Hilding Constantin Rosenberg, född 21 juni 1892 i Bosjökloster i Skåne, död 19 maj 1985 i Bromma i Stockholm,Sveriges dödbok 1947-2006, CD-ROM version 4.00, Sveriges Släktforskarförbund 2007 var en svensk tonsättare, dirigent och musikpedagog. Hilding Rosenberg räknas som en av Sveriges mest betydande tonsättare under 1900-talet.
Biografi Hilding Rosenberg föddes i Bosjökloster. Han var den yngste av åtta barn till trädgårdsmästarenSveriges befolkning 1900, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund/SVAR (2006). Carl Magnus Rosenberg och hans fru Carolina Bothilda Pamp. Från 1909 var han organist i Kalmar och arbetade sedan som konsertpianist, kompositionslärare och för en kort tid som kyrkomusiker i Västra Vemmenhög.
Som tonsättare var han mycket produktiv. Han komponerade sju operor, ett operaoratorium Josef och hans bröder (1946–1948), sju baletter, fyra oratorier, två melodramer, åtta symfonier och andra symfoniska verk, två violinkonserter, en violakonsert, två cellokonserter, en trumpetkonsert, fyra stråkkonserter, teatermusik, musik för radio och film, kammarmusik, pianomusik och orgelmusik, sånger och verk för kör. 1978 gav Rosenberg ut sin självbiografi, Toner från min örtagård.
Studieåren Tack vare ett stipendium kunde Hilding Rosenberg 1914 börja studera vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och sedan vid Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium i Stockholm.Verksamheten vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm grundades 1771 som Kungliga Musikaliska Akademiens undervisningsverk och är den näst äldsta musikhögskolan i världen.Kungliga Musikaliska Akademien hade tidigare huvudmannaansvar för den högre musikutbildningen i Sverige, vilken dock 1971 bröts ut som Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han studerade piano för Richard Andersson Åren 1904–06 var Richard Andersson lärare vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Han blev professor 1912. Han invaldes som ledamot nr 482 av Kungliga Musikaliska Akademien den 17 december 1890. och komposition och kontrapunkt för Ernst Ellberg samt privat i viss mån för Wilhelm Stenhammar från 1915 till 1917. År 1920 gjorde han en studieresa till Berlin, Dresden, Wien och Paris. Under studier i utlandet i början av 1920-talet blev kontakten med nyklassicismen och Arnold Schönberg betydelsefull. I främst en rad kammarmusikverk och mindre cykliska orkesterverk utvecklade han en lineär, klangligt sträv uttryckskarg stil.Bonniers Musiklexikon, 1995, sidan 396. . När Rosenbergs modernistiska verk först introducerades, möttes de av mycket begränsad förståelse och fick utstå mycket kritik. Wilhelm Peterson-Berger skrev i en recension av Hilding Rosenbergs första stråkkvartett om "fyra förrymda konradsbergare (mentalpatienter) som med nit och stiltrohet återge en femtes barbariska och nattomtöcknade fantasier".
Med de verk med litterärt underlag som kom till under sena 1920-talet och under 1930-talet blev hans tonspråk mera färgrikt. Han skrev musik till nära 50 skådespel, bland dem några antika tragedier, till exempel Kung Oidipus, Antigone och Medea. I dessa är särskilt körerna suggestiva. Med buffaoperorna Resan till Amerika (1932) och Marionetter (1938) samt baletten Orfeus i sta'n (1938) inspirerades han av Carl Milles Orfeus-grupp vid Konserthuset i Stockholm. Vid sidan av sin tonsättargärning bedrev han en givande pedagogisk gärning.
Dirigent Sin skicklighet som dirigent fick han genom utbildning hos de tyska dirigenterna Kurt Striegler (1886–1958) och Hermann Scherchen. Från 1932 till 1934 var han dirigent och kapellmästare vid Kungliga Operan i Stockholm. Han arbetade sedan som gästdirigent i många europeiska länder och i USA.
