Ukraina (/Ukrajina, ) är ett land i Östeuropa. Det gränsar till Rumänien, Moldavien, Ungern, Slovakien, Polen, Belarus och Ryssland. I söder har landet kust mot Svarta havet.
Till ytan är Ukraina det näst största landet i Europa, efter Ryssland. Detta gäller när Frankrikes, Danmarks och Turkiets utomeuropeiska områden inte räknas med. Det är också det största landet som är helt och hållet beläget i Europa. Området har varit bebott i minst 44 000 år, och har föreslagits som platsen för både tämjandet av hästen och indoeuropéernas urhem.
Under medeltiden var området centrum för östslavisk kultur, genom den stora staten Kievrus (Kievriket). När denna stat upplöstes på 1200-talet blev området ofta uppdelat mellan grannländer och föremål för maktkamp. Kosackkulturen fick en viss storhetstid under Hetmanatet (1649–1775), med begränsad autonomi, men blev aldrig en självständig nation. En tydligare nationell enhet uppstod först med den kortvariga Ukrainska folkrepubliken (1918–1921) och därefter genom den sovjetiska delrepubliken under 1900-talet. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 väckte folkligt missnöje mot det sovjetiska styret och inspirerade olika rörelser för större politisk frihet, medborgerliga rättigheter och miljöskydd.
Ukraina utropade sig som självständig stat den 24 augusti 1991. Detta skedde efter ett misslyckat kuppförsök mot Gorbatjovs reformer i Sovjetunionen. Ukrainas kommunistiska parti förbjöds samma månad. Den 1 december 1991 hölls en folkomröstning där en överväldigande majoritet från hela landet stödde självständigheten. Sovjetunionens upplösning blev formell den 31 december 1991, efter att Ukraina, Ryssland och Belarus den 8 december samma år enats om att bilda Oberoende staters samvälde (OSS).
Stora delar av Ukraina består av bördig jordbruksmark. År 2011 var landet världens tredje största spannmålsexportör. Tillverkningsindustrin är välutvecklad, särskilt inom flyg- och verktygssektorn. Landet är indelat i 24 oblast (provinser), den autonoma republiken Krim och två städer med särskild status: Kiev (huvudstad och största stad) och Sevastopol (som fram till 2014 var uthyrd till Rysslands svartahavsflotta enligt ett avtal som skulle gälla till 2042). Ukraina har ett statsskick med både president och premiärminister. Regeringen kompletteras av ett lagstiftande parlament (Verchovna Rada) och ett självständigt rättsväsende. Sedan Sovjetunionens fall har landet haft en av Europas största försvarsmakter, med 209 000 soldater i aktiv tjänst år 2021.
Ukraina har omkring 46 miljoner invånare. Vid folkräkningen 2001 var 78 procent etniska ukrainare, medan ryssar utgjorde cirka 17 procent. Andra minoriteter inkluderar belarusier, ungrare och rumäner. Det officiella språket är ukrainska, som skrivs med en variant av det kyrilliska alfabetet. Ryska är också utbrett och används i stor omfattning i massmedia. Den dominerande religionen är östligt ortodox kristendom, som haft stort inflytande på landets arkitektur, litteratur och musik.
Sedan självständigheten har Ukrainas inrikespolitik präglats av motsättningar mellan väst- och östorienterade krafter. Utbredd korruption har försvårat reformer inom det ekonomiska systemet. Motsättningarna kulminerade i den orangea revolutionen 2004 och i Euromajdan 2014, då massprotester från oppositionen ledde till stora politiska förändringar. När den proryske presidenten avsattes efter Euromajdan svarade Ryska federationen med att ockupera och annektera Krim, delvis med hjälp av lokala proryska grupper. I Donetsk och Luhansk län stödde Ryssland proryska styrkor, även militärt, vilket ledde till den fortfarande pågående konflikten i östra Ukraina. Dessa aggressioner har lett till omfattande sanktioner, både mellan Europeiska unionen och USA gentemot Ryssland, och mellan Ukraina och Ryssland.
Under 2021 och början av 2022 ökade Ryssland trycket på Ukraina. Bland annat erkändes de så kallade folkrepublikerna Donetsk och Lugansk, och ryska trupper skickades till området.
Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Invasionen har mötts av kraftiga internationella reaktioner.
Etymologi Namnet Ukraina var under senare delen av 1500-talet en beteckning för området väster om floden Dnepr. Rent etymologiskt betyder ordet "gränsland", och har blivit mer och mer politiserat i takt med ökande spänningar.
Området kallades som oftast vid denna tid för Lillryssland. Det var det namn som Storfurstendömet Litauen hade på 1300- och 1400-talet. Delar av Storfurstendömet Litauen blev senare en del av Tsarryssland och Kejsardömet Rysslands territorium Lillryssland. Vid den tiden tog storfurstendömena varsin metropolit (huvudstadsbiskop) men var ändå besläktade, eftersom båda till stor del låg i det område som tidigare tillhört Rus (idag av historiker benämnt Kievriket). Benämningen skilde Lillryssland från Storryssland, det vill säga Moskvariket (Storfurstendömet Moskva), det som senare blev RysslandEncyclopedia of Ukraine, Toronto. "Little Russia.
Historia
miniatyr|Sarmaternas utbredningar cirka år 100. miniatyr|Ukraina låg i Khazarernas rike mellan år 488 och 800. miniatyr|Kievriket, 1054-1132. miniatyr|Polsk-litauiska samväldet, 1387. alt=Tidig karta, daterad till mellan 1634 och 1639, över Ukraina.|miniatyr|Tidig karta, daterad till mellan 1634 och 1639, över Ukraina.
Förhistorien och Kievrus
Jamnakulturen hade sitt utbredningsområdet i dagens Ryssland, Ukraina och Rumänien på den Pontisk-kaspiska stäppen mellan 3 500 och 2 200 f.Kr. Den var övervägande nomadisk, men i närheten av floder och invid ett fåtal befästa städer förekom även åkerbruk.Mallory, J. P., "Yamna Culture". I:
Arkeologer har funnit rester av en gammal civilisation av iranskspråkiga skyter i dagens Ukraina och vid Rumäniens kust mot Svarta havet. Den förmodas ha funnits omkring 800 f.Kr.
Under Romarrikets tid stod större delen av dagens Ukraina utanför riket då romerska rikets nordöstra gräns gick vid nuvarande Rumäniens nordgräns. Ukraina beboddes av sarmater (ett folkslag med huvudsakligen iranskt ursprung), och en del av sarmaternas rike kallades Skytien. Sarmaterna korsade ofta gränsen och krigade. Mellan år 488 och 800 var större delen av dagens Ukraina behärskat av turkfolket khazarerna. Rus (idag kallat Kievrus eller Kievriket) uppstod på 800-talet och kristnades år 988. Kievriket lades dock under 1200-talet i ruiner av de framstormande mongolerna.
Under polsk-litauisk dominans Kievrus delades cirka 1240 i tre delar: i väst mellan Storfurstendömet Litauen (som även hade dagens Belarus som maktbas) och senare Polsk-litauiska samväldet, som då dominerade västligaste delen av dagens Ukraina, och i öst av mongolerna. Till en början åtnjöt de ukrainska delarna religiös och politisk frihet. Efter hand började polska herremän lägga under sig ukrainska landområden och försöka tvinga befolkningen att övergå från den grekisk ortodoxa tron, som man haft sedan 988, till katolicismen.
På grund av ett växande antal konflikter med tatarer och osmaner från Krimkhanatet, uppstod spontant beväpnade grupper benämnda kosacker. Kosack betyder fri man, eller nomad, på turkiska språk.Etymolohitjno-Semantytjnyj slovnyk ukrajinskoji movy, Winnipeg, Kanada 1982 (Etymologisk-Semantiskt Ukrainskt lexikon) Zaporogkosackerna var de mest kända av dessa grupper. De ledde flera uppror på 1600-talet mot såväl tatarer och osmaner som polacker och andra.
