mini|Engelskspråkig karta över hur digerdöden spreds i Europa: de trakter som drabbades tidigare har mörkare färg. Digerdöden ("omfattande döden"), också kallad svarta döden, stora döden eller pesten, var en zoonotisk pandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa.
Sjukdomen orsakades av bakterien yersinia pestis, och var Europas värsta utbrott av pest.
Alla de tre formerna av pest – böldpest, lungpest och blodpest – förekom under digerdöden. Dödligheten i böldpest varierade mellan 30 och 70 procent medan den vid de båda andra formerna var nära nog hundraprocentig. Detta pestutbrott började i Kina 1334 och spred sig sakta västerut via de handelsvägar som etablerats och som var en länk mellan öst och väst. År 1346 var pesten framme i Egypten och Syrien för att via Krim nå Europa. Våren 1347 anlände pesten till Konstantinopel och på hösten nådde den Messina på Sicilien, troligen tillsammans med två fartyg från Kaffa på Krim.
Upp till 25 miljoner personer kan ha dött i Europa, och 75 miljoner globalt.
Etymologi Alla tre namn: digerdöden, svarta döden, och stora döden, är belagda historiskt som samtida. Olaus Petri skriver omkring 1540: (År 1350) war then stoora pestilentzien här i Suerighe, som kallades Digre dödhen, thet är then stoore dödhen, somblighe kalla honom swarta dödhen., Olaus Petrus i Svenska krönika utgiven av G. E. Klemming, sid: 128
I Konung Gustaf den förstes registratur 25 från 1555 står: ..genom sin guddomelige rätthvise ath hemsöke och straffe våre förfäders misgerninger och hans helge budhordz öffverträdelse medh månghe honde plåger och siukdomer, och sårdelis med thesse tre nampnkunnige plåger, som kalledis svarthe döden, dijgredöden och store döden,.., Konung Gustaf den förstes registratur, GR 25: 138
Digerdöden Digerdöden eller digredöden (, digre dödhen; , "digra döden") använder det ålderdomliga adjektivet diger (, ), vilket härrör samma rot som tjock (jämför , ), och betyder "omfattande, storslagen, grav" och så vidare. Namnet var tidigare belagt från 1540 och 1555 i tidigare citat, men 2002 återfanns namnet i en gotländsk runskrift, G 293, som själv daterar pandemin till omkring 1350, vilket sammanfaller väl med historiska källor för ön.
..ᛂᛐ ᛬ ᚦᚢᛋᛂᚿᛑ ᛬ ᛆᚱ ᛬ ᚮᚴ ᛬ ᚦᚱᚤ ᛬ ᚼᚢᛀᚱᛁᚦ ᛆᚱ ᛬ ᚮᚴ ᚠᛁᛘᛐᛁᚼᛁ ᛬ ᛆᚱ ᛬ ᚢᛆᚱ ᛬ ᛆᚠ ᛬ ᚵᚢᛍ ᛬ ᛒᚤᚱᚦ ᛬ ᚮᚴ ᛐᛁᛚ ᛬ ᛐᛁᚼᚱᛆ ᛬ ᛑᛆᚢᚦᛆᚿ… ..ett þūsund ār ok þrȳ hundrið ār ok fimtighi ār var af Guðz bürð ok til tighra dauðan[s]. … ..ett tusen år och trehundra år och femtio var från Guds födelse och till digerdödens. …
Adjektivet var ålderdomligt redan på 1500-talet och därav torde formen "digra döden" varit en mycket folklig variation av ("storskaliga dödligheten") som användes internationellt.
Omkring 1600-talet finns varianten dyredöden belagt, vilket kan vara en sen folketymologisk ombildning av digredöden (som *dijre-, *dÿre-döden), med anslutning till "dyr", vilket kunde betyda "stor, präktig" och så vidare (jämför äldre ), men även 'plågan som kostade dyrt' (tog många liv) är tänkbart. På värmländska finns varianten degermansdöden.
Stora döden Stora döden eller stordöden finns belagt från 1400-talet som (, store döden). Namnet är analogt med digerdöden som snarast betyder samma sak.
Begreppet var vanligt på flera olika språk (, "storskaliga dödligheten"), och så vidare. På många språk användes liknande begrepp: "pesten", "stora plågan" eller "stora döden" med mera.
