Moçambique, formellt Republiken Moçambique (), är en republik i södra Afrika. Landet ligger vid Indiska oceanen och gränsar i väst till Sydafrika, Swaziland och Zimbabwe, i norr till Zambia, Malawi och Tanzania. Genom landet rinner två av södra Afrikas viktigaste floder, Zambezi och Limpopo.
Moçambique var ett portugisiskt intresseområde från 1500-talet och blev på 1800-talet koloni. Under lång tid var Moçambique ett centrum för slavhandeln på afrikanska östkusten. Kampen för frihet började år 1962 genom att frihetsrörelsen Frelimo bildades (Moçambiques befrielsefront, ibland skrivet FRELIMO). Diktaturen i Moçambique föll år 1974 och året därpå tog Frelimo över makten under ledning av Samora Machel.
Moçambique räknas som ett av världens allra fattigaste länder, och är beroende av utländskt bistånd. Exempelvis bidrog Sverige med över 1,5 miljard under år 2021. Befolkningen i landet består av över 60 olika folkgrupper, och det talas omkring 43 olika bantuspråk. I mitten på 2010-talet uppskattades 3 av 4 i landet livnära sig på jordbruk.
Etymologi När Vasco da Gamas flotta angjorde Moçambiqueön år 1498 härskade den arabiska köpmannen Mussa Bin Bique och portugiserna kallade därför ön för Moçambique. De byggde fort och ön blev huvudstad i Portugisiska östafrika.Nationalencyklopedin. Läst 27 augusti 2018
Historia
Efter nästan fem århundraden som portugisisk koloni, Portugisiska Östafrika, blev Moçambique självständigt 1975 efter moçambikiska självständighetskriget 1964–1974. Detta berodde bland annat på en vänsterinriktad revolution i Portugal 1974, och ett långvarigt gerillakrig i Moçambique under ledning av den marxist–leninistiska gerillan Frelimo och dess ordförande Samora Machel. Landets utveckling hindrades av att den vita portugisiska befolkningen efter självständigheten uppmanades lämna landet inom 48 timmar och därför utvandrade, ett ekonomiskt beroende av Sydafrika, generellt inkompetenta inhemska ledare, korruption, en lång torka och ett långt inbördeskrig som underblåstes av apartheidregimen i Sydafrika. Det regerande partiet Frelimo övergav formellt marxismen 1989. Ett fredsavtal med rebellerna i inbördeskriget förhandlades fram 1992 med hjälp av Förenta nationerna (FN), och 1994 hölls flerpartival men möjligheterna för oppositionen var begränsade. 1999 och 2000 inträffade stora översvämningar vilket skadade den ekonomiska utvecklingen. Landet sökte och erhöll 1995 inträde i Samväldet (Commonwealth of Nations), trots att det aldrig varit en brittisk besittning, utan en portugisisk. Anledningen var det geografiska läget, omgivet av samväldesländer.
Geografi miniatyr|stående|vänster|Moçambique.
Topografi och hydrografi Moçambiques geografi präglas av sin långa kust mot Indiska oceanen i öster och en nord-sydlig bergskedja i inlandet med Binga (2 437 m ö.h.) som högsta punkt. Landets största floder är Zambezi och Limpopo, som båda rinner ut i Indiska oceanen här. Naturgeografiskt kan landet delas in i tre huvudregioner: Moçambiqueslätten, Zambezihöglandet och Malawiplatån öster om Malawisjön.
Moçambiqueslätten täcker cirka två tredjedelar av landets areal och består av yngre sedimentära lager, särskilt marina kritaavlagringar. Det finns också stora områden med ofruktbar, sandhaltig jordmån. Slätten är bredast i söder, och höjer sig jämnt från kusten in mot Manicaplatån och Malawihöglandet. De mest fruktbara områdena finns runt floderna (förutom Zambezi och Limpopo även Pungué, Buzi, Rovuma och Save). Söder om Zambezis delta präglas kusten av sanddyner och laguner.