Polen, kosacker och Ryssland År 1648 inleddes ett nytt uppror som skakade Polen i grunden. Vid fördraget i Perejaslav år 1654 slöt man förbund med ryska tsaren Aleksej Michajlovitj i Moskva. Hetman Bohdan Chmelnytskyj ville undgå polskt förtryck och valde då det grekisk-ortodoxa Moskva som bundsförvant. I rysk, och inte minst sovjetisk, historieskrivning talas ofta om att Ukraina och Ryssland i och med detta avtal återförenades, medan dagens ukrainska historieskrivning gör gällande att länderna aldrig hade varit förenade förut.
Under det stora nordiska kriget invaderade Sverige området, men den svenska armén, som tagit hjälp av kosackhetmanen Ivan Mazepa, besegrades år 1709 i slaget vid Poltava. Från slutet av 1700-talet, under Katarina II:s dagar, krossades kosackerna fullständigt och de etniskt ukrainska områdena kom då helt under Kejsardömet Ryssland. I juni år 1775 omringades zaporogkosackernas Sitj av Katarina II:s styrkor. I slaget blev kosacklägret jämnat med marken och kosackerna dödades eller fördes bort i fångenskap. Kosackernas ledare, kosjovyj (härläger-chef) Petro Kalnysjevskyj, internerades i klostret på Solovetskijöarna. Han tillbringade 25 år i fångenskap, fram till sin död 1803. Den jord kosackerna hade ägt delades ut till ryska adelsmän eller till utländska nybyggare av främst tysk börd men också av serbiskt, bulgariskt och ungerskt ursprung. Även en grupp svenskar kom den 1 maj 1782 att bilda en bosättning vid Dnjeprs västra strand norr om Cherson. Byn kom att kallas Gammalsvenskby, och där kan vissa än idag tala svenska och viss undervisning sker på svenska. miniatyr|Slaget vid Poltava. En grupp på 5 000 zaporogkosacker flydde över den osmanska gränsen, som då var belägen vid det nuvarande Moldavien. De stannade i staden Bilhorod ovanför Dnestrs delta och sände därifrån en diplomatisk mission till den osmanske sultanen med en anhållan om att få bli osmanska undersåtar, något som beviljades dem. Sultanen lät dem bygga det Nya Sitj på ett antal öar i Donaudeltat. Nya Sitj växte snabbt och på bara ett år hade kosackhären ökat från 5 000 man till 7 000 man, tack vare flyktingar från Katarina den II:s Ryssland och från de polskstyrda delarna av de etniskt ukrainska områdena på floden Dneprs högra strand. Den ryska regeringen i Moskva ogillade utvecklingen och försökte stävja den genom att utlysa amnesti för flyktingarna och utöva diplomatiska påtryckningar på osmanerna. Man lät också styrkor av ryska donkosacker, de så kallade Nekrasovkosackerna, som i början av 1700-talet bosatt sig bortom Donau, anfalla Nya Sitj.Velyka Istorija Ukrajiny, Ivan Tyktor, Lviv-Winnipeg, 1948. mini|Kanoner vid ingången till fästningen Hl. Elizabeth i staden Kropyvnytskyj Fästningen Hl. Elisabet, som då var högkvarter för den ryska kejserliga armén i Ukraina och från vilken armén som likviderade Sichregementet gav sig ut på fälttåg 1775, omvandlades till staden Jelizavetgrad i slutet av 1700-talet, liksom andra liknande försvarspunkter - Kherson, Nikolaev och Odessa.1 липня – день заснування фортеці святої Єлисавети: Невивчена історія неунікальної фортеці
Den ukrainska nationalismen på 1800- och 1900-talet På samma sätt som på många andra platser i Europa inleddes under 1800-talet en allt starkare nationell rörelse mot ukrainsk självständighet. Denna rörelse var starkt influerad västerifrån, från Polen men också från spillrorna av det allt snabbare sönderfallande Österrike-Ungern. Flera slaviska folk, som tjecker, slovaker och serber krävde vid samma tid sin självständighet. De ukrainska nationalisterna, som hade sin bas i västra Ukraina, har en besvärande historia i relationen till judar på grund av att ett stort antal judar mördades av ukrainska nationalister under pogromer i början av 1900-talet och under andra världskriget. mini|stående=1.2|Karta från 1920 över ukrainarnas dåvarande bosättningsområde i östra Europa. Kartan visar områden där ukrainsktalande då var i majoritet.
Ryska revolutionen och landets uppdelning