USA:s flygvapen eller Förenta staternas flygvapen (United States Air Force), är en försvarsgren inom USA:s väpnade styrkor och som konstituerades i sin nuvarande form och namn då kongressen antog 1947 års nationella säkerhetsakt. Flygvapnet är organiserat inom och är en del av USA:s flygvapendepartement, som i sin tur är en del av USA:s försvarsdepartement.
Det amerikanska flygvapnet är världens i särklass största flygvapen. Två tredjedelar av USA:s kärnvapentriad, strategiskt bombflyg och Interkontinentala ballistiska robotar, ingår i flygvapnets förbandsstruktur. På senare år har betydelsen av obemannade luftfarkoster, även kallad drönare, ökat signifikant. Under 2019 avknoppades flygvapnets rymdverksamhet till en egen försvarsgren inom flygvapendepartementet, USA:s rymdstyrka.
Innan 1947 var föregångaren till dagens flygvapen en del av armén. Flygverksamheten ombord på USA:s hangarfartyg ligger inte under flygvapnets ansvar utan sköts helt och hållet av USA:s flotta samt med vissa flygförband från marinkåren.
Historik miniatyr|vänster|Rekryteringsposter från andra världskriget. Före ombildningen 1947 hade flyget varit underordnat krigsministern (Secretary of War) och en del av USA:s armé i olika former: innan dess hette organisationen Förenta Staternas arméflygvapen (U.S. Army Air Forces), efter att i juni 1941 ändrat namn från Förenta Staternas arméflygkår (U.S. Army Air Corps).
När National Security Act of 1947 trädde i kraft blev flygvapnet ett militärdepartement med en egen minister (Secretary of the Air Force), fristående från armén, men en del försvarsdepartementet (Department of Defense).
När armén förlorade sina flygplan 1947, upprättades arméflyget Army Aviation med små propellerflygplan och senare i takt med den tekniska utvecklingen helikoptrar. Under årens lopp har det upprättats flera avtal mellan flygvapnet och armén, samt direktiv från ovan, om vilka typer av vapensystem som respektive försvarsgren får lov att upprätthålla. Vid samma tidpunkt bildades flygnationalgardet (Air National Guard), en reservorganisation under delvis delstatlig kontroll, liksom motsvarigheten inom armén (Army National Guard).
Organisation miniatyr|höger|Karta över flygvapnets anläggningar i USA, Europa samt i Ostasien. Flygvapnet är en integrerad del av Flygvapendepartement, vars chef är den civile flygvapenministern (Secretary of the Air Force), som är underordnad och ansvarig inför försvarsministern (Secretary of Defense) att flygvapnet har rustade och dugliga förband redo för insatser. Flygvapenministern biträds av en civil understatssekreterare (Under Secretary of the Air Force). Den militäre flygvapenstabschefen (Chief of Staff of the Air Force) är den flygvapenofficer med högst rang, och denne är, likt de andra försvarsgrenarnas stabschefer, vid sidan av sin roll i flygvapnet medlem av det rådgivande organet Joint Chiefs of Staff under försvarschefens (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) ordförandeskap.
Högkvarter miniatyr|100px|vänster|Tjänstetecken för personal vid högkvarteret. Flygvapnets högkvarter (Headquarters Department of the Air Force), med säte i Pentagon, består av två stabsorganisationer: Office of the Secretary of the Air Force, flygvapenministerns kansli. The Air Staff, den militära flygstaben. &
Vidare inom flygstaben tillkommer militäre vice flygvapenstabschefen (Vice Chief of Staff of the Air Force) som är flygvapenstabschefens ställföreträdande. Innehavaren av den högsta posten för en underofficerare i flygvapnet (Chief Master Sergeant of the Air Force) fungerar som rådgivare till ministern och stabschefen i frågor som rör underofficerare och manskap.
Större kommandon och förband Alla flygvapnets förband sorterar i den administrativa befälskedjan under flygvapenministern, biträdd av flygvapenstabschefen. De förband som inte har stridande enheter och som inte står under en militärbefälhavare i den operativa befälskedjan, lyder helt och hållet under flygvapenministern och flygvapenstabschefen i alla avseenden.
