Katastrofplats Houston () är en amerikansk katastroffilm från 1978 i regi av Irwin Allen och baserad på Arthur Herzogs roman med samma namn från 1974. Bland skådespelarna syntes Michael Caine, Katharine Ross, Richard Widmark, Richard Chamberlain, Olivia de Havilland, Ben Johnson, Lee Grant, José Ferrer, Patty Duke, Slim Pickens, Bradford Dillman, Henry Fonda, Cameron Mitchell och Fred MacMurray i hans sista filmroll. Filmen följer en vetenskapsman och en militär insatsstyrka som försöker förhindra att en stor svärm av mördarbin invaderar Texas.

Filmen fick övervägande negativa recensioner från kritiker och blev en kassasuccé. Trots att Paul Zastupnevich nominerades till Oscar för bästa kostym har den sedan dess ansetts vara en av de sämsta filmerna som någonsin gjorts.Halliwell's film and video guide 2002 edited by John Walker. London. HarperCollins Entertainment, 2001. (p. 804).

Handling I södra Texas invaderar och neutraliserar en okänd styrka en toppsäker ICBM-kommandobunker för USA:s flygvapen. En flygvapenenhet, ledd av major Baker, undersöker och hittar en obehörig forskare vid den hemliga basen, dr Bradford Crane, som spårade en svärm av mördarbin när de attackerade bunkern. General Slater beordrar två helikoptrar att undersöka området, varpå de förstörs av svärmen. Crane insisterar inför Slater att basen attackerades av samma afrikanska mördarbin som förstörde helikoptrarna. Helena Anderson, en av basens läkare, stödjer Cranes berättelse.

På landsbygden attackerar svärmen familjen Durant. Mamman och pappan dör av bisticken, men deras son Paul flyr i deras bil. Trots att han blir stucken tar sig Paul in i staden och kraschar på torget i Marysville, där invånarna förbereder sig för den årliga blomsterfestivalen. På grund av bistickets efterverkningar, hallucinerar han en vision av jättelika bin som attackerar honom.

Dr Walter Krim bekräftar för Crane att kriget mot bina de fruktat länge har börjat. Vid basens grindar konfronterar Slater ingenjör Jud Hawkins, som kräver att få se liket av sin son, en flygare i bunkern som bina dödade. Hawkins tar liksäcken och ger sig av. Slater föreslår att de ska släppa gift på svärmen via luften, men Crane överväger de ekologiska möjligheterna i situationen, eftersom giftet kommer att utplåna växttillväxten i ett decennium eller mer.

Efter att ha återhämtat sig från sin tidigare biattack söker Paul och hans vänner efter kupan för att brandbomba den och hämnas sin familj. Detta gör bara bina arga och de invaderar Marysville och dödar hundratals. Crane och Helena söker skydd på den lokala dinern tillsammans med den gravida kaféservitrisen Rita Bard. Efter denna attack, och rädslan för en ny, föreslår Slater att stadens invånare evakueras med ett tåg. Men bina attackerar tåget, vilket får det att spåra ur över en klippa och döda nästan alla ombord, inklusive en kärlekstriangel bestående av läraren Maureen Scheuster, pensionären Felix Austin och stadens borgmästare och apoteksägare Clarence Tuttle.

Rita försöker gå ombord på det olycksaliga tåget men räddas i sista stund genom att få förlossningsvärkar och bli intagen på sjukhus. Hon föder sitt barn samtidigt som hon blir förälskad i läkaren. Paul drabbas av ett återfall av att ha blivit stucken tidigare och dör, vilket gör Helena förkrossad och får henne att bli rasande över varför barnen måste dö.

