mini|Bauhaus-galan (Diamond League) på Stockholms stadion 2015. Vattengraven under 3000 meter hinder. mini|Erik Kynard i höjdhopp under BAUHAUS-galan 2015.
Friidrott (äldre benämningar fri idrott och allmän idrott) är ett samlingsbegrepp för ett antal olika sporter, oftast använt om dem som organiseras av Internationella friidrottsförbundet, International Association of Athletics Federations.
Friidrottens historia Friidrott är med stor sannolikhet en av de idrotter, som har längst historia. Den är omnämnd i de ursprungliga olympiska spelen under antiken. Under olympiska spelet 776 f.Kr. tävlade de aktiva i att springa en stadium (motsvarande 180 meter). Vid senare olympiska spel utökades löpgrenarna till längre sträckor. Även mångkamp fanns med i de antika olympiska spelen. Mångkampen bestod av diskuskastning, längdhopp, spjutkastning, löpning och brottning.– Fakta om de antika olympiska spelen.
Friidrotten organiseras och tillkomsten av IAAF Under 1800-talet fick friidrotten ett uppsving igen. Det framväxande välståndet gjorde att allt fler personer fick möjlighet att kunna idrotta. Precis som i flera andra idrotter, exempelvis fotboll, var Storbritannien ett föregångsland där friidrottstävlingar arrangerades från mitten av 1800-talet. När de första moderna olympiska spelen invigdes 1896 i Aten var friidrott en självklar del av programmet. Samma år arrangerades även de första Svenska mästerskapen i friidrott (i Helsingborg). Inledningsvis var det oklart vilka grenar de aktiva skulle tävla i. Först 1912 bildades det internationella förbundet IAAF av 17 nationella föreningar i syfte att skapa gemensamma regler och världsrekord.IAAF:s historia Ursprungligen var friidrottstävlingar bara till för amatörer; exempelvis stängdes Gunder Hägg av 1946 för brott mot amatörreglerna. Först 1982 togs amatörreglerna formellt bort.
Friidrotten under kalla krigets dagar Från 1950-talet och fram till slutet av 1980-talet kom friidrotten att präglas av det kalla krigets uppdelning i väst och öst. Länder som Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Bulgarien och framför allt Östtyskland dominerade friidrotten. Att lyckas inom idrotten blev en del av den politiska ideologin i många så kallade östländer. Framför allt gjordes det stora avtryck inom damernas friidrott där östländerna var fullständigt överlägsna.
Friidrotten blir global Friidrotten är i dag en global sport inte bara när det gäller antalet länder som är medlemmar i IAAF, utan även att resultaten i den moderna friidrotten är betydligt mer globala än många andra grenar. Vid de första olympiska mästerskapen var det i princip bara tävlande från Nordamerika, Europa och Australien och Nya Zeeland som tog medaljer. Den första sydamerikanen som tog en olympisk medalj i friidrott gjorde det 1924. 1928 fick Asien sin första olympiska medaljör. Afrikas genombrott kom efter det att Abebe Bikila vunnit olympiskt guld 1960 i maraton.
Genom att studera vilka nationer som vunnit olympiska medaljer i friidrott vid det olympiska sommarspelen 2000 och 2004 kan man se att 51 olika nationer har idrottare som blivit medaljörer.
Fortfarande finns det stora skillnader mellan vilka nationer som vinner vilka grenar. På männens kortdistanslöpning kommer de främsta resultaten oftast från Amerika, Karibien eller västra Afrika. På medeldistans- och framför allt långdistanslöpning är öst- och nordafrikaner överrepresenterade med löpare främst från Etiopien, Kenya, Marocko och Algeriet. Däremot är de flesta segrar i teknikgrenar från Europa eller Nordamerika.
Från amatörer till professionella Förutom att friidrotten numera är en global idrott har friidrotten allt mer präglats av kommersiella intressen. Prissummorna har ökat i tävlingarna och med Golden League (som 2010 ändrades till Diamond League) har ekonomin hamnat i fokus. IAAF samarbetar även med en rad olika företag som sponsrar friidrottsverksamheten.IAAF:s officiella partners Även de bästa aktiva kan idag i allt högre grad leva på sitt idrottande genom stöd från klubbar, sponsorer, nationella olympiska kommittéer och nationsförbund till skillnad mot tiden innan 1982.
