Allanit, tidigare ortit, är numera ett samlingsnamn för olika mineral i allanit-undergruppen med den idealiserande formeln (Ca,REE)Al2Fe2+[Si2O7][SiO4]O(OH)Malcolm E. Back, Fleischer's glossary of mineral species 2018, sid 323-324 där REE står för en dominerande sällsynt jordartsmetall; cerium Ce, lantan La, neodym Nd eller yttrium Y. Även andra sällsynta jordartsmetaller kan ingå i lägre halt. Allanitgruppen ingår i epidotsupergruppen. En stor mängd andra grundämnen såsom torium, uran, zirkonium, fosfor, barium och krom kan också förekomma. Det är omdiskuterat vad som i litteraturen egentligen menas med allanit.https://www.researchgate.net/publication/228708243_The_mess_that_is_Allanite
Mineralet upptäcktes år 1810 och är uppkallat efter den skotske mineralogen Thomas Allan.
Egenskaper Det Internationella Mineralologiska Sällskapet särskiljer fyra varianter som domineras av respektive jordartsmetall nämligen allanit-(Ce), allanit-(La), allanit-(Nd) och allanit-(Y).
Mineralen bildar svarta, bruna eller gula kristaller som kan ha tavel- eller nålform.
Förekomsten av radioaktiva element i mineralen har i vissa fall påverkat deras struktur och därmed egenskaper såsom densitet och ljusbrytning. Allanit kan vara pyrognomiskt, vilket innebär att det blir glödande vid en relativt låg temperatur av ca 95 °C.
Förekomst Allanit förekommer främst i amorfa lerrika sediment och i magmatiska bergarter.
Allanit förekommer också i små mängder i granit-pegmatitgångar och har hittats vid Bastnäs i Västmanland, Åskagens kvartsbrott i Värmland och Finnbo vid Falun där man funnit kristaller av över 0,3 m längd, samt Ytterby på Resarö i Vaxholms kommun.
Kända förekomster finns på Island och Grönland och vid Arendal i Norge har man funnit massiva stycken.
Användning Innehållet av sällsynta jordartsmetaller i allanit är upp till 20 % varför allanit är en värdefull källa för utvinning av dessa.
Källor Meyers varulexikon, Forum, 1952
Referenser
Kategori:Mineral