VägvråkSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30 (Rupornis magnirostris) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11 Den förekommer i skogskanter över stora delar av Central- och Sydamerika, från Mexiko till Argentina. Namnet syftar på fågelns förkärlek att sitta intill vägar. Arten ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende och läte Vägvråken är en relativt liten (33–41 cm) vråk med ljusa ögon och streckat bröst som kontrasterar med tvärbandad buk. De olika populationerna skiljer sig åt, men de flesta har grå ovansida, grått huvud med gul vaxhud, bandad stjärt och rostfärgad tvärbandning undertill. Vissa skiljer sig mer, som brun- och rostfärgade saturatus och bruna streckade gracilis (se Utbredning och systematik nedan). Som ungfågel är den, precis som många andra unga vråkar streckad undertill, men stjärten har breda och rätt jämna tvärband. Flykten är snabb och stel och påminner om bandvingad vråk eller en hök. Under vårvintern har den en ljudlig spelflykt.Bierregaard, R. O., P. F. D. Boesman, and G. M. Kirwan (2020). "Roadside Hawk (Rupornis magnirostris)", version 1.0. In: Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.roahaw.01
Utbredning och systematik Vägvråken har en vid utbredning från Mexiko till norra Argentina. Den delas upp i två grupper och elva underarter, med följande utbredning: Rupornis magnirostris gracilis – öarna Cozumel och Holbox utanför Yucatánhalvön magnirostris-gruppen Rupornis magnirostris griseocauda – Mexiko till nordvästra Costa Rica och västra Panama Rupornis magnirostris conspectus – sydöstra Mexiko (Tabasco och Yucatánhalvön) till norra Belize Rupornis magnirostris sinushonduri – öarna Bonacca och Roatán (Honduras) Rupornis magnirostris petulans – sydvästra Costa Rica och västra Panama samt angränsande öar Rupornis magnirostris alius – Pärlöarna (San José och San Miguel) i Panamabukten Rupornis magnirostris magnirostris – Colombia och västra Ecuador till Guyanaregionen och Amazonområdet i Brasilien Rupornis magnirostris occiduus – västra Amazonas i Brasilien, östra Peru och norra Bolivia pucherani-gruppen Rupornis magnirostris nattereri – nordöstra Brasilien, i söder till Bahia Rupornis magnirostris saturatus – sydvästra Brasilien till Paraguay, Bolivia och västra Argentina Rupornis magnirostris pucherani – Uruguay och nordöstra Argentina, i söder till Buenos Aires-provinsen Rupornis magnirostris magniplumis – södra Brasilien till Misiones i nordöstra Argentina och angränsande Paraguay
Släktestillhörighet Vägvråk placerades tidigare i släktet Buteo men förs nu som ensam art till släktet Rupornis.Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDFLerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. thumb|Vägvråk av underarten griseocauda som äter en snok av arten Drymobius margaritiferus. Ekologi Vägvråken trivs i skogskanter, från tropiska låglänta skogar till mer ökenartade områden. Som namnet indikerar ses den ofta utmed vägkanter på telefontrådar och stolpar. Födan består framför allt av insekter, men tar även reptiler och små däggdjur.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal eftersom den gynnas av skogsavverkning. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till i storleksordning fem till 50 miljoner vuxna individer.
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Vråkar Kategori:Fåglar i neotropiska regionen