miniatyr|Ett exempel på en pseudoisokromatisk tavla. En person med röd-grön färgblindhet kan ha svårigheter med att se den gröna tvåan på bilden.
Defekt färgseende, även färgsinnesdefekt, färgblindhet (se nedan) eller daltonismWernstedt, Wilhelm (1961) Medicinsk terminologi (något oegentligt, i själva verket avses enbart deuteranopi), är hos människor oförmågan eller den nedsatta förmågan att särskilja vissa kritiska eller alla färger.
Termen "färgblindhet" är något vilseledande eftersom det är sällsynt med total färgblindhet där färger endast upplevs i gråskala, istället används den generella termen defekt färgseende (eller färgsinnesdefekt). Personer med normalt färgseende förleds att tro att färgblinda inte ser färger alls eller ser samtliga färger mycket dåligt när det i själva verket sällan förhåller sig på det viset. Det kan därför vara frustrerande för en person med defekt färgseende att bli behandlad som färgblind när denne i själva verket ser flertalet färger utan problem.
Defekt färgseende är i de allra flesta fall ärftligt, och vanligast hos män. Det uppskattas att defekt färgsinne förekommer hos minst 8 % av den manliga befolkningen, men endast 1 % av den kvinnliga.
Efter att själv ha insett att han var färgblind, publicerade kemisten John Dalton år 1794 den första vetenskapliga avhandlingen om ämnet, Extraordinary facts relating to the vision of colours.
Den vanligaste formen av färgblindhet är någon form av röd-grönblindhet (protanopi och deuteranopi). Detta innebär att den färgblinde endast med svårighet, eller inte alls, kan se skillnaden mellan rött och grönt. Detta förekommer hos 7–8 % av alla män och 1 % av alla kvinnor och ärvs könsbundet recessivt.
Nedärvd tritanopi/tritanomali (förväxlar blått och gult) förekommer mycket sällan – uppskattningsvis mellan 1/13 000 och 1/65 000.Procedures for Testing Color Vision: Report of Working Group 41 (1981). Sid 11.
Ännu mer sällsynt är total färgblindhet, akromatopsi, som innebär att endast skillnader i ljusstyrka kan uppfattas. Ibland används termen monokromasi eller monokromatism synonymt för akromatopsi.
Monokromatismen kan delas in i två undergrupper: Stav- respektive tappmonokromatism. I stavmonokromatismen så saknar man helt tappar i ögat. Detta leder oftast även till nystagmus (ögondarr) och dåligt visus (man ser dåligt på syntavlor). I tappmonokromatism så har man stavar samt bara en sorts tappar. De som har denna typ har oftast bra visus (man ser bra på syntavlor), men kan inte uppfatta färger.
Olika typer av defekt färgseende Generellt brukas färgsinnesdefekter delas in i följande grupper:
Akromatopsi – inga kulörta färger upplevs, endast gråskala. DikromasiTermen "dikromasi" förekommer inte Socialstyrelsens Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning (ICD-10-SE) (hämtad 2011-01-29: ), grupp H53.5 – Färgsinnesdefekter. – funktionen hos en av de tre tapparna är helt utebliven. Dikromasi delas in i Protanopi – tapparna som är känsliga för lågfrekvent ljus (ung. rött) är helt ur funktion. Förväxlar röda, gröna och gula nyanser. Deuteranopi – tapparna som är känsliga för mellanfrekvent ljus (ung. grönt) är helt ur funktion. Förväxlar gröna och röda nyanser. Tritanopi – tapparna som är känsliga för högfrekvent ljus (ung. blå-violett) är helt ur funktion. Förväxlar blåa och gula nyanser. Anomal trikromasiTermen "anomal trikromasi" förekommer inte Socialstyrelsens Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning (ICD-10-SE) (hämtad 2011-01-29: ), grupp H53.5 – Färgsinnesdefekter. – samlingsnamn för de fall där färgsinnesdefekten i varierande grad går från nästan normalt trikromatisk färgseende till nästan fullständig dikromasi eftersom tapparnas känslighet över spektrumet är förskjuten. Anomal trikromasi indelas i Protanomali – känsligheten för rött ljus är nedsatt. Deuteranomali – känsligheten för grönt ljus är nedsatt. Tritanomali – känsligheten för blå-violett ljus är nedsatt.
