Svenska Lottakåren (förkortat SLK) eller Riksförbundet Sveriges lottakårer, före 1942 kallat Sveriges Landstormskvinnor, vardagligt även kallad "Lottarörelsen", är en partipolitiskt obunden frivillig försvarsorganisation för kvinnor i Sverige. Rörelsens syfte är att rekrytera och utbilda kvinnor till uppgifter inom det svenska totalförsvaret, och att bedriva totalförsvarsinformation.
Namnet Lotta kommer från organisationens förebild, den finska Lotta Svärd-organisationen, och medlemmar i organisationen kallas lotta i singular – lottor i plural (även organisationens befattningar bär namnet, se till exempel: bevakningslotta, rikslottachef). Alla kvinnor som är svenska medborgare eller folkbokförda i Sverige kan bli medlemmar i Svenska Lottakåren, och organisationen är idag ett av landets största kvinnliga nätverk med cirka medlemmar över hela Sverige. SLK fick 2022 ett stort antal nya medlemmar efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 och upplevde också ett ökat intresse för hem- och krisberedskapsinformation.
Svenska Lottakårens beskyddare är kronprinsessan Victoria. Den 10 september firas Svenska lottans dag för att uppmärksamma årsdagen för organisationens grundande, 10 september 1924.
Organisation Medlemskap miniatyr|Den så kallade Lottastugan i Societetsparken i Varberg. Lägg märke till SLK:s emblem över dörren. Medlemskap i Svenska Lottakåren (att bli lotta) ges enbart till kvinnor, oavsett ålder, och kräver svenskt medborgarskap eller folkbokföring i Sverige. Organisationen är aktiv i hela Sverige och består till stor del av lokala kårer, så kallade lottakårer, runt om i landet. Antalet lokala lottakårer uppgick till 79 stycken 2023 och en kårförteckning finns på organisationens hemsida. En lotta väljer själv om hon vill bli medlem i en lokal kår när hon blir medlem i SLK och kan välja vilken kår som helst oavsett bostadsort. Det är också möjligt att byta lokal kår. Medlemsavgiften varierar beroende på vilken kår man väljer eftersom varje kår bestämmer hur hög den delen av avgiften som tillfaller den lokala kåren ska vara. Varje kår har sin egen kårchef och styrelse. Lottor kan få årsnålar, medaljer och andra utmärkelser av SLK när de varit med i kåren ett visst antal år eller gjort speciella insatser.
Verksamhet miniatyr|Utställning hos Hemvärnsmuseet som visar upp en koklotta från tiden runt 70-talet. Svenska Lottakårens moderna verksamhet verkar inom både det militära totalförsvaret och den civila krisberedskapen. Organisationen samarbetar bland annat med Sveriges försvarsmakt, myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), jordbruksverket, post- och telestyrelsen och länsstyrelsen Skåne.
Lottakåren bedriver olika former av utbildning och rekrytering, såväl civil som militär, och har utbildningslokaler runt om i Sverige. SLK rekryterar och utbildar stabsassistenter och fältkockar till försvarsmakten och civila myndigheter. Utbildning bedrivs bland annat på Älvkarleö herrgård som ägs av organisationen. Svenska Lottakåren arbetar också med att förmedla krisberedskapsinformation och deltar till exempel i den årliga Krisberedskapsveckan. Organisationen erbjuder exempelvis gratis kurser i hem- och krisberedskap öppna för allmänheten. De producerar även en egen gästpodd, Lottapodden, som tar upp teman som totalförsvar, demokrati, försvarsvilja, med mera.
I händelse av kris eller krig är praxis att lottor ska utföra olika preliminära fältinsatser i samhället eller försvaret som traditionellt ej involverar direkt strid (med undantag för viss vidareutbildning, såsom bevakningslotta. Dessa har gått en 3 månader lång militärutbildning i bevakningstjänst. Hennes uppgift är att försvara militära skyddsobjekt och att strida inom Sveriges gränser i samband med ett eventuellt krig. Efter avslutad utbildning skriver bevakningslottan avtal med hemvärnet, och placeras inom ett hemvärnsförband, där hon vidareutvecklar sina kunskaper under övningarna. Det finns också möjlighet att medverka i internationella övningar.
