Gotland

Gotland (gutniska Gutland) är Sveriges största ö, belägen i Östersjön, cirka 100 kilometer från det svenska fastlandet.

Gotland är också, tillsammans med de omkringliggande öarna Fårö, Karlsöarna, Gotska Sandön, Östergarnsholm samt flera mindre öar, ett svenskt landskap. Landskapet är även ett län, en kommun samt ett stift. Huvudön är till ytan  km², länet och landskapet är till ytan  km², medan ytan inklusive insjöar är  km².

Under sommaren besöker mängder av turister Gotland, inte minst det världsarvsförklarade Visby, som är öns enda större tätort. På ön finns 91 medeltida kyrkor vilket gör Gotland till Sveriges kyrkotätaste kommun.

Etymologi Gotland har fått sitt namn efter folkslaget gutar, vars förled gut- ~ got- torde härröra från äldre urgermanska med betydelsen utgjuta, möjligen som en beteckning för män och är formellt helt identiskt med folknamnet goter. Efterledet är 'land', vilket kan tolkas som 'område, rike' eller som 'ö'.Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 92 Det forngutniska namnet på ön var Gutland.

Ön nämns på 800-talet i den fornengelska Wulfstans resa, på 1000-talet i den vikingatida Torsätrastenen som dativ singularis kutlanti, med runskrift, vilket med latinska bokstäver blir Gotlandi, och i Florenslistan, ursprungligen från 1103, i sin latinska form Gutlandia.Christian Lovén, Florenslängden. Den äldsta förteckningen över de svenska stiften, Strängnäs stiftshistoriska sällskap, Örebro, 2020, s. 12. På 1300-talet skrevs namnet som Gutland.

I såväl svenskt som danskt talspråk assimilerades "tl" till "ll" (jämför med Jutland/Jylland), vilket gav upphov till formen Gulland.Wessén, Elias (1969). "" i Bo Gräslund och Ingrid Swartling: Fornvännen årgång 1969, Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB, sid. 20.

Dagens svenska namn Gotland med o härrör, likt många andra namn längs Sveriges kuster, från lågtyskan genom a-omljud. Till början av 1920-talet stavades Gotland med två t som Gottland. Enligt SCB:s folkräkning från 1930 skedde ändringen av stavningen enligt ett regeringsbeslut den 12 november 1923.

Historia

Äldre tid Under stenåldern var Gotland befolkat av säljägare och fiskare. En boplats har varit grottan Stora Förvar på Stora Karlsö där 9 200 år gamla lämningar har hittats, en annan Ajvideboplatsen på Ekstakusten innanför Karlsöarna. Stora Bjersmannen, vars skelett förvaras på Fornsalen i Visby, tros vara mellan 9 000 och 7 000 år gammal.

Ön har talrika lämningar från brons- och järnåldern liksom från folkvandringstid. Stora gravfält finns exempelvis vid Trullhalsar och Gålrum. Talrika bronsåldersrösen, på gutniska kallade rojr (= rör) finns runt om på Gotland; det största är Uggarde rojr i Rone socken. Även skeppssättningar från bronsåldern är vanliga, sevärda är bland annat de i Gnisvärd och Gannarve.

Öns position mitt i Östersjön gjorde att gutarna tidigt blev en sjöfararnation. Redan från tidig järnålder finns talrika fynd som visar på kontakter med fjärran länder.

miniatyr|Bildsten med motiv ur berättelsen om Völund (Gotland cirka 700–800 e.Kr.). Från 700-talet finns på Gotland ett stort antal unika bildstenar, som ofta visar seglande båtar med svärds- och sköldförsedda besättningar. På dessa framträder vikingens vardagsvärld i en bildrikedom som fått forskningen att kalla dem "forntida seriemagasin".

