Minnen av igår (japanska: おもひでぽろぽろ, Omohide poro-poro, 'Minnen dripp-dropp'Team Ghiblink: "Only Yesterday: Frequently Asked Questions (FAQ): Q: What does "Omohide Poroporo" mean?" Nausicaa.net. Läst 2012-08-05. ) är en japansk animerad dramafilm från 1991. Den regisserades av Isao Takahata som dennes sjätte långfilm, animerades på Studio Ghibli och är för många västerländska animetittare känd under den engelska titeln Only Yesterday. Filmen baseras på mangan med samma namn av Okamoto Hotaru och Tone Yuko.Team Ghiblink: "Only Yesterday: Frequently Asked Questions (FAQ): Q: Is it based on a manga or a book?" Nausicaa.net. Läst 2026-03-16.

Historien följer den 27-åriga Taeko Okajima under sin sommarsemester på landet, där hon börjar minnas sitt 10/11-åriga jag. Filmens avslutande temasång (愛は花、君はその種子 Ai wa hana, kimi wa sono tane, 'Kärleken är en blomma, du är dess frö') är en japansk översättning av Amanda McBrooms komposition "The Rose".

Filmen hade biopremiär den 20 juli 1991. Den blev en oväntad framgång, lockade en stor vuxen publik slutade som årets mest populära japanska film på japanska biografer. 2017 gavs den ut på DVD och Bluray i Sverige. 2011 sattes historien upp som teatermusikal, och 2021 kom en spelfilm som fortsatte historien med en 64-årig Taeko, hennes dotter och barnbarn.

Titeln Första delen av den japanska originaltiteln motsvarar det japanska ordet för "minnen", som numera vanligen skrivs på ett annat sätt; därför syns ibland transkriberingar som Omoide poro-poro, Omoide poro poro eller Omoide poroporo. Filmskaparna valde till filmtiteln en äldre stavning av ordet för "minnen" – おもひで (hiragana) – istället för det idag gängse 思い出 (kanji + hiragana).

Den moderna japanskans ord både skrivs och uttalas /omoide/, medan den gamla stavningen syftar på samma uttal men med skrivningen omohide. På engelska har filmen fått namnet Only Yesterday, och en beskrivande titelöversättning till svenska som tidigare använts är Minnesdroppar.Sjögren, Olle (2004): "Eldflugor och minnesdroppar: En studie i Takahatas långfilmer", sid 33–34, i Animagi 3 (våren 2004) [ISSN 1651-694X] Filmtitelns poro-poro kan beskrivas som det återkommande droppandet av minnen från Taekos tid som tioåring.

Handling 1982. Taeko Okajima, ung kontorsanställd någonstans i Tokyo, har det tråkigt på sitt arbete och bestämmer sig för att tillbringa tio dagar av sin sommarsemester på landet. Hennes svåger har en gård i närheten av Yamagata uppe i norr, och hon vill lära sig hur man skördar färgtistel (safflor; japanska: benibana). Stadsbarnet Taeko har ända sedan hon var liten drömt om att få åka ut på landet, men som vuxen har det liksom aldrig blivit av. Under hennes resförberedelser, liksom under själva resan, dyker minnen från hennes barndom upp. Det är hennes tioåriga jag som får liv. Under resten av filmen ger sig Taeko av årgång 1966 till känna när hon verkar känna för det, när den vuxna Taeko stöter på något som provocerar fram hennes minnen.McCarthy, Helen/Clements, Jonathan: The Anime Encyclopedia: A Guide to Japanese Animation Since 1917, Stone Bridge Press 2006, sid 467–468.

1966. Taeko är en liten ombytlig drömmare och yngst i en familj med tre döttrar. Året då hon fyller tio är de stora upptäckternas år: första förälskelsen (Hiro, en pojke från en annan klass och bra på baseboll), vad mens är för något, krossade barndomsdrömmar (hon har drömt om att få spela teater, något hennes far förbjuder).

