Mikael Olofsson Agricola (), född cirka 1507 i Torsby i Pernå socken i östra Nyland, död 9 april 1557 i Nykyrka socken nära Viborg, var reformator för Finland, biskop i Åbo stift åren 1554–1557 samt rektor för Åbo skola. Han uppfattas som det finska skriftspråkets fader och var förespråkare för den protestantiska reformationen i Sverige, inklusive Finland under den svenska tiden. Han har skrivit den viktigaste källan till finsk förkristen religion.

Biografi miniatyr|Byst över Mikael Agricola i Viborg. Mikael Agricola var son till en nyländsk bonde och hans skolgång började i Viborg, på Viborg latinskola. Han gick tidigt över till protestantismen och blev 1529 sekreterare åt biskopen Martin Skytte i Åbo stift. Han studerade teologi och språk vid Wittenbergs universitet för både Martin Luther och Philipp Melanchthon under perioden 1536–1539.

Efter att ha utexaminerats som magister blev Mikael Agricola, tillsammans med Georg Norman, på sommaren samma år anställd som lärare åt prinsarna Erik och Johan (framtida Erik XIV och Johan III respektive) i Stockholm. Det blev dock en kort vistelse i Stockholm och han återvände till Åbo för att bli rektor vid katedralskolan. Han stannade i den tjänsten till 1548, då han tog arbete som biskop Skyttes assistent fram till dennes död i slutet av år 1550.

År 1554 tillsattes han som biskop i Åbo stift och blev därmed Finlands förste protestantiske biskop.

Det finska skriftspråkets fader Mikael Agricola kallas ofta det finska skriftspråkets fader, då han publicerade de första tryckta böckerna på finska och genom dessa skapade en skriftspråksnorm. Den första boken var Abckiria, ABC-boken, som var en samling av de viktigaste områdena inom den kristna tron såsom budorden, Fader vår, trosbekännelsen med mera. Sedan följde den cirka 900 sidor tjocka böneboken Rucouskiria 1544, sedan hans översättning av Nya Testamentet, Se Wsi Testamenti, 1548 och Davids psalmer 1551–1552 till finska. Han gav även ut Luthers lilla katekes med flera böcker. Han baserade sitt skrivsätt på svenskan, eftersom Finland var en del av Sverige och svenska var det förhärskande språket i landets officiella liv, vid sidan om lågtyska och latin.

Agricolas nedtecknade finska baserades på dialekterna i området kring Åbo.

Var han lärt sig finska är omtvistat. Hans hemby var svenskspråkig, men hans mor kan ha varit från det finskspråkiga inlandet. Vissa drag i hans språk tyder på influenser i barndomen, både från inlandet och från estniskan (kontakterna över Finska viken var rätt livliga), också om hans finska språk i huvudsak bygger på dialekterna i sydväst. Det är tydligt att han hade lätt för språk, varför hans goda och idiomatiska finska kan ha inhämtats senare än i hemmet.

Mytolog I förordet till Davids Psalmer skrev Mikael Agricola på 52Viljo Tarkianen och Kari Tarkiainen, Mikael Agricola, Suomen uskonpuhdistaja. Sidorna 233–237). Helsingfors 1985. knittelversrader ett fördömande av finsk hedendom.Tuomas M. S. Lehtonen, ”Pious Hymns and Devil’s Music: Michael Agricola (c. 1507–1557) and Jacobus Finno (c. 1540–1588) on Church Song and Folk Beliefs”, sidorna 179–216 i Tuomas M. S. Lehtonen and Linda Kaljundi (redaktörer), Re‑forming Texts, Music, and Church Art in the Early Modern North. Amsterdam 2016. . . Han fällde ingen summarisk dom utan beskrev tavasternas och karelare avgudar med namn och en kortfattad karakteristik som angav deras funktion i tron;Björn Collinder, ”Finsk mytologi”, spalterna 747–748 i Svensk uppslagsbok, andra upplagan, band 9. ”karelare” skall möjligen tolkas huvudsakligen som ”savolaxare”, inte de östliga karelarna som då var ryska undersåtar. Hans förord blev därför den äldsta och mest givande källan till finsk mytologi,Joonas Ahola och Karina Lukin, ”Castrén’s Lectures on Finnish Mythology: Methodological Reflections”, RMN Newsletter nummer 14, sidorna 51–70. Helsingfors univerisitet 2019. (tryck), (electronisk).Janne Saarikivi, ”Huomioita Agricolan psalttarin esipuheen jumalista ja muusta itämerensuomalaisesta mytologisesta sanastosta”, sidorna 382–401 i Jeremy Bradley (redaktör), Tonavan Laakso: Eine Festschrift für Johanna Laakso, Central European Uralic Studies 2, Wien 2022. . och den äldsta tryckta hednagudalistan i Norden. Textstycket har brister som källa till äldre religion. Olika gudanamn anges för tavaster och karelare, vilket ej ger intryck av att återge en gemensam gammal finsk tro. Dessutom är uppräkningen talmässigt tillrättalagd: tolv gestalter för tavaster och tolv för karelare ser ut som en lärd efterbildning av Olympen. Gammalt och nytt blandas; listan är uppblandad med sentida tro som Tonttu, den nordiska tomten, och kristna helgon som Gregorius. Namnen Jumala och Ilmari återfinns dock i andra finsk‑ugriska kulturer. I finsk runosång, litteratur, konst och musik viktiga gestalter som Ukko, Ilmarinen, Kalevas söner och Tapio har sina tidigaste belägg i texten.

