400px|miniatyr|Del av Louis Jean Desprez längssektion genom Stora Haga slott som visar den centrala kupolbyggnaden. Slottsbygget är ett exempel för ett av Stockholms stora nedlagda byggprojekt. Det stoppades 1792 kort efter Gustav III:s död när bara källargrunden var färdigställd, som numera kallas "Haga slottsruin". Stockholms nedlagda byggprojekt omfattar stadsplaner, byggnader och infrastrukturanläggningar. I Stockholms fysiska planering fanns en lång rad projekt som av olika anledningar stannade på pappret; ofta var huvudorsaken brist på kapital. Som exempel kan nämnas Karl XII:s hemliga nybyggnadsplaner kring Stockholms slott och Gustav III:s långtgående planer för flera monumentalbyggnader i centrala Stockholm. Några projekt påbörjades men avbröts i förtid, som Stora Haga slott i Hagaparken vars bygge 1792 avstannade vid källarvalven. Ett annat exempel är Johanneshovs skans som skulle bli ett av 42 försvarsverk runt Stockholm. Arbetena med skansen avbröts 1860 eftersom den typen av militära befästningar ansågs vara föråldrade och att inga fler medel tillhandahölls.
På 1870-talet fanns flera konkreta förslag att riva en stor del av Gamla stans bebyggelse, men planen stupade på grund av brist på medel och att man inte heller visste vart Gamla stans invånare skulle evakueras. Ett av de största men aldrig genomförda stadsplanerna var regleringen av Norra Djurgården som presenterades 1903 av Ladugårdsgärdeskommittén. Den omfattade en ny stadsdel lika stort som det dåvarande bebyggda Stockholm. Men istället för bostadskaserner på Djurgården satsades på Stockholms trädgårdsstäder i nyförvärvade ytterområden. I samband med Stockholms omdaning efter andra världskriget märks en lång rad trafikleder som aldrig genomfördes. Anledning var såväl brist på pengar som en ändrad folkopinion.
1600-talets ofullbordade regleringar och byggnadsverk Reglering av Södra Djurgården miniatyr|Stadsplan för Södra Djurgården, 1630-tal, norr är till höger. De stora stadsbyggnadsförändringarna som kom igång under 1630- och 1640-talen gällde Stockholms malmar, där i princip hela den gamla bebyggelsen skulle utplånas och ersättas av regelbundna kvarter och raka gator.Råberg (1987), s. 77 Stockholms reglering så som den planerades på 1600-talets mitt genomfördes i stora drag och präglar fortfarande idag stadens gatubild gällande gatornas riktning och bredd samt kvartersindelning. Men det fanns även planer att reglera andra delar av Stockholms ytterområden som aldrig realiserades, exempelvis på Djurgården.
Ett stadsplaneförslag för västra delen av Södra Djurgården, som troligen härstammar från 1630-talet realiserades aldrig. Planen omfattar omkring 800 mindre tomter, flertalet 20x30 alnar (motsvarande 11,8x17,8 meter) stora och utlagda som en regelbunden matta med huvudriktning nord-syd. Några tomter är större och en av dessa innehåller ett förslag till kyrka med kyrkogård (ungefär där Nordiska museet ligger idag). Några kvarter har ritats ute i vattnet, på en framtida utfyllnad. Längs strandlinjen syns ett försvarsverk med fem mindre bastioner. Förslaget finns inte omnämnd i kända samtida skriftliga källor, men är arkiverat i Krigsarkivet.Råberg (1987-kartbok), s. 22–23
