Tillsammans är en svensk-dansk-italiensk dramakomedifilm, skriven och regisserad av Lukas Moodysson, som hade svensk biopremiär den 25 augusti 2000. Filmen utspelar sig i bostadskollektivet "Tillsammans" i en förort till Stockholm under 1970-talet. Den skildrar en grupp människor som i kollektivet försöker leva tillsammans enligt socialistiska och feministiska ideal. Handlingen kretsar främst kring Elisabeth (spelad av Lisa Lindgren), som flyttar in i kollektivet med sina två barn efter att ha lämnat sin alkoholiserade make Rolf (spelad av Michael Nyqvist). I kollektivet möter de en mångfald av rollfigurer med sina egna utmaningar och drömmar, inklusive Elisabeths bror Göran (spelad av Gustaf Hammarsten), som är kollektivets snälla men konflikträdda ledare, samtidigt som Rolf försöker bättra sig själv för att kunna vinna tillbaka sin familj.
Lukas Moodysson skapade Tillsammans med inspiration från olika källor, såsom konstutställningen Hjärtat sitter till vänster (1998), tv-serien Hammarkullen (1997) och Jarl Hammarbergs dokumentära bok Mina kvinnor, min storfamilj (1972), för att skildra kollektivrörelsens komplexitet och ideal under 1970-talets Sverige. Han ville med filmen belysa både positiva och negativa aspekter av kollektivboende, betona vikten av kompromiss och gemenskap, och presentera en mångfacetterad bild av människor och deras motsägelsefullhet. Han anlitade konstnären Carl Johan De Geer för att med hans hjälp kunna skapa en autentisk kollektivmiljö för filmen, vilket inkluderade att hitta och inreda ett slitet hus i Trollhättan som inspelningsplats. Filmen spelades in mellan oktober och december 1999 i Trollhättan och producerades av Memfis Film i samproduktion med Film i Väst, Zentropa, Key Films och Sveriges Television.
Tillsammans fick ett övervägande positivt mottagande av recensenter, vilka hyllade dess skildring av 1970-talets kollektivistiska liv, dess balansering av humor och dramatik samt dess välskrivna manus och starka skådespelarinsatser. Den blev 2000 års mest sedda biofilm i Sverige. År 2023 gjorde Moodysson en uppföljare till filmen, under namnet Tillsammans 99.
Handling miniatyr|stående|Lisa Lindgren (2024) spelade huvudrollen som Elisabeth, som blev hennes första filmroll. Filmen inleds under en novemberkväll 1975, när ett bostadskollektiv i en Stockholmsförort firar nyheten om Spaniens diktator Francos död. I detta kollektiv bor Göran, som samma kväll får ett telefonsamtal från sin storasyster Elisabeth från Hägersten. Hon meddelar att hon vill lämna sin make Rolf, som precis har slagit henne under alkoholpåverkan. Nästa dag flyttar Elisabeth och hennes barn Eva och Stefan in i Görans kollektiv, som heter "Tillsammans". Den består av olika hippies och fritänkare som försöker leva tillsammans enligt socialistiska och feministiska ideal. Rolf blir mycket förtvivlad över detta och i ett ilsket telefonsamtal skyller han på Göran för att han och hans "kommunistkompisar" har splittrat hans familj.
Göran är formellt sett ledaren för kollektivet, men han är alltför snäll och altruistisk för att verkligen kunna hävda sig. Han har en öppen relation med flickvännen Lena, som själv känner sig mer attraherad av rumskamraten Erik, som är politiskt verksam i Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna. Efter ett samlag med Erik skryter Lena för Göran om sin första orgasm som Erik gett henne. I kollektivet bor också Anna och Lasse, som båda har separerat och ständigt bråkar med varandra, men som fortfarande bor ihop med sin son Tet (döpt efter Têtoffensiven). Anna har under terapi upptäckt att hon är lesbisk. Medan Anna försöker göra Elisabeth intresserad av henne och delar med sig av sina feministiska tankar, försöker Lasse undvika sin homosexuelle rumskamrat Klas inviter. Klas är öppet förälskad i Lasse. Kollektivet kompletteras av miljövännerna Signe och Sigvard och deras son Måne.