Den engelske sjöfararen Wulfstan som runt 880 gjorde en sjöresa till de nordiska länderna nämner att Gotland då hörde under svearna. Enligt Gutasagan ingick Gotland frivilligt förbund med Sveariket. Under vikingatiden blev Gotland ett av norra Europas rikaste områden. Gutniska handelsbönder, så kallade farmän bedrev omfattande och långväga handel mellan Väst- och Östeuropa. Gutniska bönder hade ett eget handelsfaktori i Novgorod, kallat Gutagård och ett i London. Bland annat hade gutarna i praktiken monopol på handeln med gråverk (ekorrens vinterpäls), som var mycket eftertraktad av kungahusen i hela Europa, och flera andra varor från österled, bland annat bivax. Om handelsböndernas ofantliga rikedom vittnar det stora antal (guld-) och silverskatter (över 700 har hittats) som fortfarande grävs fram ur den gotländska jorden – fler än i något annat område i världen. Spillingsskatten, hittad 1999, innehöll mynt. Den vägde totalt 67 kilogram och är världens största vikingatida silverskatt. Ytterligare ett tecken på gutarnas rikedom är de 95 stenkyrkor (med prästgårdar och ofta kastaler) som gutarna uppförde och gradvis utvidgade från 1100-talet och 200 år framåt. 92 av kyrkorna är fortfarande i bruk.

Medeltiden Under 1100-talet började gutarna formalisera sina förbindelser med omvärlden, såväl inom handeln (flera handelstraktat ingicks med bland annat tyska LübeckBlomkvist, Nils. 2005. The Discovery of the Baltic. The reception of a Catholic world-system in the European north (AD 1075-1225), ss 415ff.) som med den framväxande kyrkliga organisationen, där man kom att ingå i Linköpings stift cirka 1130. Vid denna tid började man även ge ut egna mynt, med förebilder från tyska och frisiska samtida myntningar Myrberg, Nanouschka. 2008. Ett eget värde: Gotlands tidigaste myntning, cirka 1140-1220.

I mitten av 1100-talet började Visby växa fram som stad och handelsplats. Det tidigaste skriftliga omnämnandet av staden är dock först från cirka 1225, i Henrik av Lettlands krönika Bauer, Albert. 1959. Heinrici Chronicon Livoniae. Originaltext samt tysk översättning 1959, kap VII §2; s 27 not 1 där ”Wysbu” omnämns som hamn för tyska pilgrimer. Staden var från början rent gutnisk men blev med tiden samlingsorten för ”många folkslag”, som företalet till Visby stadslag säger. Talrikast var tyskarna, och Visby blev medlem av Hansan. Under lång tid var Visby i handelspolitiskt avseende ledande för en stor del av norra Europa. Visby blev med tiden en farlig konkurrent för landsbygdens storhandel. Splittringen föranleddes också möjligen av Visbys stora andel tyskar, vilkas lojalitet, helt naturligt, låg hos sina tyska bröder snarare än hos den gutniska befolkningen. Visby ringmur, som började byggas cirka 1250, var framför allt ett skydd mot landsbygden. Konflikten mellan stad och land ledde 1288 till inbördeskrig.

Tack vare rikedomarna som gutarna erhöll genom handelsfärder upplevde ön en kulturell blomstring under 1200- och 1300-talen. Ett stort antal vackra och imponerande kyrkor växte fram på Gotland, som smyckades med en överdådig prakt och dekorerades med madonnor, krucifix och andra skulpturer. Dessa verk räknas som några av de mest anmärkningsvärda inom nordeuropeisk medeltidskonst överhuvudtaget. Gotlands medeltida arkitekter och bildhuggare lyckades uttrycka en särskild gotländsk stil i sina skapelser, vilket ger gutarnas konst en unik position inom Norden. Även om utländska influenser har förfinat deras smak, har det inte fått dem att förlora sin originalitet.

I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet anslöt den svenska centralmakten Gotland till Sverige. År 1285 mötte Magnus Ladulås representanter för tjugotre hansastäder på Kalmar slott. En överenskommelse slöts om att Gotland skulle tillhöra Sverige. I praktiken var centralmaktens inflytande inte självklart. År 1313 företog kung Birger Magnusson ett krigståg till Gotland för att tvinga allmogen att betala högre skatter. En gutnisk bondehär slog kungen i slaget vid Röcklinge backe i Lärbro socken.

Under 1300-talet började högkonjunkturen för Gotlands och Visbys handel att vika. Lübeck blev en allt viktigare handelshamn, och gutarnas handelsmonopol i österled bröts. Cirka 1350 drabbade digerdöden ön. År 1361 landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag på öns västkust, och krossade slutligen den dåligt utrustade bondehären vid ett oerhört blodigt slag utanför Visbys murar. Staden ska då ha öppnat sina portar och blivit hårt brandskattad, men de historiska fakta är osäkra. Klart är dock att kombinationen av digerdöd och krig minskade Gotlands befolkning mycket kraftigt. En lång nedgångstid för ön började. I slutet av 1300-talet blev Gotland tillhåll för sjörövare, de så kallade vitaliebröderna. Ön blev under lång tid en spelboll i den nordiska politiken. I olika omgångar erövrades Visby av Tyska orden, av drottning Margaretas unionstrupper, av Erik av Pommern, av Kristofer av Bayern och av Karl Knutsson. 1525 ska lübeckarna ha bränt en stor del av Visby.

