två höga ämbeten; han var stormufti av Jerusalem och ordförande för det Muslimska högsta rådet. Han efterträdde sin bror Kamil al-Husayni 1921 som stormufti.Kamil al-Husayni efterträdde sin far Tahir al-Husayni, vid dennes död 1908, som stormufti och innehade detta ämbete fram till sin egen död 1921. Osmanska Riket hävdade dock från 1914 till 1918 att Sheikh As'ad Shukeiri (1860-1940) var Jerusalems stormufti. Sheikh As'ad Shukeiri tog avstånd från Amin al-Husseinis användning av islam mot sionismen s. 84.
Biografi Amin al-Husseini föddes 1895 eller 1897, i Jerusalem. anger att oklarheten om hans födelsedatum kan hänföras till transkriptionen av den islamiska kalendern, och drar därför slutsatsen att han föddes 1895 och inte 1893; , s. 624, n.5, anmärker att al-Husseini hade motiv för att framställa sig som äldre än vad han verkligen var. , s. 425, använder Mattars datering. Hans far var Jerusalems dåvarande stormufti Tahir al-Husayni, vilken var motståndare till sionismen., s. 6. och , s. 2.
Amin al-Husseini tillhörde al-Husseiniklanen, som var välbeställda jordägare i södra Palestina, främst i Jerusalems närhet. Denna klan tillhörde den arabiska eliten i Jerusalem alltsedan början av 1700-talet. Detta tog sig bland annat uttryck i att tretton av dess medlemmar var borgmästare i Jerusalem mellan 1864 och 1920.En annan ledande palestinsk klan var Nashashibiklanen, som kan anses ha varit konkurrenter till al-Husseiniklanen, , s. 19ff. Raghib al-Nashashibi blev 1920 borgmästare i Jerusalem efter Musa al-Husseini Det kan i sammanhanget nämnas att en kusin till Amin al-Husseini, Hamida Khalifa Al-Husseini, var Yasser Arafats mor. Arafats morbror var Amin al-Husseinis förtrogne och nära medarbetare.
Tidiga år Amin al-Husseini studerade inledningsvis i Jerusalem, först vid en koranskola, kuttub, och därefter vid en skola, rüshidiyye, som drevs av den osmanska staten, och lärde sig där turkiska, samt vid en skola som drevs av franska katolska missionärer, där han lärde sig franska., s. 219. Han studerade även vid Alliance Israélite Universelle, som leddes av Albert Antébi, vilken hade judiskt ursprung, men dock inte var sionist., s. 425–426, Antébi betraktade al-Husseini som sin elev, och kallade honom L’homme du Sérail, , s. 467.
al-Husseini studerade islamisk lag 1912 vid al-Azhar-universitetet i Kairo. Där var han involverad i upprättandet av en palestinsk antisionistisk studentorganisation. I Kairo studerade han även vid Dar al-Da'wa wa-l-Irshad, som leddes av Rashid Rida, en salafistisk intellektuell som förblev hans mentor fram till sin död 1935., s. 33. och , s. 219. Före första världskriget studerade han administration i Konstantinopel, som ansågs som den mest sekulära osmanska institutionen.
1913 gjorde al-Husseini en pilgrimsfärd till Mecka tillsammans med sin mor Zainab, och kunde följaktligen benämnas som Hajj. Hans utbildning kan sägas vara typisk för personer med motsvarande ställning inom Osmanska riket vid denna tid, och även om han kan sägas ha varit förutbestämd att inneha ett religiöst ämbete, så bar han ingen religiös turban förrän 1921, då han utnämndes till mufti.
Första världskriget Under första världskriget tjänstgjorde Amin al-Husseini inledningsvis för Osmanska riket. Han utbildades vid den osmanska militärakademin 1914-1915, och blev därefter artilleriofficer i den 47:e brigaden, som var stationerad vid Izmir. I november 1916 lämnade al-Husseini armén då han hade beviljats tre månaders ledighet för att återhämta sig efter en sjukdom, och återvände då till Jerusalem, där han greps av britterna.
al-Husseini kom därvid att delta i den arabiska revolten mot Osmanska riket och blev officer i Sharif Hussein ibn Alis förband, samtidigt som han var anställd av den brittiska militära administrationen som rekryterare. Han kom härvid att rekrytera soldater till den blivande kung Faisal I av Iraks armé.