Eva och Stefan vantrivs i det dysfunktionella kollektivet och dess strikta regler. De får till exempel bara äta vegetarisk mat och de får inte leka med krigsleksaker, dricka Coca-Cola, läsa Pippi Långstrump eller se på TV. Stefan gör flera misslyckade försök med att ta kontakt med sin alkoholiserade pappa. Han finner tröst hos Tet genom att de båda leker med krigsleksaker och gör tortyrlekar inspirerade av diktatorn Pinochet. Den extremt blyga 13-åriga Eva är till en början överväldigad av kollektivet, men hon blir snart vän med den lika blyga 14-årige pojken Fredrik. Fredrik lever själv på andra sidan gatan hos sina borgerliga föräldrar Ragnar och Margit, som båda inte vill att Fredrik ska umgås med kollektivet.
Under tiden försöker Rolf ta kontakt med sin familj, men hans alkoholproblem skapar ständiga misslyckanden. Vid ett sådant tillfälle, när han under alkoholpåverkan bjuder sina barn till middag i en kinarestaurang, slutar det med att han hamnar i arresten efter att han startat ett slagsmål med restaurangpersonalen. Detta missöde leder till att Rolf blir avvisad i sina telefonsamtal med både Elisabeth och Eva, vilket gör att han slutligen bestämmer sig för att sluta dricka. Samtidigt har Elisabeths och barnens vistelse lett till flera förändringar i kollektivet. Genom Elisabeths kompromisser med Göran och protester från både Stefan och Tet, börjar kollektivet att äta kött på sina middagar, och Göran införskaffar en begagnad TV. Signe och Sigvard beslutar sig då för att flytta ut med Måne och söka sin lycka i kollektivet "Moder Jord". Även Erik väljer att lämna kollektivet, efter att han upptäckt att medlemmarna inte alls delar hans politiska engagemang, och beslutar sig för att gå med i Baader-Meinhof-ligan. Lena blir uppgiven över detta och under alkoholpåverkan börjar hon i stället flirta och ge en kyss till den minderårige Fredrik. Elisabeth har sedan ett allvarligt samtal med Göran om att han borde lämna Lena.
Efter flera besök hos den äldre, ensamme mannen Birger, som varit frånskild i flera år, blir Rolf varse om sina tidigare misstag. Under julaftonskvällen tar han Birgers hjälp med att besöka kollektivet. Rolf försöker vinna tillbaka Elisabeths och barnens kärlek med julklappar och löften, men Elisabeth fortsätter att avvisa honom. Inspirerad av detta beslutar Göran att handgripligen kasta ut Lena från kollektivet. Under natten smälter slutligen Elisabeths hjärta för Rolf, och båda försonas när han accepterar hennes beslut om att hon inte längre vill vara en simpel hemmafru. Resten av kollektivet börjar komma bättre överens och även Anna och Lasse försonas. Lasse låter sig övertalas av Klas till att ha samlag med varandra och de blir slutligen tillsammans. Anna hittar i sin tur en ny potentiell partner i Fredriks mor Margit, som lämnat sin make efter att hon upptäckt att han inte längre är intresserad av henne. Filmen slutar under juldagsmorgonen med att hela kollektivet, inklusive Rolf, Margit och Birger, spelar en glädjefylld fotbollsmatch, där Elisabeth och Rolf delar en kyss.