miniatyr|stående=1.6|Berget Murresse nära Gurúè i Zambezia-provinsen. Zambezihöglandet omfattar Manicaplatån och de södra delarna av Malawihöglandet. Området är i stort sett uppbyggt av prekambriska bergarter, kristallina skiffrar och granit, men östkanten består av karroo-lava, som avgränsar höglandet mot Moçambiqueslätten. Manicaplatån är som högst i väst. Vid gränsen mot Zimbabwe ligger landets högsta berg, Binga (2 437 m ö.h.). Kring Zambezi är höglandet nereroderat och vid flodens nedre lopp framträder ett lågland kännetecknat av isolerade inselberg. Malawihöglandet sträcker sig från floden Rovuma i norr till cirka 16° sydlig bredd, och omfattar landet mellan Malawisjön och kusten, vilket mot söder avgränsas av höga bergsmassiv som i Mulanje i grannlandet Malawi når 3 000 m ö.h. Platån består till största del av prekambriska bergarter, och är genomdragen av förkastningar som löper i nord-sydlig riktning.
Kombinationen av landets låglänta läge vid en ofta cyklondrabbad kuststräcka, och det faktum att de stora sydafrikanska floderna mynnar ut här, har gjort att Moçambique flera gånger drabbats av svåra översvämningar. I februari 2000 drabbades landet av det största regnvädret på 40 år. Limpopo, Save och Zambezi flöt alla över sina bräddar, och det uppstod stora översvämningar med katastrofala följder för stora delar av landet.
Klimat Moçambique ligger i den tropiska klimatzonen. Kustområdet är varmt med hög luftfuktighet på grund av den varma Moçambiqueströmmen som löper söderut längs kusten. Hamnstaden Moçambique har därför en medeltemperatur på 23 °C i juli och 28 °C i januari–mars, medan huvudstaden Maputo längst i söder har 18 °C i juli och 26 °C i februari. Inåt landet är temperaturen lägre till följd av höjden, och även luftfuktigheten är betydligt lägre. Lichinga (1 355 m ö.h.) på Malawiplatån har till exempel en medeltemperatur på 14 °C i juli och 22 °C i november. Zambezidalen har däremot ett hett och fuktigt klimat; Tete har 22 °C i medeltemperatur i juni–juli, och 30 °C i oktober–november.
I kustzonen faller nederbörden i november–april (sommarregn) i anslutning till monsunen från nordost, med en tydlig torrperiod, särskilt i söder. I norr är det i regel två regnperioder och två torrperioder. Nederbördsmängden stiger från norr mot söder till Beira, varefter den återigen avtar. Årsnederbörden är cirka 980 mm i hamnstaden Moçambique, 1 440 mm i Beira och 770 mm i Maputo. Inåt landet avtar nederbörden först, för att därefter stiga över de högre platåerna i väst.
Naturskydd och miljöproblem Några av Moçambiques miljöproblem är vattenföroreningar orsakade av gruvdrift, ökenspridning, jorderosion och avskogning. Dessutom förekommer tjuvjakt på afrikanska elefanter för elfenben, och den stora inflyttningen till städer och kustområden skapar olika miljörelaterade problem.
Enligt uppgifter från år 2010 hade Moçambique sex nationalparker och åtta andra slags reservat. Bland nationalparkerna kan nämnas Gorongosa belägen nordväst om Beira. I parken finns alltifrån öppen savann till sluten skog och med en mycket rik storviltfauna. Generellt var tillsynen av skyddade områdena dålig.
Styre och politik Författning och styre
Moçambiques konstitution antogs den 16 november 2004, trädde i kraft den 21 december samma år och ändrades 2007. Tidigare konstitutioner antogs 1975 och 1990.
Moçambique är en presidentiell republik med den folkvalda presidenten som både statschef och regeringschef. Presidenten har ett 5-årigt mandat och en president får sitta högst 2 mandatperioder i rad. En president måste väljas med absolut majoritet, och om ingen kandidat uppnått detta i den första valomgången, hålls en andra valomgång med de två kandidater som fick flest röster. Presidenten utser premiärministern och regeringen.
Det lagstiftande parlamentet är enkammarförsamlingen Assembleia da República med 250 ledamöter valda på 5-åriga mandat: 248 i valkretsar via ett proportionellt valsystem samt 2 ledamöter valda i enmansvalkretsar som representerar utlandsbosatta moçambikier i övriga Afrika samt Europa. I val till parlamentet tillämpas en femprocentspärr.
Landet har allmän och lika rösträtt från 18 års ålder. Moçambiques president sedan den 15 januari 2015 är Filipe Nyusi.
