Sabina Nikolajevna Spielrein (ryska: Сабина Николаевна Шпильрейн), född 1885 i Rostov-na-Donu, Kejsardömet Ryssland, död den 11 eller 12 augusti 1942 i Zmijovskaja Balka i utkanten av Rostov-na-Donu, var en rysk läkare och en av den tidiga psykoanalysens pionjärer. Hon myntade dödsdriften, vilken kompletterade Sigmund Freuds driftteori och levde och samarbetade under ett antal år med Carl Gustav Jung. Hon arbetade som psykiater, psykoanalytiker, lärare och barnläkare, i både Schweiz och Sovjetunionen/Ryssland.
Sabina Spielrein avslutade sina studier 1911 med en doktorsavhandling om dödsdriften, som förutsättning för allt liv (Destruktionen som tillblivelsens grund). Detta baserades på det psykologiska innehållet i ett fall av schizofreni (Dementia praecox), med Jung som handledare. Det var inte bara Jung som gjorde ett djupt intryck på Spielrein och hennes tankevärld, utan hon påverkade i hög grad Jung och dennes idéutveckling. Man har hittat brev, hennes dagböcker och kopior av sjukhusjournaler samt publicerat hennes brevväxling med Jung och Freud. Större delen av sin yrkesverksamhet utövade Spielrein i barndomsstaden Rostov, dit hon flyttat från Moskva sedan Stalin 1924 börjat förfölja psykoanalytikerna i Sovjetunionen.
Sommaren 1942 mördades Spielrein, som ett av många offer för de tyska invasionsstyrkorna i Sovjetunionen. Totalt avrättades 27 000 personer – mestadels judar – i och runt Rostov under sommaren 1942, inklusive även hennes båda döttrar Renata, född 1913, och Eva, född 1926. Hon var gift med den ryskjudiske läkaren Pavel Scheftel. Maken dog redan under den stora utrensningen 1936.
Spielrein var en av de första psykoanalytikerna att utföra en fallstudie gällande schizofreni, Hon har på senare år uppmärksammats för sin historiska betydelse inom utvecklingen av psykoanalys och feministiska perspektiv på psykologin, liksom av hennes död som offer för förintelsen. Hennes påverkan på Freuds tankar och mångåriga samarbete med Jung har uppmärksammats allt mer, liksom hennes dito med utvecklingspsykologen Jean Piaget. Under sin 33 år långa yrkeskarriär publicerade hon mer än 35 avhandlingar i tre språk (tyska, franska och ryska), inom ämnen som psykoanalys, utvecklingspsykologi, psykolingvistik och psykologiskt lärande.
Biografi
Bakgrund och uppväxt Spielrein föddes in i en välbärgad judisk familj, i den sydryska hamnstaden Rostov-na-Donu. Hennes far Nikolaj Spielrein, ursprungligen Naftul Spielrein, var agronom. Efter flytten från Warszawa till Rostov sadlade han om och inledde en framgångsrik karriär som handelsman. Modern Eva Lublinskaja, född Khave, som var dotter och barnbarn till rabbiner från Jekaterinoslav, gick i praktik till att bli tandläkare men verkade sedan aldrig i yrket.
mini|vänster|Familjen Spielrein 1896, tillsammans med flera oidentifierade personer. Sabina är längst fram till vänster, i hatt, vid sidan av Emilia och Jan. På mittenraden finns modern, Eva och Isaac. Längst bak står fadern i mustasch, och mannen i skägg kan vara Moishe Lubinskij. På sitt födelsebevis noterades Spielrein som Sheyve Naftulovna, men därefter använde hon själv i alla officiella papper alltid namnet Sabina Nikolajevna. Hon var äldst av fem barn, där alla hennes tre bröder senare blev framstående vetenskapsmän. En av dem – Isaac Spielrein – var en sovjetisk psykolog och pionjär inom arbetspsykologi. En annan av dem var matematikern Jan Spielrein.
mini|Spielreins hus på Pusjkingatan 37 i Rostov tillhörde Spielreins mor Eva (1863–1922) som var utbildad tandläkare och hade sitt kontor och familjebostad där. Efter revolutionen beslagtogs huset av bolsjevikerna, och familjen fick bara behålla ett litet rum. Numera är byggnaden kulturminnesklassad, med ett mindre museum tillägnat Spielrein. Från tidiga år var Spielrein fantasifull och hon var övertygad om att hon en högre makt hade gett henne i uppdrag att göra stora ting; hon kommunicerade i saken med en privat 'skyddsängel'. Hennes föräldrars äktenskap var turbulent, och hon fick erfara fysiskt våld från både modern och fadern. Hon led av flera kroppsliga symptom och vanföreställningar, och vissa bedömare har trott att hon kanske blivit sexuellt utnyttjad av någon i familjen.