Försvarsverk kring Stockholm När Stockholms stadsmurar revs på 1620-talet blev tullstaketen stadens gräns mot omlandet. Bortsett från detta staket som kan ha varit en palissad eller mur fanns - till skillnad från många större europeiska städer - aldrig något försvarsverk kring staden. Stockholm hade med sin geografi visserligen ett gynnsamt försvarsläge och genom Vaxholms fästning ett skydd mot angrepp från Östersjön, men mot landstyrkor hade staden inget skydd. Stockholms fasta försvar har under fredstider fått förfalla men i oros- eller krigstider skulle de rustas upp "i hast och allvar".Råberg (1987), s. 130 miniatyr|Provisoriskt försvarsverk (ifyllt med rött) kring Norrmalm och Ladugårdsgärde, 1659. Återkommande diskussioner om stadens befästande fördes under 1600-talet, bland annat var frågan uppe i riksrådet 1643. Här menade man att ett försvarsverk skulle kunna uppföras på tio eller tjugo år och riksrådet såg nödvändigheten … att nu fattades en viss och oföranderligh dessen, huru det skulle befästas, på det man alltid efter handen kunde arbeta därefter… Om hela den föreslagna befästningsplanen genomfördes är okänd. Det som realiserades var Grinds skans och Danviks skans men ett föreslaget kastell på Beckholmen och en citadell på Södermalms klippor byggdes inte.Råberg (1987), s. 131
Frågan om en försvarsgördel runt huvudstaden aktualiserade igen under Karl X Gustavs tid. Omkring 1662 nämner Erik Dahlbergh i en skrift att kungen “uppgjort ett förträffligt koncept och förslag”. Planen finns inte bevarad på en karta men den beskrevs av Johan Wärnschiöldh. Projektet omfattade en befästningsgördel som sträckte sig runt alla stadsdelar och vattnet mellan stadsdelarna skull befästa med flytande “vattenverk“. 1669 beslöt Karl XI att uppskjuta Stockholms befästande till “bekvämare tijd”. Frågan om en fast försvarsanläggning runt Stockholm blev ett långdraget ärande som aldrig fick någon lösning.Råberg (1987), s. 135
I Krigsarkivet finns emellertid några kartor över Norrmalm och Ladugårdslandet som visar förslag till en provisorisk befästningsgördel. Kartan bär titeln Dessein öfwer Nårre förstadens befästande i Stockholm och upprättades sannolikt 1659. Befästningsverket sträcker sig från Klara sjö söder om tullstaketet i ostlig riktning och följer sedan tullstaketet norr om Ladugårdsgärdets planlagda område ner till Ladugårdslandsviken. Längs sträckan märks ett femtontal bastioner. I Lantmäteriverkets arkiv existerar en liknande karta med titel N:o 1. Project öfwer Östre och Wästre Malmarnas Provicional Wärk ij Stockholm. I kartans övre högar hörn visas dessutom befästningsverkets utformning i sektion.Råberg (1987-kartbok), s. 64–67
Regleringsplaner väster om Slottet miniatyr|Tessin d.y:s reglering av stadsområdet väster om slottet, 1650-tal och 1690-tal. En karta över Stadsholmen från 1650-talet illustrerar Jean de la Vallée ett förslag till nygestaltningen av Slottet Tre kronor. Projektet medförde även en ny reglering av Slottsbacken, som delvis skulle bli kringbyggd. Intressant är Nicodemus Tessin d.y.s kompletteringar med blyerts på denna karta, som troligen infördes under 1600-talets slut. Här finns en tidig skiss för norra fasadens västra flygelbyggnad samt de båda svängda flyglarna kring yttre borggården (båda utfördes).
