Omega (grekiska ωμέγα oméga, egentligen ’stort o’) (versal: Ω, gemen: ω) är den tjugofjärde och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Dess uttal var i klassisk grekiska ett långt å-ljud . I modern grekiska är det en kort vokal, . Någon motsvarighet i det latinska alfabetet finns inte.
I det joniska talbeteckningssystemet hade det värdet 800.
Namnet betyder stort o och användes för att skilja den från omikron, litet o.
Inom elektricitetsläran symboliserar Ω ohm, som är enheten för resistans. Konduktans, som är det inverterade värdet av resistansen, betecknas ibland mho, det vill säga ohm baklänges, och med ett upp-och-nervänt omegatecken: ℧. SI-enheten för konduktans är dock formellt Siemens, S.
Inom sannolikhetsläran symboliserar Ω utfallsrummet.
Inom den statistiska fysiken betecknar Ω antalet mikrotillstånd.
Inom kosmologin betecknar Ω densitetsparametern.
Inom datavetenskapen, särskilt algoritmteorin, används Ω för att beteckna undre gränser.
Inom Internationella måttenhetssystemet betecknar ω vinkelhastigheten.
På kartor symboliserar omega-tecknet grottor.
Unicode decimalthexadecimaltHTMLω9693C9ωΩ9373A9Ω
Källor
Kategori:Grekiska alfabetet