Svärmen styr mot Houston, Texas, och Crane bestämmer sig för att släppa miljövänliga giftpellets på dem, i hopp om att binas sinnen ska skadas och att de ska hålla sig borta från staden. Planen misslyckas dock. Dr Krim injicerar själv ett experimentellt bigift som motgift med avsikt att följa resultaten, men försöket blir dödligt och han dör. Under tiden är kärnkraftverkets chef dr Andrews övertygad om att hans anläggning kan stå emot binas attacker, trots dr Hubbards varningar. Bina tränger ändå in i anläggningen och orsakar en kärnvapenexplosion som utplånar Andrews, Hubbard, anläggningen och en närliggande stad.

Under tiden i Houston beordrar Slater att staden ska brännas ner i det sista hoppet om att besegra svärmen. Crane analyserar band från bininvasionen och drar slutsatsen att ett test av ett larmsystem vid ICBM-bunkern lockade svärmen in i basen. Bina attackerar Houston, vilket leder till att major Baker och dr Newman, en av Cranes medarbetare, dödas. Slater offrar sig själv för att rädda Crane och Helena från bina. Helikoptrar som spelar larmljudet från ICBM-bunkern över högtalare lockar bina ut till havs, där de häller olja i vattnet och sätter svärmen i brand. Helena undrar om deras seger bara var tillfällig. Crane svarar att han inte vet, men bestämmer sig för att "om vi använder vår tid klokt kanske världen överlever".

Rollista

Produktion Filmen släpptes 1974 under katastroffilmens höjdpunkt. Det var en del av projekt värda 38 miljoner dollar som Allen hade planerat, inklusive The Day the World Ended (ett projekt som döptes om och släpptes 1980 som I sista sekunden). Manuset skrevs av Stirling Silliphant, som hade skrivit Skyskrapan brinner! för Allen. Han sade i december 1974 att Allen hoppades börja filma i april 1975. Produktionen försenades delvis eftersom Allen bestämde sig för att lämna Fox för Warner Bros. Uppskattningar av antalet bin som användes i produktionen varierade mellan 15 miljoner och 22 miljoner, inklusive 800 000 bin med sina gaddar borttagna för att ge ensemblen en säker arbetsmiljö. Cirka 100 personer arbetade i produktionen för att ta hand om och transportera bina under inspelningen. Olivia de Havilland blev faktiskt stucken av ett bi under inspelningen.

Mottagande Filmen fick övervägande negativa recensioner från kritikerna. Den har ett betyg på 9 % på Rotten Tomatoes baserat på tjugotre recensioner, med ett genomsnittligt betyg på 3,80 av 10. Det var en av två katastroffilmer (den andra var Poseidons hemlighet) som regisserades av "katastrofmästaren" Allen, som hade erfarenhet av att regissera flera filmer och många avsnitt av sina TV-serier – och båda hade Michael Caine i huvudrollen. Filmen listas i Golden Raspberry Award-grundaren John J.B. Wilsons bok The Official Razzie Movie Guide som en av de 100 mest njutbart dåliga filmerna någonsin, där Wilson säger att under Allens osubtila regi, "trots den enorma produktionsbudgeten, förvandlade Katastrofplats Houston-berättelsen om en invasion av mördarbin till den ultimata B-filmen". Filmen förlorade så mycket pengar att Irwin Allen förbjöd sina anställda att nämna filmens namn. Med en budget på $21 miljoner dollar lyckade den bara spela in $10 miljoner dollar.

Vincent Canby från The New York Times kallade filmen "inget mindre än den ultimata höjdpunkten av gårdagens B-film". Han jämförde filmen ogynnsamt med nyare storfilmer som Stjärnornas krig (film) och Grease, som också påminde om gamla B-filmer, och skrev: "Allen återskapar bara en smaklös genre samtidigt som han spenderar mycket pengar på det. Det finns inte en filmruta, inte en vändning i handlingen, inte en replik, inte en prestation som antyder verklig uppskattning för filmhistoria, bara en slavisk önskan att imitera den. Det räcker inte."Canby, Vincent (July 23, 1978). "'The Swarm'—A Bumbling 'B'". The New York Times. D20.

