Jörn Johan Donner, född 5 februari 1933 i Helsingfors, död 30 januari 2020 i Helsingfors, var en finlandssvensk författare, filmregissör, filmproducent, journalist, kritiker och politiker (för SFP, SDP och DFFF).
Jörn Donner etablerade sig, sedan 1950-talets genombrott som skribent, som kulturpersonlighet i Finland och Sverige. Under 1960-talet verkade Donner som filmskapare, för att under 1970-talet vara verksam inom Svenska Filminstitutet, där han var VD 1978–1982. Han är den ende finländare som mottagit en Oscar, genom sin roll som producent för Fanny och Alexander (1982).
Efter återkomsten till Finland på 1980-talet var Donner riksdagsledamot – ett tag under 1990-talet satt han dock även i bankfullmäktige för Finlands Bank. Han var styrelseordförande för Finlands Filmstiftelse i Helsingfors.Inom kulturen verkade han främst som författare, även om han fortsatte verka inom filmen. Donner har ofta setts som en provokatör genom sina filmer, böcker och uttalanden.
Donner hann bland annat skriva mer än 60 litterära verk, närmare 4 000 artiklar och kolumner i olika tidningar och tidskrifter samt regissera ett drygt dussin filmer samt därutöver producera ytterligare 60. Enligt en minnesartikel i Svenska Yle har det knappast funnits någon som kunnat mäta sig med Jörn Donner i arbetskapacitet och produktivitet i finländskt kulturliv eller ”någon som förmått reta gallfeber på så många människor samtidigt som han blivit älskad, hyllad och respekterad av minst lika många”.
Biografi Familjen Släkten Donner kom från Tyskland, närmare bestämt från Lübeck där de var hantverkare.Mammuten, s. 114 Anfadern Joachim Donner flyttade 1693 först till den svenska befästningen Nyen Skans, nuvarande Sankt Petersburg, där han arbetade till 1702 som tysk skollärare. Därefter kom han via Viborg till Helsingfors.
Jörn Donner var yngste son till filologen och etnografen Kai Donner och Margareta (Greta) von Bonsdorff samt bror till Kai Otto och Joakim Donner. Donners morfar var friherren Hjalmar Gabriel von Bonsdorff och hans morbror var Per von Bonsdorff. Jörn Donner föddes på Boijes privatsjukhus vid Bulevarden i Helsingfors.Livsbilder, s. 17. Hans amma och barnsköterska var Signe Sjöblom. Han bodde även med makarna Sjöblom ute i Bromarv när ingen ur den egna familjen fanns på plats. Birger Sjöblom lärde honom fiska och Donner hade från barndomen fram till sin död ett stort intresse för fiske.Livsbilder, Jörn Donner, Söderströms, 2004
Donner växte upp i ett svenskspråkigt hem som yngst av fem syskon. Hans far avled när han var två år och modern när han var i 20-årsåldern efter att ha varit sjuk under flera år. Barndomen var tvåspråkig där svenska talades i hemmet och skolan. Finska talade han återkommande i vardagen, på familjens gård talade tjänstfolket finska med Donner. Inom familjen växlade man problemfritt mellan språken.Mammuten, s. 238 Donners modersmål var svenska, men i princip var han fullt tvåspråkig (svenska och finska). Donner såg sig som en svenskspråkig finländare, inte en finlandssvensk.
