NyazeelanddvärgrördromSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Botaurus novaezelandiae) är en utdöd fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar som enbart förekom i Nya Zeeland.Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, M. Smith, and C. L. Wood. 2024. The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2024. https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/

Tidigare förekomst Första exemplaret samlades in 1836 vid Touranga på Nordön i Nya Zeeland, men det går ej att spåra. Inga fler exemplar har hittats på Nordön sedan dess, varför man tror att det utgjorde en besökare från Sydön där alla ytterligare tiotalet fynd gjorts, alla i Westland. Typexemplaret som nu återfinns i Museum of New Zealand togs från sjön Wakatipu i Otago på sydön.

Utseende och levnadssätt Nyazeelanddvärgrördromen var en 36 centimeter lång fågel. Den var rostfärgad i ansiktet, på halsen samt på övre delen av bröstet. Undersida, ögonbrynsstreck och strupe var alla vita, medan hätta, nacke, rygg, övergump och stjärt var svarta. Vingtäckarna var gulbruna, handpennorna svarta och armpennorna vita. Näbben var orangegul och benen gulaktiga.

I ett brev till Walter Buller från en viss Docherty som samlade in några av exemplaren beskrivs dess levnadssätt enligt följande:

De hittas vid saltvattenlaguner vid kusten, alltid intill den bevuxna delen. /.../ De är väldigt ensamlevande, alltid påträffade ensamma och kan stå i timmar på ett och samma ställe.

I fångenskap åt den mask och fisk av släktet Neochanna.

Systematik Huruvida fågeln är att betrakta som en egen art eller en del av svartryggig dvärgrördrom har varit omdebatterat. Oliver (1955) ansåg den vara distinkt med tanke på dess större storlek och annorlunda levnadsmiljö,Oliver, W. R. B. 1955. Birds of New Zealand , 2nd edition. Wellington: A.H. & A.W. Reed. medan senare auktoriteter hävdat att fågeln inte häckade på ön och alla påträffade exemplar härrörde från den australiska populationen.Hancock, J. & Elliott, H. F. I. 1978. The herons of the world. London: London Editions I en studie från 2002 undersöktes subfossila lämningar där man fann att novaezelandiae hade kraftigare ben än dubius, varefter fågeln sedermera bedömts som en egen art.Worthy, T. H. & Holdaway, R. N. 2002. The lost world of the moa . Bloomington: Indiana University Press.

Släktestillhörighet Tidigare placerades arten i Ixobrychus tillsammans med andra små rördrommar, men detta släkte inkluderas sedan 2024 med de större rördrommarna i Botaurus baserat på genetiska studier. Redan 1987 visade Sheldon med hjälp av DNA-DNA-hybridisering att amerikansk dvärgrördrom står närmare amerikansk rördrom snarare än de två andra Ixobrychus-arterna i studien (kanelrördrom och dvärgrördrom).Sheldon, F. 1987. Phylogeny of herons estimated from DNA-DNA hybridization data. The Auk 104: 97–108. I Päckert m.fl. (2014) som använde DNA-streckkodning stod amerikansk dvärgrördrom närmare de tre Botaurus-arterna i studien snarare än de övriga Ixobrychus-arterna.Päckert, M., Hering, J., Fuchs, E., Barthel, P. och Heim, W. 2014. Genetic barcoding confirms first breeding record of the Yellow Bittern, Ixobrychus sinensis (Aves: Pelecaniformes, Ardeidae) in the Western Palearctic. Vertebrate Zoology 64: 251–260.

Hruska m.fl. (2023), den hittills mest omfattande genetiska studien av hägrar, bekräftar systerskapet mellan amerikansk dvärgrördrom och Botaurus-rördrommarna, men också att den likaledes amerikanska arten strimryggig dvärgrördrom står närmare denna grupp än övriga dvärgrördrommar.Hruska, J. P., Holmes, J., Oliveros, C., Shakya, S. , Lavretsky, P. , McCracken, K. G., Sheldon, F. H. och Moyle, R. G. 2023. Ultraconserved elements resolve the phylogeny and corroborate patterns of molecular rate variation in herons (Aves: Ardeidae). Ornithology 140: ukad005: 1–21. Amerikansk dvärgrördrom och även strimryggig dvärgrördrom skulle därför kunna brytas ut i egna släkten, alternativt flyttas till Botaurus. Med tanke på amerikanska dvärgrördrommens likhet med typarten för Ixobrychus dvärgrördrommen, så pass att de tidigare har behandlats som en och samma art, anses en bättre lösning vara att inkludera alla dvärgrördrommar i Botaurus. Att så olikstora arter ryms i ett och samma släkte kan förklaras med att evolutionen i denna grupp gått relativt fort, där stora arter utvecklats snabbt ur mindre.

Utdöende Av okänd anledning försvann arten under 1890-talet och har inte setts sedan dess, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som utdöd. Det kan antas att införda predatorer och jakt spelade in eftersom dessa faktorer ligger bakom de flesta nyzeeländska fågelarters försvinnande.

Noter

Externa länkar

Kategori:Hägrar Kategori:Fåglar i australiska regionen