Svarta döden Svarta döden eller svartedöden är tidigast belagt från 1500-talets början i tidigare citat, men då som historiskt begrepp: , svarthe döden, men begreppet dyker även upp i äldre danska och norska: , sortedød, , svartedauen. Svart har flera betydelser som anspelar. Bland annat verkar svart ha syftat på svarta märken och fläckar på huden som uppstod efter att en person hade insjuknat – antingen på bölderna eller på fläckarna som kunde uppträda i ett senare stadium av sjukdomsförloppet. Svart används även om misshagliga och illa omtyckta ting, särskilt något som som väcker, framkallar och är förenat med missmod, förstämning och nedstämmande intryck på sinnet.
Idag är begreppet "svarta döden" eller "svarta plågan" det vanligaste av namn på olika språk: , , the Black Plague, , der schwarze Tod, , la mort noire. Namnet är lånat från danska och svenska på 1700- och 1800-talen; till engelska 1755, till tyska 1832.
Pesten Samtida författare i Europa kallade digerdöden för pesten, på , vilket betyder "farsot", eller pestilentia, som betyder "pestsmitta". Liknande användes även epidemia ("epidemin") och, mortalitas ("dödligheten"), såsom i magna mortalitas ("stora döden"), och så vidare.
På många språk användes liknande begrepp: "pesten", "stora plågan" eller "stora döden" med mera. I svenskan förekommer begreppet "pesten" först på 1600-talet, inlånat från franska och latin.
Orsaken till pesten miniatyr|Yersinia pestis.
Pesten orsakas av bakterien Yersinia pestis. År 2011 lyckades forskare återskapa DNA från fyra kroppar från kyrkogården East Smithfield i London. Att sjukdomen fick sådan spridning och så hög dödlighet ska ha berott på miljöförändringar med kallare klimat och mycket regn samt krig med undernäring som följd, snarare än förändringar som gjort bakterien mer aggressiv. I mars 2013 hittades rester av en annan kyrkogård i London i samband med ett järnvägsbygge. Enligt arkeologer kan det vara 50 000 offer som hade begravts där efter digerdödens utbrott. Analyserna visade att de testade personerna bar på pestbakterien. Isotophalterna i skelett och tänder tyder också på att många var undernärda. 16 procent led av rakit, eller engelska sjukan, och många hade skador i ryggen som tyder på hårt arbete.DN läst 30 mars 2014
Yersinia pestis har tidigare antagits spridas via tropiska pestloppan Xenopsylla cheopis, som angriper gnagare, framförallt råttor men också hamstrar och ekorrar. På medeltiden var det främst svartråttan som var värd för loppan, den kallas också för hus- eller skeppsråtta och levde i nära anslutning till människor. Bakterien överförs till människan antingen genom bett från en infekterad loppa, eller genom direktkontakt med ett annat infekterat värddjur, såsom en råtta eller en annan människa. Loppan angriper inte i första hand människan, men om loppans värddjur dör sjunker dess kroppstemperatur och blodet koagulerar och loppan söker sig då till en ny värd. Den nya värden är oftast en annan råtta, men i en trång miljö med många infekterade råttor är sannolikheten hög att en del loppors nya värdar istället blir människor. När bakterien väl infekterat människor överför dessa snabbt smittan till andra genom hostningar, kräkningar eller nysningar.
Yersinia Pestis påverkar även loppan själv. Bakterien sprids från infekterade loppor till värddjur, och sedan till friska loppor via infekterade värddjur. I loppan förökar sig bakterien tills den blockerat hela loppans mag– och tarmkanal och den allt hungrigare loppan biter då fler och fler offer, vilket också är den bidragande faktor till den snabba spridningen av pesten.
Nyare teorier gör gällande att spridningen av Yersinia pestis – och därmed pesten – inte skulle ha skett via tropiska pestloppan (Xenopsylla cheopsis). Istället antas människoloppan (Pulex irritans) ha fört pesten från människa till människa.
2022 hittades DNA efter Yersinia pestis i mänskliga kvarlevor, i tre gravar i Kirgizistan, daterade 1338 och 1339. Det verkar vara ursprunget till alla moderna former av bakterien. I belägringen av Kaffa på Krimhalvön 1346 uppstod det första utbrottet med denna linje av bakterien, och den spred sig senare över Europa. Arvsmassan i bakterier som idag finns hos silkesapor i Kirgizistan, ligger närmast den som nu identifierats i de tre gravarna, vilket antyder att det också var här som smittan gick över från djur till människa.