Donner växte upp i familjens hus på Norra kajen 12 (NK i memoarerna) i stadsdelen Kronohagen i Helsingfors och periodvis i familjens sommarhus Framnäs i Bromarv och familjegården Ahdenkallio. Familjens stenhus i nyrenässansstil på Norra kajen hade hans farfar professorn Otto Donner låtit uppföra 1899. Han gick på Tyska skolan på Malmbrinken i Helsingfors innan han antogs till Svenska normallyceum, där han tog studenten 1951. Han hotades med relegering vid ett tillfälle.Mammuten, s. 120f Han hoppade av sina studier och klädde sig ”demonstrativt dåligt” i sena tonåren.Livsbilder, s. 49 Donner tävlade framgångsrikt i bordtennis i tonåren och intresserade sig även för löpning. Som vuxen spelade han squash och badminton.Livsbilder, s. 28 Han besökte Sverige för första gången 1949.Sverigeboken, Jörn Donner, W&W, 1973
Han tog senare en magisterexamen (filosofie kandidat) i allmän statslära och nordisk litteratur på Helsingfors universitet 1959.http://375humanistia.helsinki.fi/sv/humanisterna/jorn-donner Under 1950-talet hörde Atos Wirtanen, Raoul Palmgren, Hagar Olsson, Elmer Diktonius, Gunnar Björling, Arvo Turtiainen och Elvi Sinervo till hans goda vänner.Livsbilder, s. 54 Han gjorde inte militärtjänst utan civiltjänstgöring i Björneborg 1958–1959.Livsbilder, Donner Han gjorde under 1950-talet karriär som litteratur- och filmkritiker samt kolumnist i bland annat Dagens Nyheter. Han anställdes av Olof Lagercrantz.Jörn Donner: "Ingen jävel vet vem jag är här" Expressen 8 november 2015
Han var gift med Inga-Britt Wik 1954–1962, levde med Harriet Andersson under en stor del av 1960-talet, var gift med Jeanette Bonnier 1974–1988 och var från 1995 gift med journalisten Bitte Westerlund. Donner har sex barn varav två söner med Wik, varav den ene Johan Donner, samt två söner med Bitte Westerlund, varav den ene Rafael Donner.Mammuten Sonen Otto Gabrielsson, med partnern Lisbet Gabrielsson, skriver om sin frånvarande far i boken Vildhavre - sista brevet till pappa.https://litteratur.sets.fi/bok/vildhavre-sista-brevet-till-pappa/https://www.dn.se/kultur-noje/han-vaxte-upp-utan-sin-pappa-jorn-donner-min-bok-ar-ett-manifest-for-det-osynliga-barnet/https://svenska.yle.fi/artikel/2020/05/09/den-forskjutna-sonen-otto-gabrielsson-jorn-donner-i-mig-kan-vila-i-fred-nu-och Efter Donners död fann hans änka ett antal mail från olika kvinnor i hans dator, med vilka Donner haft utomäktenskapliga relationer. Med en av kvinnorna hade han haft en relation under 50 års tid. Efter att ha rådgjort med sönerna valde Donners änka att hälla en del av hans aska i komposten. Westerlund kontaktade också de berörda kvinnorna och berättade om detta i Philip Teirs bok J & B – Scener ur ett skenäktenskap.TT Nyhetsbyrån: Änkans hämnd: Lade Jörn Donners aska i komposten, läst 26 augusti 2023
Donner var en ivrig fotograf. Efter hans död hittade man cirka 30 000 fotografier, som han tagit i hemmet och på sina resor.
Författaren Donner har beskrivit hur han som ett mycket ensamt barn började skriva som åttaåring och som femtonåring skrev sin första roman.Aftonbladet, 14 juli 1979 Sommaren 1951 arbetade han som redaktör på Borgåbladet. Under 1950-talet inleddes hans författar- och skribentbana med prosa och filmrecensioner. Han var verksam som litteratur- och filmkritiker för en rad tidningar, bland annat Nya Pressen (1951-1959), Ny Tid (1952-1953), Hufvudstadsbladet (1952-1962), Dagens Nyheter (1960-1065), Vapaa Sana (1952-1955), Päivän Sanomat (1957-1958) och Ylioppilaslehti (1961-1963). Han arbetade också med kulturtidskriften Arena tillsammans med bland andra Christer Kihlman. I slutet av 1950-talet firade han framgångar inom reportagelitteraturen med Rapport från Berlin (1958) och Rapport från Donau (1962). Rapport från Berlin har getts ut på nytt ett flertal gånger. 1962 utgavs hans bok om Ingmar Bergman, Djävulens ansikte. Donner skrev 1967 Nya boken om vårt land och ännu en uppföljare 1992: Nyaste boken om vårt land där han skrivit antiteser till Zacharias Topelius Boken om vårt land. 1968 utkom Världsboken. 1973 utkom hans skildring av Sverige, Sverigeboken.Jörn Donner återvänder med ny Sverigebok full av sisu Dagens Nyheter 23 oktober 2015 Donner var förutom romanförfattare och essäist även kolumnist - han skrev bland annat under åren 1980-85, hela 250 kolumner i Huvudstadsbladet, ett 50-tal återutgivna i boken ”Hemåt i höstregn”.
