Karl Hillebrand, född 17 september 1829 i Giessen, död 19 oktober 1884, var en tysk författare. Han var son till Joseph Hillebrand.
Hillebrand måste som revolutionär 1849 fly ur Tyskland. I Frankrike blev han 1863 professor i Douai. År 1870 for han som korrespondent för The Times till Rom. Senare var han bosatt i Florens, och påbörjade där det stora verket Italia (1874-77) och skrev Geschichte Frankreichs von der Thronbesteigung Louis Philippes bis zum Fall Napoelon III. (2 band, 1877-79).
Bland Hillebrands övriga skrifter märks Dino Compagni (1862), Des conditions de la bonne comédie (1863), La Prusse contemporaine (1867), Études italiennes (1868), De la réforme de l'enseignement supérieure (1868), Zwölf Briefe eines ästhetischen Ketzers (1873), Zeiten, Völker und Menschen (7 band, 1872-85). Hillebrand var en av sin samtids främsta tyska essayister.
Källor Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1262. Anna Maria Voci: Karl Hillebrand. Ein deutscher Weltbürger. Istituto Italiano di Studi Germanici, Roma 1. 2015,
Kategori:Tyska journalister Kategori:Tyska essäister Kategori:Tyskspråkiga essäister Kategori:Tyska fackboksförfattare Kategori:Tyskspråkiga fackboksförfattare Kategori:Franskspråkiga fackboksförfattare Kategori:Tyska författare under 1800-talet Kategori:Alumner från Paris universitet Kategori:Alumner från Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Kategori:Personer från Giessen Kategori:Födda 1829 Kategori:Avlidna 1884 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok