In Utero är det amerikanska grungebandet Nirvanas tredje och sista studioalbum, släppt den 1 september 1993 via skivbolaget Geffen Records. Efter framgångarna med bandets tidigare album Nevermind ville Kurt Cobain göra ett mer extremt album med ett råare sound. Nirvana kontaktade därför Steve Albini, som hade sina rötter i noiserockbandet Big Black, för att se om han var intresserad av att producera albumet, vilket han var. Cobain, som skrev samtliga låtar på albumet, var imponerad av två av Albinis tidigare produktioner, Surfer Rosa av Pixies och Pod av The Breeders, och ville utnyttja Albinis teknik att fånga upp den naturliga atmosfären i inspelningsstudion med hjälp av flera olika mikrofoner utplacerade runt om i studion.
In Utero, som är latin för "i livmodern", gick från början under namnet I Hate Myself and I Want to Die och senare Verse Chorus Verse innan det slutligen bestämdes att albumet skulle heta just In Utero. Inspelningen av albumet skedde i februari 1993 i Pachyderm Studio i Cannon Falls, Minnesota och Nirvana och Albini satte själva en deadline på två veckor för inspelningen av In Utero. Albini ville undvika all sorts inblandning av skivbolaget DGC Records vid producerandet av albumet och föreslog därför att Nirvana själva skulle betala för inspelningssessionerna, vilket de gick med på. Efter att inspelningen och mixningen av albumet var färdigställda kände Cobain att han inte var helt nöjd med slutresultatet. Nirvana kontaktade därför producenten Scott Litt och mixade tillsammans med honom om låtarna "Heart-Shaped Box" och "All Apologies" i Bad Animals Studio i Seattle, Washington. Albini var kritisk till den nya mixningen av albumet och ansåg att slutproduktionen inte alls lät som den han och Nirvana hade spelat in tidigare.
När In Utero lanserades fick det främst positiva reaktioner även om vissa recensenter var kluvna till albumet. Recensionerna handlade främst om hur olika In Utero och Nevermind var och att det verkade beröra de problem Cobain hade med att hantera berömmelsen han fick i och med Nirvanas genombrott två år tidigare. Albumet har i efterhand benämnts både som Cobains självmordsbrev och hans svanesång eftersom han avled i april 1994, drygt ett halvår efter lanseringen av In Utero. Albumet nådde som bäst plats 1 i USA, Sverige och Storbritannien samt nådde upp på topp 10 i länder såsom Kanada, Australien, Finland och Norge. In Utero har certifierats för 6× platina i Kanada, 5× platina i USA och platina i Frankrike. I Sverige har albumet certifierats för guld. In Utero kom på plats 435 på Rolling Stones lista "The 500 Greatest Albums of All Time" och nominerades i kategorin Best Alternative Music Album vid Grammy Awards 1994. 2013, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släpptes In Utero i en 20th Anniversary Edition, en 20th Anniversary Deluxe Edition och en 20th Anniversary Super Deluxe Edition innehållande flera tidigare outgivna låtar av Nirvana.
Bakgrund Nirvana (bestående av Kurt Cobain, Krist Novoselic och Dave Grohl) fick sitt genombrott med albumet Nevermind, som gavs ut 1991. Från början hade Geffen Records hoppats att Nevermind skulle sälja runt 250 000 exemplar, ungefär samma försäljningssiffror som skivbolaget haft med Sonic Youths album Goo. Geffen Records största förhoppningar var att om alla inblandade arbetade hårt kunde Nevermind möjligtvis nå upp till att bli certifierad guld i USA till september 1992. Dock sålde albumet över allas förväntningar och certifierades för både guld och platina i USA i november 1991 av Recording Industry Association of America och för diamant i mars 1999. Nevermind har sagts vara det album som gjorde alternativ rock till en mainstreamgenre i början av 1990-talet, men trots alla framgångar var Nirvana inte helt nöjda med albumet. De klagade särskilt över mixningen av Nevermind, vilken utfördes av Andy Wallace. Även om Nirvana hade tyckt om mixningen från början uttryckte de missnöje med den vid senare tillfällen då de ansåg den var alldeles för polerad. Cobain har sagt att när han såg tillbaka på Nevermind skämdes han över hur albumet lät och han tyckte att det lät mer som ett album Mötley Crüe hade kunnat släppa än som ett punkrockalbum. miniatyr|stående|Steve Albini producerade In Utero. Cobain sade i en intervju med Rolling Stone under våren 1992 att Nirvanas nästa album skulle bli mer "extremt" och att albumet skulle innehålla ett råare sound, men även låtar som skulle gränsa till att klassas som tuggummipop. Cobain nämnde även att albumet inte skulle vara lika endimensionellt som Nevermind och under en intervju senare samma år sade Cobain att han förväntade sig att Nirvana skulle förlora en hel del fans när de släppte sitt nya album.Nirvana: A Classic Album Under Review – In Utero (DVD). MVD, 2006. Cobain ville börja arbeta med det nya albumet redan under sommaren 1992, men då bandmedlemmarna bodde i olika städer vid tillfället hade de svårt att få ihop detta. Dessutom var Cobains fru Courtney Love gravid med deras dotter Frances Bean Cobain, vilket påverkade planeringen av albumet. Nirvanas skivbolag DGC Records hade hoppats att Nirvana skulle ha det nya albumet färdigt att lanseras till julhelgen 1992, men när de märkte att detta inte skulle vara möjligt bestämde de sig istället för att släppa samlingsalbumet Incesticide i december detta år.