Friidrottsgrenar Dagens friidrott består av flera olika sporter som genom historien har förändrats. Grovt går det att dela in sporten i flera undergrupper. Löpning (kort-, medel- och långdistans), hoppgrenar, kastgrenar, mångkamper och gång. Även om friidrott till sin karaktär är en individuell sport så tävlar man även i lag i flera grenar, exempelvis i stafetter men även i rena lagtävlingar, till exempel Finnkampen. + Friidrottsgrenar som räknas till det internationella standardprogrammetLöpning Gång Hoppgrenar Kastgrenar MångkampSprintMedeldistanslöpningLångdistanslöpningHäcklöpningStafett60 meter100 meter200 meter400 meter800 meter1 500 meter3 000 meter5 000 meter10 000 meterTerränglöpningHalvmaratonMaraton60 meter häck100 meter häck110 meter häck400 meter häck3000 meter hinder4 x 100 meter4 x 400 meter20 km gång50 km gångLängdhoppTrestegHöjdhoppStavhoppKulstötningDiskuskastningSläggkastningSpjutkastningFemkampSjukampTiokamp
Utöver de ovan uppräknade grenarna finns det flera grenar som i olika tider haft varierande grad av officiell prägel, såsom till exempel löpningar på 110 yard, 220 yard, engelsk mil och 2 000 meter; viktkastning och kast med liten boll; stående höjdhopp och stående längdhopp samt varianter på stafetter och mångkamper med andra distanser respektive grenar. Löpning
Inom friidrotten tävlas det i en rad olika löpgrenar. Den kortaste distans som man tävlar på är 60 meter och den längsta är maraton. Det finns även längre och kortare distanser som inte ingår i IAAF:s officiella program. Löpning ingår även som en del i andra idrotter så som triathlon och modern femkamp.
Kortdistanslöpning
Till kortdistanslöpning räknas normalt alla löpgrenar som är maximalt 400 meter. De vanligaste distanserna är 60 meter (som främst springs inomhus), 100 meter, 200 meter, 400 meter samt stafetterna på 4 x 100 och 4 x 400 meter. Förutom dessa distanser finns det även officiella världsrekord på 300 meter, 100 yards och stafett 4 x 200 meterAlltime-athletics för rekord på ovanliga distanser.
Det som är kännetecknande för kortdistanslöpning är att man springer på enskilda banor och att man använder startblock. På distanser upp till 100 meter så springer alla deltagare på raka banor medan på längre distanser så ingår ett eller två kurvmoment.
Medeldistanslöpning
Med medeldistanslöpning menas alla distanser som är längre än 400 meter men kortare än 5 000 meter. De vanligaste distanserna är 800 meter, 1 500 meter, 1 engelsk mil och 3 000 meter. Det finns även officiella världsrekord på distanser som 2 000 meter, 2 500 meter samt stafetter på 4 x 800 meter och 4 x 1 500 meter.
En skillnad mellan kort- och medeldistanslöpning är att löparna i medeldistanslöpning bara startar på enskilda banor för att efter den första kurvan övergå till en gemensam bana. Eftersom det inte går att springa maximalt under hela loppet blir loppen mer taktiska. För att få bra tider vid tävlingar används därför oftast så kallade harar som får agera farthållare och även fånga upp vinden.
Långdistanslöpning
miniatyr|10 000 meter för herrar vid de tyska mästerskapen 2006.
I långdistanslöpning ingår alla distanser som är 5 000 meter eller längre. Det finns flera olika distanser som man tävlar på men de vanligaste är 5 000 meter, 10 000 meter, halvmaraton och maraton. Det finns även världsrekord på distanserna 20 000 meter, 1 timmes löpning, 25 000 meter och 30 000 meter. I långdistanslöpningen ingår även terränglöpning, så som Lidingöloppet i Sverige. Det finns även tävlingar i Ultramaraton som kan vara väldigt långa.
Långdistanslöpning kan antingen ske på en friidrottsarena så som 10 000 meter, i stadsmiljö så som maraton eller som terränglopp. Farthållare förekommer i många lopp.