Musikstil Stilistiskt tillhörde han den tidiga modernismen. Under sin långa bana som tonsättare var han hela tiden öppen för inspiration och intryck från musikhistorien och samtiden i stort. 1920-talets radikalism övergår under 1930- och 1940-talen till en måttfull modernism med inslag av nyklassicism och vissa drag av romantik. Denna uppvägs av en stramhet som erinrar om Paul Hindemith. Centrala verk från denna tid är symfonierna nr 3, 4 och 5 liksom operan Lycksalighetens ö. Två ofta framförda verk från denna tid är juloratoriet Den heliga natten (1936) samt baletten Orfeus i sta'n (1938). Även filmmusiken till Hets (1944) är välkänd. De tolv stråkkvartetterna (1920–1972) och de åtta symfonierna (1917–1974) är tungt vägande alster i hans produktion.
Litteraturen som impulskälla under 1940-talet Litteraturen blev en viktig impulskälla för Hilding Rosenbergs skapande under 1940-talet. Operan Lycksalighetens ö , skriven utifrån P. D. A. Atterboms sagospel med samma namn, och en del av hans symfoniska produktion var impulser från litteraturen. Den tredje symfonin skrevs i anslutning till Romain Rollands Jean-Christophe, och den fjärde, Johannes uppenbarelse, och den femte symfonin, Örtagårdsmästaren, är skrivna med solo och kör. Dessa verk hade en oratorieartad uppläggning och en kristen grundsyn. Även juloratoriet Den heliga natten och kantaten Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum var impulser från litteraturen. Den storslagna opera-oratorie-trilogin Josef och hans bröder skrevs 1946–1948. Den effektfulla, virtuosa och mera utåtriktade sidan rerpresenteras av solokonserter och concerti för orkester med insprängda solostämmor. Dessa hade en annan sida av Hilding Rosenbergs orkestrala produktion.
Rosenbergs senare produktion
Operorna Porträttet och Hus med dubbel ingång, sångcyklerna Åt jordgudinnan och Dagdrivaren är märkliga vokala verk i Rosenbergs senare produktion. Den rena instrumentalmusiken stod i centrum för hans skapande från mitten av 1950-talet. Hans senare musik präglas av koncentration och en alltmer renodlat lineär faktur (uppbyggnad) samt kontrasterande lyrisk-meditativa och häftigt dramatiska stämningar. Hans senare musik var huvudsakligen kammarmusik.Kammarmusik kallas musik som är avsedd att framföras av ett mindre antal soloinstrument eller soloröster och kan därmed ses som motsatsen till orkestermusik. I kammarmusiken kom senare en modifierad tolvtonsteknik till användning (stråkkvartetterna 7-12).
I Rosenbergs stråkkvartetter märks den unika tillbakablickande serien nr 7–12. Dessa utgör en knappast överträffad höjdpunkt i nyare svensk kammarmusik. En rad kammarmusikaliska verk för blåsare ansluter sig till dessa kvartetters lågmälda, abstrakta uttryckssfär.
En ständigt växande andlig kraft är kännetecknande för Hilding Rosenbergs mogna konst. I förening med en överlägsen behärskning av uttrycksmedlen kom Rosenberg att framstå som en förgrunds gestalt i modern svensk musik. De ledande bland de tonsättare som under 1940-talet och framöver och satte sin prägel på svensk tonkonst (Blomdahl, Lidholm, Bäck med flera) var Hilding Rosenbergs elever.
Hilding Rosenberg, som var Brommabo, ligger begravd på Bromma kyrkogård.
Priser och utmärkelser 1940 – Ledamot nr 626 av Kungliga Musikaliska Akademien 1950 – Sydsvenska Dagbladets kulturpris 1951 – Litteris et Artibus Svenska Dagbladet, 7 juni 1951, sid. 11 1956 – invald som hedersemedlem i International Society for Contemporary Music /ISCM 1957 - Filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1962 – Stora Christ Johnson-priset för Louisville Concerto 1962 – Medaljen för tonkonstens främjande 1975 – Spelmannen
Lärare i musikkomposition Rosenberg var också betydande som kompositionslärare för flera av 1900-talets svenska modernistiska tonsättare. Han arbetade också som frilansande kompositör och lärare. Till hans elever hörde bland andra Karl-Birger Blomdahl, Sven-Erik Bäck, Ingvar Lidholm, Sven-Eric Johanson, Åke Hermanson och Daniel Börtz.