Olika sorters pest och symptom miniatyr|Pestoffer begravs i Tournai. Det fanns huvudsakligen tre former av sjukdomen: böldpest, blodpest och lungpest. Det rör sig dock i grund och botten om samma sjukdom. Böldpest är inte lika dödlig som lungpest, men smittar betydligt fler. En människa som drabbats av böldpest är inte smittspridaren, utan det är lopporna och råttorna. Om alla smittbärande råttor och loppor kunnat elimineras, hade inte den smittade personen varit farlig för sin omgivning. I det andra fallet, lungpest, är det människan som smittar, men vanligen dör man så snabbt att man inte hinner sprida sjukdomen till speciellt många. Om man hade fått böldpest så fick man stora bölder över hela kroppen och dessa kunde vara lika stora som äpplen och var också väldigt variga. Mellan 50 och 80 procent av alla som fick böldpest dog, så även om dödligheten var mycket hög fanns det en chans att överleva. Blodpest yttrade sig i stora mörka fläckar på kroppen ungefär som blåmärken, men var mycket större och mörkare. Samtliga människor som fick blodpest dog. Vid lungpest började man att hosta blod och dog sedan hastigt. Även här var dödligheten nästintill 100 procent.
De första sjukdomstecknen var stelhet och frusenhet. En stickande känsla uppstod. Detta följdes av en brännande hetta. I nästa fas växte en hård böld fram ur lymfkörtlarna, vanligtvis i armhålan eller vid ljumsken. Svullnaderna blev svarta, och fyllda med var och blod. Därefter uppstod svarta fläckar på huden på grund av inre blödningar. Den pestsmittade plågades svårt och dog vanligen inom fem dagar. Många fick i stället för bölder hög feber, angrepp på lungor och andningsvägar, blodiga upphostningar och blod i urin och avföring. Dessa offer dog snabbare, vanligen inom tre dygn och ibland så snabbt som inom ett dygn.
Enligt en officiell beräkning som presenterades för påven Clemens VII skall 42 miljoner människor ha dött i pesten. Siffran i sig är ren spekulation, men den är troligen av rätt storleksordning.
Spridningshistoria miniatyr|Engelskspråkig karta över pestens utbredning i Europa (1345–1353).
Ett av de första kända offren för pesten var Kutluk, vid sjön Ysyk-Köl. Staden var en handelspost mittemellan Europa och Asien.SVT:Mänsklighetens historia. Del 5 av 12: Pesten (tidpunkt: 12:30-13:45). Sett 5 juli 2013.
Digerdödens ankomst till Europa
Digerdöden kom troligen till Europa från staden Kaffa på Krim där genuesarna hade en koloni. Kaffa var en viktig handelsknutpunkt och blev belägrad av mongolerna under ledning av kiptjakkhanen Jani Beg, ättling till Djingis Khan. Handelsstaden stod i vägen för Jani begs expansionsplaner västerut. Pesten bröt först ut bland de anfallande styrkorna år 1346 och mongolerna försvagades betydligt av farsoten. Innan tillbakadragningen slungade dock Jani beg med hjälp av kastmaskiner in pestlik över stadens murar, som "biologiskt stridsmedel" för att slå ut stadens försvar. Därmed var också pesten innanför murarna.SVT:Mänsklighetens historia. Del 5 av 12: Pesten (tidpunkt: 12:30-19:10). Sett 5 juli 2013.
Panik utbröt bland försvararna innanför murarna. Fartygen som legat instängda i hamnen stormades, belägringen var bruten, och mongolerna hindrade inte längre deras avfärd. Infekterade genuesiska sjömän begav sig iväg från Kaffa till Genua, ovetandes om att de hade pesten ombord. Under resorna decimerades besättningen till följd av pesten, fartyg förliste eller drev i land och spred pesten vidare. Minst ett fartyg anlände till Messina på Sicilien och spred därigenom sjukdomen till Sydeuropa. Den stora döden förändrade också människors tankesätt. Döden fick större utrymme i konsten, många folk gjorde tavlor med döden och människor med stora bölder som kom från pesten.
Digerdöden sprider sig norrut i Europa