Häck- och hinderlöpning Huvudartiklar Häcklöpning och Hinderlöpning + Hindrens höjd i häck- och hinderlöpning width=100|Gren Män Kvinnor 100 m häck - 0,84 m 110 m häck 1,06 m - 400 m häck 0,91 m 0,76 m 3000 m hinder 0,91 m 0,76 m En särskild form av löpning är häck- och hinderlöpning. Inom häcklöpningen tävlar man på kortdistans respektive långdistans. Med kortdistans menas 60 meter (främst inomhus), 100 meter (enbart för kvinnor) och 110 meter (enbart för män). På långdistans springer man 400 meter. Totalt är det, med undantag för 60 meter, 10 häckar som ska passeras. Häckarna är olika höga för män respektive kvinnor. Häckarna är inte fasta vilket gör att om man slår i en häck så välter de.
I hinderlöpning så är det precis som i häcklöpning hinder som ska passeras. Skillnaden är att hinderna är fasta vilket gör att om man slår i ett hinder så välts det inte. Den vanligaste distans som man springer på är 3 000 meter. Förutom att löparna totalt på 3 000 meter hinder lopp ska passera 28 hinder ska de även sju gånger hoppa över en vattengrav som är 3,66 meter lång och 70 centimeter djup. Hindrens höjd varierar mellan könen.
Hoppgrenar Huvudartikel Hoppgrenar Inom friidrotten tävlar man i fyra teknikgrenar som brukar benämnas som hoppgrenar. Dessa är längdhopp, tresteg, höjdhopp och stavhopp. Längdhopp och tresteg påminner om varandra. I båda dessa grenar springer den aktive fram till ett märke (s.k. plastelina eller planka) där man hoppar rakt fram. Eftersom hoppet mäts från märket så gäller det att komma så nära linan som möjligt, ifall man kommer över linan så blir hoppet ogiltigt. I mästerskapssammanhang har den tävlande sex hopp på sig och det längsta hoppet räknas som resultat. Ifall två hoppare hoppar lika långt så avgör det bästa andra hoppet osv. Om det inte går att skilja hopparna på de sex omgångarna avgörs det med en sjunde omgång.
I höjdhopp och stavhopp springer den aktive fram till en ribba som denne ska ta sig över. I stavhopp använder idrottaren en stav. Det finns inga regler för hur lång en stav ska vara eller av vilket material utan det bestämmer friidrottaren själv. I både höjdhopp och i stavhopp är det inte den faktiska höjden som mäts utan höjden på ribban som räknas. Det spelar alltså ingen roll ifall man är högt över eller precis tar en höjd. Vanligtvis har en aktiv tre försök på sig på varje höjd. Ifall man klarar höjden går man vidare till nästa höjd. Den som klarar högst höjd vinner tävlingen. Ifall flera tävlande klarar samma höjd är det på vilket försök man klarade den högsta höjden som avgör. Om båda hopparna klarade höjden på samma försök avgör antal rivningar tidigare i tävlingen vem som vinner. Om det fortfarande inte går att avgöra en vinnare blir det skiljehoppning. Först får hopparna ett försök till på höjden som hopparna rev ut sig på. Sedan sänker man ribban med minimihöjningen 2 cm i höjdhopp respektive 5 cm i stavhopp tills hopparna skiljs åt. Om båda hopparna klarar samma höjd i skiljehoppningen höjer man med minimihöjden och så fortsätter man tills hopparna skiljs åt.
Historiskt sett har man även tävlat i stående höjdhopp, stående längdhopp och stående tresteg.
Kastgrenar Huvudartikel Kastgrenar + Vikter för redskapen width=100'|Gren Män Kvinnor Kula 7,260 kg 4 kg Diskus 2 kg 1 kg Spjut 0,800 kg 0,600 kg Slägga 7,260 kg 4 kg Vikt (utomhus) 15,0 kg - Vikt (inomhus) 15,88 kg 9,08 kg
Inom friidrott tävlar man även i främst fyra kastgrenar som alla har det gemensamt att den aktive kastar eller stöter iväg ett föremål så långt som möjligt. Dessa grenar är kulstötning, diskuskastning, släggkastning och spjutkastning. Ytterligare en gren är viktkastning som främst ingår i det svenska inomhusprogrammet samt i kastmångkamp utomhus för veteraner. Grenen finns även i en del andra länder men inte i det internationella programmet. Noterbart är att diskus och spjut var två av de fyra ursprungliga friidrottsgrenarna i de antika olympiadernas femkamper som avslutades med brottning.