I en intervju i juli 1992 sade Cobain att han var intresserad av att spela in det nya albumet tillsammans med Jack Endino (som tidigare hade arbetat med Nirvana på deras debutalbum Bleach) och Steve Albini (tidigare sångare i noiserockbandet Big Black). Cobain sade även att han efter inspelningarna skulle välja ut det bästa låtmaterialet och sätta ihop detta till Nirvanas nästa album. I oktober 1992 spelade bandet in några demolåtar under en inspelningssession med Endino i Seattle, Washington, där flera av dessa låtar senare skulle spelas in igen för det tredje studioalbumet. Alla dessa demolåtar var vid tillfället helt instrumentella utom "Rape Me" under vilken Cobain sjöng, sittande med sin nyfödda dotter Frances Bean i knäet. Nirvana valde inte Endino för att producera In Utero. Endino kom ihåg att bandet hade många diskussioner om de verkligen ville ha Albini som producent. Nirvana spelade in ytterligare demolåtar när de var på en turné i Brasilien i januari 1993. En av låtarna från denna inspelningssession var "Gallons of Rubbing Alcohol Flow Through the Strip" som släpptes som sista låten på albumet, men enbart på de utgåvor som trycktes utanför USA.
Till slut bestämde sig Nirvana för att ta in Albini som producent för In Utero eftersom han hade ett gott rykte inom indiegenren. Cobain har även sagt att de valde att arbeta med Albini eftersom han hade producerat två av Cobains favoritalbum: Surfer Rosa av Pixies och Pod av The Breeders. Inspirerad av dessa album ville Cobain utnyttja Albinis teknik att fånga upp den naturliga atmosfären i inspelningsstudion, vilket gjordes med hjälp av flera olika mikrofoner utplacerade runt om i studion. Detta var något Nirvanas föregående producenter hade varit motståndare till att försöka sig på. Flera månader innan Nirvana ens hade tagit kontakt med Albini cirkulerade det rykten om att han var påtänkt att producera In Utero. Albini tog då kontakt med den brittiska pressen och förklarade för dem att han inte hade någon som helst inblandning i produktionen av albumet, vilket skedde enbart några få dagar innan han officiellt blev tillfrågad att producera In Utero. Albini ansåg vid tillfället att Nirvana lät snarlikt R.E.M., fast med ett mer förvrängt ljud, och han tyckte även att bandet var ett praktexempel på det sound som kom från Seattle. Albini sade att han accepterade att arbeta med Nirvana eftersom han tyckte synd om dem och han förväntade sig att de skulle vara som vilka andra artister han arbetat med tidigare. Innan själva huvudinspelningen av In Utero påbörjades skickade Nirvana en demokassett med de låtar de tidigare spelat in i Brasilien till Albini och i gengäld skickade Albini ett exemplar av PJ Harveys album Rid of Me till Cobain, för att på så sätt ge honom en känsla för vad det var för sorts studio de skulle spela in albumet i.
Inspelning och produktion Nirvana och Albini satte själva en deadline på två veckor för inspelningen av In Utero. Albini ville undvika inblandning av DGC Records och föreslog att Nirvana skulle betala för inspelningssessionerna, vilket bandet gick med på. Inspelningskostnaderna uppgick till $24 000 medan Albini hade en fast avgift på $100 000 för sina tjänster. Albini vägrade ta emot royalties för albumet, trots att han blev rekommenderad att göra så då dessa uppgick till runt $500 000, eftersom han kände att detta hade varit omoraliskt och en förolämpning mot Nirvana. miniatyr|Inspelningen av In Utero skedde i Pachyderm Studio i Cannon Falls, Minnesota. I februari 1993 tog sig Nirvana till Pachyderm Studio i Cannon Falls, Minnesota för att påbörja inspelningen av In Utero. För att undvika opåkallad uppmärksamhet bokades studion i bandnamnet The Simon Ritchie Bluegrass Ensemble istället för Nirvana; det påhittade bandnamnet var en anspelning på Sid Vicious födelsenamn John Simon Ritchie. Albini hade inte träffat bandmedlemmarna tidigare, även om de hade pratat tillsammans om vilket sorts album de ville producera. Albini kände av att Nirvana ville spela in precis den sortens album han själv var bekväm med att producera. Bandmedlemmarna bodde i ett hus i närheten av studion under dagarna de spelade in In Utero. Novoselic jämförde deras levnadsförhållanden med det sovjetiska systemet av koncentrationsläger kallat "gulag" och sade att det enda de gjorde under tiden de var där var att arbeta. Under större delen av inspelningen var det bara Nirvana, Albini och teknikern Bob WestonAzerrad skriver att Weston var "teknikassistent" medan albumhäftet som medföljer albumet benämner honom som "tekniker". som var närvarande i studion. Nirvana gjorde det klart för DGC Records att de inte ville att skivbolaget skulle lägga sig i produktionen av In Utero och de gick så långt att de vägrade spela upp något låtmaterial för DGC Records A&R-representanter. Albini införde en policy att ignorera alla som inte var medlemmar av Nirvana, för att på så sätt få bort skivbolagets inblandning. Albini förklarade att alla som hade med Nirvana att göra, men inte var medlemmar av bandet var "de största skitstövlarna jag någonsin träffat" och han har även benämnt dem som "parasiter".