Under andra världskriget utfördes även arbete med krigsfångutväxling och omhändertagande av krigsflyktingar från bland annat Finland.
Roller Beroende på vilken försvarsgren lottor tjänstgör vid har det historiskt förekommit begrepp som armélotta (Svenska armén), flyglotta (Svenska flygvapnet) och marinlotta (Svenska marinen).
Historiskt har lottor hållit uppgifter inom bland annat (samt mycket mer): expedition – expeditionslotta förplägnad – koklotta luftbevakning – luftbevakningslotta kommunikation/transport – billotta marketenteri – marketenterilotta samband – sambandslotta sjukvård – sjuklotta telekommunikation – telefonlotta
Ledning Svenska Lottakåren leds av en överstyrelse, benämnd Lottaöverstyrelsen, kort LÖ, som tillsätts under den riksstämma (organisationsmöte med ombud från hela landet) som hålls vartannat år. Styrelsen är organisationens högsta beslutande organ mellan riksstämmorna och leder organisationen med utgångspunkt i de beslut som riksstämman tagit. Styrelsens ordförande tituleras rikslottachef (se avsnittet rikslottachefer). En person utses också vid varje riksstämma till riksförbundets ordförande.
Svenska Lottakåren har ett kansli i Stockholm som agerar serviceorgan för hela organisationen. Kansliet sköter de övergripande frågorna kring samordning och utveckling av utbildning, information och rekrytering.
Historia 1924–1942: Sveriges Landstormskvinnor Grundande miniatyr|stående|Organisationens grundare och första ordförande, Tyra Wadner. Svenska Lottakåren bildades 1924 på initiativ av Tyra Wadner, maka till dåvarande chefsinstruktör inom Stockholms landstormsförbund, underlöjtnanten Martin Wadner, som en underavdelning till den svenska Landstormsrörelsen. Organisationen hette då Sveriges Landstormskvinnor, lottakårer landstormskvinnoföreningar och lottor landstormskvinnor. Som förebild för organisationen låg finska Lotta Svärd-organisationen, vilken Tyra och Martin Wadner hade beskådat under en studieresa till finska skyddskåren, sommaren 1924.
Sveriges Landstormskvinnor tillkom dels som en reaktion på det svenska försvarsbeslutet 1923 och de betydande nedskärningar som detta innebar för försvaret, dels genom en vilja hos Tyra Wadner och andra kvinnor att göra konkreta insatser för Landstormsrörelsen. Som initiativtagare för organisationens grundade blev Tyra Wadner lottakårens förste ordförande (sedermera rikslottachef).
1924–1935: Pengainsamling och utspisning miniatyr|stående|vänster|Landstormskvinna och landstormare på fältskjutning vid Molnby, 1925. Vid grundandet hade Sveriges Landstormskvinnor två grundläggande uppgifter: utspisning och dylikt vid landstormsrörelsens övningsverksamhet och insamling av pengar till landstormsrörelsens utbildning av landstormsmän (de äldre årgångarna av värnpliktiga). Redan vid starten delades landstormskvinnorna in i följande uppdelning: Fältlottor – tjänstgöring vid Landstormens kurser och övningar, samt vid frivilliga skytteföreningars övningar Hemmalottor – insamlingar, basarer och liknande aktiviteter
Under organisationens första decennium kretsade verksamheten främst kring insamling av pengar till landstormsrörelsen.
De summor som samlades in var avsevärda och organisationen blev en viktig finansiär av militär utbildning. En glimt från 1933 lyder:
miniatyr|Landstormskvinnor som skalar potatis under förplägnadstjänst på 1930-talet. Med tiden kom de praktiska uppgifterna, såsom exempelvis utspisning vid övningar (sedermera förplägnadstjänst), att bli del av kårens huvuduppgifter.