Rosenberg blev dock aldrig kompositionsprofessor utan undervisade enbart privat. När han sökte professorstjänsten vid Kungliga Musikhögskolan gick den till Lars-Erik Larsson med motiveringen att Rosenberg var nio dagar för gammal enligt reglerna.Wallner, Bo (1971): Vägar till kompositionsseminariet i Svenska musikperspektiv, Minnesskrift vid Kungl. Musikaliska Akademiens 200-årsjubileum 1971. Stockholm: Nordiska Musikförlaget. Sid. 257f.
Giftermål och familj Hilding Rosenberg gifte sig den 30 augusti 1921 med Vera Josephson, och genom sin hustru var Rosenberg svåger till Ragnar Josephson, som var konsthistoriker, författare och chef för Dramatiska teatern. Familjen Rosenbergs döttrar var också musikaliska och dottern Ann-Sofie blev så småningom en uppskattad sångerska. Hilding Rosenberg med familj var i många år bosatt i Bromma i en villa på Apollogränd nära Höglandstorget.Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, Vinghästen, 1994, sidan 88. .
I huset i Bromma tillkom också en stor del av hans kända verk såsom symfonier och kammarmusik, oratorierna Josef och hans bröder, operorna Marionetter och Orfeus i stan. Hilding Rosenbergs juloratorium Den heliga natten (1936) med text av Hjalmar Gullberg har blivit älskad av många tiotusenden.
Med tiden blev Hilding Rosenbergs "moderna" musik en av det svenska musiklivets stöttepelare. Rosenbergs kompositionselever, de så kallade Rosenknopparna kom till hans hus på Apollogränd, såsom tonsättaren och professorn Karl-Birger Blomdahl, tonsättaren Ingvar Lidholm och tonsättaren, violinisten och pedagogen Sven-Erik Bäck. Under krigsåren 1940–1945 tillhörde Sven-Erik Bäck den kända Måndagsgruppen där även bland andra Karl Birger Blomdahl, Hans Leygraf, Ingvar Lidholm och Eric Ericson deltog. Blomdahl var elev till Hilding Rosenberg och informell ledare för Måndagsgruppen. Ingvar Lidholm studerade komposition för Hilding Rosenberg åren 1943–1945.
I Måndagsgruppen deltog i Hilding Rosenbergs Brommavilla flera internationellt berömda musiker, såsom dirigenten och pianisten Sixten Ehrling (1918–2005), professorn i musikvetenskap Ingmar Bengtsson (1920–1989) och pianisten, dirigenten och tonsättaren Hans Leygraf (1920–2011). Måndagsgruppen var en sammanslutning av svenska tonsättare, musiker och musikforskare som regelbundet umgicks och diskuterade komposition på måndagar från 1944 fram till slutet av 1940-talet.Åstrand, sid 676. Informell ledare för gruppen var Karl-Birger Blomdahl, i vars bostad på Drottninggatan i Stockholm mötena ägde rum. Som tonsättare var Leygraf medlem i Måndagsgruppen, men han slutade komponera redan på 1940-talet.
I egenskap av tonsättare och lärare för en ny generation av tonsättare var Hilding Rosenberg den mest betydande. På Nockebybanan i Bromma, på tolvans spårvagnslinje mellan Alvik och Höglandstorget, såg man ofta Hilding Rosenbergs "resliga gestalt".
Hilding Rosenberg-stipendiet Kungliga Musikaliska Akademien (KMA) förfogar över medel till musikvetenskaplig forskning. Medlen fördelas av KMA:s musikvetenskapliga nämnd. Hilding Rosenberg-stipendiet hör till de stipendier med prisstatus som utdelas vid Akademiens högtidssammankomst på förslag av Akademiens Forsknings- och publikationsnämnd.Biblioteket, Statens musikverk. 2012 års stipendium om 10.000 kronor vardera tilldelades Cecilia Björck och Ann-Sofie Paulander.
Cecilia Björck tilldelas Hilding Rosenberg-stipendiet för sin avhandling Claiming Space – Discourses on Gender, Popular Music and Social Change där hon på ett väl grundat sätt nyanserar begreppet "Claiming Space" i sammanhang där flickor spelar pop- och rockmusik. Avhandlingen har fått såväl nationell som internationell spridning och erbjuder redskap för diskussioner kring genusrelaterade frågor i såväl vetenskapliga som pedagogiska och musikaliska sammanhang.Kungl. Musikhögskolan, Hilding Rosenbergstipendiet till Ann-Sofie Paulander.