Alternativa termer I litteraturen är det vanligt förekommande med flera alternativa termer inom området defekt färgseende. Termerna ovan tycks dock vara de mest förekommande, undantaget är akromatopsi där även termen monokromasi ibland används som synonym (se vidare nedan). Akromatopsi förekommer, till skillnad från monokromasi, som klassifikation i Socialstyrelsens Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning (ICD-10-SE).
Prefixen mono-, di- och tri- i monokromasi, dikromasi och trikromasi kan härledas till hur många additiva primärfärger (vid trikromatiskt seende, tre stycken: rött, grönt och blått) som krävs för att göra en matchning av de färger som en individ kan särskilja:Tengroth, Björn (s. 351–352) kapitlet "Normal och defekt färgseende" i Nordisk lærebok i oftalmologi (12:e utg., 1993). .
Vid monokromasi krävs endast en primärfärg – resultatet kan vara att endast ljusheten kan matchas (stav-monokromasi) och/eller en primär färgton vid tapp-monokromasi (till exempel vid blå-monokromasi där endast personens blåkänsliga receptorer samt stavar fungerarEksandh, Louise (2001) Clinical expressions of juvenile hereditary retinal degenerations and macular dystrophies: Electrophysiological and genetic studies. Doktorsavhandling, Lunds universitet. Hämtad 2011-01-29: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=41952.). Termen monokromasi omfattar således, enligt detta resonemang, även akromatopsi (jämför Vos (1975)). Vid dikromasi krävs endast två primärfärger för att ge en matchning.Tengroth, Björn (s. 351) kapitlet "Normal och defekt färgseende" i Nordisk lærebok i oftalmologi (12:e utg., 1993). . Vid trikromasi krävs tre primärfärger för att ge en matchning. Vid anomal trikromasi krävs att intensiteten på primärfärgerna som ingår i matchningen är något annorlunda jämfört med en person med fullgott, normalt färgseende. Termen trikromasi omfattar således, enligt detta resonemang, både normalt färgseende och termen anomal trikromasi.
Monokromasi och akromatopsi Termen monokromasi används ibland, liksom akromatopsi, för de fall där endast gråskala ses.Combi visuell (1973): artikeln "färg" (band Fl–Jo). Combi Interantional AB, Stockholm & Förlagshuset Norden AB, MalmöBra Böcker Läkarlexikon (1981): artikeln "färgblindhet" (band 2). Sid 170–172 Tengroth (1993) använder akromatopsi och monokromasi som synonymer, men använder dessa i en något vidare bemärkelse ("Akromatopsi eller monokromasi innebär mer eller mindre total färgblindhet").Tengroth, Björn (s. 352) kapitlet "Normal och defekt färgseende" i Nordisk lærebok i oftalmologi (12:e utg., 1993). .
Enligt Vos (1975) är akromater (personer med akromatopsi) ett samlingsbegrepp för stav- och tappmonokromater.Vos, J. J. (1975) Summary of the Report of the Working Party on Standardization of the International Research Group of Colour Vision Deficiencies. Colour Vision Deficiencies III. Int. Symp., Amsterdam. Modern Problems in Opthamology, vol. 17. Sid 215–219 (sid 218). . Bland annat Nationalencyklopedin menar att akromatopsi är total avsaknad av färgseende, medan monokromasi definieras som den typ av defekt färgseende där endast en färg sesNationalencyklopedin (www.ne.se): artiklarna "färgblindhet" och "monokromasi" (hämtade 2011-01-16) – detta kan dock sättas i kontrast mot CIE:s definition av varsebliven färg och färgstimulus, där både kromatiska (kulörta) och akromatiska stimuli (vitt, svart och grått) ingår.International Lighting Vocabulary. CIE 17.4-1987; IEC Publ. 50 (845)
En del källor använder termen "total färgblindhet" som alternativ icke-medicinsk term för akromatopsi eller monokromasi.Nationalencyklopedin (www.ne.se): artikeln "färgblindhet" (hämtade 2011-01-16)Stenström, Sölve (1973) Ögat och dess sjukdomar: Elementär oftalmologi. Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm, Sverige. . Sid 126–127
Termen komplett akromatopsi används av Eksandh (2001) som synonym för total färgblindhet i avhandlingens populärvetenskapliga sammanfattning.