I vuxenberättelsen delas Taekos tid mellan hennes arbete på gården och utflykter med Toshio, en släkting till hennes svåger (svågern är Nanakos make) och nästan jämnårig med Taeko. Han har lämnat sin anställning på ett storföretag i stan och startat eget som ekologisk jordbrukare. Taeko och Toshio verkar trivas i varandras sällskap, vilket inte går gårdens äldsta invånare obemärkt förbi. Obā-san ("farmor/mormor") föreslår ett giftermål mellan de två, ett förslag som kommer som blixt från klar himmel för Taeko, som på nytt kastas in i tankarnas värld för att undfly den oväntade situationen och sin egen svarslöshet.

Mot slutet av filmen är semestervistelsen slut, och Taeko bryter upp och anträder hemresan mot Tokyo. Eftertexterna i filmen vill dock annorlunda."Analyse de Omohide Poroporo". Buta-connection.net, sid 1–2. Läst 2012-08-06.

Rollista 1966: familjen Ōkajima Taeko Ōkajima – (röst:) Yōko Honna <p>Minsta barnet i familjen, född i Tokyo 1956. Hon är den enda rollfigur som syns både i barndomsberättelsen (1966) och vuxenberättelsen (1982, där hörs ena storasystern dock i telefon). Hon är en liten och ombytlig "drömmare" och verkar föga intresserad av sina studier. Matematik är hennes sämsta ämne. Hennes spontanitet och livliga fantasi gör henne uppmärksammad i samband med en skolpjäs. Hon är populär bland klasskamraterna och omges om tjejkompisar. Hon intresserar sig för pojkar utan att riktigt förstå sig på dem. Taekos mor – Michie Terada Taekos far – Masahiro Itō Taekos mormor – Chie Kitagawa Nanako (äldre syster) – Yorie Yamashita Yaeko (äldre syster) – Yuki Minowa

1966: Taekos klasskamraterTsuneko Tani – Mayumi IizukaAiko – Mei OshitaniToko – Mewgumi KomineRie – Yukiyo TakizawaSuu – Masahi IshikawaShuuji Hirota – Yūki Masuda

1982Taeko – Miki Imai <p>Anställd på en reklambyrå. Hon finner sig inte riktigt tillrätta på jobbet och börjar drömma om saker hon drömde om som barn.

(Ingifta) släktingar på landet

Toshio (svågerns syssling) – Toshirō YanagibaKazuo – Kōji GotōKiyoko – Sachiko IshikawaNaoko – Masako WatanabeObā-san ("tant") – Masako Watanabe Dessutom hörs Taekos äldre systrar, med samma röstskådespelare som för deras yngre motsvarigheter 1966.Källor:''' "Les personnages de Omohide Poroporo" Buta Connection. Läst 2012-08-06. "Buried Treasure – Only Yesterday (Omohide Poro Poro)". Animenewsnetwork.com. Läst 7 december 2012. (rollbeskrivningar)

Teman

Nostalgi Minnen av igår utforskar ett tema som traditionellt ansetts omöjligt för animerade rollfigurer. I det här fallet handlar det om ett realistiskt och sparsmakat drama, skrivet för en vuxen och i första hand kvinnlig publik och utifrån ett kvinnligt perspektiv. I spelfilmer med skådespelare har denna genre många gånger undersökts av regissörer som Yasujiro Ozu och Kenji Mizoguchi, men 1991 var denna stil ovanlig inom anime. Senare har denna vardagsrealism – på engelska ofta benämnd slice of life – blivit allt vanligare även inom den japanska animationen.

Filmen har jämförts med Min granne Totoro, även det en Studio Ghibli-film med en beskrivning av ett svunnet Japan (i det fallet år 1954). Miyazakis film från 1988 är dock en studie i barndomens oskuld, medan Takahatas film mestadels ägnar sig åt en vuxens nostalgiska tillbakablickar. I sitt berättande av en människas liv och hennes vardagliga situationer visar på den ett sätt fram filmtittaren själva.

Semestervistelsen som Taeko ägnar sig åt har beskrivits som en sorts resa i minnet, där hennes nutida jag och barndomsminnena blandas samman. Detta sammanfogande av nu och då har använts ett antal gånger i klassiska japanska familjefilmer med skådespelare. Filmvetaren Susan Napier ser filmen som en hyllning till "ungdomen, oskulden och nostalgin för ett förflutet som håller på att gå förlorat." De olika tågresorna har även beskrivits som en resa i både rummet och tiden. Den dokumenterande attityden till skeenden har jämförts med andra japanska filmregissörer som Hirokazu Kore-eda och Naomi Kawase.

