James Russell Lowell (), född 22 februari 1819 i Cambridge i Massachusetts, död 12 augusti 1891 i samma stad, var en amerikansk poet, kritiker, redaktör och diplomat. Lowell ingick i Firesidepoeterna, en grupp författare från New England, där diktarna i denna krets var de första amerikanska poeter som åtnjöt samma popularitet som brittiska författarkollegor. I sin poesi använde Firesidepoeterna gärna konventionella versmått.
Trots sitt rykte som bråkmakare tog Lowell examen vid Harvard College 1838 och fortsatte därefter med juristexamen vid Harvard Law School. Han skrev sin första diktsamling 1841 och gifte sig 1844 med Maria White. Paret fick flera barn av vilka ett överlevde barndomen. Paret engagerade sig mot slaveriet i USA, en ståndpunkt som avspeglade sig i Lowells poesi. Han blev redaktör för en abolitionistisk tidning i Philadelphia. På äldre dagar, återflyttad till hemstaden Cambridge i Massachusetts, var Lowell en av grundarna till tidningen The Pioneer, vilken utkom med tre nummer. Han blev känd 1848 för A Fable for Critics, en längre satirisk dikt om samtida poeter och litteraturkritiker. Samma år gav han ut The Biglow Papers, vilket gjorde honom ytterligare mer känd. Lowell skulle komma att ge ut flera andra diktsamlingar och essäsamlingar under sin litterära karriär. Sedan hustrun Maria White avlidit 1853 reste Lowell till Europa. Åter i USA undervisade Lowell i tjugo år i språk vid Harvard. Han hade gift om sig 1857, samma år som han blev redaktör för The Atlantic Monthly. 1877 utsågs han till ambassadör i Spanien och senare även i England. Sitt sista år tillbringade han i Cambridge, på godset där han föddes. Han avled där den 12 augusti 1891.
Enligt Lowell var poeten viktig både som profet och samhällskritiker. Han använde poesi i reformarbetet, främst i frågan om slaveriets avskaffande. Lowells engagemang mot slaveriet förändrades under åren, liksom hans åsikter om afroamerikaner. Lowell försökte, vilket är särskilt tydligt i The Biglow Papers, efterlikna yankee-dialekten i sina rollfigurers dialoger. Detta inspirerade bland andra författare som Mark Twain och H. L. Mencken.
Biografi Bakgrund och uppväxt miniatyr|Elmwood, i Cambridge, Massachusetts, var James Russell Lowells födelseplats och hem.
Lowells anfader Percival Lowle kom från Bristol i England och bosatte sig i Newbury i Massachusetts 1639.Sullivan 1972, s. 204 James Russell Lowell, som föddes den 22 februari 1819,Nelson 1981, s. 39 var son till Charles Russell Lowell, Sr. (1782–1861) och Harriett Brackett Spence Lowell. Fadern, som var präst i Boston i en unitarisk kyrka, hade studerat teologi i Edinburgh.Sullivan 1972, s. 205 När James Russell Lowell föddes ägde familjen godset Elmwood i Cambridge.Heymann 1980, s. 55 Han var det yngsta barnet av sex och hans äldre syskon hette Charles, Rebecca, Mary, William och Robert.Wagenknecht 1971, s. 11 Av modern lärde sig Lowell uppskatta litteratur från hennes hembygd på Orkneyöarna, särskilt poesi, ballader och berättelser. Han undervisades av Sophia Dana, sedermera gift med George Ripley. Därefter gick Lowell i en skola där en av hans klasskamrater var Richard Henry Dana Jr.Duberman 1966, s. 14–15
År 1834, då Lowell var 15 år gammal, skrev han in sig vid Harvard College. Han var ingen mönsterelev och hamnade ofta i svårigheter.Duberman 1966, s. 17 Under sitt andra år uteblev han från de obligatoriska kyrkobesöken 14 gånger och från lektionerna 56 gånger.Sullivan 1972, s. 208 Under sitt sista år på Harvard skrev han: "Under det första året gjorde jag ingenting, under det andra året gjorde jag ingenting, under det tredje året gjorde jag ingenting och under det fjärde året har jag fortfarande inte gjort någonting, vad collegestudier beträffar."Duberman 1966, s. 17 Under sitt sista år på Harvard ingick han även i redaktionen för Harvardiana, en litterär tidskrift där han bidrog med poesi och prosatexter vilka han senare medgav höll låg kvalitet.Duberman 1966, s. 20 Lowell utsågs till klassens poet 1838Duberman 1966, s. 26 och ombads, så som traditionen bjöd, att skriva och recitera ett eget poem dagen före skolavslutningen den 17 juli 1838. Lowell var dock avstängd och utan möjlighet att delta. Klasskamraterna betalade då för att hans dikt skulle tryckas upp och spridas.
