Morsealfabetet

Morsealfabetet är ett system för att överföra text som kombinationer av korta och långa signaler, punkter (·) och streck (—). Det utvecklades på 1830-talet av Samuel Morse och Alfred Vail för att användas i telegrafsystem, där elektriska pulser skickades längs en ledning.

Morsealfabetet, eller morsekod vardagligt tal, är ett kodsystem för överföring av textmeddelanden med telegrafi. Tecknen uttrycks som en av två standardiserade signaler – långa och korta. Systemet är uppkallat efter Samuel Morse, en av flera inblandade utvecklare. Den internationella morsekoden är baserad på engelskans 26 bokstäver samt siffror från 0 till 9, men kompletterande koder har utvecklats för användning i språk med fler bokstäver.

Modern datorkommunikation har i stort sett ersatt behovet av morsealfabetet, men vid katastrofsituationer utan tillgång till modern teknik kan morsekod fortfarande vara till nytta. USA:s flygvapen utbildade i mitten av 2010-talet årligen tio telegrafister i morsetelegrafering, som beredskap för eventuella krascher i sårbara kommunikationssystem. I Sverige har utbildningen av militära telegrafister upphört inom alla vapenslag. Utbildningen till telegrafist upphörde i Sverige 1993.

Historik Uppfinnare Samuel Morse var egentligen en konstnär som gjorde oljemålningar. Han hade under en resa 1832 mellan Europa och Amerika sett några elektromagnetiska experiment, och började som ren amatör fundera över hur detta på något sätt kunde användas för att överföra budskap. Sådana konstruktioner fanns i och för sig tidigare, t.ex. Webers nåltelegraf.Nåltelegraf, Nordisk Familjebok, "Ugglan", band 20, spalt 307–308 Ingen av dessa konstruktioner fungerade emellertid särskilt bra.

Morse experimenterade flitigt tillsammans med Alfred Vail som var en duktig mekaniker. Den första, mycket primitiva mottagningsapparaten demonstrerades 1835 i New York på en 500 m försöksträcka.

Morses alfabet nr 1 Utvvecklingen av morseaalfabetet resulterade till slut i tre olika patenterade alfabet, alla i Morses namn, men kanske är Vail den egentlige uppfinnaren. Det var nämligen han som kom på att koda med kombinationer av långa och korta streck.

Morse ansökte 7 april 1838 om patent för uppfinningen Improvement in the mode of communication information by signals by the application of electro-magnetism och fick det efter två år beviljat av U. S. Patent Office den 20 juni 1840 med nummer 1647.US patent Nr 1647

Det som Morse patenterade var inte enbart utformningen av själva alfabetet, som ofta tros, utan hela systemet: Apparater i sändänden Apparater i mottagningsänden Linjen mellan sändare och mottagare Sättet att överföra information, det vill säga alfabetet. Intressant är att Morse förutseende försåg sändapparaten med en särskild anordning benämnd cypher (se ritningsida 1 i slutet av patenthandlingen, "Fig. 2") för att indikera att sändningen innehöll krypterad information. D.v.s. morsesystemet innehöll ingen egen krypteringsfunktion, utan det var bara en signal att de obegripligheter som följde, inte innebar något tekniskt fel i utrustningen eller störningar på linjen, utan skulle accepteras i den form som mottogs.

Patenthandlingen börjar med en beskrivning på fem och en halv sida som följs av tre ritningar. Där beskrivs dels ett siffersystem i två varianter (Exempel 1 och Exempel 2), samt även en bokstavsvariant (Exempel 3). Detta var alltså roten till det sedermera åtskilligt modifierade alfabet, som vi idag benämner morsealfabetet.

Själva patentanspråket i 9 punkter rymdes på den sista halva sidan i patenthandlingen. Intressant är att Morse i anspråket inbegriper även ljudöverföring, trots att telefonen vid denna tid ännu inte var uppfunnen. Det Morse avsåg med ljud var i själva verket en mekanisk anordning i mottagningsändens teckenskrivare, som påverkade en kläpp som slog mot en liten klang i takt med telegrafitecknen. Meningen med detta var att väcka uppmärksamhet i mottagningsänden, att telegramsändning pågick. I patentanspråket ingick även ett moment att det gick att stänga av klockpinglandet under telegramsändningen, om man tyckte att ljudet var störande. Det gäller vid patentanspråk, att täppa till alla tänkbara kryphål för konkurrenter! T. ex. att ta patent på en avstängningsanordning. +Första alfabetet+ Siffror Siffra Exempel 1 Exempel 2 1 ━ 2 ━ ━ 3 ━ ━ ━ 4 ━ ━ ━ ━ 5 ━ ━ ━ ━ ━ ━━ 6 ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━━ ━ 7 ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━━ ━ ━ 8 ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━━ 9 ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━━ 0 ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━ ━━ ━━ ━ betyder kort strömpuls, medan ━━ var exakt dubbelt så lång. Avståndet mellan ord var aldrig specificerat av Morse.+ Bokstäver Bokstav Exempel 3 a ••• b •• •• c • •• d ••• • e • f • ••• g j •• • h •••• i y • ━ k ━ • ━ l ━━ m ━ •• n ━ • o •• p ••••• q ━ • ━ • r • • sz • ━ • t ━ ━ • u • ━ ━ v ━ w • • ━ x ━ ━

