Gråhuvad sparvBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Emberiza spodocephala) är en östasiatisk fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar.Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1. Den förekommer från Centralasien österut till Stilla havet. Vintertid flyttar den till Kina och norra Sydostasien. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd i bland annat Sverige, Finland och Danmark. Ainusparven (Emberiza personata) behandlades tidigare som underart till gråhuvad sparv men urskiljs allt oftare som egen art.
Utseende och läte Gråhuvad sparv mäter 14–15,5 cmSvensson et al. (2009) s:417 Adult hane i häckningsdräkt är som helhet ganska mörk, med tydligt olivgrå, till mörkgrå huvud, nacke och bröst, med svart parti mellan öga och näbb, gul till ljusgul undersida med streckad kroppssida och mörkt varmbrun ovansida med svarta och grå streck. Undergumpen och yttre stjärtfjädrarna är vita. Vingpennorna är nästan svarta med bruna kanter och den har ljusbruna dubbla vingband. Näbben är rosa med grå näbbspets. Honan saknar mycket av det gula i fjäderdräkten och är istället brun, grå och vit. Den saknar det grå på huvud och bröst, har istället vit strupe med tydligt brunt strupsidstreck, ljusbrunt ögonbrynsstreck och brun hjässa. Bröstet och kroppssidan är kraftigt streckat och undersidan vitaktigt.
Adult hane av underarten sordida (se nedan) liknar nominatformen, men är något mörkare och mer bjärt färgad, med grönare huvud och gulare undersida.Copete, J.L., J. del Hoyo, G. M. Kirwan, and N. Collar (2020). Black-faced Bunting (Emberiza spodocephala), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blfbun1.01 Den är även något större. I alla dräkter och hos båda underarter är den enfärgat brun på övergumpen, eller med mycket diffusa fläckar och den bruna stjärten har vita yttre stjärtpennor. Den har dubbla ljusa vingband och näbben är rosaaktig vid näbbroten, speciellt undre näbbhalvan. Den har ett oroligt uppträdande och knycker ofta på stjärten.Brazil (2009) s:231–232
Ainusparven (Emberiza personata), fram tills nyligen behandlad som underart till gråhuvad sparv (se nedan), är i alla dräkter mycket ljusare än gråhuvad sparv. Adult hane är också svart vid näbbroten men hjässa, nacke och örontäckare är mer olivgröna. Strupe, bröst och undersida är kraftigt mörkstreckad på ljusgul botten, och den uppvisar ofta ett smalt olivgrått strupsidstreck och gult submustaschstreck. Vingpennorna är snarare mörkbruna än svarta, som hos nominatformen och vingbanden är vita. Adult hona och hane ainusparv är mer lika varandra än hos gråhuvad sparv. Honan saknar dock det svarta vid näbbasen, är vitare på undersidan och är överlag ofta något ljusare än hanen. Näbben är också gråare än hanens som är mer rosa.
Sången består av en långsam serie, i engelsk litteratur återgiven som "tsip-chee-tree phirrr" eller "chopplichott pii chiriri". Locklätet är ett hårt, forcerat och något disharmoniskt "tsip". Ainusparvens sång som liknats med sävsparvens är avvikande har lägre tempo, uppbrutna kortare fraser och är mer monoton.
Utbredning och systematik Gråhuvad sparv häckar från centrala Ryssland till östcentrala Kina. Den delas in i två underarter med följande utbredning: vanlig gråhuvad sparvBirdLife Sverige, [Sveriges fågeltaxa https://birdlife.se/tk/vastpalearktislistan/sverige-underarter/], Emberiza spodocephala spodocephala – häckar från centrala Sibirien och norra Mongoliet till östra Sibirien, norra Sachalin, norra Koreahalvön och nordöstra Kina; flyttar vintertid till östra och centrala Kina samt Taiwan Emberiza spodocephala sordida – häckar i östcentrala Kina; flyttar vintertid till ett område från Nepal till nordöstra Indien samt norra Sydostasien
Gråhuvad sparv lämnar sina häckningsområden i Sibirien i början av september och i nordöstra Kina i oktober. Ytterligare föreslagna underarter är oligoxantha från Kuznetskområdet i södra centrala Sibirien och extremiorientis i södra Ussuriland.