Lowell var rådvill tiden efter examen och valde mellan ekonomi, teologi, medicin eller juridik när han skulle läsa vidare. Han bestämde sig för juridik och började på Harvard Law School 1840 där han tog examen två år senare.Sullivan 1972, s. 209 Medan han studerade juridik fortsatte han att bidra med poesi och prosastycken i olika tidningar. Under denna tid var Lowell deprimerad och hade planer på att begå självmord. För en vän berättade Lowell att han, då han var 20 år gammal, vid ett tillfälle höll en osäkrad pistol mot pannan och tänkte ta sitt liv.Wagenknecht 1971, s. 50
Äktenskap och familj miniatyr|stående|Maria White Lowell. I slutet av 1839 träffade Lowell Maria White genom hennes bror William, en av Lowells kurskamrater vid Harvard.Wagenknecht 1971, s. 135 Paret förlovade sig på hösten 1840. Marias far, Abijah White, var en rik köpman från Watertown och krävde att bröllopet skulle skjutas upp till dess att Lowell hade en anställning där han tjänade pengar.Sullivan 1972, s. 210 De gifte sig den 26 december 1844,Wagenknecht 1971, s. 136 kort efter att brudgummen givit ut Conversations on the Old Poets, en samling tidigare publicerade essäer.Heymann 1980, s. 73 Liksom Lowell, skrev även makan poesi. Hon var medlem av Boston Female Anti-Slavery Society och övertygade Lowell att bli abolitionist.Yellin, Jean Fagan. "Hawthorne and the Slavery Question", A Historical Guide to Nathaniel Hawthorne, Larry J. Reynolds, ed. New York: Oxford University Press, 2001: 45. Lowell hade tidigare uttryckt åsikter mot slaveriet, men tillsammans med Maria White blev han mer aktiv och engagerad.Duberman 1966, s. 71 I sin andra diktsamling, Miscellaneous Poems, kom antislaveritankarna till uttryck. Boken trycktes i 1 500 exemplar och sålde bra.Sullivan 1972, s. 212
Maria var lungsjuk och paret flyttade till Philadelphia kort efter att de gift sig i hopp om ett tillfrisknande. I Philadelphia arbetade Lowell med Pennsylvania Freeman, som var en abolitionistisk tidning.Heymann 1980, s. 72 Våren 1845 flyttade paret tillbaka till Cambridge i Massachusetts och bosatte sig på godset Elmwood. De fick fyra barn, varav endast ett (Mabel, född 1847) överlevde småbarnstiden. Deras första barn, Blanche, född 31 december 1845, avled 15 månader gammal. Rose, som föddes 1849, levde endast några månader. Sonen Walter, som föddes 1850, dog 1852.Sullivan 1972, s. 213 Lowell tog förlusten av sina barn hårt. Hans sorg över att ha förlorat sin första dotter uttryckte han i dikten "The First Snowfall" (1847).Heymann 1980, s. 77 Han övervägde återigen självmord och skrev till en vän att han tänkte "på mina rakknivar och min strupe och att jag är en dåre och en fegis som inte avslutar allt på en gång".
