Majorna är en stadsdel och ett primärområde i stadsområde Centrum i Göteborgs kommun, beläget i västra Göteborg.
Utbredning Historiskt bestod Majorna av fyra stadsdelar: Majornas 1:a, 2:a, 3:e och 4:e rote med stadsdelsnummer 20, 21, 22 och 23.Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 , s. 262 Det förekommer även vidare definitioner av Majorna bland annat i den äldre roteindelningen i vilken Majorna även innefattar Kungsladugård, Sandarna, Kungssten, Sjöbergen och Klippan. Även Västra kyrkogården och Röda sten räknas enligt denna definition som Majorna. Detta är också det område som innefattas av Carl Johans församling. Historiskt utgjorde Masthugget, Olivedal och Kommendantsängen också rotar i Majorna.
Beskrivning thumb|250px|Vy över nordöstra Majorna med Stigbergstorget och före detta biografen Kaparen rakt nedanför samt Gathenhielmska huset till vänster med skuret tak. Direkt till höger om detta hus låg tidigare det så kallade Skandalhuset (se: Biografer i artikeln). miniatyr|Innergård i kvarteret Pallas. miniatyr|Såggatan med äldre landshövdingehusbebyggelse på båda sidorna. Stadsdelen består till största delen av bostadskvarter men vid hamnen och dess närhet finns en del utpräglade kontors- och näringsverksamheter. Området längs hamnen är drygt hundra meter brett och avskärmas från resten av Majorna genom Oscarsleden. Området mellan Oscarsleden och älven utgör på så sätt ett sammanhängande område längs hela södra älvstranden som har mer gemensamt med hamnen än med Majorna. Från öster ligger först Masthuggskajen med Stena Lines Danmarksterminal, Stigbergskajen varifrån Amerikabåtarna avgick förr, Göteborgs fiskhamn, Majnabbehamnen med Stena Lines Tysklandsterminal och sedan Klippan.
Ett kvarter innanför Oscarsleden går Karl Johansgatan där mycket av Majornas näringsverksamhet finns samlad. Karl Johansgatan har sitt ursprung i den gamla vägen Allmänna Vägen, som går mellan Älvsborgs slott och Göteborg. En del av sträckningen genom Majorna kallas för Hängmattan då den går i en sänka från Stigbergstorget i öster ner till Kaptensgatan och sedan upp igen vid Carl Johans kyrka i väster. I Hängmattan går spårvägen från centrum och västerut. Två ordinarie linjer går där men även vagnar som skall till eller skall sättas ut i trafik från Vagnhallen Majorna. Spårvägen förgrenar sig vid Stigbergstorget, så att det förutom i Karl Johansgatan även finns en linje som går söderut i Bangatan förbi Majvallen, vidare på Ekedalsgatan till Kungsladugård. Bangatan anses vara gränsen mellan Majorna och Masthugget. I mitten av 1800-talet omfattade Majorna även delar av det som idag räknas till Masthugget och Annedal.Majornas historia, Per Hallén, Kent Olsson, Lage Rosengren, Peter Sandberg, Landsarkivet i Göteborg 2007 ISSN 0283-4855 s. 209
Innanför Karl Johansgatan sprider sig bostadskvarteren längs de sluttande sidorna upp mot de omgivande åsarna: Stigberget i öster som övergår i Slottsskogen; Godhemsberget i söder och Gråberget i väster.