Huvudkommandon Innanför kontinentala USA VapensköldNamnFörkortningBeskrivningUpprättatHögkvarter50pxAir Combat CommandACC Taktiskt jakt- och attackflyg, huvudsakligen stationerat i kontinentala USA.Flygvapenkomponent till U.S. Central Command, U.S. Northern Command samt U.S. Southern Command. 1 juni 1992 Langley Air Force Base, Virginia50pxAETC Utbildning och fortbildning 1 juli 1993 Randolph Air Force Base, Texas50pxAir Force Global Strike CommandAFGSC Strategiskt bombflyg och interkontinentala ballistiska robotar. Operativt en del av U.S. Strategic Command. 7 augusti 2009 Barksdale Air Force Base, Louisiana50pxAir Force Materiel CommandAFMC Forskning, utveckling, utprovning och anförskaffning 1 juli 1992 Wright-Patterson Air Force Base, Ohio50pxAir Force Reserve CommandAFRC Understödjer det reguljära flygvapnet med reservstyrkor 17 februari 1997 Robins Air Force Base, Georgia50pxAFSOC Flygvapnets specialförband och en del av U.S. Special Operations Command. 22 maj 1990 Hurlburt Field, Florida50pxAir Mobility CommandAMC Strategiska och taktiska flygtransporter samt lufttankning. Flygvapnets komponent till U.S. Transportation Command. 1 juni 1992 Scott Air Force Base, Illinois
Utanför kontinentala USA VapensköldNamnFörkortningBeskrivningUpprättatHögkvarter50pxUnited States Air Forces in Europe – Air Forces AfricaUSAFE-AFAFRICA USA:s flygvapenstyrkor baserade i Europa.Flygvapnets komponent till U.S. European Command samt till U.S. Africa Command. 7 augusti 1945 Ramstein Air Base, Rheinland-Pfalz, Tyskland50pxUnited States Pacific Air ForcesPACAF USA:s flygvapenstyrkor baserade runt stilla havet.Flygvapenkomponent till U.S. Indo-Pacific Command. 3 augusti 1944 Hickam Air Force Base, Hawaii
Direktrapporterande förband Direktrapporterande förband (Direct Reporting Units) är till storleken mindre än de större förbanden, men de har såpass unika uppgifter att de rapporterar direkt till högkvarteret (därav namnet). VapensköldNamnFörkortningBeskrivningUpprättatHögkvarter50pxAir Force District of WashingtonAFDW Ceremoni och musiktrupper samt andra aktiviteter i huvudstadsregionen 7 juli 2005 Bolling Air Force Base, Washington, D.C.50pxAir Force Operational Test and Evaluation CenterAFOTEC Flygvapnets centrum för testning och utvärdering 1 januari 1974 Kirtland Air Force Base, New Mexico50pxUnited States Air Force AcademyUSAFA Flygvapnets officershögskola 11 juni 1955 Belägen i El Paso County, utanför Colorado Springs, Colorado
Flygvapnets stödmyndigheter Stödmyndigheterna utför specialiserade uppgifter och står under överinsyn av områdesberörda civila ämbetsmän i flygvapenministerns kansli, och/eller högre officerare i flygstaben. {| class="wikitable" |- align="wrap" |Vapensköld||Namn||Förkortning||Beskrivning||Upprättat||Högkvarter |- ||50px ||Air Force Agency for Modeling and Simulation ||AFAMS|| Simuleringar och modellering för planering || juni 1996 || Orlando, Florida |- ||50px ||Air Force Audit Agency||AFAA|| Flygvapnets revisionsmyndighet || juni 1996 || Washington DC |- || 50px || Air Force Civil Engineer Center|| AFCEC|| Civilingenjörstjänster || 2012 || Joint Base San Antonio, Texas |- ||50px ||Air Force Flight Standards Agency||AFFSA|| Upprätthåller flygsäkerhetsstandarder || 1 oktober 1991 || Oklahoma City, Oklahoma |- ||50px ||Air Force Legal Operations Agency||AFLOA|| Juridiska tjänster som tillhandahålls av flygvapnets auditörskår || 1 juli 1978 || Joint Base Andrews, Maryland |- || 50px || Air Force Mortuary Affairs Operations|| AFMAO|| Återföring, identifiering och begravningstjänster för stupade i militärtjänst || 2014 || Dover Air Force Base, Delaware |- ||50px ||Air Force Office of Special Investigations||AFOSI|| Flygvapnets kriminalpolis och säkerhetsunderrättelsetjänst || 1 augusti 1948 || Marine Base Quantico, Virginia |- ||50px ||Air Force Public Affairs Agency||AFPAA|| Flygvapnets public affairs || 1 juni 1978 || San Antonio, Texas |- ||50px ||Air Force Real Property Agency||AFRPA|| Flygvapnets fastighetsverk || 15 november 1991 || Lackland Air Force Base, Texas |- ||50px ||Air Force Security Forces Center||AFSFC|| Utbildning av och organisation för flygvapnets basskyddsstyrkor || 1 september 1979 || Lackland Air Force Base, Texas |- ||50px ||Air National Guard Readiness Center||ANGRC|| Säkerställande av beredskap inom de olika delstaternas flygnationalgarden || 1979 || Joint Base Andrews, Maryland
Gradbeteckningar Officerare Officersgrader i Förenta Staternas flygvapenAm. lönegradO-11O-10O-9O-8O-7O-6O-5O-4O-3O-2O-1Axelklaff 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px Hylsa 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px 70px Axelklaff 65px 65px 65px 65px 65px 65px 65px 65px 65px 65px 65pxGrad General of the Air Force1 General Lieutenant General Major General Brigadier General Colonel Lieutenant Colonel Major Captain First Lieutenant Second LieutenantFörkortningGOAFGenLt GenMaj GenBrig GenColLt ColMajCapt1stLt2ndLtDagligt tilltalGeneralColonelMajorCaptainLieutenantNATO-kodOF-10OF-9OF-8OF-7OF-6OF-5OF-4OF-3OF-2OF-1Motsv. i Sveriges flygvapenFältmarskalkGeneralGenerallöjtnantGeneralmajorBrigadgeneralÖversteÖverstelöjtnantMajorKaptenLöjtnantFänrik1 Graden General of the Air Force har enbart utdelats till Henry H. Arnold.