Spielrein studerade vid Froebelskolan och därefter på Jekaterinskajagymnasiet i Rostov, där hon hade höga betyg i naturkunskap, musik och språk. Hon lärde sig behärska tre språk flytande. Under sin tonårstid fortsatte han att vara en orolig själ; hon blev först förälskad i sin historielärare och därefter i en av sina farbröder. Innan studieåren var över beslutade hon sig för att resa utomlands och utbilda sig till läkare, något hon fick gillande av från sin farfar. Vid slutet av skoltiden fick hon motta en medalj i guld.
Tid på sjukhus Efter att hennes enda syster Emilia dött i tyfoidfeber, började Spielreins hälsa försämras. Vid 18 års ålder drabbades hon av ett psykiskt sammanbrott med svår hysteri, tics/muskelryckningar och okontrollerade humörsvängningar.Hensch, T, ed. (2006). Sabina Spielrein. Nimm meine Seele: Tagebücher und Schriften. Freitag. pp. 234–56.
Efter en vårdinsats på ett sanatorium i Schweiz, där hon förälskade sig i en av institutionens läkare, skrevs hon i augusti 1904 in på Burghölzlis mentalsjukhus utanför Zürich. Sjukhuschefen Eugen Bieuler drev det hela som en terapeutisk verksamhet med sociala aktiviteter för patienterna, inklusive föreläsningar i trädgårdsskötsel, drama och vetenskap.
En av Bieulers assistenter var Carl Jung, som senare utsågs till andreman på sjukhuset. Kort efter hennes inskrivning avslöjade Spielrein för Jung att hennes far ofta agade henne, och att hon plågades av masochistiska fantasier över att bli slagen. Bieuler försäkrade för henne att hon var på tryggt avstånd från sina föräldrar, och förbjöd senare hennes far och bröder från att ha kontakt med henne. Hon tillfrisknade snabbt, och i oktober kunde hon både ansöka till läkarskolan och börja hjälpa Jung med hans laboratorietester runt ordassociationer. Mellan oktober 1904 och januari 1905 lät Jung henne genomföra olika ordassociationstester, liksom även flera grundläggande psykoanalytiska tekniker.
Senare refererade han till henne två gånger i brev till Freud, såsom hans första "fall". Under hennes vistelse på kliniken blev Spielrein kär i Jung. Hon beslöt själv att vara kvar som en patient på sjukhuset under första halvåret 1905, även om hon inte längre mottog någon behandling. Hon arbetade vid sidan av andra ryska studenter som Max Eiotingon, liksom Karl Abraham och andra ditflyttade psykiatriker.
Därefter praktiserade hon till läkare i Zürich. Innan utbildningen blev hon inlagd på Burghölzlisjukhuset utanför Zürich, där bland annat Jung arbetade, från den 17 augusti 1904 till 1 juni 1905. Spielrein skaffade sig under åren 1904 till 1911 en mångfacetterad relation till Jung: som lärare-elev, intressegemenskap, djup vänskap och kärleksrelation.
Medicinstuderande 1905–1911 Från och med juni 1905 till januari 1911 studerade Spielrein på läkarskolan vid Zürichs universitet, med höga betyg. I hennes dagböcker visar hon upp en stor bredd av intressen, och hon läste bland annat filosofi, religion, rysk litteratur och evolutionär biologi. Hon flyttade mellan olika lägenheter och hade ett socialt umgänge av i första hand ryska judinnor som studerade medicin i Zürich. Många av dessa delade Spielreins fascination över den nya psykoanalytiska rörelsen i Västeuropa, och man studerade bland annat för Bleuler och Jung. Spielreins huvudfokus under sin tid vid läkarskolan gällde psykiatri.