Delar av Majorna är klassade som att vara av riksintresse enligt Naturresurslagen. Riksintresset omfattar delar av Majornas 1:a–4:e rote – i princip området mellan Stigbergets fot i öster och Majbergets krön i väster. Motivering för detta lyder: "Området är en social- och byggnadshistoriskt intressant miljö med inslag från flera epoker i Göteborgs utveckling. Trakten av Allmänna Vägen–Djurgårdsgatan–Kommendörsgatan har en samlad bebyggelsemiljö med trähus från tiden före 1850 – den bäst bevarade i Göteborg – och landshövdingehus från perioden 1880–1915. Den sista bevarade terrassgården med omslutande landshövdingehus från sekelskiftet – tidigare vanlig i Olivedal och Stigberget – finns vid Oljekvarnsgatan. Såggatan är det sista återstående gatustråket i staden med homogen äldre landshövdingehusbebyggelse på båda sidor. Karl Johans torg med bollplanen är en märklig platsbildning som omges av monumentalt utformad bebyggelse i sten och trä. Djurgårdsskolan med sin lantliga karaktär och den arkitektoniskt högklassiga Karl Johansskolan är särskilt intressanta allmänna byggnader".Göteborg: Kulturmiljöer av riksintresse, Mats Herklint, Staffan Sedenmalm och Olle Lind; efter en förlaga av Gudrun Lönnroth, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Göteborg 1992 s. 74–80
Göteborgs stads bostadsaktiebolag byggde 301 lägenheter 1963–1966 i 14:e kvarteret Majviken, avgränsat av Oscarsleden-Carl Johans kyrka-Karl Johansgatan och Kusttorget.Vi bygger i Göteborg : en berättelse om Göteborgs stads bostadsaktiebolag, Torsten Frendberg, Göteborgs stads bostadsaktiebolag 1968, s. 213ff
Namnet Majorna omnämns den 30 september 1652 för första gången i en offentlig handling i ett brev från krigskollegium till Kungl. Maj:tMajorna: en resa genom fem sekel, Gösta Carlson, Skövde 2007 , s. 15 i samband med en enkel bebyggelse strax öster om Älvsborgs slott; "Hakelwerket eller Mayerne."Stad i väster: Göteborg, Arne Gadd, Forum, Stockholm 1972 , s. 11. Men redan 1637 förekommer det något oklara namnet "Magere". På en karta av Kiettel Klasson från 1655 omnämns husen vid nuvarande Jaegerdorffsplatsen som "Majerne".De först omtalade bosättare som byggde sina hus här var finska sjömän och estniska soldater, och deras ord i singularisform för "koja, litet hus, logi, härbärge" även "av småfolk bebodd förstad"Våra ortnamn och vad de lära oss, [andra upplagan], Hjalmar Lindroth, Natur och kultur, Stockholm 1931, s. 161 är "maja", vilket genom den svenska pluraländelsen ombildats till "Majorna". Ordet förekommer även som lånord i svenska (exempelvis "bajamaja") och i finlandssvenska (exempelvis "fiskaremaja"). Andra förekommande varianter är Mayer, Mayerne, Mayorne, Maijorna och Majera.
Professor Hjalmar Lindroth ger följande förklaring till namnet: "Mayer eller Hakelwerk var en bebyggd ort i viss mån knuten till Älvsborgs slott. Hakelwerk är lågtyska och betyder 'liten by i beskydd av borg'. Maja är den estniska/finska benämningen för koja. Majorna blev beteckningen för kojorna vid hakelverket. Hakelverket kom till stånd under omfattande nybyggnader och reparationer av Älvsborgs gamla fäste. Ett arbete som bland annat utfördes av arbetare från Estland och Finland."Majorna : en resa genom fem sekel, Gösta Carlson, Skövde 2007 , s. 22
Fler uttolkningar är: sanka ängsmarker efter ordet maderna, inseglingsmärke efter uttrycket ta maj eller mej eller som Älvsborgs fästnings och Älvsborgs Kungsladugårds avskrädesplats efter ordet mag eller mög.Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 2002 s.94 + s.95 År 1652 fanns det sammanlagt 18 personer mantalsskrivna i Majorna, varav 11 var män med yrken som: timmerman, skräddare, bösseskyttar och en kock.Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II - ortnamnen på Göteborgs Stads område, Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1925 s.32
Historia miniatyr|Roteindelning av Majorna på en karta från 1901. Observera att bl.a. Masthugget och Olivedal var en del av Majorna och att Sandarna och Sjöbergen är rote nr 1.
Den första bosättningen i området upprättades runt 7700 f.Kr. och var belägen ungefär där Sannaskolan ligger idag. Boplatsen upptäcktes 1913 och är vad arkeologerna kallar en eponym boplats, vilket innebär att den gett upphov till namngivning av en hel tidsperiod eller en kultur, Sandarnakulturen. Vi vet genom utgrävningar att området kring den s.k Sannabacken varit bebott mellan ca. 7700 och 6300 f.Kr.
1400-talet och 1500-talet domineras av Älvsborgs fästning och Älvsborgs stad (se kronologi).
