Iisakki Vihtori Vihtori Kosola, född 10 juli 1884 i Ylihärmä, död 14 december 1936 i Lappo, var en finländsk bonde och politiker. Han är främst känd som ledare för Lapporörelsen kring 1930 och företrädde därefter Mäntsäläupproret 1932 och partiet Fosterländska folkrörelsen (IKL), där han dock i praktiken var en galjonsfigur snarare än verklig ledare.

Bakgrund Kosola axlade ansvaret för släktgården redan i unga år, sedan han vid 15 års ålder förlorat sin far. Han fördjupade sig i jordbruksarbetets olika sidor och kompletterade sitt kunnande bland annat vid lantbruksläroverket i Orisberg. Efter lantbruksskola och studieresor i Sverige och flera andra länder blev han brukare av Kosola gård i Lappo, där han även hade gästgiveri.

Jägarrörelsen och frihetskriget Gästgiveriet var 1915–16 etappstation för jägarrörelsen. Omkring 250 jägare på väg till Tyskland passerade Kosola innan verksamheten avslöjades för de ryska gendarmerna. Kosolas yngste bror reste själv till Tyskland för jägarutbildning.

I februari 1916 greps Kosola och fördes via Helsingfors till Sjpalernaja-fängelset i S:t Petersburg. Där hölls han fängslad fram till marsrevolutionen 1917. De jägaruppbackare som satt fängslade i Sjpalernaja kom senare att kallas "gallerjägarna". Kort efter Kosolas gripande fängslades också hans hustru Elin och fördes till Vasa, men frigavs efter att släktingen Jalo Lahdensuo och den rysktalande Hilja Riipinen uppvaktat gendarmerna.

Hösten 1917 deltog Kosola aktivt i Lappos "brandkår", föregångaren till den lokala skyddskåren. När frihetskriget bröt ut i januari 1918 var han från första början plutonchef vid fronten i Tavastland. Han deltog även i självständighetsstriderna i Estland, Lettland och Fjärrkarelen 1918–19.

Exportfred År 1920 blev han ombud för Exportfred och anskaffade vid flera tillfällen arbetskraft för att bryta socialistiska och kommunistiska strejker, framför allt i hamnarna. Han var organisationens distriktsordförande i Sydösterbotten. I övrigt deltog han inte i politiken under 1920-talet.

Lapporörelsen I november 1929 avbröts ett kommunistiskt sammanträde i Lappo, främst med hjälp av samskoleelever, vilket ledde till ett ortsbomöte. Kosola förordade där att inga ytterligare åtgärder skulle vidtas, men efter diskussion sammankallades ett medborgarmöte — det så kallade första mötet i Lappo — där Kosola höll ett inledningsanförande. Mötet valde en delegation som uppvaktade presidenten, regeringen och riksdagsgrupperna i Helsingfors, och Kosola hörde till de ledande representanterna både där och vid de följande mötena. Inledningsvis tillhörde han rörelsens mer moderata krafter, men radikaliserades i synnerhet under inflytande av Hilja Riipinen.

Rörelsens höjdpunkt blev bondetåget 1930, som spred Kosolas rykte över hela landet. Den sittande regeringen tvingades avgå och ersättas, riksdagen tog upp de så kallade kommunistlagarna till behandling, riksdagen upplöstes och nyval utlystes. Lappomännen erbjöds plats i den nya regeringen men avböjde. Kommunistlagarna stiftades hösten 1930, och därefter började det allmänna intresset för rörelsen avta.

Inom rörelsens radikala flygel sågs Kosola från sommaren 1930 som blivande ledare för landet. Kyrkoherden K. R. Kares förkunnade att Kosola var den av Gud utvalde ledaren för Finlands folk. Kosola jämfördes gärna — även av sina egna anhängare — med Mussolini i Italien, och kallades skämtsamt "Finlands Mussolini" eller "Kosoliini".

Mäntsäläupproret Slutpunkten för Lapporörelsen blev Mäntsäläupproret vårvintern 1932. Kosolas roll under de olika skedena är oklar; enligt vissa källor begav han sig till Mäntsälä för att övertala de upproriska att ge sig, enligt andra för att fortsätta upproret. Sedan revolten avblåsts efter ett radiotal av president P. E. Svinhufvud fängslades Kosola tillsammans med flera andra Lappoledare och fördes till fängelset i Åbo. Vid hemkomsten till Lappo togs han emot av en stor folkmassa.

Fosterländska folkrörelsen Efter att Lapporörelsen lagts ned förenades fortsättningsinitiativen i partiet Fosterländska folkrörelsen (IKL), som avsåg att med parlamentariska medel fullfölja Lapporörelsens uppdrag. Kosola valdes som självskriven ledare för det nya partiet, men de egentliga initiativtagarna Vilho Annala och Bruno Salmiala såg hans bakgrund som en belastning. Kosola blev i praktiken en galjonsfigur, medan den verkliga makten låg hos riksdagsgruppen och dess ledare Annala och Salmiala.

År 1936 beslöt IKL:s delegation att överföra det formella ledarskapet till Annala som styrelseordförande, med Salmiala och Kosola som vice ordförande. Beslutet innebar slutet på Kosolas politiska karriär. Efter hemkomsten lär han ha sagt: "Biljetten var inte längre giltig." Bara ett par månader senare avled han i lunginflammation, innan beslutet hunnit offentliggöras.

Källor

Noter

Kategori:Födda 1884 Kategori:Avlidna 1936 Kategori:Personer från Kauhava Kategori:Finländska partiledare Kategori:Män