I likhet med Spielrein blev ett antal av dessa studenter psykiatriker, ägnade tid tillsammans med Freud i Wien och publicerade sig i psykoanalytiska tidskrifter. Bland dessa kan nämnas Esther Aptekman, Fanja Chalevsky, Feiga Berg och Tatiana Rosenthal. Politiskt identifierade sig Spielrein med socialismen, även om några av hennes ryska studentkamrater följde det socialistiska revolutionära partiet eller sionismen.
Inför Spielreins examinering vid läkarskolan fungerade först Bleuler och sedan Jung som handledare, och hennes uppsats var en närstudie av språket hos en patient med schizofreni. Den publicerades i Jahrbuch für psychoanalytische und psychopathologische Forschungen, en årsbok där Jung var redaktör. Hon var en av de första att genomföra en fallstudie gällande schizofreni som därefter blev publicerad i en psykoanalytiska tidskrift. Freud nämnde uppsatsen i samma volym av årsboken, i sitt eget efterord till Daniel Paul Schreber-fallet.S. Freud, Case Studies II (PFL 9) p. 220
Spielreins uppsats fokuserade på den psykiska störningen i samband med schizofreni och lyfte behovet av fortsatt forskning i ämnet. Den var även den första akademiniska uppsatsen av en kvinna med psykoanalytisk inriktning.Hall, Karen. Sabina Spielrein 1885-1942 Jewish Women: A Comprehensive Historical Encyclopedia, 1 mars 2009. Jewish Women's Archive.
Efter den lyckade examineringen lämnade Spielrein nästa dag Zürich. Hon hade bestämt sig för att göra sig en fristående psykoanalytiker på annan ort.
Förhållande med Jung Under sin tid på läkarskolan fortsatte Spielrein som assistent till Jung på hans laboratorium, där hon tidigare deltagit i forskningen som patient. Hon var med på hans läkarronder och träffade honom även vid sidan av arbetet. De starka känslor som hon hade utvecklat för honom som hans sjukhuspatient fortsatte under de tre åren på läkarskolan, och hon fantiserade återkommande om att ha ett barn med honom vid namn Siegfried. Hon gick inte längre i terapi hos honom, men under hösten 1907 försökte han genomföra en analys av hennes önskan att bära hans barn. Sommaren 1908, inför sitt fjärde år på läkarskolan, började hon och Jung ha allt intimare möten. Dessa möten beskrev hon i sin dagbok som "poesi". Det finns motstridiga uppgifter rörande om de hade sex ihop. John Launer har i sin biografi Sex Versus Survival. The Life and Ideas of Sabina Spielrein studerat uppgifterna i hennes dagböcker och brevväxlingen mellan de två. Hans slutsats är att de hade samtyckt och erotisk intim kontakt, men att det hela aldrig nådde så långt som till sexuell penetration. Detta stöds av Spielreins konstaterande i ett brev till sin mor: "Än så länge har dröjt oss på en poetisk nivå som inte är farlig." Lance Owens summerade det hela i sin studie (2015) Jung in Love: The Mysterium in Liber Novus,Owens, Lance S., Jung in Love: The Mysterium in Liber Novus (Gnosis Archive Books, 2015), 27-35. (Webbupplaga. Texten publicerades ursprungligen i Das Rote Buch – C. G. Jungs Reise zum anderen Pol der Welt, ed. Thomas Arzt, Verlag Königshausen & Neumann, 2015.
Under de följande månaderna skrev Jung till Freud om sitt förhållande. Inledningsvis anklagade han Spielrein för att förgäves ha försökt förföra honom, och senare erkänner han att han utvecklat romantiska känslor för henne. Han skickade ett antal brev till Spielreins mor, där han skrev "ingen kan förhindra två vänner från att göra som det passar dem… det är sannolikt att något annat kan skapas i det här förhållandet." Spielrein skrev också till Freud, där hon gjorde klart att deras relation under några månader hade varit fysiskt och att den innehållet var Spielrein återigen beskrev som "poesi": "Till slut skedde det oundvikliga… Det hela nådde en punkt där han inte längre kunde stå ut och önskade 'poesi'. Jag varken kunde eller ville motstå, av flera orsaker. Eva Spielrein hotade med att anmäla honom till Eugen Bleuler och reste till Zürich i det syftet, men ingen anmälan skedde till slut. Under tiden hade Jung avsagt sig sin läkarpost vid Burghölzli, även om han fortsatte sitt laboratoriearbete och sina föreläsningar på universitetet.