Administrativ indelning miniatyr|stående|höger|Moçambiques administrativa indelning. Moçambique är indelat i en stad () och tio provinser (): Niassa Cabo Delgado Nampula Tete Zambezia Manica Sofala Gaza Inhambane Maputo (stad) Maputo (provins)
Politik Sedan år 1994 har fria demokratiska val hållits i landet. Samma parti, Frelimo, har dock innehaft makten sedan landet blev självständigt och till åtminstone början av 2020-talet. I parlamentsvalet 2014 fick t.ex. FRELIMO 55,9 % och RENAMO 32,5 % av rösterna och i presidentvalet samma år fick Filipe Nyusi, Frelimo 57 % mot bland annat Afonso Dhlakama, RENAMO som fick 36,6 % av rösterna.
Politiken och ekonomin anses i början av 2020-talet vara stabil och under utveckling, även om det fortsatt råder problem med fattigdom, hiv och aids samt korruption.
Rättsväsen I Moçambique tillämpas en blandning av portugisisk civil law och sedvanerätt som rättssystem. Enligt The World Factbook så kan islamsk lag (Sharia) förekomma i byar på landsbygden med huvudsakligen muslimsk befolkning och där ingen formell lagstiftning tillämpas.
Moçambiques rättsväsen präglas av juridisk pluralism. Det formella rättsväsendet består av Högsta domstolen, Konstitutionsrådet, en förvaltningsdomstol i huvudstaden, provinsdomstolar samt ett antal specialdomstolar. Detta system är förhållandevis underutvecklat och täcker inte behovet. Ett parallellt system har därför vuxit fram där andra aktörer såsom polis, lokal administration, byhövdingar och traditionella myndigheter kan utöva rättskipning. Konstitutionen garanterar att rättsväsendet ska vara oberoende, men i praktiken styr presidenten genom att denne utser domare, och både domare och åklagaren utsätts för partskontroll.
Internationella relationer Moçambique prioriterar goda relationer med grannländerna och Sydafrika är av avgörande betydelse för landet. Frelimo-regeringens nära kontakter med Sovjetunionen och Östeuropa upphörde i och med kommunismens sammanbrott i slutet av 1980-talet. Moçambique har sedan dess goda relationer med västvärlden.”Modern historia”. ui.se. Läst 27 augusti 2018.
Försvar År 2021 var värnplikt obligatorisk för samtliga män och kvinnor vid 18 års ålder och tjänsteplikten var två år. Kvinnor kunde tjänstgöra som officerare eller rekryter.
År 2021 bestod Moçambiques väpnade styrkor av runt 11 000 personer fördelade på armé, marin och flygvapen. Ungefär 10 000 personer beräknades tillhöra armén.
Säkerhetsstyrkor fanns dessutom i form av den nationella polisen, den nationella kriminalpolisen, enheten för snabba ingripanden samt gränssäkerhetsstyrkan. Övriga säkerhetsstyrkor inkluderade presidentgardet och styrkan för skydd av högnivåindivider.
Försvarsmaterielen bestod i första hand av gammal sovjetisk utrustning uppblandad med modernare utrustning som tillkommit i form av donationer och bistånd från olika länder.
Ekonomi och infrastruktur Kriget för självständighet och det efterföljande inbördeskriget fick förödande konsekvenser för Moçambiques ekonomi. Landet är ett av världens fattigaste, trots att det har stora naturresurser. När inbördeskriget upphörde blev dock den ekonomiska tillväxten kraftig. Mellan åren 2003 till 2013 var tillväxten 6 till 8 % varje år. Enligt uppgifter från år 2022 finns fortsatt utvecklingspotential inom jordbruksindustrin, gruvdriften och kolväteutvinningen. År 2016 utlöstes dock ekonomisk kris.
År 1980 ersattes valutan som användes under kolonialtiden och hyperinflation utbröt snabbt i landet. Reformer genomfördes både politiskt och ekonomiskt under 1990-talet vilket medförde att landet återfick kontrollen över inflationenen. Värdet på landets valuta hade emellertid sjunkit dramatiskt och år 2006 devalverades den till en tusendel av det gamla värdet. Näringsliv SektorAndel av BNPAndel av arbetskraftenJordbruk 23,9 % (2017)74,4 % (2015) Industri 19,3 % (2017)3,9 % (2015) Service 56,8 % (2017)21,7 % (2015)
Energi och råvaror