Litterär karriär Lowells första dikter publicerades utan ersättning i Southern Literary Messenger år 1840,Hubbell, Jay B. The South in American Literature: 1607-1900. Durham, North Carolina: Duke University Press, 1954: 373–374. innan han tillsammans med vännen Robert Carter grundade den litterära tidskriften The Pioneer.Sullivan 1972, s. 211 Det mesta av tidskriftens innehåll var nyskrivet och innehöll kritik; inte bara litteraturkritik, utan även musik- och konstkritik.Duberman 1966, s. 47 I det första numret publicerades "Det skvallrande hjärtat" av Edgar Allan Poe för första gången.Silverman, Kenneth. Edgar A. Poe: Mournful and Never-ending Remembrance. New York: Harper Perennial, 1991: 201. Kort efter att det första numret av tidningen kommit ut, drabbades Lowell av en ögonsjukdom och fick behandling mot den i New York. Under hans frånvaro misskötte Carter tidningen och efter tre månader lades verksamheten ned. Lowells skulder uppgick till 1 800 dollar. Poe sörjde tidningens öde och kallade det "ett allvarligt slag mot den rena smaken".Duberman 1966, s. 54
Trots misslyckandet med The Pioneer fortsatte Lowell att intressera sig för den litterära världen. Han skrev artikelserien "Anti-Slavery in the United States" i London Daily News, men redaktörerna lade ned serien efter fyra artiklar i maj 1846.Duberman 1966, s. 410 Lowell hade skrivit dessa artiklar anonymt, då han hoppats att de skulle få större tyngd om det inte var känt att de kom från en hängiven abolitionist.Heymann 1980, s. 76 Under våren 1848 började han skriva en dikt eller en prosaartikel i veckan för National Anti-Slavery Standard of New York. Efter ett år blev han ombedd att bara skriva en gång i veckan för att bereda plats åt författaren och reformarbetaren Edmund Quincy.Duberman 1966, s. 113
"There comes Poe, with his raven, like Barnaby Rudge, Three-fifths of him genius and two-fifths sheer fudge."James Russell Lowell i A Fable for Critics (1848). A Fable for Critics, ett av Lowells populäraste verk, publicerades 1848. Det var en längre satirisk dikt som publicerades anonymt och i den skrev Lowell på ett skämtsamt sätt om samtida poeter och kritiker. Det visade sig populärt och de första 3 000 exemplaren såldes snabbt slut.Duberman 1966, s. 101 Poe, som i den liknades vid Charles Dickens-figuren Barnaby Rudge och blev kallad "tre femtedelar geni och två femtedelar fudge", framförde kritik mot satiren och menade att den var ogenomtänkt och dåligt genomförd både i detalj och generellt sett och att detta förvånade honom.Sova, Dawn B. Edgar Allan Poe: A to Z. New York: Checkmark Books, 2001: 141–142. .
Lowell gav ut boken The Biglow Papers 1848, som Grolier Club senare utsåg till årets mest betydelsefulla bok.Nelson 1981, s. 19 De 1 500 första exemplaren sålde slut på en vecka och en ny upplaga gavs snart ut, där Lowell själv bekostade stereotyptryckningen.Duberman 1966, s. 112 I boken representerar tre huvudpersoner olika aspekter av amerikansk livsstil och Lowell använde autentisk amerikansk dialekt i dialogen.Heymann 1980, s. 85 Under ytan var The Biglow Papers även ett fördömande av det mexikanska kriget och krig i allmänhet.
Den första Europaresan miniatyr|stående|James Russell Lowell, Library of Congress-bild från Brady-Handy-samlingen. År 1850 avled Lowells mor oväntat, liksom yngsta dottern Rose. Dödsfallen ledde Lowell in i depression och han isolerade sig under sex månader. I slutet av året föddes sonen Walter. Till en vän skrev Lowell att döden är "en privatlärare. Vi har inga medforskare och vi måste dra hjärtats lärdomar i ensamhet".Duberman 1966, s. 116 Detta, samt Compromise of 1850 - en kompromiss mellan olika stater i USA gällande äganderätten till vissa territorier som det togs kontroll över under det mexikanska kriget - fick Lowell att acceptera ett erbjudande från William Wetmore Story att tillbringa en vinter i Italien.Duberman 1966, s. 117 För att ha råd med resan sålde Lowell mark kring Elmwood; han planerade att sälja av mer vartefter, vilket ledde till att han så småningom avyttrade cirka 10 av godsets omkring 12 hektar.Wagenknecht 1971, s. 36 Walter avled plötsligt av kolera när de var bosatta i Rom och Lowell, makan och dottern Mabel, återvände till USA i oktober 1852.Heymann 1980, s. 98 Lowell publicerade minnen från resan i flera tidskrifter, texter som senare ingick i samlingen Fireside Travels (1867). Han var även redaktör för en serie korta biografiska noveller om British Poets.Duberman 1966, s. 139