Den svenska tiden Vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland svenskt. Visborgs slott i Visby, som tidvis varit en utgångspunkt för sjöröveriet som bedrevs från ön, sprängdes och revs av danskarna 1679 efter deras ockupation av ön under skånska kriget. Ön förde en tynande tillvaro även efter försvenskningen. Det svårt härjade Visby började återuppbyggas i slutet av 1600-talet, men dess roll som internationell storhamn var över sedan länge. Övriga delar av ön präglades av isolering och fattigdom. Under 1800-talet började jordbruket utvecklas. Öns vidsträckta myrar dikades ut. Mot slutet av århundradet påbörjades en viss industrialisering i Visby och järnväg drogs över ön. 1900-talet präglades först av den ökande industrialiseringen, men så småningom av den allt mer dominerande turistnäringen. Gotland började bli populärt som turistort bland det sena 1800-talets societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. Stora sommarvillor uppfördes på 1910-talet i badorten Ljugarn, och 1955 grundades Vitvärs semesterby som den första i sitt slag på ön.

Hertigar och hertiginnor av Gotland har varit Prins Oscar 1859–1888 (avgick) Prinsessan Leonore 2014–

Äldre indelningshistorik (före 1645) Före 1361 var Gotland en del av Sverige och/eller var självständigt. Gotland hörde sedan till Danmark fram till 1645.

Redan Gutasagan omtalar en indelning i tredingar: Nordertredingen, Medeltredingen och Sudertredingen. I den kyrkliga organisationen var tredingarna prosterier, i dag kallade kontrakt: Nordertredingens kontrakt, Medeltredingens kontrakt respektive Sudertredingens kontrakt.

Varje treding bestod av två settingar (sjättedelar). De har ibland jämförts med Svealands skeppslag och kan bland annat ha haft uppgiften att utrusta skepp för den kungliga ledungen. Vid den svenska tidens inledning (1645) fungerade settingarna som rättskretsar.

Den grundläggande (minsta) rättskretsen kallades på Gotland ting. Ön var indelad i tjugo ting under ledning av var sin tingsdomare. Tingen hade betydelse även för fördelningen av skatter. Vid inledningen av den svenska tiden hade tingen redan börjat spela ut sin roll.

Ett gemensamt ting, det så kallade gutnaltinget fanns dessutom. Gutnaltinget betyder ”gutarnas (gotlänningarnas) allting”. ”'All'” betyder här gemensam (all = hel). Tinget sammanträdde på platsen där klostret Roma kloster senare förlades (strax utanför tätorten Romakloster).

Fram till 1530-talet hörde området till Linköpings stift, därefter till 1572 höra till danska stift, för att från 1572 utgöra ett eget stift.

Indelningar efter 1645 Län, Lagsagor och stift miniatyr|250px|Kommuner år 1952 i Gotlands län. Länsgränsen är den samma i dag som då. Gotland har sedan 1645 hört till Gotlands län, men var 1676–1679 ockuperat av Danmark.

I perioden från fredsslutet 1645 till 1664 och från 1669 till 1673 ingick området i Kalmar läns och Ölands lagsaga. I perioden 1665–1669 och 1673–1681 var den underställd drottning Kristina. 1682 blev Gotlands lagsaga självständigt för att 1689 åter en kort tid vara underställd kronan. 1827 uppgick lagsagan i Södermanlands lagsaga för att från 1832, till dess lagsagorna avskaffades 21 december 1849, ingå i Stockholms läns, Södermanlands och Gotlands lagsaga.

Området har sedan 1572 tillhört Visby Stift.

Härader och städer Ön har sedan 1681 uppdelats i två härader Gotlands norra härad Gotlands södra härad Visby stad inrättades som stadskommun när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter Se respektive härad. Gotland indelas traditionellt i 92 socknar.

Kommuner från 1952 till 1970

Städer (1 st): Visby stad