Dactylopsila trivirgata är en pungdjursart som beskrevs av Alan Maurice Gray 1858. Dactylopsila trivirgata ingår i släktet strimmiga falangrar och familjen flygpungekorrar.
Artepitet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de latinska orden tri (tre) och virgatus (strimmig). Det syftar på tre svarta strimmor på djurets rygg.
Utseende Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 24 till 28 cm och en svanslängd av 32 till 39 cm. Honor är med en vikt av 310 till 475 g lättare än hannar som väger 430 till 545 g. Djuret har i princip samma utseende som andra släktmedlemmar. Avvikelser är mer gles fördelade hår på svansen än hos Dactylopsila megalura, en kortare fjärde finger vid handen jämförd med Dactylopsila palpator och en tydlig längre svans jämförd med Dactylopsila tatei.
Utbredning och ekologi Pungdjuret förekommer på Nya Guinea, i västra delen av Kap Yorkhalvön (Australien) samt på några mindre öar i samma region. Arten vistas främst i låglandet i tropiska regnskogar och andra skogar.
Dactylopsila trivirgata är nattaktiv och den vilar på dagen i trädens håligheter som fodras med blad eller i epifyter. Djuret besöker vanligen träd som i brösthöjd har en diameter av 30 cm eller större. Beroende på djurets storlek kan hannarnas revir vara 5 till 21 hektar stora. När en fiende kommer för nära har arten ett läte som “gar-gair, gar-gair”. Det upprepas av exemplar i närheten och används antagligen i avskräckande syfte. Pungdjuret byter ofta mellan olika bon. Aktiviteten är troligtvis ett skydd mot ametistpyton. Ett par kan leva en längre tid tillsammans.
Arten öppnar med sina kraftiga hörntänder trädens bark och når fram till larver av skalbaggar. Det fjärde fingret är trots allt lång och används för att skrapa larven fram. Födan kompletteras med andra insekter som myror, nattfjärilar och kackerlackor samt spindlar, frukter, nektar och troligtvis pollen. Enligt ett fåtal studier parar sig honor hela året men de flesta ungar föds i maj och juni. Per kull föds en eller två ungar.
Underarter
Arten delas in i följande underarter:
D. t. kataui, på centrala och södra Nya Guinea vid Fly River. D. t. melampus, på östra Nya Guinea. D. t. picata, nordöstra Queensland i Australien. D. t. trivirgata, på västra Nya Guinea och öar i närheten.
Hot Djuret har ganska bra anpassningsförmåga till landskapsförändringar och det lever i flera skyddszoner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Källor Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing (1998) , website Dactylopsila trivirgata, Mammal Species of the World Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2 ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
Externa länkar
Kategori:Strimmiga falangrar trivirgata Kategori:Däggdjur i australiska regionen