Märta Elisabeth Rehn, född Carlberg 6 april 1935 i Helsingfors, är en finländsk politiker. Hon var riksdagsledamot för Svenska folkpartiet 1979–1995, ordförande för partiets riksdagsgrupp från 1987 och Finlands försvarsminister 1990–1995 — den första kvinnan på den posten. I presidentvalet 1994 nådde hon den avgörande omgången, där hon förlorade mot Martti Ahtisaari. Rehn har även verkat internationellt, bland annat som FN:s människorättsrapportör i forna Jugoslavien och som biträdande generalsekreterare med ansvar för Bosnien och Hercegovina. Hon är syster till Ulla Gyllenberg och Gunnel Carlberg.

Biografi

Uppväxt och utbildning Rehn föddes i Helsingfors men tillbringade det mesta av sin barndom i Mäntsälä, där hennes far var kommunalläkare. Vid 10-årsåldern började hon på en svenskspråkig skola i Grankulla där hon bodde på internat och blev snabbt självständig. Hon blev student 1953 och tog diplomekonom­examen vid Svenska handelshögskolan 1957.

Tidigt yrkesliv I äktenskapet med studiekamraten Ove Rehn föddes fyra barn, som Elisabeth Rehn till en början skötte hemma innan hon började sin karriär inom politiken. Hon började arbetslivet 1960 då hon blev kontorschef i familjebolagen, först Oy Renecta Ab och sedan Rehn Trading. Därefter tjänstgjorde hon som yrkesvägledare i sin tidigare skola i Grankulla. Hon var också en pionjär som direktörsförsäljare av Tupperware-produkter på 1960-talet.

Kommunalpolitik 1973 valdes Rehn till stadsfullmäktige i Grankulla som representant för Svenska folkpartiet, där hon satte sig in i utbildnings­väsendets utveckling, och var ordförande för skolnämnden och ledamot av stadsstyrelsen under några år.

Riksdagsledamot och försvarsminister 1979 valdes hon till ledamot i Finlands riksdag där hon fortsatte arbeta till 1995. Rehn blev snabbt en populär riksdagsledamot som omvaldes med växande röstetal. Hon hörde till de SFP-kandidater som i betydande utsträckning fick röster även av finskspråkiga väljare. I riksdagsvalet 1991 fick hon 16 787 röster, det femte högsta röstetalet i landet. Rehn var ordförande för Svenska folkpartiets riksdagsgrupp från 1987. Hon var även ledamot i Europaparlamentet 1995–1996.

SFP:s andra ministerportfölj i Harri Holkeris regering blev ledig 1990, då undervisningsminister Christoffer Taxell gick över till näringslivet. Försvarsminister Ole Norrback ville byta sin portfölj mot undervisningsministerns. Partiet var uppenbarligen motvilligt att ge den lediga försvarsministerposten åt Rehn, möjligen på grund av hennes självständiga linje och kanske också hennes kön. Rehn höll dock fast vid att det var hon som stod i tur som tredje-periods-ledamot och riksdagsgruppens ordförande, och blev sålunda landets första kvinnliga försvarsminister.

Som försvarsminister var Rehn ovanligt inflytelserik och även allmänt populär. År 1995 gavs kvinnor möjlighet att frivilligt göra värnplikt i Finlands försvarsmakt. Under hennes period anskaffades även F/A-18 Hornet-jaktplan, vilket innebar en vändpunkt för den finska försvarspolitiken under tiden efter kalla kriget. Hon ansvarade också som minister för jämställdhetsfrågor och verkställandet av den så kallade kvotlagen, som innebar att offentliga kommittéer och arbetsgrupper från 1996 måste tillsättas på så sätt att minst 40 procent av medlemmarna är av det kön som är mindre representerat.

Elisabeth Rehn blev under denna period alltmer välkänd och populär i hela landet, bland både den svensk- och den finskspråkiga befolkningen. Detta återspeglades även i populärkulturen, bland annat genom rockgruppen Popedas låt "Kersantti Karoliina" ("Sergeant Karoliina"), där Rehn på ett skämtsamt sätt utpekas som ansvarig för att en flicka vid namn Karoliina inspirerats att bli soldat.