Mellankrigstiden Amin al-Husseini deltog vid den syriska nationalkongressen i Damaskus 1919, och han stödde då att emir Faisal skulle bli Det Arabiska Kungadömet Syriens kung, vilket denne också blev den 8 mars 1920, men dock endast till den 24 juli 1920.Denne blev senare Iraks kung, Samma år grundade han en avdelning av den syriskbaserade "Arabklubben", Al-Nadi al-arabi, i Jerusalem, vilken hade en probrittisk inriktning., s. 239–240. och , s. 79ff., speciellt s. 96ff.
miniatyr|Deltagare i en protestdelegation som skickades till London i december 1929 med anledning av konflikter under det Brittiska Palestinamandatet. Från vänster till höger: Okänd, Raghib al-Nashashibi, Okänd, Amin al-Husseini och Musa al-Hussaini. Amin al-Husseini var motståndare till en judisk stat inom gränserna för det dåvarande Brittiska Palestinamandatet och verkade 1920 som nationalistledare i Palestina. Sedan demonstrationer hade blivit våldsamma flydde al-Husseini till Syrien. Han blev dömd i sin frånvaro till fängelse för upprorisk agitation, men benådades efter ett par månader av Lord Herbert Samuel.
Då Amin al-Husseinis bror Kamil al-Hussaini avled 1921 skulle en ny mufti utses. Vid det val som hölls kom Amin al-Husseini först på fjärde plats, de tre första var samtliga Nashashibi-kandidater. Samuel ville bevara balansen mellan al-Husseiniklanen och Nashashibiklanen. Ett år tidigare hade britterna bytt ut Musa al-Husseini mot Ragheb al-Nashashibi som Jerusalems borgmästare. Därför förmådde britterna, med stöd av Ragheb al-Nashashibi och Sheikh Hussam Jārallāh, den främste Nashashibi-kandidaten, Sheikh Hussam ad-Din Jarallah, att dra tillbaka sin kandidatur. Därmed kunde britterna, i enlighet med den osmanska rätten, utse den kandidat som Samuels föredrog, och då kunde Jerusalems guvernör Sir Robert Storrs utnämna al-Husseini till mufti av Jerusalem den 8 maj 1921, varvid al-Husseini gav sig själv titeln stormufti.Lord Herbert Samuel, (1870–1963), var High Commissioner för det Brittiska Palestinamandatet från 1920 till 1925. Hans son, Lord Edwin Samuel, (1898–1978), skrev en självbiografi som ger inblickar i Palestinamandatet från ett brittiskt perspektiv,
miniatyr|Amin al-Husseini framför Klippdomen i Jerusalem, 1921 – 1931. I bakgrunden står pojkskoleelever. År 1922 valdes al-Husseini till ordförande i det Muslimska högsta rådet i Jerusalem, vilket Samuels hade bildat 1921. Detta råd kontrollerade bland annat de tillgångar som hade avsatts som waqf. Därmed kunde han medverka till restaureringen av Klippdomen samt al-Aqsamoskén. För detta ändamål anlitades arkitekten Mimar Kemalettin, och Ernest Richmond var ansvarig för att tillvarata de antikvariska intressena.
I december 1931 organiserade al-Husseini en all-islamsk konferens i Jerusalem, och han valdes till konferensens ordförande. Därvid kom han i kontakt med bosniska muslimska politiska och religiösa ledare som Mehmed Spaho, Uzeiraga Hadzihasanovic och hadzi-Mujaga Merhemic. 1936 blev han ledare för det Arabiska högre utskottetNorstedts uppslagsbok 1948 Mufti.