Rollista i urval miniatyr|stående|Michael Nyqvist (2016) spelade en av birollerna som den alkoholiserade pappan Rolf. Filmkritikern Jan Lumholdt kallade Nyqvists prestation för den bästa i hans filmkarriär. Följande skådespelare medverkar i filmen:
Produktion Bakgrund miniatyr|stående|Regissören och manusförfattaren Lukas Moodysson (2011). Regissören och manusförfattaren Lukas Moodysson fick idén till Tillsammans i samband med att han besökte en konstutställning. I mars 1998 var han och hans hustru Coco Moodysson i Göteborgs konstmuseum, som hade utställningen Hjärtat sitter till vänster som var en sammanställning av svensk politisk konst från åren 1964–1974, vilket inkluderade konstverk från bland andra Peter Dahl, Anna Sjödahl och Lena Svedberg. Ett av konstverken på utställningen visade ett 1970-talskollektiv, vilken Moodysson senare diskuterade om flitigt med Coco. Båda blev helt tagna av utställningen, som visade den kraft, humor och engagemang som fanns i 1960- och 1970-talets konst och gav dem en ny syn på deras föräldrars generation. Moodysson kommenterade att "det är svårt att säga exakt vad det var och varför, men jag tror att det hade att göra med att 70-talet var en slags klyscha för mig. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att göra en film om 70-talet, men när jag såg den där utställningen, då var det så mycket liv och helt andra saker än jag hade förväntat mig. Och det satte helt enkelt igång min fantasi."
Sedermera beslutade sig Moodysson för att göra en film om hans föräldrars generation, om en tid där han själv var ett ungt barn. Då han samtidigt var upptagen med att spela in sin debutfilm Fucking Åmål (1998) fick han avvakta med produktionen. Under arbetet med Fucking Åmål bar han med sig konstnären och formgivaren Carl Johan De Geers fotobok Med kameran som tröst (1980), som skildrar "åren i den samhällsomstörtande konstens tjänst". Om boken kommenterade Moodysson: "Jag plockade fram den varje gång vi hade skittråkigt och jobbigt. Jag sade: nästa gång gör vi nåt bra. Nästa gång gör vi en 70-talsfilm. Då ska vi ha med människor med skägg." Moodysson reflekterade att han själv kommer från en arbetarbakgrund där hans föräldrar, trots att de varken hade bott i ett kollektiv eller var särskilt alternativa i sin livsstil, påverkades av vänsterrörelsen. Han påpekar också att möjligheterna för människor från arbetarklassen att avancera socialt och ekonomiskt var större på 1960- och 1970-talet än vad de är i dagens Sverige. Han ville att Tillsammans, till skillnad från ungdomsfilmen Fucking Åmål, skulle vara "en vuxenfilm i den betydelsen att det är fler vuxna skådespelare än barn och ungdomar." En annan inspirationskälla för honom var när han en dag befann sig i en stor folkmassa i en festival. Han hade tidigare ogillat att vara i sådana miljöer, men den här gången kände han plötsligt att det var en fantastisk upplevelse, som fick honom att reflektera över behovet av att vara en del av en gemenskap. Han insåg att man inte kan överleva utanför gemenskapen och att man måste vara med andra människor. Detta blev en symbolisk grund för filmen, som handlar om att hantera behovet av att tillhöra en grupp.
Tillsammans producerades av produktionsbolaget Memfis Film, med Lars Jönsson som producent och Anna Anthony som biträdande producent. Den samproducerades med produktionsbolaget Film i Väst, det danska produktionsbolaget Zentropa (med Peter Aalbæk Jensen som medproducent), Sveriges Televisions avdelning SVT Drama Göteborg och det italienska produtionsbolaget Key Films (med Kermit Smith som medproducent). Filmens budget uppgick till 17 miljoner kronor. Den tilldelades produktionsstöd från Svenska Filminstitutet (med Mats Arehn som filmkonsulent), Danska filminstitutet (med Mikael Olsen som filmkonsulent), Nordisk Film- & TV-Fond och TV 1000 Sverige AB. Moodysson var regissör och manusförfattare. I filmteamet ingick Malin Fornander som regiassistent och scripta, Malte Forssell som linjeproducent, Malini Ahlberg som produktionsledare, Ulf Brantås som filmfotograf och Michał Leszczyłowski och Fredrik Abrahamsen som klippare. Moodysson anlitade även Carl Johan De Geer personligen som scenograf. Då De Geer ansågs vara en av de drivande krafterna inom den svenska 1970-talsestetiken, ville Moodysson ha hans hjälp med att skapa en autentisk kollektivmiljö till filmen. De Geer hade Josefin Åsberg som scenografiassistent.