Underofficerare Underofficersgrader i Förenta Staternas flygvapenAm. lönegradE-9E-8E-7E-6E-5Ärmmärken 60px 60px 60px 60px 60px 60px 60px 60px 60px 60pxTjänstegradChief Master Sergeant of the Air Force1Command Chief Master SergeantChief Master SergeantSenior Master SergeantMaster SergeantTechnical SergeantStaff SergeantFörkortningCMSAFCCMCMSgtSMSgtMSgtTSgtSSgtNATO-kodOR-9OR-8OR-7OR-6OR-5Motsv. i Sveriges flygvapenFlottiljförvaltareFörvaltareFanjunkareÖversergeantSergeant1 Det finns bara en person i aktiv tjänst med graden Chief Master Sergeant of the Air Force och denne fungerar som rådgivare åt flygvapenministern och flygvapenstabschefen i ärenden som rör underofficerare och manskap.
Manskap Meniga grader i Förenta Staternas flygvapenAm. lönegradE-4E-3E-2E-1Ärmmärke 60px 60px 60px Finns ejTjänstegradSenior AirmanAirman First ClassAirmanAirman BasicFörkortningSrAA1CAmnABNATO-kodOR-4OR-3OR-2OR-1Motsv. i Svenska flygvapnetKorpralVicekorpralMenig 1klMenig
Operationer miniatyr|höger|Berlinare ser en C-52 gå ner för landning på Tempelhof under Berlinblockaden 1948. miniatyr|höger|F-15 Eagle, F-15E Strike Eagle och F-16 plan från USA:s flygvapen i Kuwaitkriget 1991.1947-91 Upprätthållit en beredskap av kärnvapenbestyckade bombplan och senare ballistiska robotar genom Strategic Air Command under det Kalla kriget.1948-49 Operation Vittles, luftbron till Berlin för att bryta Berlinblockaden.1950-53 Understödjande FN:s markstyrkor i Koreakriget.1964-73 Vietnamkriget.1973 Operation Nickel Grass, luftbro med vapen till Israel i Oktoberkriget.1979 Operation Eagle Claw, Misslyckad räddningsaktion av gisslan i Iran.1986 Operation El Dorado Canyon, bombning av Libyen.1990-91 Operation Ökensköld, skydd av Iraks grannland Saudiarabien.1991 Operation Ökenstorm mot Irak, som ett svar på deras invasion av Kuwait.1991-96 Operation Provide Comfort, flygförbudszon norr om 36:e breddgraden i Irak.1991-2003 Operation Southern Watch, flygförbudszon söder om 33:e breddgraden i Irak.1993-95 Operation Deny Flight, flygförbudszon över Bosnien-Hercegovina.1995 Operation Deliberate Force, bombningar i Bosnien-Hercegovina.1996 Operation Desert Strike, bombningar av Irak.1997-2003 Operation Northern Watch, flygförbudszon norr om 36:e breddgraden i Irak.1998 Operation Desert Fox, bombning av Irak.1999 Operation Allied Force, bombning i Jugoslavien, en del av Kosovokriget.2001-idag Operation Enduring Freedom, bombning i Afghanistan.2003-04 Operation Iraqi Freedom, invasion av Irak.2011' Operation Odyssey Dawn, bombning av Libyen.
Historiska flygplanstyper miniatyr|höger|Jaktflygplanstypen F-102 Delta Dagger var i tjänst mellan 1956 och 1976.Siffrorna inom parentes anger årtalen då flygplanstypen var i tjänst.''