Jära församling var en församling i Skara stift i nuvarande Jönköpings kommun. Församlingen uppgick tidigt, dock senast 1567 i Mulseryds församling. Kyrkan brändes ner 1567 under Rantzaus räd.
Ortnamnet Uppteckningar med olika stavning 1547 Jedra 1549 Jedra Jädra 1563 32 Jäd (h)ra 1565 1570 1585 Jära 1604 1643 Jähra 1719 Jära 1795 1825 1877. Jordeboken 1549 upptager ett helt skattehemmman och ett helt kyrkohemman. Byn gav under reformationstiden namn åt en socken. Namnet är gammal pluralform av fornsvenskans iödhur 'kant', vars motsvarigheter i fornhögtyskan. och fornengelskan betyder både 'kant' och 'rand'. I ortnamn synes ordet ofta ha betydelsen 'höjdsträckning, ås'. I här föreliggande fall åsyftas den höga ås, där enligt tradition i orten Jära kyrka legat.
Kyrka och Västra Jära by bränns 1567 En stenvalvsbro leder över Nissan vid Västra Jära by. Gårdarna utgjorde en radby längs ån med gästgiveriet i söder. Innan Nissastigen flyttades trafikerades vägen av många resenärer dagligen. Värdshuset på platsen kan spåras till 1500-talet. Byn var kyrkby och Jedra sokn är belagt i dokument år 1540. Byns läge vid huvudvägen gynnade orten i fredstid men blev en olycka i ofredstider. 1567 färdades danska armén under befäl av Daniel Rantzau utmed Nissastigen och kom till byn. Armén bestod av 6 000 man legosoldater, och därtill kom icke stridande, en tross med hundratals vanar. Hela Mo härad hade vid denna tid omkring 1000 innebyggare. Den danska armén försörjde sig genom att plundra lador och visthusbodar på sin väg i fiendelandet. Spåren av ödeläggelse och nedbrända hus visade var danskarna dragit fram längs vägen. Enligt Rantzaus fältdagbok slog armén läger 30 oktober vid Jära by. Stora fält behövdes för lägerplatsen medan högre befälet logerades i gårdarnas hus. Vid avmarschen ödelades byns gårdar och träkyrkan. Resultatet blev att Jära socken gick ur historien. Lägret i Jära var dagen före slaget vid Getaryggen.
Traditioner och händelser vid kyrkplatsen Fornsök skriver om kyrkplatsen; Plats för kyrkogård, cirka 75x60 meter med utbrednin iVNV-ÖSÖ. I markytan är några 0,3-1 meter stora och 0,1-0,3 meter höga synliga stenar. I nordöstra delen har rests ett träkors. Vid plöjning och grustäkt har metallklumpar (efter kyrkklockorna) samt ben framkommit. Vid arkeologisk undersökning år 1967 påträffades gravar med skelett.
Åkrarna på bykartan visar ålderdomliga åkrar i form av bandparceller. Den ödelagda kyrkan levde vidare i traditioner i trakten. Kyrkbacken glömdes inte bort. Då man tog grus i kanten mot landsvägen under 1930-talet avbröts detta när man hittade ben och kistbeslag i rasbranten. 1967 genomfördes en arkeologisk undersökning och de smala provschakten hittades ingen stensyll, men däremot hittades skelettgravar som vittnesbörd om kyrkplatsen.
Platsen för ödekyrkogården undersöktes den 21 maj 2011 med georadar. En yta omfattande 20 x 25 meter på den högst belägna punkten undersöktes. Resultat av undersökningen blev tydliga och på georadarn syntes gravarna och i nordvästra hörnet fanns en anomali som troligen var grunden av kyrkan.
Administrativ historik Församlingen har medeltida ursprung och uppgick tidigt dock senast 1567 i Mulseryds församling, efter att före dess liksom denna ha ingått i Bottnaryds pastorat.
Referenser
Kategori:Indelningar i Jönköpings kommun Kategori:Historiska församlingar i Skara stift