KraghökBirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Tachyspiza cirrocephala) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2. Den förekommer på och kring Nya Guinea och Australien. Beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende Kraghöken är en liten och gracil rovfågel. Den är mestadels grå, orangefärgade tvära band på bröst och buk. När den kretsar syns att stjärtspetsen är kluven när den inte är utspridd. På sittande fågel märks att näbben är relativt liten, avsaknad av kraftigt ögonbrynsstreck och mycket smala ben. Jämfört med brunhök håller den sig hellre under trädtopparna och ses mycket sällan kretsa högre upp.Debus, S. and J. S. Marks (2020). Collared Sparrowhawk (Accipiter cirrocephalus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.colspa1.01
Utbredning och systematik Arten är vanligt förekommande över hela Australien förutom i sandiga ökenområden, på Nya Guinea och på närliggande mindre öar. Den föredrar skogsbiotoper. Den delas in i två underarter med följande utbredning: Tachyspiza cirrocephala papuana – Nya Guinea, västpapuanska öarna samt Aruöarna Tachyspiza cirrocephala cirrocephala – Australien och Tasmanien
Släktskap Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer. För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Status Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).
Namn Arten kallades tidigare australisk sparvhök men tilldelades ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté för att förtydliga att arten inte är närbesläktad med sparvhöken.
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Hökar Kategori:Fåglar i australiska regionen