1935–1939: Krigstidsbestämmelser Länge var det tänkt att organisationen enbart skulle utföra uppgifter inom försvaret i fredstid men dessa tankar övergavs snabbt. År 1935 fick lottaordföranden i Stockholm ett eget skrivbord och lottorna fick sin första "krigsuppgift": samariter i gassjukvård (sjukvård vid stridsgasskador).
1936 togs det fram bestämmelser som reglerade lottornas verksamhet i så väl freds- som krigstid. I fredstid skulle verksamheten koncentreras till fyra områden: Insamling av pengar till Landstormsrörelsen Förplägnadstjänst vid landstormsmännens övningar Utbildning av de egna medlemmarna Informationsarbete för att "höja fosterlands- och hembygdskänslan och stärka nationens försvar"
I krigstid skulle lottorna istället bedriva olika former av hjälpinsatser för försvaret inom hembygden, särskilt under mobiliseringen.
År 1936 kom även den första "lottatidningen", Landsstormslottan, vilket indikerar att begreppet lotta redan var väl etablerat vid denna tidpunkt.
1939–1942: Andra världskriget Då Lottakåren grundades som en del av Landstormen var deras uppdrag ursprungligen knutna till armén. Detta kom att ändras under andra världskriget då man behövde mer arbetskraft inom det svenska försvaret. Eftersom män behövdes för fysiskt krävande uppgifter behövdes det personal som kunde ta över de mindre fysiskt ansträngande jobben inom försvaret, till exempel luftbevakning. Med anledning av detta började man 1939 sätta in lottor i både marinen och flygvapnet för diverse icke stridande uppgifter. Svenska Lottakåren blev då en paraplyorganisation och lottorna delades upp i armé-, marin- och flyglottor.
Efter att lottorna började delta inom alla försvarsgrenar var det inte längre lämpligt att kalla dem landstormskvinnor, då landstorm var en del av armégrenen. Detta gjorde att man började använda benämningen lotta helhetligt.
1942–2008: Riksförbundet Sveriges lottakårer
1942–1945: Andra världskriget I och med försvarsbeslutet 1942 avskaffades den svenska Landstormen, och därmed även Landstormsrörelsen som Lottakåren var en del av. Avskaffandet var dock menat som en reformation och istället togs lokalförsvaret över av det då nybildade Hemvärnet, och Lottakåren blev en fristående organisation under namnet Riksförbundet Sveriges lottakårer. Som självständig organisation fortsatte Lottakåren att fungera som tidigare och hade både civila och militära uppdrag.
När kriget trappades upp ansåg man att vissa lottor inom luftbevakning behövde få vapenutbildning för självförsvar. Detta var kontroversiellt då Lottakåren inte var en stridande organisation. Trots detta vapenutbildades en grupp blivande luftbevakningschefer inom Lottakåren vid Svea livgarde 1944. Det bestämdes att lottorna enbart fick bruka vapen i självförsvar.
Kriget resulterade även i att antalet medlemmar i organisationen ökade markant och mot slutet av kriget hade organisationen fler än 110 000 medlemmar, vilket innebar att ungefär 5 % av Sveriges kvinnor över 15 år var lottor.
1945–2008: Efterkrigstiden miniatyr|Svenska Lottakåren paraderar på Västra Storgatan i Jönköping under Frivilliga Försvarets Föreningar-helgen i september 1984. Efter kriget fortsatte Lottakåren att bedriva verksamhet inom Sveriges försvar och var under denna period den enda möjligheten för kvinnor att få en aktiv roll i försvaret.
Då Kalla kriget ökade de militära spänningarna i luften kom man med tiden att förändra Lottakårens uppdrag inom försvaret för att ge dem en mer aktiv och specialiserad roll.
Lottakåren spelade också en stor roll i debatten om att tillåta kvinnor i alla försvarets befattningar innan detta gick igenom 1989.
2008–idag: Svenska Lottakåren År 2008 förnyade Lottakåren sin grafiska profil genom att bland annat uppdatera sin logotyp och sitt kommunikativa namn. Det nya kommunikativa namnet blev Sveriges lottakår, medan det gamla namnet, Riksförbundet Sveriges lottakårer, blev relegerat till att enbart vara juridiskt namn.