Nasaler är samlingsnamnet på konsonanter som produceras genom att vägen till näshålan öppnas. Nasaler är av naturen nästan alltid tonande, men det finns språk där tonlösa nasaler såsom [m̥], [n̥] och [ŋ̊] etc. förekommer. Nasaler är relativt klangrika och kan därför ibland fungera som stavelsekärnorEngstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, s. 137, bland annat i japanskan.
Nasaler i svenskan I svenskan används allmänt tre nasaler; [m], [n] och [ŋ]: bilabial: [m]. Såsom m:et i "min pappa". alveolar: [n]. Såsom n:et i "nål". velar: [ŋ]. Såsom n:et i "min katt".
Men genom koartikulation uppstår åtminstone ett par till, varav den retroflexa bara används i rikssvenskan och de flesta svenska dialekter med tungspets-r (finlandssvenskan undantagen): retroflex: [ɳ]. Såsom n:et i "en sked". labiodental: [ɱ]. Såsom n:et i "en fisk", eller m:et i "emfas" och "komfort". palatal: [ɲ] Såsom n:et i "min kjol". Denna nasal är ovanlig i rikssvenskan.
Se även Internationella fonetiska alfabetet
Referenser
Vidare läsning Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur
Kategori:Konsonantljud