Olika budskap kunde på det här viset sändas som ett numeriskt ord, och med hjälp av en översättningstabell med numrerade ord och standardfraser gick det att förmedla ett budskap. Möjligheterna begränsades givetvis av vilka fraser man hade i översättningstabellen, och avsändare och mottagare måste ha tillgång till samma tabell.

I patentet visade Morse även genom Exempel 3 hur man kunde beskriva hela alfabetet. Därvid tycks han ha tagit fasta på att bokstäverna G och J uttalas ungefär lika i många engelska ord så därför fick dessa samsas på samma kod. På analogt sätt behandlades paren I Y och S Z. Särskilda kännetecken är att vissa koder är uppdelade i två grupper, samt den extralånga signalen för bokstaven L, dubbelt så lång som "vanlig" lång. Det är svårt att se någon systematik i hans val av kombinationer, särskilt för varför L skulle särbehandlas. Hur långa de olika signaldelarna bör vara ger patenthandlingen ingen annan information om än det föga upplysande att "lång signal ska vara lika med avståndet mellan två korta" och "avståndet mellan två tecken skall var större än avståndet mellan två korta".

I stället för att med en komplex kodbok överbringa ett begränsat antal numrerade budskap, kunde man med hjälp av en helt kort lista förmedla vilket budskap som helst på i princip vilket språk som helst, som skrivs med samma sorts alfabet.

Morses tilläggspatent Erfarenheter vunna under den första tidens praktiska användning av "Exempel 3" ledde till först ett andra alfabet som sen blev ytterligare förfinat till det tredje alfabetet. Båda dessa modifierade alfabeten patenterades.

Morses andra alfabet Andra alfabetetA ━ ━ ━━ N ━━ ━ B ━ ━ ━ ━ O ━ ━ C ━ ━ ━ P ━ ━ ━ ━ ━ D ━ ━ ━ ━ Q ━ ━ ━━ ━ E ━ R ━ ━ F ━ ━ ━ ━ S ━ ━━ ━ G, J ━ ━ ━ T ━━ ━━ ━ H ━ ━ ━ ━ U ━ ━━ ━━ I, Y ━ ━━ V ━━ K ━━ ━ ━━ W ━ ━ ━━ L ━━━━ Z ━━ ━━ M ━━ ━━ X (K+S) I det andra alfabetet behöll Morse kombinationerna G/J och I/Y samt den extralånga L. Däremot släppte han kombinationen S/Z, så att S och Z fick individuella signaler.

Ytterligare en svårbegriplig egenhet var att 0 (noll) tilldelades en extra-extra lång signal, längre än "långa L". Motiv för detta är f n oklart, men går möjligen att få fram, när man hittat patenthandlingarna för andra och tredje alfabetet, som med all säkerhet finns arkiverade hos amerikanska patentverket.

Morses tredje alfabet Tredje alfabetet A ━ ━━ N ━━ ━ & ━ ━ ━ ━ B ━━ ━ ━ ━ O ━ ━ C ━ ━ ━ P ━ ━ ━ ━ ━ 1 ━ ━━ ━━ ━ D ━━ ━ ━ Q ━ ━ ━━ ━ 2 ━ ━ ━━ ━ ━ E ━ R ━ ━ ━ 3 ━ ━ ━ ━━ ━ F ━ ━━ ━ S ━ ━ ━ 4 ━ ━ ━ ━ ━━ G ━━ ━━ ━ T ━━ 5 ━━ ━━ ━━ H ━ ━ ━ ━ U ━ ━ ━━ 6 ━ ━ ━ ━ ━ ━ I ━ ━ V ━ ━ ━ ━━ 7 ━━ ━━ ━ ━ J ━ ━━ ━ ━━ ━ W ━ ━━ ━━ 8 ━━ ━ ━ ━ ━ K ━━ ━ ━━ X ━ ━━ ━ ━ 9 ━━ ━ ━ ━━ L ━━━━ Y ━ ━ ━ ━ 0 ━━━━━━ M ━━ ━━ Z ━ ━ ━ ━ Det tredje patenterade alfabetet innehöll stora förbättringar. Morses medhjälpare, Alfred Vail, som förfinade Morses från början ganska primitiva apparater, tog aktiv del i utvecklingen av de olika teckenkombinationerna. Han tog fasta på fördelningen av olika bokstävers frekvens i språket, och tilldelade de vanligaste tecknen de kortaste kombinationerna. Därmed kunde sändningstiden nedbringas. Till sin hjälp tog Vail den kunskap som redan fanns inom tryckerinäringen. Vid denna tid typsattes allt tryck, och man behövde därför större antal typer av de vanligaste bokstäverna än för mindre vanliga bokstäver. Statistiken fanns alltså redan klar. Engelska språkets frekvenslista börjar E A N T... och följaktligen tilldelades dessa tecken korta sekvenser: ━, ━ ━━, ━━ ━, ━━ Lägg märke till att här lång teckendel gjorts bara 2 gånger så lång som kort teckendel, enligt Morses ursprungliga idé. (Nuvarande standard är 3 gånger så lång.) och så vidare.

Vail publicerade sina tankar i en skrift 1835 och kom med det slutliga förslaget 1838., samma år som Morse lämnade in sin första anhållan om patent för kommunikation med "electro-magnetism". Vem som ska anses vara den verkliga upphovsmannen till den geniala idén med korta och långa signaler kan alltså diskuteras, men det var Morse som fick patentet.__________________

Av dessa kombinationer av "långa" och "korta" har bara E, K, M och N överlevt från det andra alfabetet till dagens internationella morsealfabet. Från tredje alfabetet känner vi idag igen A, B, D, H, I, S, T, U, V och W.

Tolkningsproblem Skillnaden mellan lång och kort teckendel visade sig emellertid för liten, och vid ojämnheter i sändningen blev signalen ibland något mellanting mellan en kort puls och en lång. Det visade sig också vara svårt att skilja mellan "kort paus" inuti ett tecken, och "lång paus" mellan bokstäver. Detta gjorde att Morse i början inte var särskilt framgångsrik vid sina demonstrationer. Det blev mycket feltolkning vid mottagandet. Tabellerna 1 … 3 avbildar tecknen i Morses tidsskala, och den nutida läsaren kan konstatera att skillnaden mellan lång teckendel och kort teckendel inte är särskilt pregnant. Samma gäller för skillnaden mellan kort och lång paus inuti ett tecken samt avstånden mellan tecken (längre än lång paus inuti ett uppdelat tecken) och mellan ord (längre än pausen mellan tecken). Morse tycks inte ha lämnat någon klar definition för pausernas tidsskala.

Telegrafisten måste alltså lära sig att känna igen hela åtta olika tidsintervall: Kort signal Lång signal Extralång signal (tecknet L) Extra extralång signal (siffran 0) Kort paus (mellan teckendelar) Lång paus (inom ett uppdelat tecken) Extralång paus (mellan tecken) Extra extralång paus (mellan ord)

Det är lätt att förstå att det på Morses tid lätt blev fel redan vid sändningen. Vid de första försöken var det alltid fråga om skrivande apparater för mottagningen. Några bra metoder för överföring av toner fanns nämligen inte vid denna tid. Till de principiella otydligheterna i själva koden kom sålunda ofullkomligheter i apparaturen. Det var alltså på många sätt bäddat för feltolkningar vid mottagningen.

Alfabet, tecken och koder

Reviderade alfabet av morsetyp

Morses kod såg inte alls ut som det vi i dag menar med morsealfabetet. I USA användes den amerikanska koden ända till mitten av 1900-talet vid de amerikanska järnvägarna – kallas därför ibland järnvägskoden – men är numera helt övergiven.

Friedrich Clemens Gerke (1801–1888) gjorde en europeisk justering av morsekoden redan 1848. Den viktigaste förändringen var att han eliminerade de pauser som förekom inom somliga tecken i den amerikanska versionen. Han införde därvid också de i engelska språket okända, men för tyska språket viktiga tecknen Ü, Ä och Ö. Detta system användes på en telegraflinje Hamburg–Cuxhaven, den första i Europa baserat på elektriska signaler. Tidigare fanns endast optiska telegraflinjer. Till minne därav har teletornet i Cuxhaven döpts till Friedrich-Clemens-Gerke-Turm.

mini|100px|Friedrich Clemens Gerke

mini|100px|Friedrich-Clemens-Gerke-Turm

Gerke-koden från 1848A P 1 BQ2CR3DS4ET5FU6GÜ7HV8IW9JX0KYLZMÄNÖO

Morsealfabetet

Źródło i licencja