Franz Reichert, vilken ansvarade för den tyska nyhetsbyrån Deutsches Nachrichtenbüros palestinska avdelning tycks ha varit den som etablerade al-Hussains tyska kontakter, och han kontaktade i detta ändamål den tyske konsuln i Jerusalem. al-Husseini skall 1936 för första gången träffat den schweiziske finansmannen François Genoud, vilken har kallats Tredje Rikets bankir, i samband med dennes besök i Palestina. Dåvarande chefen för tyska säkerhetspolisen Reinhard Heydrich skickade i september 1937 två SS-officerare, Adolf Eichmann och Herbert Hagen till Palestina. En av deras viktigaste uppgifter var att etablera kontakter med stormuftin. I slutet av 1930-talet deltog al-Husseini i den arabiska revolten mot det brittiska styret och judisk invandring, och efterlyst av britterna flydde han 1937 till Libanon och två år senare till Irak.
Andra världskriget miniatyr|Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini och Adolf Hitler 1941
I början av det andra världskriget vistades Amin al-Husseini i Irak, som då styrdes då av den probrittiske regenten 'Abd al-Ilah och premiärministern Nuri as-Said. Vid statskuppen den 1 april 1941, som Amin al-Husseini deltog i, störtades dessa med stöd och finansiering från Nazityskland och ersattes av en regim där Rashid Ali blev premiärminister.
Efter det anglo-irakiska kriget flydde al-Husseini först till Persien, och sedan vidare till Italien. Han anlände till Rom den 11 oktober 1941, och den 27 oktober sammanträffade al-Husseini med Benito Mussolini. Därefter reste han vidare till Tyska Riket, och han anlände till Berlin den 6 november 1941, där han kom att vistas under huvuddelen av det andra världskriget.Radio Islam Lettre du Der Grossmufti von Palästina Haj Amin Husseini an Adolf Hitler, Läst: 2012-02-15. The Holocaust Encyclopedia Hajj Amin al-Husayni: The Mufti of Jerusalem. , Läst: 2012-02-15. Han välkomnades varmt av de relativt få muslimerna i Tyskland, det fanns vid denna tid cirka 3000 muslimer i Tyskland, varav cirka 400 hade konverterat till islam. I Berlin var han verksam vid "Islamischen Zentral-Instituts zu Berlin". Detta var dock inte den enda muslimska organisationen i Berlin. Den 31 oktober 1932 startades "der Verein Islamischer Weltkongreß/Zweigstelle Berlin", som startade "Islam-Kolloquium", den första muslimska läroanstalten i Tyskland. 1939 grundades "des Islam Instituts (Ma’ahad-ul-Islam) zu Berlin", och det fanns även andra liknande organisationer. Den 20 november 1941 träffade han utrikesminister Joachim von Ribbentrop, och mottogs av Adolf Hitler den 28 november. Han bad därvid Adolf Hitler om hjälp gentemot judarna i det palestinska mandatet.The Scribe, Mufti Asks Ban on Jewish Emigration as Gesture to Arabs Berlin, July 27 1944, No. 31, February 1989, Läst: 2012-02-15.
Efter mötet med Hitler kom han i kontakt med SS-Obergruppenführer Gottlob Berger, vilken hade det högsta ansvaret för rekrytering till SS. I december 1941 utnämnde Reichsführer-SS Heinrich Himmler al-Husseini till SS-Gruppenführer, vilket motsvarade generallöjtnant inom armén. Himmler och al-Husseini utvecklade även personliga vänskapsbandMatthias Küntzel, European Roots of Antisemitism in Current Islamic Thinking, Brown University, USA, November 2004, Läst: 2012-02-15.. Under andra världskriget propagerade al-Husseini för axelmakterna i radiosändningar som riktade sig till arabstaterna. Walter Winchell kallade honom för 'den arabiske Lord Haw-Haw', vilket kan illustrera hans betydande insatser i detta avseende., s. 317.
miniatyr|SS-Gruppenführer Haj Amin al-Husseini inspekterar ett SS-förband ur 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1), tillsammans med dess befälhavare SS-Brigadeführer Karl-Gustav Sauberzweig.