Tessin planerade även stadsområdet väster om slottet med en stor fritrappa i skenperspektiv i nuvarande kvarteret Neptunus större med anslutning till Västerlånggatan samt en bred gata till nuvarande Mynttorget, rakt genom kvarteret Cephalus (genomfördes aldrig). Från slottets centrum hade han tänkt sig en syftlinje västerut ända till Riddarholmskyrkan, som skulle bli en point de vue (slutpunkt i en syftlinje).Råberg (1987), s. 70
1700-talets ofullbordade regleringar och byggnadsverk Tessins plan för slottsområdet och nedre Norrmalm miniatyr|Tessin d.y:s förslag till segerhall och troféplats i Kungsträdgården, fasad mot Strömmen, 1707. Stadsplaneändringar för bebyggelsen runt Stockholms slott hade redan under tidigt 1700-tal framlagts av överintendenten och slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. Tessins stadsplaneförslag var klart 1713 och i hans plan hade slottsomgivningen fått en ny skepnad. Här ingick bland annat en ny Norrbro med en skulpturallé, en väldig kungadom norr om dagens Gustaf Adolfs torg och en ny kupolkrönt barockkyrka med två kampaniler som skulle ersätta Riddarholmskyrkan och som förde tanken till Peterskyrkan i Rom. Torget skulle kantas av fontäner och flera palats.Abrahamsson (2004), s. 73
Mot Strömmen, i Kungsträdgårdens förlängning, tänkte Tessin sig en 112 meter lång "segerhall" som skulle ersätta det "vanskapta" palatset Makalös. Segerhallen smyckades med arkader och kolonner i dorisk ordning samt med hörntorn och hade utställningshallar med 50 meters takhöjd. Här skulle det radas upp erövrade kanoner, fanor och andra krigstroféer. På Helgeandsholmen planerade han en beridarebana för ryttarspel och andra förlustelser för allmänheten, till och med en björngård skulle byggas. Det gillade dock inte kungen Karl XII, som helst ville ha Helgeandsholmen för sig själv.Abrahamsson (2004), s. 75
Slottsbacken skulle förses med ramper till en uppåt avsmalnande plats framför Storkyrkan som skulle kläs i en ny barockfasad. Även Stortorget skulle byta skepnad och ett nytt råd- och börshus var planerat. Tessin d.y. var övertygad om att hans planer en dag skulle bli verklighet, samtidigt som den nya slottsbyggnaden stagnerade. Stadsplaneprojektet hölls hemligt av Karl XII; det var omöjligt att genomföra. Sveriges stormaktstid gick till ända och planerna för en skulpturallé, en segerhall och en omdanad Slottsbacken stannade på papperet.
Gustav III:s ofullbordade byggnadsprojekt Till sitt förfogande hade Gustav III en stor stab av arkitekter och konstnärer som skulle förverkliga kungens storslagna ambitioner gällande en rad kulturella och kungliga byggnader i och utanför Stockholm.
Hagaparken
thumb|Gustav III:s dröm om Stora Haga slott, illustration av Louis Jean Desprez, 1790-tal. Gustav III:s långtgående planer för Hagaparken och omgivningar kring Brunnsviken är kända. Hans största projekt var Stora Haga slott, som inte kom längre än till källarvalven. Omedelbart efter grundstensläggningen påbörjades de omfattande arbeten med grunden och källaren till slottsbyggnaden efter ritningar av Olof Tempelman. Först sedan bygget varit igång något år grep Gustav III, som var mycket intresserad av arkitektur, själv in i skissarbeten och drog ut byggnaden med flyglar åt sidorna med långa rader av totalt 70 stycken korintiska kolonner. Nu skulle det bli ett konstmuseum där kungen ville visa sin samling av antika skulpturer och sin rätt betydande tavelsamling som han fört hem från Italien och Frankrike. Dessutom skulle slottet rymma teater, festsalar och bostäder för hela hovet. Som mest arbetade närmare 800 personer i det stora slottsprojektet.Elow Söderberg (1980), sida 34
Efter att Carl Fredrik Adelcrantz, Erik Palmstedt och Tempelman hade arbetat med slottsprojektet började Gustav III tvivla på arkitekternas förslag och år 1787 överlämnades det fortsatta arkitektuppdraget till Louis Jean Desprez. På Despréz slutgiltiga fasadritning till slottets huvudfasad syns byggnadens mäktiga kolonnrad. Slottet var tänkt som slutet på en rak visuell axel från Stockholms slott via Sveavägen, Bellevueparken och Brunnsviken till Hagaparken, en sträcka på knappt 5 km. Ända till 1942 fanns denna visuella axel i Stadsplanekontorets förslag till "Stadsplan för Nedre Norrmalm". Arbetet på slottet avbröts vid kungens död i mars 1792 och Stora Haga slott blev aldrig färdigställt.
Slottsområdet i Stockholm miniatyr|L.G. Taravals förslag till nytt stadshus, 1781. miniatyr|E. Palmstadts förslag till Panteon, 1791. Mindre känt är att Gustav III även skulle stöpa om omgivningen kring Stockholms slott med en rad monumentalbyggnader. Till grund för sina idéer låg Tessin d.y:s och Karl XII:s hemliga planer från 1700-talets början. De upptäcktes 1774 och utställdes på Konstakademien.Abrahamsson (2004), s. 95