Erinaceus amurensis är en art i familjen igelkottar och en nära släkting till den västeuropeiska igelkotten. Typexemplaret hittades vid byn Gulssoja nära Amurfloden och nära staden Aihui på den ryska sidan av gränsen.
Utseende Arten blir 16 till 29 cm lång (huvud och bål), har en 1,7 till 4,2 cm lång svans och den väger 600 till 1000 g. Liksom hos andra igelkottar är ryggen, huvudets topp och kroppssidorna täckta av taggar. Det finns vita taggar och andra taggar som är vit- eller gulaktig vid roten, brun eller mörkbrun i mitten samt ljusbrun eller ljusgrå vid spetsen. Undersidan och ansiktet är täckta av ljusbrun päls. Erinaceus amurensis har ett robustare huvud än den europeiska igelkotten. Djurets fötter är 34 till 54 mm långa och öronens längd ligger vid 16 till 26 mm. Artens tandformel är I 3/2, C 1/1, P 3/2, M 3/3, alltså 36 tänder.
Utbredning och ekologi Djuret förekommer i nordöstra Kina, i Ryssland vid låglandet kring floden Amur och på Koreahalvön. Den vistas i olika habitat men undviker höga bergstrakter, träskmarker och jordbruksmark. Erinaceus amurensis hittas inte heller i barrskogar som endast har ett litet skikt barr på marken.
Födan utgörs huvudsakligen av daggmaskar och andra ryggradslösa djur. Mera sällan äter igelkotten frukter och små ryggradsdjur. Den är vanligen aktiv mellan skymningen och gryningen. Av ryggradsdjur äts ödlor, små ormar, mössliknande gnagare, kadaver och unga fåglar inklusive ägg. I nordliga regioner hämtas födan även från avfallshögar. Bland leddjuren som fångas finns tvestjärtar, skalbaggar och mullvadssyrsor. I norra Kina var magsäcken av en individ nästan fullständig fylld med frukter av Ziziphus jujuba. På dagen vilar arten i täta buskar, i bergssprickor som fodras med löv eller i jordhålor. Igelkotten kan springa fort vid behov och den har bra förmåga att klättra i växter och simma.
Denna igelkott intar mellan oktober och våren under längre tider ett stelt tillstånd (torpor). Honor kan varje år ha en eller två kullar med 4 till 6 ungar per kull. Utanför fortplantningstiden lever varje exemplar ensam. Liksom nära besläktade arter kan djuret rulla ihop sig vid fara.
Bevarandestatus Arten är inte hotad och listas av IUCN som livskraftig (LC). Den är vanlig förekommande.
Noter Robert S. Hoffmann, Darrin Lunde: Erinaceus amurensis . In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, Princeton NJ 2008, , p. 293.
Kategori:Igelkottar Kategori:Erinaceidae Kategori:Däggdjur i palearktiska regionen