Fram tills nyligen behandlades taxonet personata, förekommande i norra Japan, södra Kurilerna och på södra Sachalin, som en underart till gråhuvad sparv. Sedan 2016 urskiljs den dock som egen art av Birdlife International och IUCN baserat dels på avvikande utseende och läten, dels studier som visar på att den är genetiskt distinkt.Weissensteimer, M.H., Koblmüller, S. & Sefc, K.M. (2014) The Emberiza spodocephala subspecies complex: new insights into taxonomy and phylogeography. 26th International Ornithological Congress 2014, Tokyo, 18-24 Aug 2014.Saitoh, T., Sugita, N., Someya, S., Iwami, Y., Kobayashi, S., Kamigaichi, H., Higuchi, A., Asai, S., Yamamoto, Y. & Nishiumi, I. (2015) DNA barcoding reveals 24 distinct lineages as cryptic bird species candidates in and around the Japanese Archipelago. Mol. Ecol. Res. 15(1): 177–186.Päckert, M., Sun, Y.-H., Strutzenberger, P., Valchuk, O., Tietze, D.T. & Martens, J. (2015) Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau. Vert. Zool. 65(1): 135–150. De skildes åt för relativt länge sedan, på gränsen mellan pliocen och pleistocen, i paritet med andra uppdelningar mellan fastlands- och öformer som amursparven (E. tristrami) och blågrå sparv (E. variabilis). 2021 följde tongivande International Ornithological Congress efter,, 2022 även Clements et alClements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26 och svenska BirdLife Sverige som gav den namnet ainusparv, syftande på folkgruppen ainu, ursprungsbefolkning i ett område som överensstämmer förvånande väl med utbredningen för personata.
thumb|right|Hane av taxonet personata, numera vanligen erkänd som den egna arten ainusparv.
Observationer utanför utbredningsområdet Arten har bland annat observerats i Storbritannien, Danmark, SverigeGråhuvad sparv, BirdLife Sveriges raritetskatalog., Finland, Nederländerna, Tyskland, Bhutan, Afghanistan, Kazakstan och Indonesien. Alla observationer i Västpalearktis har varit av nominatformen.
Släktskap Sentida genetiska studierPäckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150. indikerar att denna arts närmsta släktingar är dvärgsparv, videsparv, gyllensparv och svavelsparv och bildar en klad inom släktet. Vissa lyfter ut dem och några andra arter till det egna släktet Schoeniclus.Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Ekologi
Gråhuvad sparv föredrar habitat med träd och häckar på blöt skogsmark och övervuxna myrar i Sibirien. Den förekommer på lågland, i floddalar och i lägre bergstrakter. Vintertid uppträder den även i buskmark, parker och odlingsmark, speciellt i områden där marken är täckt av dvärgbambu. Sången framförs oftast sittande inne i en buske eller lågt träd. Häckningssäsongen inleds oftast mellan maj och mitten av juni med ungar som blir flygga så sent som i september. Den lägger ofta två kullar per säsong.Copete, J.L. (2017). Black-faced Bunting (Emberiza spodocephala). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/61896 5 mars 2017).
Status Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock okänd.
Namn Gråhuvade sparvens vetenskapliga artnamn spodocephala betyder "askhuvad", efter grekiskans spodos för "aska" och -kephalos, "-huvad".James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.
Referenser Noter
Tryckta källor Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London,
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org SOF, Gråhuvad sparv – årets första nya Sverigeart (och kanske art nr 500 i landet!)
Kategori:Fältsparvar Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i palearktiska regionen