Trikromatism, dikromatism och monokromatism Öst (1972 – citerad i Lundgren (1973)) använder termen trikromatism som samlingsbegrepp för protanomali, deuteranomali och tritanomali, termen dikromatism för protanopi, deuteranopi och tritanopi och termen monokromatism för "färgmatchning reducerad till klarhetsmatchning",Öst, A. (1972) Jämförelse av några olika orienteringsskärmars synbarhet med speciell hänsyn till personer med defekt färgseende. Trebetygsuppsats HT-72. Psykologiska institutionen, Uppsala universitet. Citerad i Lundgren, Margareta (1973) Om färgseende. Information från PTI (Psykotekniska institutet) nr 44, 1973, sid 5 förmodligen efter engelskans "trichromatism", "dichromatism" och "monochromatism".
Alternativa termer för protanopi, deuteranopi och tritanopi Ofta används termerna "rödblindhet", "grönblindhet" och "blåblindhet" (eller "violettblindhet") som ersättning för protanopi, deuteranopi respektive tritanopiBra Böcker Läkarlexikon (1981): artikeln "färgblindhet" (band 2). Sid 171Stenström, Sölve (1973) Ögat och dess sjukdomar: Elementär oftalmologi. Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm, Sverige. . Sid 126Nationalencyklopedin (www.ne.se): artiklarna "grönblindhet" och "rödblindhet". Hämtade 2011-01-16.Socialstyrelsen Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning (ICD-10-SE) (hämtad 2011-01-29: ). Socialstyrelsen poängterar dock i förordet att klassifikationen inte utgör en förteckning över nomenklatur eller klinisk terminologi. Termerna förekommer inom runda parenteser vilket i den nu inaktuella utgåvan av "Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997 – Systematisk förteckning (KSH97)" (version 2010 – hämtad 2011-01-29: ) betydde att de inte ska ses som synonymer utan endast som kompletterande, förklarande uttryck. Betydelsen av termer inom parentes i den nuvarande utgåvan framgår inte. men kan vålla viss oklarhet (till exempel är termen "gröndblindhet" något missvisande eftersom den gröna färgen upplevs lika ljus av en deuteranop person som för en person med normalt färgseendeMillodot: Dictionary of Optometry and Visual Science, 7:e uppl. (2009) Butterworth-Heinemann) och vara vilseledande.Anders Hedin skriver i Läkartidningen (1973, vol 70, nr 43, s. 3832): "Fortfarande används ibland de vilseledande termerna rödblindhet, grönblindhet och blåblindhet. En färgsinnesdefekt individ är inte blind inom ett visst våglängsområde (ett partiellt undantag föreligger dock vid s k protana defekter); den väsentliga avvikelsen från det normala är en nedsatt mättnadsupplevelse i vissa våglängdsområden."
I viss litteratur som endast övergripande syftar till att behandla ämnet defekt färgseende utesluts ibland tritanopi och tritanomali eftersom de är så sällsynta.
Vid protanopi och deuteranopi delas i hög grad samma svårighet att särskilja röda och gröna nyanser, varpå dessa ibland grupperas under begreppet "röd–grönblindhet".
Termerna "gul–blå blindhet" och "gul–blå färgblindhet" tycks av Törnquist (1984) respektive Nationalencyklopedin användas som synonymer för tritanopi.Nationalencyklopedin (www.ne.se): artikeln "färgblindhet". Hämtad 2011-01-16.
"Partiell färgblindhet" Ibland används termen "partiell färgblindhet" som svenskt samlingsbegrepp för protanopi, deuteranopi och tritanopi (eventuellt för att framhäva skillnaden mot "total färgblindhet" vilket används som alternativ för akromatopsi eller monokromasi).Människan i Focus (1966): artikeln "färgblindhet". Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm. Sid 113Lindskog, Bengt I. (2008) Medicinsk terminologi.
Alternativ termer för anomal trikromasi och protanomali, deuteranomali och tritanomali