Presidentvalen 1994 och 2000 Rehn kandiderade i presidentvalen 1994 och 2000. 1994 valde SFP henne uppenbart motvilligt till sin kandidat, och valbyrån leddes av en stödgrupp med den politiskt oerfarna redaktören Ulla-Maija Aaltonen i spetsen. Aaltonen, som meriterat sig inom ungdoms- och djurskyddsrörelsen, lyckades ändå skapa en glad och fördomsfri kampanj, och Rehn kom oväntat tvåa i första valomgången. Rehn föll ändå, efter att länge ha lett i opinionsmätningarna, i den avgörande omgången mot Martti Ahtisaari som kandiderade för Finlands socialdemokratiska parti. Rehn samlade 46,1% mot Ahtisaaris 53,9%.

När valet närmade sig 2000 ställde även flera andra partier upp kvinnliga kandidater, vilket bidrog till att Rehn, som hösten 1999 toppat opinionsmätningarna, tappade stöd. Hon nådde inte andra valomgången, men erhöll ändå drygt sju procent av rösterna, vilket var avsevärt mer än Svenska folkpartiets genomsnittliga resultat i riksval. I riksdagsvalet 1999 uppgick partiets röstandel till 5,1 procent.

Internationella uppdrag Under sin tid som försvarsminister och ordförande för Finlands UNICEF-förening (1987–1993) uppmärksammades Rehn även internationellt. År 1994 var hon på förslag som verkställande direktör för FN:s barnfond Unicef. Största delen av EU-länderna stödde hennes kandidatur, men i det slutliga valet förlorade hon mot Carolyn Bellamy från USA.

Rehn var FN:s människorättsrapportör i Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Jugoslavien 1995–1998 samt FN:s biträdande generalsekreterare och sändebud i Bosnien och Hercegovina 1998–1999.

Senare verksamhet Under 2000-talet har Elisabeth Rehn varit en efterfrågad talare i frågor som rör mänskliga rättigheter, försvar och jämställdhet, samt inom kvinnoorganisationer. Sedan 2003 har hon varit verksam som specialmedarbetare vid utrikesministeriet och som ordförande för det arbetsbord som ansvarar för demokrati- och människorättsfrågor inom stabilitetspakten för Sydösteuropa. År 2005 tilldelades hon hederstiteln minister. Hon är även hedersdoktor vid Svenska handelshögskolan och Åbo Akademi.

Rehn var Vegas sommarpratare år 2014.

Privatliv Rehn har öppet behandlat personliga erfarenheter i offentligheten, däribland äktenskapskriser och familjens ekonomiska svårigheter. En särskilt påfrestande period var familjeföretagets konkurs och de efterföljande ekonomiska problemen, som varade fram till mitten av 1990-talet och ledde till att familjen flyttade från Grankulla till Kyrkslätt. Familjen har samtidigt utgjort ett viktigt stöd för Rehn. Hennes syster Gunnel Carlberg och dotter Veronica Rehn-Kivi har varit verksamma inom kommunalpolitiken i Grankulla, medan hennes syster Ulla Gyllenberg haft motsvarande roller i Helsingfors.

Utmärkelser

Källor

Noter

Litteratur Johanna Vesikallio: Lillan : Elisabeth Rehns sällsamma liv, Otava 2014

Externa länkar

Officiell webbplats

Elisabeth Rehns rikspolitiska karriär avgjordes av nitton röster, intervju i Daniel Olin tv-program, 26.10.2019

Kategori:Finlands försvarsministrar Kategori:Ledamöter av Finlands riksdag för Svenska folkpartiet Kategori:Ledamöter av Europaparlamentet från Finland Kategori:Finlandssvenska politiker Kategori:Alumner från Svenska handelshögskolan Kategori:Hedersdoktorer vid Åbo Akademi Kategori:Hedersdoktorer vid Svenska handelshögskolan Kategori:Svenska Yles sommarpratare 2014 Kategori:Mottagare av Frihetskorsets första klass med kraschan Kategori:Kommendörer av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Mottagare av Terra Mariana-korsets orden Kategori:Riddare av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Politiker från Helsingfors Kategori:Födda 1935 Kategori:Levande personer Kategori:Kvinnor