Nostalgiska element från 1960-talet, som mode och dåtida populärmusik, återkommer genom filmens tillbakablickar, och de ger en bakgrund till Taekos kamp att bli vän med sitt eget förflutna. Filmen visar också fram den moderna utvecklingen, kontrasterad mot en önskan att leva på "gamla sättet". Taeko tar vid ett tillfälle av sig sina handskar när hon skördar färgtistelblommorna, i ett försök att uppleva känslan hos de dåtida skördekvinnorna som med sina händer tog fram lyxprodukter för överklassens kvinnor i huvudstaden Kyoto. Taekos ingifta släkting Toshio placerar detta i ett vidare sammanhang, relaterat till det mekaniserade jordbruket från nutiden.

Miljö mini|Exempel på en satoyama, en mindre gård i bergsmiljö liknande den i filmen.Minnen av igår ger en positiv bild av lantlivet genom Taekos ögon. Genom att låta henne förverkliga sina drömmar från barndomen, att bo på landet, utforskar den Taekos känslor inför sina egna uppväckta minnen.

Filmens positiva beskrivning av landsbygdslivet, och dess byggande av gemenskaper, har tidigare även använts av Takahata Taiyō no ōji – Horusu no daibōken. I båda filmerna ges en positiv bild av en socialistisk samhällsmodell, något mindre tydligt i hans film från 1991.

Produktion och mottagande

Bakgrund och produktionsförloppet Minnen av igår kom att bli Isao Takahatas femte långfilm som regissör, efter Taiyō no ōji – Horusu no daibōken (1968), Jarinko Chie (1981), Sero-hiki no Gorsch (1982), dokumentärfilmen Yanagawa horiwari monogatari (1987) och Eldflugornas grav (1988). Som med de tidigare filmerna var denna en ny utmaning och en annorlunda sorts film.

Filmen är baserad på mangan med samma titel författad av Hotaru Okamoto och tecknad av Yuko Tone. Filmens producent Hayao Miyazaki intresserade sig också för den ursprungliga manga och ansåg att det fanns en möjlighet att göra film av den här barnberättelsen. Han ansåg dock själv att han inte klarade av att göra film av det hela, men han behöll minnet genom delvis liknande produktioner som Min granne Totoro och lämnade till slut över tipset till sin bolagskollega Takahata. Endast scenerna från 1966 är hämtade från ursprungsberättelsen. Takahata hade problem med att bearbeta den episodiska mangan till en långfilm, och ursprungligen var det endast tänkt att leda till en kortfilm. Därför uppfann han ett kompletterande narrativ där den vuxna Taeko reser till landet.

Filmproduktionen sattes igång direkt efter att arbetet med Eldflugornas grav avslutats men kom ändå att ta tre år. Under produktionen sattes Miyazakis och Takahatas relation på prov, och Miyazaki klagade återkommande på att Takahata inte kunde hålla de tidsfrister som var uppsatta för arbetet. Bland annat bidrog förseningarna till att man inte kunde hålla förhandsvisningar av filmen inför sommarens biopremiär. Animationschefen under arbetet var Yoshifumi Kondō.

Behovet av fler animatörer på produktion gjorde att studion annonserade efter mer folk i branschtidningen Animage. Detta medförde även att produktionen av Miyazakis kommande Porco Rosso inleddes parallellt, liksom att han ungefär samtidigt föreslog bygget av en ny studio för Studio Ghibli i Koganei.

Färger och röster Art director var Kazuo Oga, en bildkonstnär och scenograf som samarbetat med Takahata och Miyazaki från det tidiga 1970-talet och fram till Pojken och hägern. Han har genom karriären även arbetat med scenbakgrunder av måleriskt slag hos regissörer som Mamoru Hosoda och Hiroyuki Okiura. I den här filmen strävade Takahata och Oga efter en visuell känsla som skulle lyfta fram en storslagen skönhet hos den japanska landsbygden.