Ett gåtfullt fynd i Sverige 1928 komplicerade frågan om Mikael Agricolas insats. Professor Arno R. Cederberg fann en kortare gudalista på prosa från 1500‑talet skriven på bristfällig svenska i Uppsala universitetsbibliotek. En rasande strid följde om huruvida Mikael Agricola hade använt den svenska texten som källa eller tvärtom. Konsensus nåddes ej, men den sistnämnda hypotesen anses väga tyngre. Detaljer i den svenska texten ser ut som missförstånd vid en förmodad översättning av Mikael Agricolas text.Uno Harva, Suomalaisten muinaisusko. Borgå och Helsingfors 1948.

En annan hypotes är att båda texterna går tillbaka på ett latinskt medeltida original. Mikael Agricola skulle då ha lagt till egna rön i sin version. Uno Harva menar dock att han sannolikt samlade uppgifterna huvudsakligen ur muntliga meddelanden från olika håll; han skulle då bara ha tagit med en del av sitt vetande i den komprimerade framställningen. Uno Harva kallar honom ”den finska religionshistoriens fader”.

Freden i Novgorod Efter Gustav Vasas ryska krig 1555–1556 sändes Agricola i en delegation till Moskva i februari 1557, i vilken ingick också ärkebiskop Laurentius Petri, riksråden Sten Leijonhuvud, Bengt Gylta, Knut Lillie samt sekreteraren Olov Larsson för att fredsförhandla med Ivan IV Vasiljevitj (Ivan den förskräcklige). Uppdraget lyckades och freden slöts i Novgorod den 2 april 1557, men Mikael Agricola avled den 9 april i sin släde under hemresan. Agricola begravdes troligtvis inne i Viborgs domkyrka, men gravens exakta läge är inte känt.

Eftermäle Agricolas eftermäle är som Finlands reformator och det finska skriftspråkets eller den finska litteraturens fader.

Mikael Agricola-dagen uppmärksammas inom Evangelisk-lutherska kyrkan den 9 april årligen. Dagen markeras även som finska skriftspråkets dag och Undervisnings- och kulturministeriet delar samtidigt ut priser för informationsspridning. Ett antal stiftelser och sällskap tar också namn efter Mikael Agricola, liksom Mikael Agricola-priset till en förtjänt översättare.

Mikael Agricola-kyrkan i Helsingfors är namngiven efter honom. Ett flertal statyer av Agricola finns uppställda i Finland, bland annat hos Åbo stift, i domkyrkan i Helsingfors och tidigare även framför Viborgs gamla domkyrka i nuvarande Ryssland. Den senare förstördes under Finska vinterkriget, men har bevarats i replikor som den i Lahtis.

Asteroiden 3212 Agricola är uppkallad efter Agricola.

Se även Lista över biskopar i Åbo stift

Anmärkningar

Referenser Anna Perälä (2008) Mikael Agricola. Det kungliga boktryckeriets mest betydande kund., Biblis, nr. 43, sid. 3–23, ISSN 1403-3313

Vidare läsning Heininen, Simo: Mikael Agricola. Hans liv och verk. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 817.) Skellefteå 2017, 394 sidor.

Enberg, Sture: Mikael Agricola, Pernåpojken som blev reformator, Litorale förlag 2017

Externa länkar

Kategori:Reformatorer Kategori:Biskopar i Åbo stift Kategori:Finländska präster under 1500-talet Kategori:Finskspråkiga författare Kategori:Finländska författare Kategori:Bibelöversättare Kategori:Personer från Pernå Kategori:Födda 1500-talet Kategori:Avlidna 1557 Kategori:Män Kategori:Alumner från Wittenbergs universitet Kategori:Reformationen i Sverige