Gene Siskel från Chicago Tribune gav filmen 1,5 av 4 stjärnor och skrev att den var "förvånansvärt slapp i sina spänningar", och förklarade: "I dessa Star Wars-dagar (som gjordes för mindre pengar) krävs mer än en helikopterflotta och eldsflammor över Mexikanska golfen för att övertyga publiken om att de blir bländade."Siskel, Gene (July 18, 1978). "'Swarm': Lots of bees but hardly any honey". Chicago Tribune. Section 2, p. 7. Arthur D. Murphy från Variety kallade den en "besvikelse och trött icke-thriller. Mördarbin avbryter periodvis det förutsägbara manuset, den stela regin och det löjliga skådespeleriet."

Kevin Thomas från Los Angeles Times skrev att filmen var "rolig på sitt primitiva sätt" och tillade: "Man önskar att det vore stumdilm, som ett DeMille-epos från 20-talet som den så starkt liknar."Thomas, Kevin (July 15, 1978). "'Swarm'—Barks Worse Than Bite". Los Angeles Times. Part II, p. 8. Tom Zito från The Washington Post skrev: "Även om subtilitet aldrig varit ett starkt tema i Allens filmer, lyckas filmen förvandla det flitiga lilla honungsbiet till ett hot så övertygande att Amerika kan bli bigalet i sommar."Zito, Tom (July 15, 1978). "'The Swarm': It's The Real Thing". The Washington Post. E1. Richard Velt i Wilmington Morning Star sade: "Katastrofplats Houston är kanske inte den sämsta filmen som någonsin gjorts. Jag måste se dem alla för att vara säker. Det är definitivt lika illa som något annat jag sett." Velt skrev också: "Alla skådespelare som är inblandade i detta fiasko borde skämmas."Richard Velt ""Swarm" Not Recommended". July 21, 1978. James Baker från Newsweek sade: "Det kanske är för tidigt, men det är nog säkert att nominera Katastrofplats Houston till årets sämsta film."Baker, James (August 14, 1978). "The Sting". Newsweek. 62.

The Sunday Times beskrev filmen som "helt enkelt den sämsta filmen som någonsin gjorts",The worst movie ever? The Guardian, April 26, 2001. Retrieved February 4, 2014. medan Time Out kallade filmen en "löjligt otillräcklig katastroffilm"."The Swarm" Retrieved March 1, 2014. Leslie Halliwell kallade den för en "mycket uppenbar katastroffilm med löjlig dialog" och föreslog att dess kommersiella misslyckande delvis berodde på att flera amerikanska TV-filmer med liknande handlingar hade sänts innan dess premiär. TV Guide skrev: "Katastrofplats Houston är en B-film i alla bemärkelser. På något sätt lyckades katastroffilmkungen Allen övertyga de främsta Hollywoodstjärnorna (inklusive fem Oscarvinnare) att medverka i detta nonsens."The Swarm reviews at TV Guide

I Leonard Maltins publicering från 2015 av filmbetyg är filmen klassad som en "BOMB".Leonard Maltin's movie guide 2015 edition

Ansvarsfriskrivning Filmens eftertexter innehöll en ansvarsfriskrivning som löd: "Det afrikanska mördarbiet som skildras i denna film har absolut ingen koppling till det flitige, hårt arbetande amerikanska honungsbiet som vi är tacksamma för att ha pollinerat viktiga grödor som föder vårt land." Enligt en artikel i Society for Human Resource Management publicerad den 24 februari 1978 övervägde American Bee Association att vidta rättsliga åtgärder mot filmens producenter för att ha förtalat det västerländska honungsbiet, men om stämningen någonsin väcktes är okänt.

Utmärkelser Nomineringar Oscar: Bästa kostym (Paul Zastupnevich)

Källor

Noter

Externa länkar

Kategori:Amerikanska filmer 1978 Kategori:Engelskspråkiga filmer Kategori:Amerikanska katastroffilmer Kategori:Amerikanska skräckfilmer Kategori:Texas på film Kategori:Filmmusik av Jerry Goldsmith