”Jörn Donner är en av de stora paradoxerna inom finländsk kultur och politik: han är en kritiker som har gisslat drag i sin släktbakgrund och i finlandssvenska traditioner samtidigt som han har skrivit alla sina verk på svenska och njuter av att hålla tal på svenska.” – Kalevi Kalemaa
Donner skrev även mellan åren 1955 och 2001 en lång romansvit på 14 delar om en finlandssvensk industrisläkt. Den inleddes med Jag, Erik Anders och avslutades med Hjärtat är en svekfull vän och i sviten ingår bland andra Angelas krig (1975) och Gabriels dag (1982). 1985 belönades han med Finlandiapriset för romanen Far och son som även den ingår i sviten. Finlandiapriset är den finska motsvarigheten till svenska Augustpriset.
Donner skrev under sin senare karriär verk om Finlands historia och den egna släktbakgrunden. Han skrev om fadern Kai Donner i I min fars fotspår (2006) och farmodern Minette Munck om hennes ungdomskärlek i Kärlekens ingenmansland (2002). Han ägnade även tid åt sin förebild Elmer Diktonius som han skrev en bok om 2007. 2011 gav han ut en bok om Gustaf Mannerheim, Anteckningar om Mannerheim, och gjorde även ett porträtt av Mannerheim för TV. År 2013 kom hans självbiografi Mammuten ut, vilken är en blandning av fiktion och Jörn Donners liv.Uppgörelse med ett kringelkrokigt liv Dagens Nyheter 4 februari 2013 År 2015 följde Sverige – resor i ett främmande land, en uppföljare till Sverigeboken från 1973. Donner skrev även böcker på uppdrag för Stockmann och Fazer. 2002 mottog han Svenska litteratursällskapet i Finlands största pris Tollanderska priset:
”För en lika omfattande som omväxlande kulturgärning, präglad av orädd integritet och sällsynt vitt perspektiv, av en revoltanda kombinerad med påfallande känsla för traditionen. Jörn Donner har alltsedan 1950-talet varit en outtröttlig rapportör från världen utanför. Den med Hjärtat är en svekfull vän nu avslutade romanserien [...] är ett betydande prov på episk berättarkonst, som kastar ljus över den ekonomiska och sociopolitiska utvecklingen i det efterkrigstida Finland.”
Böcker av Donner har översatts till danska, engelska, franska, italienska och estniska.
Filmskaparen Donner var med och grundade Finlands filmarkiv (nuvarande Nationella audiovisuella institutet) 1957.Jörn Donner, Dagbok från filminstitutet 1978–1982, Chaplin, nr 1/1982 Under 1960- och 1970-talet verkade han som regissör och producent, där han bland annat regisserade Sixtynine och Kvinnobilder. 1963-1966 var han filmregissör vid Sandrew-ateljéerna och från 1966 verkställande direktör för sitt eget produktionsbolag, Jörn Donner Productions Oy. Dessa två filmer har nått betydande publiksiffror, medan hans andra filmer på grund av sitt provokativa innehåll har uppmärksammats och lett till debatt. Han fick pris för bästa debutfilm på Venedigfestivalen 1963. Donner växlade mellan Sverige och Finland i sin filmproduktion och övriga karriär. Under flera år pendlade han varje vecka mellan Stockholm och Helsingfors.Livsbilder, s. 124
1963 regisserade han kortfilmen Vittnesbörd om henne med Monica Zetterlund i huvudrollen.Minnet av en svärtad ögonfrans Svenska Dagbladet 16 september 2013 I filmen medverkar även Vilgot Sjöman.http://smdb.kb.se/catalog/id/002619753 Filmen gjordes som ett experiment för att testa Donners kvalitéer som regissör. Det var Ingmar Bergman som tog initiativet till att göra filmen.http://www.malarstedt.se/?p=291 Samma år skrev och regisserade Donner En söndag i september som mottog Opera Prima-priset för bästa regidebut 1963. Filmen tilldelades även Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag. I rollerna ses bland andra Harriet Andersson, Thommy Berggren och Barbro Kollberg. Donners dramafilm Att älska (1964) fick motta flera priser. Att älska fick ett varmt mottagande vid Filmfestivalen i VenedigExpressen, 31 augusti 1964 Vid Filmfestivalen i Venedig fick Harriet Andersson Volpipokalen för bästa kvinnliga skådespelare. Filmen fick också ett hedersdiplom vid Venedigs filmfestival samt mottog Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag. Filmen såldes utomlands för 700 000 kronor.