Majornas ursprungliga bebyggelse, när området väl fått namnet Majorna, går att spåra till de sju hus som var uppförda på det område som idag motsvarar Jaegerdorffsplatsen, eller strax norr om denna.Det forna Majorna, Axel Rosén 1940 s.14 (Kiettel Klassons karta 1655)Klasson, Kiettel (1655): Geometriska avritningar av Älfsborgs ladugårds ägor Området kallades för "Lera" långt in på 1900-talet.Gamla majpojkars förbunds skriftserie I, Axel Rosén (Red.) 1938 s.27
Majorna var en del av markerna som hörde till kungsladugården på Älvsborgs slott och blev en del av Göteborg den 1 januari 1868 (egentligen Carl Johans församlingGöteborgs Stadsfullmäktiges handlingar år 1867 : Nis 1 – 38, Göteborg 1867, N:o 24:1) då hela kungsladugården överfördes från staten till Göteborgs stad, ett tillskott med 670 hektar. I juridiskt avseende hade majborna innan dess tillhört Sävedals härads domsaga och var då hänvisade till tingstället i Landvetter för sina tvister. miniatyr|Karta över tomten Vädersågen från 1878. När vädersågen byggdes på 1720-talet var det troligen den främsta sågen av sin typ i Sverige. Majornas ekonomiska historia kan indelas i perioder. Den så kallade "Slottsperioden" sträcker sig mellan 1360 och 1620. Därefter vidtar en nedgångsperiod som kan kallas "I skuggan av Göteborg". Ungefär runt 1750 sker en uppgång som var dominerad av sill och sjöfart. Främsta aktör inom sjöfarten var då Svenska Ostindiska Kompaniet. Runt 1820 vidtar en period av begynnande industrialisering, en period som avslutas 1868 när Majorna inkorporeras i Göteborg. Viktiga verksamheter har varit bland annat sillberedning/sillsalteri, trankokeri, sjöfart, skeppsbygge och skeppsreparation med därtill hörande verksamheter som repslageri, segeltillverkning och brädgårdar. Varvsverksamheten bestod av Gamla varvet och Vikens/Kustens varv. Det fanns också en vinddriven såg, den s.k. vädersågen. På 1700-talet tillverkades glas och det fanns ett grytgjuteri. Senare tillkommer ett sockerbruk och två bryggerier (Kronan och Carnegie). På 1900-talet var det fortsatt sjöfart representerat av bl.a. Svenska Amerikalinjen och Göteborgs fiskhamn. Stenalines tysklandsbåtar lägger fortfarande till i Majorna. Ett varumärke som länge utgjorde ett landmärke i Majorna var Fix, eller Fixfabriken. Den verksamheten varade mellan 1928 och 2007.
Kyrklig indelning I kyrkligt avseende hörde Majorna till Örgryte församling fram till 1786, då Majorna fick bilda en egen församling med namnet Mariebergs församling. Där grundades Mariebergskyrkogården år 1787, och ett hus vid kyrkogården användes som provisorisk kyrka. Sedan 1700 fanns en icke-territoriell församling, Kongliga Amiralitets-Warvsförsamlingen, för flottans personal i Majorna. År 1820 slogs dessa två församlingar ihop till en, vilket stadfästes 1824. Församlingen hette först Förenade Kustförsamlingen vid Göteborg, men fick 1828 – i samband med byggandet av Carl Johans kyrka – namnet Carl Johans församling. Den nybildade församlingen utgjorde annex under Örgryte fram till 1883,Skatteverket: Sveriges församlingar genom tiderna då den som eget pastorat blev ecklesiastikt förenad med Göteborg. Borgerligt hade området införlivats redan 1868. Vid den nya församlingsindelningen 1908 överflyttades i samband med den gamla Masthuggsförsamlingens uppdelning på olika församlingar vissa områden av Carl Johans församling till de nyreglerade Masthuggs och Oscar Fredriks församlingar.Göteborgs kommunalkalender 1938, red. Werner Göransson, utgiven av Göteborgs stads statistiska byrå, Göteborg 1938 s. 404–405
Inkorporering med Göteborg Efter att Majorna 1847 fått handelsrättigheter i likhet med Göteborg, blev frågan om dess införlivning aktuell. Efter långa förhandlingar blev Carl Johans församling genom kungligt brev av den 1 februari 1867 och från 1 januari 1868, inkorporerat med Göteborgs Stad.Göteborg – en översikt vid 300-årsjubileet 1923 – Göteborgs Jubileumspublikationer, del XX, huvudredaktör Nils Wimarson, utgiven av Stadsfullmäktiges Jubileumsberedning 1923 s. 13